Browsing Category

stress

fötter Känna efter smärta stress

Innanför-kroppen-upplevelser

zonterapi-fot-illustration-maja-larsson

I andliga kretsar pratas det ibland om utanför-kroppen-upplevelser. Jag har själv testat ock det är väldigt coolt. Men det snackas sällan om Innanför-kroppen-upplevelser. Antagligen för att det är så ovanligt. Det borde vi verkligen ändra på.

zonterapi-fot-illustration-maja-larsson”Känner du att du spänner foten?” undrar jag. Kvinnan på min behandlingsbrist försöker slappna av. Jag rör hennes fötter med långsamma rörelser för att lossa spänningar. Försiktigt trycker jag under ena fotsulan för att föra framfoten upp mot smalbenet. När det tar stopp håller jag ett ögonblick för att sedan släppa taget.

Kvar är foten vinklad mot smalbenet. Framsidan av lår ock smalben ha dragit ihop sig ock håller foten i det flexade läget. ”Känner du att du spänner foten?” undrar jag. ”Nej” svarar kvinnan förvånat ock tittar ner på den spända foten. ”Nej”, säger hon igen, ”jag märker inte att jag gör det.”

Hon är mer utanför sin kropp än i den.

Hade det varit en enstaka företeelse hade det kanske varit elakt att hänga ut kvinnan så här. Men det är det det inte. Det är vanligt. Helt enkelt för att många av oss lever mer utanför oss själva än inuti oss. Det ställer till det.

Normalproblem
En förutsättning för att vi ska veta vad vi gör är att vi känner efter. Något vi sällan tar oss tid till. Istället nedgraderar vi kroppens signaler till problem. ”Såna som alla har”. Huvudvärk, sömnsvårigheter, ryggont, musarmar, hälsporrar, hudutslag ock förkylningar ‘drabbar oss’, istället för att få vara de kroppsliga signaler det faktiskt är.

Hela kroppen är ett enda stort kommunikationsinstrument som konstant, 24 timmar om dygnet, tar emot, sorterar ock processar information tillsammans med hjärnan. Allt är ett enda stort system, en enda kroppshjärna. Eller hjärnkropp. Mycket informationsarbete sker utanför vår medvetna kontroll. Den del av hjärnan som tänker ock som vi inbillar gör oss till rationella varelser som styr över vår kropp, är tämligen liten, ock de flesta grundläggande funktionerna för vår överlevnad går alldeles av sig själva.

Om inte vi är där ock sabbar det, förstås.

Det stora kommunikationsinstrumentet
Till exempel genom att inte leva inuti detta stora kommunikationsinstrument som är vår kropp. Istället bedövar vi oss utifrån med skor, hörlurar, vadderade kläder, för mycket kaffe, dåliga TV-program, Alvedon, ergonomiska stolar, socker ock artificiella regleringar av ljus ock temperatur.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

När vi undrar något, till exempel vad det är för väder eller om det är något fel på oss, använder vi inte kommunikationsinstrumentet kroppen för att känna efter utan kollar utanför med google eller Aftonbladet.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

Vi lägger ner krutet på utsidan. På kläder, smink, dagens outfit, allt det där som syns utifrån. Vi anstränger oss mer för att se ut som att vi mår bra än för att faktiskt må bra.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

Ock vi betraktar oss själva utifrån vad vi presterar. Vi är vår titel, vår lön, vår krets. Allt det där som syns på utsidan. Tårarna däremot håller vi på insidan, där de inte syns, där vi slipper känna dem. För vi är ju ändå inte där. På insidan.

Så när kroppen börjar smärta går vi till terapeuten för att få lindring. Smärtan släpper i takt med spänningarna. ”Känner du att du spänner foten?” undrar terapeuten. ”Nej” svarar vi förvånat ock tittar ner på den spända foten. ”Nej”, säger vi igen, ”jag märker inte att jag gör det.”

/

Avslappning lugn och ro stress

Tystnad! Lagning!

Fotkaffe-maja-larsson-2

Jag lagar en noshörning i trä. En sån där souvenirnoshörning som man kan köpa på marknad när man är i nåt sånt där turistigt utland. Jag vet inte var den kommer ifrån, men den stod hemma hos farmor ock farfar när jag var liten. Jag tyckte mycket om den.

Min farfar lagade saker. Långsamt ock noga. Folkskolelärare var han. Ock händig, så inget slängdes i onödan. Ock inget lagades slarvigt. Det låg något meditativt över alltihop. Men just det ordvalet hade han nog fnyst åt, farfar.

Han pratade aldrig om det. Om tillvaratagandet ock lagandet. Han visade. Han pratade inte så mycket över huvud taget. Men när han gjorde så lyssnade man. Han hade pondus. Ock så var han snäll. Men han fyllde inte luften med tomma ord. När han pratade visste man att det var genomtänkt ock antagligen lärorikt.

Alla dessa ord
Jag tänker på det när jag hör alla prata om allt. Ord, ord, ord. Vi har en övertro till ord, å ena sidan. Vi tror att de ska förklara allt. Ord ock siffror. Mäta ock förklara. Men det gör de inte. Alla vet att orden bara står för en liten del av talad kommunikation. Kroppsspråk, ansiktsuttryck, röstläge, andning, tempo, stakningar, diktion, för att inte tala om allt blaj som vi lindar in budskap i för att det ska låta bättre.

I skriven text är det än värre. Där finns inget kroppsspråk eller röstläge att ta till. Det skrivna ordet blir fattigare. Ändå tror vi att vi kan förklara allt med ord ock siffror. I rapporter, domslut, ock analyser. Som om det som inte kan mätas inte finns. Som ett äpple. Hur mäter man ett äpple? Inga ord eller siffror i världen kan helt förklara eller beskriva äpplet. Än mindre vara det. DET kan bara äpplet.

Vi missbrukar orden, för det andra. Låter dem fylla tystnaden med allt ock ingenting. Oftast ingenting. Det blir bara ord för att fylla tystnaden. Tystnaden skrämmer. Så vi fyller den med ord utan att säga nåt. Vi lindar in, håller med ock kanske småljuger lite, för att det inte ska bli jobbigt.

Men tyst får det inte bli.

Händerna är som fötterna
Jag tror det var därför jag var lite rädd för farfar ibland. Den kunde liksom kännas barsk, den där tystnaden. Visst pratade han. Han berättade saker. Skämtade, eller röt i med sin mörka baryton. Men han pratade aldrig om ordningen ock lagandet. Ändå var det där, hos honom, jag lärde mig allt om var sak på sin plats. Om att vara rädd om.

Ock om att laga saker. Att göra saker med händerna. Fötterna ock händerna är samma lika. Vi låser in alla fotens nerver i skor som gör oss orörligare, som avaktiverar vårt nervsystem. Men att begränsa händernas rörelsefrihet till tangentbordsknackande ock smartphonetryckande fördummar också motoriken ock nervsystemet. Vi behöver göra saker med händerna.

Att göra långsamt
När vi mediterar eller gör yoga, är det ofta för att slappna av, där ock då. Som om avslappning vore ett tillstånd avskilt från det normala. När hjärnforskaren säger att träning får oss att tåla mer stress, nickar vi glatt ock går till gymet, istället för att minska på stressen. Istället för att sträva efter att göra lugnet till det normala. Som det egentligen är. För varelser av arten homo sapiens. Som att göra saker sakta. Ock noggrant.

