Browsing Tag

stress

Beröm Görande Meningsskapande

Görandet ock meningsskapandet

sandslott-illustration-maja-larsson

Vad händer med oss när vi gör för att få gjort, för att bocka av, ock inte för själva görandet? Vad händer när vi likställer görandet med prestation? Vad händer när vi tappar bort meningsskapandet?

sandslott-illustration-maja-larssonDet kunde hända att barnen byggde sandslott. Det kunde hända att dom ville vara ifred, men det kunde också hända att dom ropade. ”Kom pappa!”  Så jag kom. Ock lade mig i. För se jag är både handflink ock kreativ. Ock det hände – inte alltid, men ibland – att jag tog över. Ock plötsligt var det jag som byggde det där sandslottet.

Men oftast försökte jag hålla mig i styr, låta barnen ha kommandot. Det var svårt, ock fast jag nogsamt höll mig från att ta över arbetet, kunde jag inte hålla mig från att – mycket pedagogiskt ock vänligt, fattas bara annat – hinta om, ge små tips, eller konkret föreslå HUR barnen skulle bygga. Ock jag försökte få dem att förstå att det skulle bli mycket bättre då.

Bättre…

Ock i samma ögonblick hade jag, sådär innerligt pedagogiskt, lagt till ytterligare en pusselbit till det där som förvandlar barn till små vuxna.

För barn bygger inte sandslott. Inte dom flesta i alla fall. Med hink ock spade bygger dom historier. För det är ju inte så att att dom följer an strikt arkitektonisk plan med förutbestämda syften ock former. Dom börjar. Ock sen fortsätter dom. Ock i takt med att tornen reser sig fylls dom med individer, händelser ock drömmar. Det blir som en film som försiggår i en ogreppbar värld som existerar nånstans där mellan fantasin, sanden ock barnens skapande, kännande händer. Ock när det kommer en våg ock river ett torn, ändras historien efter det som hände.

Ända till någon kommer ock säger ”Vilket fint sandslott du har byggt!”

Eller

”Om du gör så här så blir det mycket bättre.”

Vad är det som blir bättre? Historien, filmen som jag som just kom, inte har en aning om vad den handlar om? Ock bättre för vad? Har vi tur ignorerar barnet komplimangen ock börjar beskriva världen hen är i. Är vi då riktigt pedagogiska avbryter vi uppfostrande ock påpekar att barnet glömde tacka för komplimangen.

Där kom nästa pusselbit till pusslet som lär barnet rätt ock fel, bra ock dåligt, svart ock vitt, fantasi ock verklighet. Fantasi, nämligen, är inte på riktigt, medan verkligheten består av kulturella krockar, digitala pengar, klädkoder, artighetsfraser, statistik, arbetstid, egentid, kvalitetstid, fiskpinnar, ständigt nya modeller av påhittade behov, spräckta budgetar ock dåliga TV-serier.

För några veckor sedan sjöng min dotter – min dotter sjunger hela tiden, hon utbildar sig till jazzsångerska – hon sjöng på Stockholms konserthus, tillsammans med fantastiska musikanter ock, som extranummer, med en av Sveriges kändaste sångare. Det gick bra. Jag var mäkta stolt, men försökte att inte spricka i berömmet, utan ändå fokusera på det som just där ock då kändes viktigast: att hon var sig själv.

Hon fick mycket beröm. Hennes mamma var stolt. Hennes morbror var imponerad. Ock hon tackade artigt, som man ska. Men var inte helt nöjd. Tacksam, visst. Men det var något som skavde. Vi pratade om det några dagar senare. Hur berömmet, komplimangerna, tackandet ock artigheterna tog henne ur bubblan av lycka ock total närvaro som framträdandet hade försatt henne i. Hon tappade bort historien, filmen, världen hon befann sig i, när vi andra berömde hennes sång.

”Va fint du sjöng!”

Eller

”Vilket fint sandslott du har byggt!”

Det är skillnad på görande ock meningsskapande. På att få gjort, bocka av, göra nästa, ock på att med närvaro skapa mening, bygga historier ock världar. Ock det är skillnad på att prestera duktigt ock korrekt, ock att göra något på riktigt, med kärlek ock med hela kroppen. Det är som skillnaden mellan att springa skuttande barfota i skogen med ett leende, ock att med rätt löpskor springa med pulsklocka ock efter schema.

Jag behöver inte alltid vara duktig. Ibland behöver jag bara få vara jag.

Känna efter ock vara jag.

/

Kontroll Lärande utveckling

Kontroll – rädslan vi inte möter

kontroll-rädslan-vi-inte-möter

Att veta, vara tvärsäker, ha kontroll, begränsar vårt utrymme. Det är när vi tappar kontrollen ock inte övertygat vet svaret eller lösningen, som vi blir på riktigt uppmärksamma ock börjar känna efter.

Du är vilse. Utan GPS. Du börjar leta efter kända landmärken, eller titta efter solen för att räkna ut väderstrecken. Kanske stänger du av Spotify ock ropar du på hjälp, ock lyssnar uppmärksamt för att höra ifall någon svarar. Du ser dig omkring, uppmärksamt, för att hitta hem. Du gör det för att du måste.

