Browsing Tag

hallux

fötter hålfotsinlägg hallux valgus Karate Kid

Hade Karate Kid hallux valgus?

olika-fotter-illustration-maja-larsson

Först ber hon om ursäkt för sina fula krökta tår. ”Men det kan du väl inte göra nåt åt” säger hon sen, ”för dom har jag ärvt efter min mamma”. Tänk så mycket dumheter folk säger.

olika-fotter-illustration-maja-larsson1. Förvånansvärt många tycker att de har fula fötter. Lösningen blir ofta att packa in dem i skor. Tokigt. Eftersom skorna oftast är en del av grundproblemet. Men. Sneda tår ock problem med fötterna kommer sällan bara från fötterna. För mycket sittande ock dålig hållning påverkar fötterna lika mycket som snedbelastade fötter påverkar resten av kroppen.

2. Jo, oftast kan jag göra något åt det. Ibland mycket, ibland lite. Men sneda tår ock ömma fötter kan ha många olika orsaker, så det beror på var grundproblemet sitter. Ock hur länge det har suttit där. Men bättre blir det för det mesta.

3. Nej, du har inte ärvt dina hallux valgus efter mamma. Det är ett ödestigert synsätt, för om det vore sant så fanns ju inget att göra åt det. Då skulle man lika väl kunna steloperera tårna på alla vars föräldrar har krökta stortår på en gång; ungarna kommer ju ändå att få samma problem.

Men inget av det där är sant. Fula fötter blir inte finare i skor. Hallux valgus går att göra något åt. Ock orsaken är inte genetisk. Naturligtvis skiftar våra medfödda förutsättningar, men genetiskt arv ock orsak är två skilda saker.

Det finns några huvudsakliga orsaker till att våra fötter ställer till det. Men som så ofta när något krånglar i kroppen, beror det på samverkande orsaker istället för ”ett problem – en orsak”. Som om det inte vore invecklat nog så blir det ofta en ond cirkel där fotsmärta beror på instabilitet i t ex bäckenet som beror på felbelastning i fötterna, osv. Men onda cirklar går att bryta.

Några orsaker:

  • Skor. Vår fötter hålls instängda ock ihopklämda utan möjlighet att utföra alla de neuromuskulära mästerverk som de är satta att utföra. Som en arm i gips förtvinar muskler ock funktion. Dämpade skor gör det ännu värre: med dem behöver fötterna inte känna efter alls. När skon gör jobbet, säckar foten ihop än mer.
  • Hårda, platta underlag. En aktiv fot håller igång muskler ock rörlighet. Men på plana golv finns inget att utforska.
  • Felaktig hållning. Ofta står ock går vi utan neuromuskulär kontroll. Det är delvis en konsekvens av det två första punkterna. Med ofta bakåtsträckta knän ock ”hängande” eller roterat bäcken lägger vi mest tyngd under hälarna, varvid resten av fötterna får ännu mindre att pyssla med. (Får du ont i nedre ryggen av att stå eller gå är du förmodligen i riskzonen.)
  • Vi sitter. Mest hela tiden. Det lurar kroppen att tro att den framåtböjda positionen är vår naturliga hållning. Resultatet blir att muskler ock senor på kroppens framsida förkortas vilket begränsar rörligheten. T ex för korta höftböjarmuskler på bäckenets framsida är ofta en orsak till den nyss nämnda ryggsmärtan, eftersom ländryggen får svanka för att kompensera begränsningen på lårets ock bäckenets framsida.

Karate Kid då? Hur var det med honom? Nej, jag tror inte Karate-kid hade hallux valgus. Kampsportare i allmänhet är barfota. Stabilitet är viktigt så de står aktivt med rätt balans i rätt delar av kroppen. För varje ben-, bål- ock bäckenrörelse de gör för att stå stadigt, rörligt ock flexibelt, redo för förflyttning eller attack, aktiverar de samtidigt motsvarande muskler i fötter ock tår. Precis som vi alla borde göra. Det ena funkar inte utan det andra.

Det är en av grundbultarna i mina behandlingar: att det ena inte funkar utan det andra. Att det som händer i fötterna händer i kroppen.