Jag kan fortfarande se ordningen ock redan i farfars snickarbod, fast den är riven sedan länge. Ock jag limmar fortfarande fast hornen på noshörningen som trillat i golvet. Med Karlsons klister. Precis som farfar. Inte för att allt var bättre förr. Men det rofyllda i att sitta stilla, koncentrerad på en liten uppgift. Som en noshörning i trä. Med avslaget horn. En noshörning som farfar redan limmat en gång för längesen. Det skänker frid.

Fotkaffe-maja-larsson-2Så jag sitter där med mitt lim ock min kaffekopp. Och jag tänker. Att så hade farfar aldrig gjort. Han hade lagat noshörningen.

Sen hade han druckit kaffe.

/

Kostcirklar mat Näring stress

Den snabba smoothien

Mat-illustration-maja-larsson

Det pratas alldeles för mycket om kost, näring, kalorier, gram, livsmedel, mineraler, rekommenderade dagsbehov, dieter, bulk, deff ock tallriksmodeller. Ock alldeles för lite om mat. Ock om vad som händer när man sveper en smoothie.

Visst är det viktigt vad vi stoppar i oss. Men ett ofta bortglömt perspektiv i sammanhanget är inte bara VAD vi äter, utan HUR ock VARFÖR vi äter. Låt oss fundera över några frågor:

  • Vad är mat?
  • Är livsmedel mat?
  • Är frukosten dagens viktigaste mål?
  • Hur lång tid tar det att äta?
  • Vad gör maten i kroppen?
  • Hur vet jag om jag är hungrig eller bara sugen?
  • Hur äter man effektivt?

Mat-illustration-maja-larssonVi äter mycket skräp. Mjöl ock socker är sedan länge inarbetad bas. Ingrodda vanor är svåra att ändra, men en snabb översikt i en vanlig mataffär innehåller enorma mängder ämnen som bara med mycket god fantasi borde få kallas mat. ”Färdiglagat”, ”Snabblagat”, ”Bara att värma” (eller ännu värre: ”Bara att micra”) ock så vidare, är gjort för att gå fort att äta, inte för att vara bra. Ock det är här nånstans temat för dagens blogginlägg tar sin början.

Lagad mat ock mångfald
Vi lagar inte mat längre på egna råvaror. Vi har inte tid. Vi köper helfabrikat, halvfabrikat, snabblagat, energy-bars (denna styggelse) ock färdigblandat. Vi försöker öka varvtalet i kroppen eller lugna gnälliga barn med mellanmål som risifrutti, snickers ock ostmackor.

På stenåldern åt vi ungefär 500 olika grödor, varierat över tid. Idag är den siffran nere på 15. Många har ingen aning om vad man kan göra med bönor ock kikärter, hur man tillagar jordärtskockor eller att ingefära har betydligt fler användningsområden än att vara ingrediens i smoothien eller morgon-shoten.

Då, på stenåldern, var det knappast teoretisk kunskap i näringslära som avgjorde vad vi stoppade i oss. Kunskapen var inlärd ock nedärvd ock anpassad efter livsvilkoren. Vi åt 500 örter för att det fanns. Vi åt vad vi fick tag på ock i slutändan blev det nog för det mesta ganska välbalanserat. Dagens mat- ock näringsporr, å andra sidan, där näringsfattiga, matliknande produkter blandas med super foods, proteindrinkar, essensiella ämnen, antioxidanter, vitaminer ock mineraler, alla med olika siffervärden för lämpligt dagligt intag, gör ätandet kliniskt osexigt.

Vanans makt
Våra vanor får oss inte bara att göra saker utan att tänka. Det får oss känna saker utan att tänka, att vilja saker utan att tänka, att säga saker utan att tänka, att tänka saker utan att tänka. Ock äta saker utan att tänka. Alla som varit nikotinister (jag har) vet hur det är att ta en cigg (eller snus i mitt fall) för att strax inse att man inte ens var sugen. När det kommer till mat, eller grejer som liknar mat, gör det flesta av oss det varje dag. Många kallar det frukost.

För många är frukosten likasamma varje dag. Kanske för att det är enkelt ock går fort. Men vanan att överhuvudtaget äta frukost är inlärd. De flesta behöver inte tre mål om dan, än mindre fem. Varför många inte klarar sig utan alla dessa måltider kan bero på olika saker:

  • Mat med för mycket kolhydrater ock för lite näring är en. En kropp med obalanser i näringsförhållandena skriker efter nåt att stoppa i munnen oftare.
  • Vana! Kroppens inbyggda klocka vet när det vankas käk. Då säger den till antingen det behövs eller inte. Mitt livs första sjudagars-fasta var en pers. För kroppen förstod inte vad som hände ”Hallå!” skrek den, ”Vi brukar äta nu!” Idag har den lärt sig att gilla fasta ock ställer om från ätandet på ett ögonblick.
  • Stress. Vi blir hungrigare av stress. Ock de flesta av oss går omkring ock är lite stressade hela tiden. Så hela tiden så vi inte ens märker det.

Stress ja
Det var det där med att halsa en smoothie, en av alla dessa lösningar för att spara tid, vara effektiv ock hälsosam utan att tumma på karriär eller prestation. Det är bara ett problem: det funkar inte särskilt bra.

Det krävs inte mycket för att kroppen ska slå på stress-läget. Alltför många av oss ligger nästan konstant nära gränsen till påslag. Vår livstil har berövat oss de marginaler vi så väl behöver. Det kan räcka med ett olustigt telefonsamtal, morgonrusning i trafiken, ett fullt schema, en gnutta kontrollbehov, bekräftelsebehov, relationsproblem, budgetavstämning, prestationsångest eller besök av svärmor. Att det skulle finnas nåt som definieras som positiv stress i det här fallet är inte sant, för kroppens reaktioner vid stress är densamma.

Tuggandet viktigt
När du äter fort stressar du. Det faktum att maten blir slarvigt tuggad påverkar matsmältningen tillräckligt för att vara argument nog. Men i stressläge har kroppen inte tid med matsmältning ock näringsupptag ock sånt; kroppen är ju redo att slåss eller springa för livet (Jo, det är precis det stress signalerar till kroppen, oavsett orsak.). Så mage ock tarmar jobbar sämre, ock näringsupptaget blir bara halvdant, oavsett hur nyttigt vi äter.

Samma sak gäller smoothien. Den rinner bokstavligt rakt igenom, men med ytterligare en brist; matsmältningen börjar redan i munnen med salivens enzymer som börjar bryta ner maten. Genom att hoppa över tuggandet, eller åtminstone det långsamma smakandet, missar matsmältningen sin viktiga inledning.

Ätande, nyttigt ätande, kräver tid. Vi behöver ge både matlagandet ock ätandet utrymme i våra liv (det är ju trots allt till stor del att äta vi lever av). Även en smoothie. Smutta på den som vore den ett glas vin.

Förstå mig rätt. Jag har stor respekt för näringslära ock nyttigt käkande. Men om vi ger ätandet – ock därmed levandet – tid ock omtanke, så kan vi återta våra förfäders förmåga att känna vad vi mår bra av.