Den som, omvänt, vet var den är, slutar lägga märke till. Första gången du kör bil till det nya jobbet, ser du dig för, du lägger förmodligen märke till trafikplatser, gatunamn ock riktmärken. Efter en vecka har du slutat titta. Du kör på autopilot.

Det är bra att det funkar så. Det hade varit besvärligt att lära om allting varje dag. Men i en värld där vi förväntas ha kontroll, förväntas veta eller åtminstone ha en klar åsikt för eller emot, blir det lätt för mycket av det oreflekterat goda.

Rätt eller fel
”Jag har börjat träna. Ock det är ju bra”, säger du kanske när du kommer in i mitt behandlingsrum. ”Bra för vad?” frågar jag. Svaret brukar dröja lite. ”Ja…för hälsan..?” brukar det komma. Eller något liknande. ”På vilket sätt då?” undrar jag, men där nånstans brukar dialogen bli luddig – ock då har vi inte ens kommit in på vilken sorts träning det är frågan om -, längre än så har inte har inte tankarna, eller uppmärksamheten, gått. Träning är bra för det säger alla ock det står i tidningen så det är med säkerhet sant… Okej. Men känns det bra? Ock vad är det du vill träna för att bli bra på (Det är ju själva definitionen av träning: att praktisera något för att förbättra en färdighet.). Ock blir du bättre? Har du känt efter? Eller bara tränar du?

Eller när någon frågar ”Finns det någon bra hemsida om grunderna i barfotafilosofin?”. Då blir jag förundrad. Jag går eller springer barfota mest varje dag, men jag har aldrig noterat att det skulle finnas några grunder, än mindre en filosofi. Visserligen är det inte ovanligt inom barfotatrenden med konceptuerade strategier, med olika tekniker som oftast heter nåt modernt ock obegripligt. Men så är det ju alltid med allt. Man förenklar ock plockar detaljer ur sina sammanhang ock kallar det för ”lösningen”, ”svaret” eller lite mystifierat ”hemligheten”. Det är bara att öppna vilken kvällstidning som helst: Fem tips, åtta tips, tolv tips som ger dig längre liv, plattare mage, högre lön ock mer sex. Ofta förankrat med ett medialt rungande ”Forskarna slår fast…” Att andra forskare slagit fast helt andra sanningar hör inte hit just då. Det skulle bara förstöra stämningen.

Att känna är neurologi
Men eftersom det nu finns olika tankar om hur man bäst springer barfota (vilket ju precis som ovan hänger ihop med varför man springer, ock varför man gör det barfota. Bra för vad, som sagt.) kan det ju inte heller finnas någon enkel filosofi. Mer än att ta av sig skorna, känna efter, ock se vad som händer. Svaret finns inte i handböcker, quick fixar, helgkurser, vetenskapliga rapporter eller på nördiga hemsidor (som den här). Där finns verktyg ock pusselbitar, i form av tips, erfarenheter ock ibland till ock med kunskap, att använda. Men att välja ock lära dig använda verktygen, ock lägga pusslet, får du göra själv. Med tålamod, uppmärksamhet ock vanlig mänsklig förvirring.

kontroll-rädslan-vi-inte-möterDet finns inga snabba lösningar, av det enkla skälet att utveckling sker genom lärande, ock lärande tar tid. Det är det som är att öva. Eller träna. Trial and error. Medan den som tagit turistbussen upp till utsiktsplatsen tar en bild att lägga ut på instagram ock säger ”Japp, då har vi sett det!” innan det är dags att åka till nästa sevärdhet, stannar klättraren, som kämpat sig upp för berget , upp ock betraktar, uppmärksamt, för att verkligen njuta av utsikten hon kämpat så för. Båda har varit på samma ställe ock sett samma utsikt, men deras erfarenheter av det är helt olika. Eller. Den ene har sett medan den andra har upplevt. Eller. Den ene har sett medan den andra har levt.

För.

Att leva är att uppleva (prova, lära, göra).

Att uppleva (prova, lära, göra) är att känna.

För att känna behöver man känna efter.

Ock för att känna efter, verkligen känna efter, är man tvungen att släppa på den där kontrollen, rädslan att tappa ansiktet, göra fel eller inte orka.

Det är i förvirringen ock osäkerheten vi känner efter på riktigt.

När vi inte har kontroll.

 

Ps. Det bäste fototips, på tal om instagram, jag någonsin fått var: ”Vill du fotografera hur det såg ut, eller hur det kändes att vara där?” Det fick mig att ta bättre ock mer levande bilder. Ock det fick mig att stanna upp ock känna efter hur det känns att vara där. Ibland så till den grad att jag inte bryr mig om att ta bilden.

/

Behandling Det som händer i fötterna händer i kroppen fotarbete zonterapi

Den korta sammanfattningen

Jag hjälper dig att må bättre. Det kan vara ett ont knä, stelhet,stress, magproblem eller allergi. Vi jobbar med rörelse, fotlära ock zonterapi. Jag letar upp ock löser spänningar ock blockeringar som påverkar hela kroppen. Jag ger dig antagligen några övningar i hemläxa ock några ord att fundera på.