Ock tvärtom.

Prova får du se.

/

barfota detsomhänderimagenhänderikroppen fotarbete zonterapi

Barfota i december. För att känna efter.

barfota-dec-zonterapeut-pa-sandberg

Okej, du kanske kan fånga dagen hit ock leva i nuet dit. Carpe Diem liksom. Men kan du känna efter? På riktigt? Det är faktiskt svåra grejer som kräver övning, tålamod, tid ock kreativitet. Ock en gnutta mod.

”Du har ganska mycket spänningar i axlar ock bröstrygg” säger jag, klämmande på hennes fot. ”Har jag?” undrar hon förvånat. ”Nej, där har jag inga problem.” Jo, tänker jag, du vet bara inte om det. Veckan efter ser hon fundersam ut. ”Det är konstigt, jag har haft ont i övre ryggen ock axlarna sen jag var här förra gången.”

Hur kunde jag hitta det hon själv missat? Genom att känna efter. Det är mitt jobb att känna efter, upptäcka ock påverka. Det som borde vara det naturligaste i världen har blivit något som många helt glömt bort hur man gör. Känna efter. Varför är det så svårt? För att vi alltid är på väg, alltid måste något, alltid vill prestera ock har fullt upp med att duga. Vi må fånga dagen men vi gör det i farten. Då är det svårt att känna efter.

Vi är effektiva.
Vi torkar ur handfatet medan vi borstar tänderna, kollar nyheterna när vi äter, lyssnar bok när vi löptränar, ock köper kaffe latte to go. Så när vi biter ihop käkarna, drar upp axlarna, skjuter upp toabesöket till senare, rynkar pannan ock slår i hälarna mer för varje steg bara för att vi ska öka farten, så märker vi inte att det händer. För att vi inte hinner känna efter.

Vi sparar sekunder men förlorar mellanrummen. Mellanrummen mellan nu ock sen, mellan hit ock dit, mellan göra fort ock göra om. Synd, för det är i mellanrummen det händer. Det är där vi hinner tänka. Andas. Vara. Det är i mellanrummen vi får glädje av allt som vi har så bråttom till. Det är där vi hinner känna efter.

Så vi glömmer hur man gör. Tar en Alvedon ock kör på. Någon annan får tala om när vi mår dåligt, ock när vi känner oss sjuka litar vi mer på febertermometern än på kroppen. Den betvingade kroppen ger upp, tills någon säger: ”Du har ganska mycket spänningar i axlar ock bröstrygg”, ock vi svarar: ”Har jag?”

– – –

barfota-dec-zonterapeut-pa-sandbergSkor gör oss klumpiga
Det är faktiskt en mäktig känsla att springa barfota. I december. En känsla av närvaro. Kontakten med marken blir påtaglig på så olika sätt. Ock efter lite övning behöver jag inte se mig för så noga. Fumligheten efter ett liv i skor som tar bort all delaktighet av fotens muskler ock nerver blir mer ock mer till flexibel rörlighet där fötterna känner underlaget ock agerar därefter. Ungefär som när man lärde sig cykla, först vingligt ock koncentrerat ock JAG-KAN-INTE! till att rörelserna blev allt mer reflexmässiga.

Jag blir trött i fotmusklerna, det blev jag aldrig med löparskor. Då kändes lår ock vader. Men nu aktiveras hälsenor, tår ock mellanfotsben, ock nerverna är påpassligt kavata för att anpassa stegen efter lera, rötter, stenar ock vattenpölar. Överkroppen parerar för buskar ock grenar, ock jag hinner njuta av det vintriga solljuset ock känna de skiftande dofterna av skog. Kallt? Inte så farligt. Jag springer mig varm, ock dagens runda är inte så lång.

Hjärnan sitter i fingrarna
Efteråt är hela kroppen alert på ett sätt den aldrig kan bli på ett löpband eller i en roddmaskin. Jag känner mig som ett med min kropp, inte som en hjärna med vidhängande kroppsdelar. Min hjärna sitter lika mycket i händer ock fötter som i huvudet. Kroppen minns, ock kroppen agerar utifrån det, utan att blanda in intellektet.