Annars kan vi lika gärna börja leva på dropp.

/

huvudvärk migrän pms stress

Migrän ock huvudvärk

huvudvark-migrän-illustration-maja-larsson

Kärt barn har många namn heter det. Inom hälsa ock sjukvård, däremot, gör vi ofta tvärtom; vi klumpar ihop olika åkommor, eller liknande åkommor med olika orsaker, till några få enkla diagnoser. Migrän är en av dem.

I sina mest utslätade former landar många åkommor under ”smärta”. Vi tar bort smärtan eller lindrar smärtan, ock hoppas att problemet ska vara ur världen. Det är det såklart inte. Smärta finns av en orsak. Smärta är en signal om att något är ur lag i kroppen. Men det är inte alltid helt enkelt att veta vad.

Smärta kan inte mätas
Smärta är inte mätbar, av det enkla skälet är att smärta som fenomen inte existerar. Smärta är, som sagt, en signal, en nervsignal, från en kroppsdel till hjärnans nervcentrum. Vi reagerar ock försöker lista ut vad som är galet i kroppsdelen ock vad vi kan göra åt det.

Om vi känner efter, ock inte bara bedövar (eller ”biter ihop” ock berömmer oss för att vara smärttåliga), kommer vi märka att det är skillnad på smärta ock smärta. Stor skillnad. Detta brukar vara en av många aha-upplevelser hos gästerna i mitt behandlingsrum, att vissa punkter på fötterna är ömma, andra sticker, andra värker, ock så vidare.

huvudvark-migrän-illustration-maja-larssonAtt bara bedöva smärta eliminerar möjligheter att skilja ont från ont. För den med svår migrän är dock ”att känna efter” inte alltid ett alternativ. Under en attack tar man den lindring som finns, eller bara lider igenom den värsta stormen. Vad man däremot kan göra är att lära sig känna igen signaler före ock efter. För både migrän ock ”vanlig” huvudvärk kan ha olika orsaker ock ta sig olika uttryck. Här ger skolmedicinen ock alternativmedicinen like olika alternativ att välja bland.

Återigen, kroppen är en helhet
Vätskebrist, sömnbrist, stress, menstruation, bihåleinflammation, väderomslag eller olika livsmedel kan påverka. Som nämnts tidigare (se t ex text om Allergi ock astma, ock om Immunförsvar) påverkar olika delar av kroppen olika delar av kroppen. Vi har redan sett hur tarmflora påverkar serotoninproduktion ock därmed humöret, ock störningar i lever, galla, njurar eller mage/tarm kan också ge huvudvärk eller migrän liksom andra besvär.

Andra orsaker, eller bidragande orsaker, kan vara muskelspänningar i nacken (spänningshuvudvärk) eller hormonella obalanser, som vid PMS. Stress är ofta en bidragande faktor, ock när vi ser de välbekräftade kopplingarna mellan t ex tarmflora, matsmältning, stress ock hormonella funktioner är det lätt att se att behandlingen inte kan inskränkas bara till huvudet ock smärtan. Inte om man vill arbeta med orsak ock inte bara symtombehandla, vill säga.

En nedärvd mänsklig förmåga
Så hur du lever ock vad du äter påverkar hur ditt huvud mår. Olika typer av preventivmedel kan också inverka på kroppens cykler ock funktioner. Vad som utlöser migränattacken, liksom andra känslor som dyker opp i kroppen i samband med huvudvärken, eller var smärtan sätter sig ock hur den gör ont, kan hjälpa till när vi ska hitta orsaken. Att känna efter är inte alltid lätt, men åter igen, det är en nedärvd mänsklig förmåga som är väldigt bra att ha.

Ändå är vi ofta dåliga på det. Antingen för att vi har fullt upp med annat, eller för att vi inte vill veta (insikt medför ansvar. Om jag vet att t ex stress triggar mina problem så kan jag försöka göra något åt det som stressar. Vet jag inte så slipper jag det.), eller helt enkelt för att vi inte fått lära oss hur.

Eget ansvar är inte detsamma som skuld. Självklart finns både otur ock genetiska förutsättningar. Men den i många avseenden ökande ohälsan är i många stycken folkhälsorelaterad. Det är ett oskick i samtiden, detta mantra om att inte känna efter, ta en värktablett ock köra på så långt det går. Ett synsätt som verkar tilltala både staten, Försäkringskassan, sjukvården ock vår egen jakt på prestation.

/

friskvård hälsa immunförsvar stress

Immunförsvar

Det-gör-ont-illustration-maja-larsson

Den tydligaste konsekvensen av försvagat immunförsvar brukar vara att man blir förkyld eller sjuk ofta. Men immunförsvaret är komplext ock kan visa på olika sätt att det inte har hela maskineriet igång.

Det-gör-ont-illustration-maja-larssonVita blodkroppar. Eller lymfocyter. Det brukar vara det första man tänker på när det kommer till immunförsvar. En armé av celler som angriper sår ock förkylningsbaciller. Man kan väl säga att de, tillsammans med makrofager ock lite andra celler, är en slags immunförsvarets marktrupper.

Dessa är en del av lymfsystemet som är ett cirkulationssystem ungefär som blodomloppet. Lymfsystemet fungerar, förutom att transportera fetter ock proteiner i kroppen, som städpatrull. Lymfsystemet samlar upp gammalt skräp, döda blodkroppar ock bekämpade infektioner ock ser till att allt tas om hand, oskadliggörs ock transporteras ut ur kroppen. Det är i alla fall det som är meningen.

Ett antal organ, till exempel mjälte, bräss, hud ock benmärg är viktiga komponenter i immunförsvaret, ock som det beskrivs i inlägget om allergi ock astma spelar också tarmarna en viktig roll.

Alla dessa delarna behöver fungera för att immunförsvaret ska hålla sig alert. Ock hur åstadkommer man då det?

Ät bra!
Alla kroppens funktioner behöver näring. Ju bättre näring desto bättre funktion. C-vitamin, D-vitamin ock zink påverkar immunförsvaret, men överhuvudtaget är en bra kost viktig. Dålig kost (som socker, till exempel) kan skapa inflammationer i kroppen. Om immunförsvaret har fullt upp med sådana härdar, blir det mindre immunförsvar över till annat.

Sov gott!
Vila ock god sömn är alltid viktigt. På samma sätt som ihållande stress i princip alltid är dåligt (läs mer här). Stress tär på kroppens reserver ock försämrar matsmältning ock ämnesomsättning. Ock bra näring var ju viktigt.

Rör på dig. Ute.
Motion, frisk luft ock solsken har massor av hälsofrämjande effekter, som bekant. Men det hjälper också immunförsvaret på ett mer direkt plan. Lymfsystemet har, till skillnad från blodomloppet, ingen egen pump, utan drivs runt av muskelaktiviteter i kroppen. Allt för mycket sittande stoppar upp flödet ock kan, förutom försämrad allmänfunktion, leda till ödem, dvs vätska i kroppen.