Så vilka kommer till mig? Allt beror på vad du vill att vi ska uppnå:

Det-gör-ont-illustration-maja-larssonJag har ont! Ta bort det!
Smärta är jobbigt. Värktabletter lindrar för stunden men löser inte problemet. Ock orsaken kan vara lurig, den sitter ofta inte där det gör ont. Så vi symtombehandlar för att lindra det akuta onda, ock vi tittar på helheten för att se var det kommer ifrån.

sjukdomar-illustration-maja-larssonSjukdomar. Såna som man bara har.

De ökar lavinartat. Migrän, astma, allergi, IBS, ock andra åkommor. Lösningen hittas ofta i livslång medicinering. Men det behöver inte vara så. Ibland räcker det med zonterapi, ibland ska det till lite nya vardagsvanor. Men för det mesta blir det bättre. De allra flesta som kommer till mig med allergi blir bättre. Många kan minska medicineringen eller blir helt symtomfria.

normalproblem-illustration-maja-larssonNormalproblem

Normalproblem är sådant som följer med vårt stressade liv: sömnsvårigheter, huvudvärk, muskelspänningar, förstoppningar, ock så vidare. Många accepterar bara: ”Det har ju alla.” Andra inser att att det inte behöver vara så. Ock dom har rätt; det är inte meningen att vi ska ha ont.

fotfel-illustration-maja-larssonFotfel
Trots att jag mest jobbar med fötter är det oftast inte fotproblem som leder folk till mig. Men när vi jobbar på din hallux valgus, ”hälsporre” eller lindrar smärtan i hålfoten så brukar det hända saker på fler ställen. Kroppen hänger ihop, som sagt. Det finns dessutom mycket du kan göra själv genom att ta hand om dina fötter. Kom hit ska jag berätta hur.

frågetecken-illustration-maja-larssonNär ”dom” inte hittar något fel
Det händer lite då ock då, att människor med diffusa krämpor kommer, människor som valsat runt mellan olika vårdinstanser som inte kan säga var smärtan, känselbortfallet eller domningarna beror på. Ock ofta försvinner deras symtom efter några behandlingar. Man måste titta på helheten. Som sagt, orsaken ock symtomen sitter inte alltid på samma ställe. 

kontakt-illustration-maja-larssonNär man behöver en katalysator, en dörröppnare
”Du är ju psykolog också!” Jag får höra det ibland. Det är inte vad jag skulle titulera mig själv. Men jag har kunskap, erfarenhet ock förmåga att se helheten, ock att hitta nya perspektiv. Ibland handlar det om att få kraft ock energi att orka med livspusslet, ibland om att att hantera förändringarna i tillvaron. Eller det motsatta: att åstadkomma förändring när livet eller tillvaron verkar ha gått i stå. Ofta börjar det med en krämpa, en åkomma, som vi letar orsaken till. För du kommer ihåg, orsaken sitter inte alltid där det känns. Men det är du som bestämmer hur mycket vi ska leta. Vi gräver inte fram sådant du inte orkar hantera.

heart-illustration-maja-larssonDet är så skönt
”Sköntont” är ett vanligt ord i behandlingsrummet. Den behagliga känslan av ömt som gör gott. Ock känslan efteråt av levande fötter, lugnare sinne, ock bättre kontakt med underlaget. Ock av att ha blivit ompysslad en stund.

Boka tid här.

/

fötter Gör det enkelt Hur går man?

Gör det enkelt

Vi vill så gärna göra rätt. Så till den grad att vi slutar både tänka ock känna själva. Att inspireras ock få tips av duktigt folk är såklart givande. Men vad hände med trial and error?

”Finns det någon bra hemsida eller liknande där man kan läsa om grunderna i barfotafilosofin?” Jag funderar på frågan. Jag funderar igen. ”Finns det någon bra hemsida eller liknande där man kan läsa om grunderna i barfotafilosofin?”  Jag visste inte att det fanns några grunder, än mindre någon filosofi. För mig är filosofin att ta av mig skorna. Sen känner jag efter ock ser vad som händer.

Ibland blir jag mer lekfullt ivrig av barfotakänslan än jag är van vid. Då kan det hända att det gör ont, kanske för att jag springer för fort eller inte är van vid underlaget. Eller om det är kallt. Men det vanliga är att fötterna, nerverna, kroppen säger till – det är ju det fötter, nerver ock kroppar gör om de får chansen – ock då märker jag det. Då tar jag på mig skor eller sänker farten. Eller bara ändrar steget.

Se ock lär
Visst tittar jag på andra, precis som ett spädbarn tittar, lär ock härmar, för att kunna prova, känna efter ock hitta sina egna rörelsemönster. Både barnet ock jag testar, inte för att hitta det som är rätt, utan för att hitta det som fungerar. Det är verkligen inte samma sak.

Kvinnan framför mig i behandlingsrummet vill först inte göra andningsövningen hon fick i hemläxa förra gången. Hon har inte hunnit öva så mycket, säger hon, så hon kan den inte riktigt än. Hon är inte ensam. Kanske har jag varit otydlig i mina instruktioner, eller så följer hon bara invanda mönster om prestation, om rätt ock fel, om ”kan själv”. Oavsett vilket har hon missat poängen, att övningen inte handlar om att göra rätt, utan om att känna efter. Att upptäcka vilka kroppsdelar man använder när man gör något så självklart som att andas på olika sätt.