Att springa barfota i december låter tokigt för många. Men den reaktionen är inlärd; barfota är man på sommaren. Möjligen. På vintern är det kallt, även om termometern står på 7 grader (bara marginellt kallare än i midsomras.) Fast det vet man ju egentligen inte. Inte så länge man inte har provat.

Inte så länge man inte har känt efter.

 

Läs gärna också:

Att känna efter

När krokigt blir rakt

Ta av dig skorna i sommar

Jaha. Då gör du inte om det igen

/

fötter hälsa kroppen reflexologi zonterapi

När krokigt blir rakt

hallux-valgus-illustration-maja-larsson

Alltså, man ska inte förenkla eller föringa det som händer i fötterna. Eller det som inte händer. För det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock sambandet dem emellan beror inte bara på energibanor ock nervtrådar. Kopplingarna kan vara rent anatomiska. Häng med så ska jag förklara.

hallux-valgus-illustration-maja-larssonHon var sliten lite här ock var. Ålderskrämpor, sa hon. Ock resterna av ett slitigt men avslutat arbetsliv. Hållningen var inte optimal.Ryggen kutade ock de uppdragna axlarna var lätt framdragna. Återkommande smärta i bröstryggen. Ock besvär av nedtrampade fotvalv ock krokig stortå, s.k. hallux valgus.

Hennes förhoppningar var nog inte så stora. Åldersförslitningar får man ju räkna med, sa hon, ock zonterapibehandlingen hade hon fått i present. Jag visste nog inte heller vad jag skulle tro. Att vi skulle kunna lindra smärta ock därmed öka kraft ock ork, betvivlade jag inte. Men gamla krämpor kan sitta hårt. Jag visste inte hur långt vi skulle kunna komma. Det vet jag fortfarande inte.

Hallux valgus. Krokig stortå. Det är en ganska vanlig åkomma som förvärras av smala skor men som främst beror på pronation, det vill säga att muskler ock senor under foten inte håller upp hålfoten. Orsakerna till det kan vara flera. En är återigen skon. Eftersom våra fötter är så finurligt ock detaljrikt uppbyggda – 1/4 av kroppens ben sitter i fötterna – för att bära, balansera ock röra hela vår kropp, så påverkas också andra delar av kroppen när vi avlastar senor, muskler, ben ock nerver i foten, ock låter mer eller mindre fotriktiga skor göra deras jobb.

Alltså, när skorna istället för foten bär oss, tillbakabildas dess sinnrika funktioner, muskler ock leder slutar göra sitt jobb. Så. Hålfoten faller ner. Tyngden hamnar på insidan av foten ock stortån trycks åt sidan. Leden mellan tå ock mellanfot blir inflammerad. Brosk bildas.

Nåväl. De strukturer av senor ock muskler under foten som ska sköta allt det här har olika fästpunkter. De kan fästa i hälbenet men också ledas upp ock fogas med smalbensmuskelatur (Precis som att musklerna som böjer dina fingrar i huvudsak sitter i armen, inte i handen.) Smalbenets senor ock muskler sitter  sin tur överlappade med lårmuskler som lierar sig med höft- ock ryggmuskler. Ock så vidare. Så den där pronationen hänget ofta ihop med ett snett eller låst bäcken.

Eftersom vi nu går i skor, på hårda golv, ofta med alldeles för raka ben, hamnar hela kroppens tyngdpunkt på hälen. Det kan leda till olika saker, hälsporre eller ryggsmärta, till exempel. Ock hallux valgusen tycker inte om det.

Men i alla fall. Efter fyra behandlingar ock några enkla hållningsövningar var ryggen bättre samtidigt som hallux valgus-tån har börjat räta ut sig. Synbart. Lustigt sammanträffande? Skulle inte tro det.

Så. Som sagt. Det som händer i fötterna händer i kroppen. Att vara rädd om sina fötter är att ta hand om sig själv. Att behandla fötter är att behandla människor. Det är inte konstigare än så.

/