”Svettas in sommaren, frys in hösten”
Ett gammalt uttryck som inte är så tokigt. Att alltid skydda kroppen från väder- ock temperaturväxlingar, avaktiverar kroppens egen termostat. Så att gå barfota till brevlådan, eller att ta ett dopp i isvak före bastun sätter fart på systemet.

Att bli sjuk ibland är inte heller bara dåligt. En ordentlig förkylning då ock då är som en brandövning för systemet, kroppen kollar upp att allt funkar. Därför finns det risker med att försöka hålla sig för frisk med antiseptisk handtvål ock återkommande vaccinationer. Kroppen system behöver hållas igång, annars rostar det igen. Men för många brandövningar vill man ju inte ha.

Av samma anledning är det inte en så bra idé att försöka dämpa symtomen med alvedon o kaffe o fortsätta jobba. Risken är att infektioner ock inflammationer inte bara dämpas utan ”trycks tillbaka” in i kroppen, istället för att få ha sitt naturliga utlopp. Ock man kan ju fundera på som vad som är mest effektivt eller produktivt: ett par dar i sängen med total vila, eller flera veckor av trött halvrisighet. Känn efter! Många gånger när vi är konstant trötta utan att riktigt förstå varför, så är det något i kroppen som läker. Det kan vara en bacill, en skada eller en funktion.

Friskvård på riktigt
Med alla sina olika funktioner, kan ett sviktande immunförsvar ta sig massor av uttryck. Återkommande infektioner, svamp, hudbesvär eller vätska i kroppen till exempel. Eller rent av autoimmuna besvär som glutenintolerans eller diabetes.

Det innebär också att behandlingen är tämligen bred. Med zonterapi, öronakupunktur ock goda råd hjälper vi kroppen att rensa ut i systemet ock återställa balansen i de organ som behöver. Vi arbetar också lugnande på hormonsystem ock stressrelaterade symtom. Finns det vätska i kroppen jobbar vi direkt på de utsatta kroppsdelarnas motsvarighet i fötterna ock på njurar, lungor ock diafragma som på olika sätt påverkar vätskebalans ock immunförsvar.

Den direkta effekten brukar vara ett piggare sinne, mer ork, mindre smärta eller värk, färre ock kortare sjukskrivningar, ock ett minskat bruk av Alvedon ock antibiotika. Det är en bra början. Men ett fräscht immunförsvar ger på lång sikt större vinster än så.

 

Läs mer i serien Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjoho?

/

Avslappning reflexologi stress zonterapi

Stress ock utmattning

normalproblem-illustration-maja-larsson

”Jag är inte stressad!” säger kanske han på bänken. ”Det är du visst”, säger jag. ”Du vet bara inte om det.” Stress är ett ord med många betydelser ock innebörder. Ock för det mesta har det väldigt lite med ”mycket på jobbet” att göra.

Så vad är stress? Det beror på hur man ser det, men mest specifikt kan man väl säga att det är kroppens sätt att förhålla sig till omgivningen. Egentligen är det kroppens sätt att hantera fara (så på sätt ock vis är det en slags rädsla, men vi återkommer till det). Nästa krångliga ord i det sammanhanget är ordet ”kropp”.

För i det här fallet, som i egentligen alla andra fall också, så är kroppen inte bara kött ock ben. Allt samverkar i den stressade kroppen, varenda cell i hjärna, muskler, hjärta, inälvor, nerver und so weiter. Det går inte att bli stressad i huvudet allena.

Varför blir vi stressade?
normalproblem-illustration-maja-larssonKroppen tror att vi ska dö. Så krasst är det nästan. Vi reagerar för att skydda oss själva ock våra nära ock kära. Det handlar om artens överlevnad. Men det systemet i kroppen (det sympatiska ock parasympatiska nervsystemet) är skapat för ett liv i fara, en tillvaro på liv ock död. Så när våra liv, relativt sett ock ur just det perspektivet, inte längre är särskilt farliga – det vill säga att vi inte löper så stor risk att bli uppätna, trilla ner från träd, bli trampad på av mammutar eller svälta på grund av missväxt, tar sig stressen uttryck där den kan.

Oftast handlar det om vårt ego. Om att passa in. Vara omtyckt. Duga. Vara som alla andra. Prestera. Vi ska ha tillräcklig bra betyg, tillräckligt bra lön, tillräckligt välartade barn, tillräckligt ballt facebook-konto. Vara tillräckligt snygga. Kort sagt, det handlar om vad andra ska tycka. Vad ska det bli av oss? Det handlar inte om att överleva. Inte för de flesta av oss.

Bra ock dålig stress
Självklart finns det de som har verkliga skäl till rädsla ock oro. Men att stress ock utmattning är ett allt mer växande problem beror inte på det. De allra flesta av oss har helt enkelt fastnat i fällan att duga genom prestation eller att verka bättre än vi är. Att vi sedan skyller på alla måsten, kallar det multitasking ock säger att vi trivs med många järn i elden, gör inte stressen mindre. Kroppen reagerar ändå.

Så att försöka dela upp stress i bra ock dålig är ganska märkligt. Bra stress är sådan som räddar liv, eller åtminstone håller sig till att lösa akuta tillfälliga situationer, ock som går över så fort det är avklarat. All annan stress är dålig stress.

Kroppen är gjord för att jobba hårt – jobba, med hela kroppen, låta olika funktioner samverka -, men kroppen är också gjord för att vila. Mer vila än jobb, faktiskt. Men det som ofta stressar är inte att vi gör mycket. Snarare är det allt vi inte gör, allt vi inte hinner med, allt som ger oss dåligt samvete, eller prestationsångest. Så när vi tror att lösningen på stress är att göra mer – mer yoga, mer meditation, mer spinning eller gympass – utan att samtidigt ta bort något annat i det redan fulla schemat, då är vi tokigt ute.

Vad händer vid stress?
Kort sammanfattat kan man säga att kroppen går in i stridsberedskap. Allt som är viktigt för strid, som muskelanspänning ock målfokus, aktiveras, medan livsnödvändiga funktioner som andning, matsmältning, sömnförmåga ock blodförsörjning, går ner på sparlåga. Det är därför vi glömmer andas, inte kan sova ock får problem med magen ock högt blodtryck.

Samtidigt går larmet i olika hormonkörtlar som börjar producera stresshormon på löpande band. Det gör dom tills de inte orkar mer. Då säger dom godnatt ock tackar för sig. Du märker av det genom att kroppen helt enkelt slutar funka. Kroppsdelar som inte lyder, minnet sviker, hormoncyklar hackar ock humöret blir svårkontrollerat. Stressen har blivit utmattning.

Det finns många bra sätt att lindra stress eller komma tillbaka efter utbrändhet. Tyvärr finns det en del dåliga, om än väletablerade, sätt också. Att behandla stress kan vara ganska enkelt, om det kombineras med livsstilsförändringar. Utbrändhet däremot tar tid. Det kräver just det som den stressade (liksom Försäkringskassan) ofta har brist på: tålamod.