Vem är expert?
Föräldrar, experter, lärare, självutnämnda förståsigpåare, PT:s, dietister, kvällstidningar ock tillverkare av diverse livsnödvändiga prylar försöker få oss att förstå allt vi måste veta ock ha för att överhuvudtaget överleva.

Ock vi suger åt oss all kunskap om allt vi moderna människor behöver fastän arten homo sapiens överlevt ock utvecklats alldeles utan avslappningsquickfixövningar, dämpade skor, lagom mjuka sängar, stegräknare, sömntabletter, gåstavar, speciella träningkläder ock näringstabeller med siffror ock värden som ingen ändå förstår vad de betyder.

Sängens fel?
Jag kollar på min hund. Han gillar sin korg. Men utan den så somnar han var som helst. Han sover ihoprullad, utfläkt på sidan, på mage. Mitt på golvet eller i ett hörn. För att inte bli stel eller öm byter han ställning, utan en tanke på att det skulle vara något fel på stoppningen i korgen.

Ibland vaknar han, tittar yrvaket upp, ock lägger sig ner ock somnar om. Eller så viftar han på svansen som för att säga: ”kom o klappa lite på mig, husse”. Han stressar inte upp sig för att det inte blev åtta timmars sammanhängande sömn, som om livet ock hälsan står ock faller med det. Han sover bara. Blir det för lite tar han igen det sen.

Golvets fel?
Vi kan allt det där. Det är grundläggande, biologiskt, neurologiskt, mänskligt ock nedärvt alldeles utan filosofier, appar, regler eller tabeller. Så när jag får frågan om vilka skor man ska ha för att inte få ont när man går på hårda golv, så blir svaret att frågan är felställd. Det är inte golvens fel att jag får ont (även om helt plana underlag är det mest onaturliga en kan gå på). Homo sapiens är anpassningsbar. Vi ändrar oss efter omständigheterna. Vi lever i olika klimat, äter olika mat (majoriteten av jordens befolkning har aldrig varit i närheten av tallriksmodellen) ock rör oss alldeles utan hjälpmedel.

Om vi känner efter så kommer vi att gå olika på olika underlag, istället för att försöka anpassa omgivningen, underlaget ock skodonen efter hur vi brukar gå. Om vi bara prövar oss fram, sakta, med nyfikenhet ock en gnutta tålamod kommer vi att märka vad som funkar ock vad som inte gör det. Precis som barnet som lärde sig gå.

Ibland behöver vi bara känna efter ock lära oss igen.

Ibland behöver vi bara göra det enkelt.

/

Pulsträning stretching träning zonterapi

Träning är ju bra! Bra för vad? Del 5 – Stretching ock pulsträning

Träning-5: Stretching-pulsträning-illustration-maja-larsson

Stretching har länge varit ett heligt mantra för välmående ock ökad rörlighet. Ock ny forskning visar ju att pulsträning är bra för hjärnan. Men är det så enkelt? Nä. Det är klart att det inte är. Det är det aldrig.

Vår jakt på enkla svar tar oss ofta längre bort från sanningen. Sanningen – kroppens, hälsans ock välmåendet sanning – är komplex ock ofta motsägelsefull. Därför kan enkla slutsatser ställa till mer skada än nytta. Oavsett om det gäller nya sanningar eller gamla etablerade.

Stretching
Träning-5: Stretching-pulsträning-illustration-maja-larssonRörlighet är viktigt, som sagt. Men att stretching skulle göra oss rörligare finns det inte mycket belägg för. Men som vanligt handlar det inte bara om ATT man stretchar utan HUR man gör det. Det finns få likheter mellan mjuka yoga-rörlighetsövningar ock att försöka välta en vägg för att sträcka ut vadmuskeln. Men just det faktum att det finns många sätt att stretcha innebär också att det finns många dåliga sätt. Det i sig borde vara anledning nog att vara försiktig.

Vi stretchar för att motverka stelhet. Omvänt, vi stretchar för att öka vår rörlighet. Men det finns olika sorters rörlighet ock olika sorters stelhet. Ta en höftled. Höftleden är en kulled. Det betyder att den runda övre änden av lårbenet ska passa in det kupade fästet i bäckenet. Det som skapar rörelseförmåga i leden är ett stort antal muskler som går kors ock tvärs mellan ben, bäcken ock ryggrad. Dessa spänns ock slappnar av i ett intrikat samspel för att vi ska kunna sitta, gå, springa, hoppa, dansa, knyta skor eller åka skridskor.

Vad är det vi stretchar?
Mellan ock runt muskler ock skelett finns senor, ligament ock fascia – en elastisk bindväv som håller alla delar på plats men som också påverkar rörligheten. Det vi generellt kallar stelhet kan sitta i var ock en av dessa olika delar. Kulleden har sin begränsade rörlighet. Muskler kan vara långa eller korta, men också bara spända eller avslappnade. Bindvävens elasticitet  kan, av olika skäl, vara mer eller mindre begränsad.

Allt detta påverkar vår rörlighet men på olika sätt. Att stretcha en begränsad kulled innebär att slita på benvävnad ock brosk. En spänd muskel blir inte nödvändigtvis mer avslappnad av man drar i den. Ock bindväven, som lätt förväxlas med muskeln men är mindre flexibel är lätt att skada.