Vi arbetar på flera nivåer: aktiverar hormoner, funktioner ock organ. Zonterapeutiskt ock förstärkande med öronakupunktur. Stärker ock samlar energi. Vi behandlar muskulära spänningar ock ger övningar för att lösgöra låsningar ock underlätta andningen. Många blir bättre. Lugnare. Många kan minska eller upphöra med medicinering. Hittar nya förhållningssätt. Men stress ock utbrändhet är inget som försvinner. Det är inte som en förkylning. Det är därför lösningar som deltidssjukskrivningar, antidepressiv medicinering eller strävan efter att ”komma tillbaka” lätt blir tokiga; Man ska inte tillbaka. Man ska vidare. Till nya perspektiv, nya förhållningssätt, kanske nya sätt att leva.

Att göra mer av det som inte funkade har aldrig varit någon bra idé.

/

Läs mer:
Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?
Leve mellankolin
Handbok i att tänka själv
Häcken full?

Boka behandling

barfota Leda stress

Leda

höstfot-zonterapi-illustration-maja-larsson

Leda. Vad vore jag utan leda. Utrymmet mellan alla måsten där man hinner andas ock reflektera, känna efter, eller bara skita i vilket ock tänka att va fan.

Det är fredag. Men det struntar jag i. Det får vara fredag hur mycket det vill, med sina ”äntligen fredag!” ock ”TGIF”. Idag säger kroppen nej. Inte som att den är sjuk eller så. Den vill bara inte. Den vill inte springa hurtigt i skogen eller tänka på hållningen eller göra hälsosamma övningar. Sånt som ingår i min vardag.

pipfota-foto-pa-sandbergSå jag byter ut löprundan mot en lufsig höstpromenad med hundarna. Jag tänder en pipa tobak, tittar på löven som faller ock tänker på sommaren.

Ohälsosamt hälsosam
”Röker du pipa? Jag trodde du var hälsosamheten själv?” sa en bekant förvånat. Ock ja, jag tror att jag är det. Hälsosam. Jag äter nyttigt, fastar emellanåt, springer skogen, mediterar ock försöker i allt leva som jag lär. Men ibland behöver man bara skita i vilket en stund. Ibland, för många av oss, tror jag att det är det hälsosammaste vi kan göra. Skita i vilket.

Jo, jag vet. Det är allt för många som gör tvärtom. Skiter i vilket mest hela tiden ock tar på sin höjd hand om sig några veckor efter nyårslöftena. Det här handlar inte om dem. Det handlar om oss som vill mycket, vi som är ”duktiga”, som skaffar rutiner som blir till (goda?) vanor som går av bara farten.

För det är det vanor gör. Går av sig själva. Utan att vi behöver tänka på dem. Utan att vi känner efter. Ock oreflekterad hälsosamhet är inte hälsosam. Att träna av vana, eller för att undvika det dåliga samvetet är lika onyttigt som att rutinmässigt dricka vin bara för att det är fredag.

Tom tid
Leda är viktigt. Tom tid. Utan distraherande TV-serier, instagramflöden, dammsugning eller onödigt small talk.

Leda.

Tom tid.

Som visar sig vara allt annat än tom. Om man bara ger den tid. Om man bara törs känna efter vad som känns där längst inne.

Lätt för mig att säga. Som inte har fasta arbetstider eller småbarn, som inte har en chef eller PT som kollar vad jag gör. Då är det lätt att ta sig tid. Då är det lätt att skita i vilket. Ock tänk om man inte vill? Tänk om man trivs med att häcken full?

Många bollar i luften…
Ja tänk om. Tänk om man bara tror att man trivs med full häck? För hur kan man veta det? Om man inte unnar sig att stanna opp ock känna efter, om man inte unnar sig ledan? Det går. Om man bokar av ett av de där mötena som man vet inte kommer att leda till något, eller om man stänger av TV:n ock facebook, eller tackar nej till middagen man inte är sugen på, om man skippar träningen ibland.

För tänk om. Tänk om den där träningen jag tränar för att det ska vara så bra för mig, inte är så bra för mig som jag tror? Tänk om det bara är ett inlärt beteende? Tänk om träningen blir en stress? Tänk om det är de där extra kilona runt magen som ger mig dåligt samvete för jag tror att jag blir friskare eller mår bättre om jag blir smal? Eller tänk om det är åldersnojan, att inte se ut som tjugo längre (eftersom man inte är 20 längre).

Förstå mig rätt, det är bra att röra på sig (även om massor av träning inte har ett smack med rörlighet att göra. Försök vara graciös med 50 kilos skivstång i händerna så får du se.). Men har du känt efter? Får det dig att må bättre? Eller blir det en kamp?

Vissa dagar är det en kamp att bara kliva ur sängen. Det är som det ska, ock ibland får man bita ihop. Men inte hela tiden. Inte varje dag. Ge dig själv tid att ta igen den där morgonen. Inte med schemalagd kvalitetstid. Utan med tom tid.

Med leda.

/

hälsa living in the fast lane Livspusslet stress

Handbok i att tänka själv

iwatch-maja-larsson

När vi inte längre hinner känna efter hur vi mår, när vi stressar för att hinna till den avslappnande yogan, när insikten att maten vi äter påverkar vår hälsa kommer som en vetenskaplig överraskning, när vi behöver appar i våra smarta apparater för att träna, springa, må bra ock, ja fan, för att andas. Då vill jag skriva en sån. Handbok i att tänka själv.

iwatch-maja-larsson”Ta en andningspaus.” säger iWatch på armen med ett pling. Den ger sin ägare två alternativ: ”Andas” eller ”Senare”. Jag, som inte äger ett dylikt tekniskt vidunder, undrar vad som händer om man väljer det andra förslaget. Senare. Ock jag tänker på den stressade kvinnan som så väl behövde varva ner, men som avfärdade all hjälp med att ”Jag har inte tid att må bra!”

Så visst, jag ser poängen. Många är så ofantligt stressade att de glömmer andas. De får en påminnelse av klockan, av appen, av PT:n, en hjälp för stunden. Men allvarligt talat, vi missar något här. Vi påverkas att, ock tillåter oss, att lämna ifrån oss fler ock fler av våra grundläggande mänskliga förmågor.

Att känna efter
Varför slutar vi med det? För att vi inte har tid? För att vi inte litar på vad vi känner? För att det är läskigt? För att glömt hur man gör? Vi kan egentligen. Hela vår kropp är ett stort system av sensorer som registrerar ock tolkar oändligt många intryck. Tillsammans bildar de mönster som går att tyda.

Vi kanske sover lite dåligt. Ryggen ömmar efter en dag på jobbet. Spända axlar, kanske till ock med lite spänningshuvudvärk på det. Morgonirritation i trafikrusningen. PMS:en blir värre. Till råga på allt får vi ont i knät när vi springer. Det är inte otur. Inte ens hudutslagen, parkeringsböterna eller relationsproblemen är otur eller dålig tajming. Vi hade kunnat se det komma.

Normalproblem?
Men vi gör inte det. Huvudvärk, sömnsvårigheter, magproblem, stelhet, nackspärr ock dåligt humör är bara något som ska bort, eller som avfärdas som ”sånt man har, det har ju alla”. Nej, det har inte alla. ”Men det är ju så livet ser ut”, får jag höra. Är det? Varför gör det det? Har vi valt det? Eller har vi lämnat ifrån oss ansvaret? Har vi stängt av våra förmågor att leva som vi mår bra av?

Alla tankar ock känslor sätter sig i kroppen. Alla. Stress, oro ock rädslor manifesteras i spända käkar, orörliga bäcken, stressmagar, stängda bröstkorgar, kortare andning ock hudutslag. Väldigt många av våra moderna sjukdomar har stress som påverkande faktor (Jodå, kolla i vilken medicinsk handbok som helst. ”Stress kan förvärra symtomen”, står det ofta. Tydligare än så kan det inte uttryckas om något som inte är direkt mätbart.)

Vad ska folk tycka
Ock när vi bryter ner det hela, det som vi lite slarvigt sammanfattar som stress, så har det ytterst sällan en enskild orsak. Det är inte ”mycket på jobbet” som är problemet. Livspusslet, säger någon annan. Ja, snarare det. Men varför? Vad är det som gör livspusslet så svårt? Ock vem lägger dit alla måste-pusselbitar? Chefen?

Vi gör det för det mesta själva. Vi gör det för att vara någon till lags. Vi gör det för att duga, för att passa in, för att få bekräftelse eller kärlek. Vi gör det för att slippa konflikter eller jobbiga känslor. Ock dom där andra kan vara vänner, kollegor, föräldrar, syskon, grannar, makar, eller kanske dom där som vi inte ens känner. Vi gör det för att, ”så gör man ju”.

Så gör man ju. Vem är ”man”? Åt vilka har vi lämnat över mandatet att bestämma över våra liv, om vi inte lever som vi vill utan som ”man” gör? ”Man” är någon annan, en oidentifierbar grupp som vi ändå tillhör. ”Jag” eller ”vi” är konkretare. Jag ock vi förpliktigar, kräver ansvar ock ställer till svars.

Vi kan, vi har förmågan att ta ansvar för hur vi mår mer än vi tror. Ock egentligen är det inte så svårt. Det förutsätter att vi rensar lite bland alla måsten, det förutsätter att vi funderar på för vems skull vi lever som vi gör; vad försöker vi bevisa? Ock det förutsätter att vi tänker själva, att vi törs ock tar oss tid att känna efter, ock tänker efter vad det som känns betyder.

I grund ock botten handlar det bara om det. Om att känna efter. Ock om att tänka själv. Hos mig börjar vi med en energiboost, lite balans mellan spänning ock avslappning ock lite nya tankeperspektiv. Sen får du hjälp att känna signalerna. Att känna vad din kroppocksjäl kan göra om du bara låter den. Välkommen!

Ock när mat-ock-sov-klockan eller appen påminner om andningen, då är inte ”senare” något alternativ. Bara så du vet.

/

fForskning reflexologi smärta stress zonterapi

Femprocentsvärlden

sanningsnyckel-maja-larsson

När det forskas på zonterapi är det framförallt inom två områden: smärtlindring ock stress. Inom båda fälten har studier visat på god effekt. Inte så konstigt, då båda dessa områden hänger ihop. I båda fallen handlar det ju om ”nerverna”.

Det kommer inte hända ofta. Att jag inleder en text med att hänvisa till forskning. Jag ska strax förklara varför. Men först det där om stress ock smärta. Först det där om nerverna.

Förr sa man att folk hade problem med nerverna. Om de inte var kvinnor. Kvinnor kunde vara hysteriska också. Men män hade problem med nerverna. Idag, när vi utvecklat en mer sofistikerad, ock inte minst mer lukrativ diagnostik, är begreppen fler. Utbrändhet, depression, utmattningssyndrom…

Same same but different
Gemensamt för flera av diagnoserna är att de ofta föregås av tillstånd som inte ännu (men snart) är medicinskt klassade, som till exempel stress, oro, bekräftelsebehov, kärlekstörst, mindervärdighetskomplex, rädsla, duktig-flicka-syndrom ock prestationsångest. Ock alla dessa kan dra iväg åt olika håll. Följden kan bli nån av diagnoserna ovan, men det kan lika gärna resultera i IBS, astma eller fibromyalgi. Eller mer diffusa symtom som sömnproblem, spända ock stela muskler, hudutslag, ryggvärk eller PMS-besvär.

Självklart är det fler faktorer som spelar in. Men knyter vi ihop symtomen ock diagnoserna ovan, ock silar ner det, så finns stress ock smärta med som gemensamma nämnare ock ofta bidragande faktorer. Knyter vi ihop det ser vi att olika problem ofta hänger ihop, även om de är till synes olika.

Smärta är inget tillstånd.
Smärtan du känner finns inte i den del av kroppen som gör ont. Smärtan är en signal, eller flera. När något händer, låt oss säga att du hugger dig med en yxa i foten (inget allvarligt, det blev bara ett ytligt jack), så kommer nerverna där nere att skicka en budkavle uppåt i benet. Vid varje synaps lämnas budet över till nästa nervtråd. Så fortsätter det upp till hjärnan.

Där skickar talamus vidare informationen. Den kollar med hjärnbarken, hippocampus ock några andra för att bestämma hur de ska tolka ock agera på signalen. Om hjärnan kommer fram till att det här är farligt så skickar den smärtsignaler, bara för att tala om för oss att vi måste ta hand om oss. Här spelar rädslan stor roll. Är vi rädda för att det ska vara farligt kommer vi antagligen att känna mer smärta. Kroppsminnet är en annan faktor. Har vi upplevt det här tidigare? Var det farligt då?

Andra nerver aktiverar andra sinnen. Smekningar inger trygghet medan andra sensorer helt enkelt håller koll på oss ock vår omgivning. Står jag upp? Är det varmt eller kallt? Är underlaget ojämnt? Alla dessa signaler, kemiska ock elektriska, trängs med direktiv från hjärnan: ”Mer blod till matsmältningen”, ”Dra bort handen från elden!”, ”Slappna av”, ”Spring för livet!”

Problem med nerverna?
Allt det här händer i samarbete med det hormonella systemet som också skickar signaler till kroppens delar ock organ. Det finns inget status q. Det finns ingen balans. Det är ett ständigt gungande mellan för mycket av det ena o för lite av det andra. Aktiviteten är konstant.

Det är bara det att när vi stressar, eller oroar oss, eller är rädda (olika sidor av samma sak) sätts det normala gungandet ur spel. För i fara – ock det är vad stress är; en reaktion på fara – är inte matsmältningen viktig. Inte såret i foten heller. Eller nervcellernas sinnrika kommunikation med hjärnan. Det enda som är viktigt är att klara krisen.

Så vi spänner musklerna, slutar andas, håller oss vakna, tarmarna slutar jobba ock vi är beredda att springa eller slåss. Det funkar ett tag. Men till slut blir det kortslutning i systemet. Orken tar slut samtidigt som hormoner ock nerver börjar löpa amok; vi reagerar känslomässigt, får raseriutbrott, börjar gråta. En del förlorar känseln, andra får ont överallt.

Kommer på köpet
Allt det här möter jag hela tiden, i olika former. Ibland lindrar vi symtomen. Ibland sätter vi igång livsförändringar. Man får som man vill. Men jag blir inte förvånad när studier ”bevisar” att zonterapi lindrar stress ock smärta. Det är bra. Mycket bra. Men det finns ett men. Ock ett ock. Ocket är att stressen ock smärtan – ”nerverna” – innefattar så mycket. Orsakar eller bidrar till så många olika åkommor ock tillstånd. Jobbar vi med det kommer mycket annat på köpet.