Så vad är det egentligen jag stretchar när jag stretchar? Det kan vara bra att veta innan man börjar.

Varför blir vi stela?
Nästa fråga är varför vi blir stela. Orsaken, som vanlig, är inte att vi stretchar för lite. Stretchingen är en nödlösning, en brandkårsutryckning för att tillfälligt justera något som inte borde ha kommit till stånd från början. Ock för oss vanliga motionärer är träningen sällan grundorsaken. Det är dålig hållning, för mycket sittande, för raska promenader med för långa steg. Det är stress, med spända käkar, uppdragna axlar ock begränsad rörlighet som följd. Däremot är det inte ett ålderstecken.

När vår rörelseförmåga begränsas är lösningen mer medveten, gärna långsam, rörelse. Svinga, svaja, lyfta, vrida, gunga, rulla. Aktivera nervsystemet. Inte statiska muskelövningar ock stretching.

Pulsträning
Pulsträning har fått ett uppsving som något som påverkar hela kroppen ock till ock med hjärnan. No shit, Sherlock?! Forskningen som visar att pulsträning är bra för hjärnan påstås vara både ny ock revolutionerande. Men de här rönen fanns för 40 år sedan. (Innan dess hade det faktum att kroppen hänger ihop varit en självklarhet, även utan forskning.)

Problemet med de här resultaten är inte resultaten i sig utan slutsatserna. Vissa givna faktorer styr forskning. En studie måste ställa en enkel fråga att besvaras av studiens resultat. Det ligger i forskningens natur för att kunna vara mätbar. Följdaktligen går det i princip bara att mäta en effekt i taget, dvs den man bestämt sig för att mäta. Alla andra faktorer som spelar in i det komplexa i att vara en levande varelse, t ex en homo sapiens, måste bortses ifrån. För mätandets skull är det okej. Men att betrakta resultatet som en heltäckande sanning blir förödande.

Så när vi bevisligen blir bättre på att tåla stress av att vara fysiskt aktiva så säger det ingenting om hur vi faktisk påverkas av själva stressen. Bara att vi kan pressa oss att stå ut med mer. Ett tag i alla fall.

PISA-resultat eller hälsa?
Det blir lätt galet när man plockar ut enskilda resultat ur deras sammanhang. Att uppmätt pulsträning bland skolbarn, istället för att bara röra på sig, leka, ock ha roligt, visar sig ge högre prestation i matematik är resonemang som värderar betyg ock PISA-mätningar högre än barns välmående ock hälsa. Det är tragiskt, ock för en homo sapiens ganska verklighetsfrämmande.

Vi behöver röra på oss mer. Barn behöver röra på sig mer. Men skapa då förutsättningar för att låta det ske på naturlig väg. Hela skolformen med stolar ock bänkar ock sitta still ock jobba motverkar hur det är att vara en homo sapiens. Ändra på det, skapa utrymme för lek ock spring – man lär sig bättre i rörelse än i sittande – istället för att lägga in mekaniska moment för att göra barnen till bättre ingenjörer som orkar sitta ännu mer.

Vill vi verkligen träna för att bli smartare, då ska vi träna på sätt som aktiverar så stora delar av kropp, hjärna ock nervsystem som möjligt. Varje yttre begränsning (skor, motionscyklar, stolar, träningsmaskiner, halkskydd ock trappräcken) av vår rörelseförmåga kopplar bort de delar av hjärna ock nervsystem som annars hade fått parera, justera, aktivera, balansera ock överhuvudtaget känna efter. Yttre begränsning gör oss stela ock minskar vår förmåga att lära. Det gör oss fumligare ock begränsar vår effektiva styrka.

Eftersom fumlighet i grund sitter i hjärnan, kan vi, med samma logik som hävdar att pulsträning gör oss smartare,  i princip säga att yttre begränsningar gör oss dummare. Att känna efter, gå barfota ock aktivt förfina vår motorik gör oss inteligentare. Ock, om du frågar mig, mer kreativa.

Turbo ock repetition må ge oss kraft ock uthållighet, men inte precision, kontroll eller skicklighet.

/

Nästa vecka i del 6: Survival of the fittest

”Fitness. När Charles Darwin skrev sitt berömda verk ”Om arternas uppkomst” beskrevs ”Det naturliga urvalet” med ”Survival of the fittest”* – ”Den bäst anpassade överlever”. Uttrycket förvanskades med tiden till ”Den starkaste överlever” för i i våra dagar helt ha övergått i betydelsen ”Den snyggaste överlever.”

2017 Gott nytt år nyårsafton

Isbad ock fallskärmshopp. Eller bucket lists ock nyårslöften

vinterbad-illustration-maja-larsson

Det finns så mycket man vill göra. Så mycket man borde. Kickar man söker. Samveten att lindra. Men ibland ligger de värdefullaste guldkornen närmare än man vill se. 

När jag drömmer om att hoppa fallskärm blir jag svettig i händerna ock får svindel i magen. Jag lider av höjdskräck. Ock det är just det som är drivkraften; ska jag hoppa ska det vara för att övervinna, för att lära mig. Inte bara för att ha gjort det. Att hoppa en gång är inte intressant. Att öva, känna efter ock förstå är det som lockar – ock skrämmer – mig. Att lära mig mer, bättre.