Fotnörd-illustration-maja-larssonMenet är det samma. Att allt hänger ihop. En av bristerna med vetenskaplig forskning är att den begränsar. Det ligger i forskningens natur att plocka isär det som sitter ihop, ock försöka förklara det del för del. Det ger viktig detaljkunskap men inte hela sanningen, eftersom det är sambanden som är grejen, orsaken. Inte de enskilda delarna. Ingen del i kroppen jobbar för sig själv. Ingen.

Vad är det vi inte vet?
”Vi känner till fem procent av all materia i universum”, sa en rymdforskare jag lyssnade på. Fem procent. 95 procent känner vi inte till. Den finns där men vi vet inte vad det är eller vad den gör. Man behöver inte läsa mycket vetenskaplig litteratur för att inse att samma sak gäller på flera områden. Människokroppen, till exempel. Vi vet att tarmen innehåller mängder av bakterier, men bara ett fåtal har vi koll på. Vi har bara skrapat på ytan till näringslära ock vad som händer i kroppens ämnesomsättning. Att hormoner är viktiga har vi förstått, men hur dom egentligen samverkar har vi mycket begränsade begrepp om.

För att inte tala om hjärnan. Så man bör vara försiktig med ”fakta”. I en femprocentsvärld är okunskapen större än kunskapen. I en femprocentsvärld är det vanskligt att lita mer på bevis än på egna upplevelser. Prova att lägga ett 3000-bitarspussel där det fattas 2850 bitar. De 150 bitar vi har är intressanta ock bra ledtrådar. Men de är inte ”sanningen”. Sanningen får man gissa sig till; ”Vad är det vi inte vet?”

Så jag fortsätter jobba på helheten. På sambanden jag ser ock upplever. Jag läser forskningen, drar slutsatser ock lyssnar på andras. Jag provar, testar ock drar nya. Visst, jag behandlar smärta ock stress, var för sig ock tillsammans. Men zonterapi är mycket mer än så. Jag lovar.

Ungefär 95 procent mer är så.

/

hälsa stress träning

Skönhet ock hälsa

Skor-illustration-maja-larsson

Man ska inte blanda ihop saker ock ting. Särskilt inte om man är ett apotek. För apotek är ett ord, en institution som förpliktigar. Eller borde göra.

Jag har varit där förr, på just det här apoteket. Rubriken på väggen är på inget sätt ny. ”Skönhet ock hälsa”. Det har använts så länge så det låter som en enhet. men det är det inte. Långt därifrån. ”Det är ju bara ett uttryck. Det är ju bara ord”, säger kanske någon. Ord är inte så bara, säger jag ock tar historien som exempel. Historien är full av ord som människor slängt sig med av slentrian, utan att förstå dess effekt. Förrän efteråt.

Jag tittar närmare på hyllan under rubriken. Där finns Vaselin, Brunutansol, Nattkrämer, Dagkrämer – speciellt utvecklade för kvinnor, Smink, Sminkborttagningsmedel, Filler, Ögonkrämer, Anti-age-vitalising-krämer, Ansiktsolja – för extra lyster, Krämer för spänst ock fyllighet…

Bara skönhet
Jag tittar en gång till, för att hitta hälsoartiklarna. Jag hittar inget. Bara skönhet. Jag vet inte om jag tycker att något av det där egentligen gör människor så mycket vackrare, men det är en smaksak. Men det gör dem definitivt inte hälsosammare. Tvärtom, många gånger.

Jag läser en tidningsrecension av en bok som vill skildra det ohälsosamma i hälsohetsen. Där står att läsa om fettsugning, botox ock andra skönhetsbehandlingar. Kravet att vara smal ock passa in i rådande skönhetsideal. Ock jag undrar vad det har med hälsa att göra.

Sexpack ock samvete
Skor-illustration-maja-larssonJag tänker på kvällstidningsrubrikerna som dyker opp ibland. Om faran att leva för hälsosamt. Ortorexi kallas det. Att träna för hårt ock äta för snålt för att uppå något med sin kropp som är värt att visa opp.  Fitnessideal med sex-pack på magen, strama biceps ock putande rumpa. Eller för att känna sig duktig ock slippa prestationsångesten om man missar ett pass. Sorry, det har inte heller med hälsa att göra.

De allra flesta som tränar gör det inte för att må bra. De allra flesta tränar för att bli snygga. Smärta. Smala. Unga. För att duga. Eller för att rättfärdiga bullen, godispåsen eller vinflaskan. ”Because I’m worth it”. Precis som om vi måste göra oss förtjänta av att njuta.

Fuck det mätbara
Ock många blandar ihop just utseende ock vikt med hälsa. Inte så konstigt, när till ock med sjukvården använder BMI som nån slags friskhetsmått. Övervikt är ett samhällsproblem, eller kanske snarare ett symtom på samhällsproblem. Ock de som rör sig för lite ock äter för onyttigt är än så länge ofantligt många fler än de som gör det motsatta (ortorektikerna). Så rör på er ock ät nyttigt. Gör det! Men gör det för att må bra. Utan våg.

Skenet bedrar
Mönstret är tydligt. Problemet är inte de som vill undvika socker ock mjöl eller dom som springer en extra mil i skogen. Problemet är inte de som håller sig tråkigt nyktra eller fastar eller missunnar barnen läsk. Problemet är att vi gör en himla massa saker för att, enligt givna mallar ock kriterier, duga. Problemet är att vi tränar av en orsak ock låtsas att vi gör det av en annan. Problemet är att vi blandar ihop yta med innehåll. Problemet är att det har blivit viktigare att verka må bra än att verkligen göra det.

Det blir tomt. På låtsas. För – om floskeln ursäktas – skönhet kommer inifrån. Om du mår bra, om du UNNAR dig att må bra istället för att unna dig ”att synda”, om du tar dig tid att känna efter, tid att sova gott, om du väljer de bra relationerna istället för de dåliga, om du gör det du vill ock inte det du tror du måste, om du kan andas utan andningsövningar ock hinner dricka kaffe med ett leende, om du springer i skogen för att det är skönt – helst barfota, då blir du snygg. Hela vägen.

Tage Danielsson visste. Han snodde en dikt av Gustav Fröding, skrev om den ock satte kärnfullt ord på alltsammans:

”Strunt är strunt, och snus är snus,
om än i gyllne dosor,
men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor –
en vacker vers som blev till grus,
en illusion som brast,
ty rosor i ett sprucket krus
kan vara utav plast.”

/

effektivitet Sommarlov stress tillbaka till verkligheten

Den kollektiva pulsen

Fotkaffe-maja-larsson-2

Det är första dagarna efter sommarlovet. Eller semestern. Det går inte fort. Jag tittar på högarna av papper, böcker ock planeringar. Jag skrollar bland mail ock allt annat i datorn som ser ut som jobb, ock jag försöker få hjärnan att tala om för mig vad jag ska göra med allt det där. Det går. Men det går sakta.