Det är ganska längesen jag slutade längta till de stora resmålen. Till Eiffeltornet eller till pyramiderna vid Gize. Jag vill gärna uppleva Paris, lära mig stan, språket, kulturen. Ock visst, jag besöker gärna det berömda tornet också, men det kommer inte överst på Todo-listan. Inga såna saker finns överhuvudtaget på min att-göra-lista. Att se för att ha sett?

Vinterbad eller yogamatta?
vinterbad-illustration-maja-larssonNär vintern kom hoppade jag i sjön. Minusgrader ock snö, ock jag fick slå mig fram genom isen. För att jag ville öva på att kunna slappna av. Andas stilla. Vi är ganska många som behöver öva på det. Att andas ock slappna av. Inget gymkort i världen, fitnesspass, dieter eller bantningskurer för beach -17 hjälper till med det. Att andas lugnt ock slappna av. (Visst, man kan öva på att andas ock slappna av utan att bada isbad. Men vattnet gör saker med kroppen som ingen yogamatta kan åstadkomma. Det är svårt att förklara teoretiskt, men det ger ett naturligt fokus, både fysiskt ock mentalt, som påverkar på längre sikt än bara under själva doppet. Dessutom är det faktiskt otroligt skönt.)

Varför lovar man saker inför det nya året? Eller sätter upp listor på sånt man ”måste” hinna med? Om vi känner efter (på riktigt känner efter. Inte bara faller för snabba nycker om ytlig tillfredsställelse) i våra sinnen ock våra kroppar, kommer vi att upptäcka vad som är bra för oss. Många skaffar gymkort så här efter nyår (Några använder det också. Ett tag i alla fall.). Men känner vi efter?

Leva livspusslet? Eller bara leva?
Om jag verkligen vill träna mer, vara snällare, må bättre, bli smalare, sluta med nåt eller börja med något annat, kan man ju undra varför det måste till ett löfte för att få det gjort. Eller vill vi inte egentligen? Tycker vi bara att vi borde? Vi fyller på med måsten ock borden i kalendern, men vad tar vi bort istället? Vi gör listor på sånt man ”ska” hinna uppleva, men har ingen sitta-still-ock-känna-efter-tid.

Vi delar upp livet i delar. Vardag ock stress för sig (Tillbaka till ”verkligheten”, som vi brukar säga). Fysisk aktivitet för sig (To become fit. Fit for what?). Ock avslappning för sig (Yoga, mindfulness ock meditation är grejen. Men bara på bestämda tider, tydligen.). Vad händer om vi försöker leva som homo sapiens ock göra alla tre samtidigt, genom att vara medvetna (mindfullness) om hur vi rör oss (fysisk aktivitet) för att leva våra liv (vardag. Eller verklighet, för all del.)

Lust eller rädsla
Jag har aldrig lovat mig själv att bada vinterbad, eller sluta snusa, eller springa barfota. Det har fått växa fram. Av lust ock nyfikenhet. Precis som andra saker jag gjort. Vissa bitar har blivit delar av mitt liv, min verklighet, andra har tynat bort ock försvunnit. Ock när jag utmanar mig själv gör jag det för att förändra, inte för upplevelsen allena.

Kanske lär jag mig hoppa fallskärm. För att utmana rädslan, denna starka kraft som ofta styr oss mer än lust ock nyfikenhet. Rädslan att inte duga, rädslan för vad andra ska tycka, för att inte hinna, för att inte passa in, för att säga ifrån. Rädslan för vad man får om man lämnar det man vet (tror?) att man har, rädslan för att bli äldre, rädslan för att våga vara den man är, rädslan för vad mamma ska säga eller för att räntan ska gå ner eller opp.

Eller rädslan för att känna efter. Att våga vara i våra kroppar ock sinnen istället för utanför (t ex på jobbet, i datorn ock i TV:n). Börja med att ta av dig skorna. Du kommer att känna massor. Själv avvaktar jag nog med Eiffeltornet ock fallskärmshoppningen. Jag har nog fullt upp ett tag till med att känna efter hur det är att vara människa. Homo sapiens.

För såna saker, som hur det är att vara människa, kan man inte läsa sig till. Eller gymma sig till. Eller lova sig till. Det kan man bara känna efter sig till. Ock om – jag säger bara OM – det skulle vara så att jag ska dö imorgon. Då är det knappast saknaden efter den aldrig upplevda utsikten från Eiffeltornet som kommer att uppta mina tankar.

Gott nytt år!

/

ryggproblem ryggskott smärta

Ryggbesvär

kontorsstol-llustration-maja-larsson

Ont i ryggen. Stel i nacken. Vårt västerländska levnadssätts avigsidor är så omfattande att ryggbesvär knappt ens klassas som problem längre. Vi knaprar smärtlindrande ock ser de dåliga ryggarna som något nästan normalt.

Ryggen är stor till yta ock innehåll, ock ofta är det svårt att urskilja eller avgöra i vilken del eller vilket lager olika ryggbesvär sitter. Är det de stora ryggmusklerna – filéerna – eller de små ryggradsmusklerna? Kanske spänner revbenens alla muskler ihop en stressad bröstkorg? Det kan vara rumpan eller axlarna som ställer till det? Eller trötta njurar? Eller något helt annat, eller lite av varje? Eftersom vi dessutom sällan har tid att riktigt känna efter så blir det ännu otydligare. Vi har, kort ock gott, ont i ryggen.

För att inte göra det här inlägget längre än nödvändigt, hänvisar jag till Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador, där jag beskriver hur stället för smärta sällan är stället för orsaken. Ett tydlig exempel på det är värk i ländryggen, som ofta beror på en allt för stor svank, som i sin tur är orsakad av för korta höftböjarmuskler på framsidan av bäckenet, ock/eller korta eller spända quadriceps-muskler på lårets framsida.

Står ock hänger
En annan, men ofta sammanlänkad, orsak till samma problem är att vi ofta står med kroppstyngden på hälarna ock med översträckta knän. Kort kan man säga att vi står ”Statiskt” i stället för ”rörligt”. Det vill säga att vi liksom slappnar av ock sjunker ihop i stående ställning – vi ”står ock hänger”, med översträckta knän, lätt framåtriktat bäcken ock lite gamnacke – vilket är naturligt för korta stunder, men ska vi stå längre stunder måste vi stå ”aktivt”. Tänk dig att du istället för att ”stå ock hänga” står beredd till rörelse, lite som en servemottagare i tennis, eller en fotbollsmålvakt inför en straffspark, så kan du ana skillnaden.

kontorsstol-llustration-maja-larssonSamma sak gäller vårt myckna sittande, som är en ännu större orsak till många ryggbesvär. Vi är över huvud taget inte skapade för att sitta i den omfattning vi gör, men framförallt inte så ”passivt” som blir resultatet både i mjuka soffor, äggskalsformade bilsäten eller avlastande s.k. ergonomiska kontorsstolar. Det finns mängder av sätt att sitta på (eller låta bli att sitta på) för att förebygga eller lindra ryggproblem. Vi kommer troligen att prata om dem under behandlingen. Det är också en del av det jag kan hjälpa till med för att göra din arbetsplats hälsosammare.

Kompensationer
Oavsett vad som är orsaken till krånglande ryggar, så är det nästan alltid olika typer av kompensationer, till exempel muskler som borde vila men som tvingas bära upp kroppen när vi tappar vår grundläggande hållning. I kombination med t ex stressat spända axlar får en konstant smärta som vi tenderar att vänja oss vid. Detta skapar snedbelastningar som förr eller senare ger sig till känna. Eftersom hela överkroppen är ett sammansatt paket, fördelar sig skavankerna över större områden.

Problem med tennisarmbåge eller musarm startar t ex ofta i ryggen vid skulderbladen, ock fortplantar sig via spända axlar ut i armen, medan smärta mellan skuldrorna å andra sidan, kan ha, åtminstone delvis, orsak i korta bröstmuskler, kanske en konsekvens av allt för mycket framåtlutande framför datorn.

Ålderskrämpor
Så precis som i Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador, går behandlingen, förutom att via zonterapi ock anatomisk reflexologi lindra symtom ock spänningar, ut på att hitta orsak, eller orsaker. Ofta har man byggt på lager av kompensationer innan besvären börjar märkas på allvar.

Att vi inte alltid märker av problem förrän sent, beror på flera saker. Ett är kroppens nämnda förmåga att kompensera för funktionella brister. Ett annat är vi i vår stressade tillvaro inte har tid att känna efter ock nervsystemets därpå följande förmåga att vrida ner smärtsignaler vi inte lyssnar på. En tredje orsak är att vi degraderar smärta ock stelhet till vad vi brukar kalla ålderskrämpor. Som om det vore normalt att bli stel ock få ont för att man passerat 40.

Det är det inte.

 

Läs mer:
Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?


Boka tid

/

hjärnan sensomotorik smärttröskel stresstålighet

”Känn inte efter så mycket!”

gubbar-energi-zonterapi-pa-sandberg-pasandberg-illustration-maja-larsson

”Jag har hög smärtmuskel” säger många. Andra säger ”Jag är stresstålig”. Som om det vore något bra. Det kan vara två stora orsaker till att ohälsan ökar.

gubbar-energi-zonterapi-pa-sandberg-pasandberg-illustration-maja-larssonVi skiljer ofta på kropp ock hjärna. På samma sätt som en ortopedläkare benämner en kropp efter dess olika delar, som om de fungerade var för sig, pratar vi om vad hjärnan kan ock gör, eller vad som händer i hjärnan (dvs klumpen uppe i skallen) när vi gör det ena eller andra.

På senare tid har t ex forskning (blytung är den också, forskningen, enligt psykologen ock hjärnforskaren Anders Hansen) visat att träning/motion/att röra på sig påverkar delar av hjärnan som gör oss mer stresståliga (Att stressa mindre verkar däremot inte vara något alternativ). Ur ett zonterapeutiskt perspektiv är det såklart intressanta vetenskapliga rön. ”Tänk att det kan hända saker i huvudet när jag rör på benen ock fötterna! Otroligt!” Jo, hej ock välkommen. Det är ungefär den principen vi zonterapeuter jobbat efter i alla tider.