Barfotakaffe-maja-larssonEgentligen börjar jag inte förrän om två veckor, inte på riktigt. Då tar jag emot gamla ock nya patientkunder i nytt behandlingsrum. Men det är en del som ska förberedas ock startas upp. Ny lokal, ny inredning, ny estetik. Nya kurser som ska gås, böcker som ska skrivas, föreläsningar som ska utvecklas.

Skönt att ha ett par veckor att komma i fas. Sätta igång. Få upp farten. Allt det där som folk brukar kalla för att ”komma tillbaka till verkligheten”. Vad som gör den delen av livet verkligare än andra delar förstår jag inte. Som om vila, att ta hand om sig, njuta av naturen, må bra, umgås, som om det vore på låtsas?

Pang på, bara
Jag lämnar min djungel för att återigen gå på stadens gator, som en vanlig man. Ock där är de. De färdigsemestrade. De som dykt rakt in i sin ”verklighet”. Pang på, bara. Pang på sitter den där, den strama hållningen, de jäktade stegen, rynkan mellan ögonbrynen, den spända käken, de hårt knutna skorna. Allt det där som ger krämpor som de kommer till mig med, som de vill att jag ska lösa; sömnproblemen, utslagen, smärtan i axeln eller det där diffusa som läkarna inte hittar nån orsak till.

Kollektiv puls
Det är svårt, det där, för det är en kollektiv puls. Ungefär som när du utan att egentligen lyssna börjar trumma takten till butiksmusiken medan du köar till kassan, fastän du inte ens gillar låten. Ock somliga har som jobb att spä på det ytterligare. Effektivitetskonsulterna. De med mantran som ”Tid är pengar”, ”Få mer gjort” eller ”Öka din inkomst med fem enkla steg”, mantran som ska locka mig till kurser ock föreläsningar där jag ska lära mig fylla kalendern ännu mer ock schemalägga umgänge med dem jag älskar. Kvalitetstid, kallas det visst.

Samtidigt manar politikerna till uppstramning för en effektivare skola. Fler skoltimmar, mer läxor och nya betygsskalor ska öka barnens lust att lära, och mer matte ska höja produktiviteten och rädda landets position i världsekonomin. Ge oss bara fler utarbetade ingenjörer med magsår så löser sig allt. Det är som att vi tror att allt vi gör i vår form av samhälle är rätt. Funkar det inte gör vi inte annorlunda, vi gör mer av samma.

Mer = bättre?
Jag suckar och tar en icke alls produktiv men ack så effektiv klunk av kaffet som jag omsorgsfullt malt och kokat. Att dricka kaffe effektivt innebär nämligen att känna efter och njuta av varje sörpling, inte att klunka i sig några deciliter framför datorn. Varför krånglar vi till allt så, tänker jag. Pressen att prestera och uppnå andras mål och krav leder sällan till ett lyckligare liv. Vi ökar tempot, multitaskar och effektiviserar, men får vi mer gjort? Ock gör vi överhuvudtaget rätt saker?

Jag låter skallen hasa sig sakta framåt genom förvirringen. Ställa om sig i sin egen takt. Ta sig tid att tänka efter. Ge mig tid att känna efter. Utan stämpelklocka. Odisciplinerat, ja visst. Men de flesta jag känner, inklusive jag själv, är bättre på att jobba än på att vila. Prestation blir viktigare än välmående.

Eller illusionen av prestation. För att göra mycket är inte detsamma som att få mycket gjort. Vi behöver ställtid. Många av de viktigaste besluten fattar man med fötterna på skrivbordet. Helst barfota. Ibland är ingenting det mest effektiva man kan göra. Så jag fyller på kaffet ock nynnar för mig själv:

”Måndag gör jag ingenting…

…ingenting…

…ingenting…”

/

Avslappning insomnia sömnlöshet stress

Det bästa rådet

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larsson

Han sov dåligt, sa han. Vaknade o snurrade med tankar som for kors ock tvärs över kudden. Det var inte bara det. Andra krämpor, såna som brukar komma när man stressat för länge, fanns också.

Det brukar komma som hudutslag eller migrän. Somliga får problem med magen. Muskelspänningar är vanligt, ock ibland ställer de, spänningarna, till med mer än bara stelhet. Ofta, särskilt om man levt med stressen eller oron eller rädslan ett tag, kan man känna av lite av varje.

Jobbet eller livet?
Så var det för honom, han med sömnproblemen. Det var lite mycket på jobbet, sa han. Mycket tidspress. Deadlines med krav på korrekthet. Ock det var ofta jobbet som snurrade i skallen på nätterna. ”Fast”, sa jag, ”är det jobbet som sätter pressen? Eller är det du?”
Han tittade på mig när jag fortsatte: ”För behovet att prestera kom inte med jobbet, eller hur? Du var sån redan innan.”

Han nickade ock tänkte efter. Vad var det han försökte bevisa, ock som han försökt bevisa så länge han kunde minnas? Ock för vem?
”Men jag är inte säker på om jag trivs med det här jobbet egentligen,” sa han, men menade egentligen att han visst var säker, att han inte gillade sitt arbete. ”Orsaken kanske sitter i mig, men den orsaken triggas igång av pressen på jobbet. Det är ett bevisarjobb.”

Men det kan man ju inte leva på
Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larssonJag tog hans vänstra fot i mina händer ock lät fingrarna leta sig fram. Den var spänd, precis som resten av kroppen. Beredd. Ständigt beredd.
”Vad skulle du pyssla med om du fick drömma utan begränsningar? Vad skulle göra dig glad? sa jag för att försöka hitta en öppning. Han tänkte efter. Sen log han lite försynt.
”Jag älskar att rita ock måla. Mest med kritor”, sa han med ett snabbt tillägg: ”Men det kan man ju inte leva på!”

”Vad gör du på nätterna när du inte kan sova?” frågade jag efter en stunds tystnad, samtidigt som jag bearbetande den spända delen av hans högerfot som korrelerade med hans lika spända nacke.
”Jag försöker låta bli att tänka på jobb ock sånt som jag ändå inte kan lösa mitt i natten. Sen blir jag arg på mig själv för att det inte går. Det är inte särskilt produktivt.”

Sånt man mår bra av
”Då har jag ett förslag”, sa jag. ”När du inte kan sova går du upp ock ritar. Du somnar kanske visserligen inte för det, men du gör något du blir glad av. Istället för att tänka på det där jobbet som du inte tycker om. Du skapar positiv energi, vänder på den negativa spiralen, ock när du ritat dig utmattad, somnar du med bilder ock färger. Sånt man mår bra av.”

Han lutade sig tillbaka ock log. Han såg vart jag ville komma. Att vi behöver lägga energi på sådant som gör oss glada, inte bara på sånt som vi tror att vi måste, eller som vi tror att andra förväntar sig av oss. Vi behöver tänka efter på vad som gör oss glada. Kanske har vi glömt, för att vi försökt göra viktiga saker alldeles för länge. Då brukar det funka att tänka bakåt. Vad blev man glad av när man var liten? Eller yngre?

”Ja”, sa han. Sen sa han det igen: ”Ja.” Ock han fortsatte leende: ”Det var ett väldigt bra råd. Det ska jag göra.”
Ock jag tänkte att ”Ja. Det var det faktiskt. Det kan ha varit ett av de bästa råd jag har gett.”

För övrigt kan man visst leva på att rita ock måla.

/