Hjärnan i kroppen
Men hjärnan är inte bara en klump i huvudet. Först ock främst ligger hjärnan i vad vi kan beskriva som en påse med vatten (eller cerebrospinalvätska, som det heter). Den påsen fortsätter ner i ryggen hela vägen ner i svanken. Där kallar vi det ryggmärg ock ryggmärgsvätska, men det är samma påse. Inte bara skallen alltså.

Ut ifrån påsen går en massa trådar som delar upp sig i mindre trådar som löper vidare ut i precis hela kroppen. Det är nerverna. Dessa nerver är inte enskilda delar som jobbar var för sig utan integrerade delar av hjärnan. Hjärna, ryggmärg, nerver – en enhet med olika huvuduppgifter men i samma funktionssystem. Nerverna binder samman hjärnan med alla delar av kroppen – alla – ock bildar ett system, en enhet.

De fem sinnena
De fem sinnena är inte fem. De är fler än så. Hur många har vi antagligen inte koll på. Syn, hörsel, känsel, lukt ock smak arbetar tillsammans med andra sinnen vars funktioner inte är lika tydliga men väl så viktiga. Men av alla dessa verkar syn ock hörsel ha fått alldeles förskräckligt dominanta positioner i vårt samhälle. Det vi ser ock hör i kombination med den relativt lilla del av hjärnan som sköter vad vi brukar kalla ”rationellt tänkande” (jag skriver ”brukar kalla” för det där att vi människor skulle vara rationella är i det stora hela en illusion. Läs t ex ”Tänka snabbt och långsamt” av nobelpristagaren Daniel Kahneman).

De andra sinnena blir ofta satta på undantag. Vi äter utan att hinna känna smakerna, eller utan att bry oss för vi kollar på Let’s Dance eller frukost-TV samtidigt. Men framförallt så känner vi inte efter. I kroppen. Sensomototik kallas det med ett fint ord, det vi inte använder. Sensomotorik är det inbyggda system vi har för att röra oss smidigt ock effektivt. Eller för att röra oss alls.

Hela kroppen alltså
Sensomotoriken är inte en enskild funktion. Det är ett samverkansprojekt mellan hjärna, nervsystem, muskler, leder ock alla andra sinnen. Hela kroppen, alltså. Inte en kroppsdel som sköter en sak.

Förr i tiden, när vi fortfarande fungerade som de homo sapiens vi ändå är, var det sensomotoriken som hjälpte oss att förstå vår omgivning, t ex att kunna gå i terräng utan att se var vi satte fötterna. Men det var också sensomotoriken som hjälpte oss att använda vår kropp smart, dvs på sätt som inte gjorde ont. På sätt som höll oss friska, pigga ock ock hela. Ock på sätt som spar energi.

Idag gör vi tvärtom. Inte bara i en allt för rörelsefattig vardag, där vi sitter ock sitter ock sitter – med skorna på – utan att känna efter hur vi sitter. (Att sitta är inte ett normalt mönster för homo sapiens. Men vi kan. Egentigen. Titta på ett litet barn. Det sitter med rak rygg utan att någon talat om att man ska det. Det sensomotoriska systemet säger att det är smartast. Sen skaffar vi ryggstöd, slutar lyssna på kroppen ock säckar ihop.)

No pain no gain
Även i träningssammanhang stänger vi av det som får oss att göra det som är bra för oss. Istället biter vi ihop. Tar ut oss till det yttersta. Tar i så det gör ont. ”No pain no gain” säger vi ock lägger på några kilo på skivstången. Att jobba hårt är viktigare än att jobba smart. Ock bredvid står homo sapiens ock skakar på huvudet.

Men hjärnkroppen (eller kroppshjärnan) behöver sensorisk information för att funka. En kroppsdel som inte används slutar funka. Det är t ex på grund av flitigt skoanvändande som så många har svårt för nåt så enkelt som att vicka på tårna. Alla våra rörelser aktiverar hela systemet, från tån som viftar, upp till olika nervcentra uppe i hjärnan. När vi ignorerar det stänger vi ner delar av hjärnan. När vi stänger ner hjärnan fungerar vi sämre. Hela vi. Inte bara tån.

Så nej, vi ska inte känna efter mindre. Vi ska känna efter mer. Att vara stresstålig eller ha hög smärttröskel betyder att man stängt av det system i kroppen som får oss att fungera. Så vi behöver inte öka tempot, vi behöver sänka det. Känna efter. Lyssna på kroppen. För den snackar med oss hela tiden. Ock lyssnar vi inte när den pratar vänligt så kommer den att börja skrika åt oss. Då brukar det göra ont.

Det ska inte göra ont att stå eller gå eller springa. Inte om vi gör det som homo sapiens skulle ha gjort det.

Att somliga blir rastlösa ock tycker kroppen kliar i en värld av stolar är ett friskhetstecken, inte tvärtom.

Ock ibland kanske vi mår bättre av att vifta på tårna än av att svettas under skivstång.

Bara en tanke.

Ock känsla.

Läs mer:
/
ledvärk skador smärta zonterapi

Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador

Aj-smärta-illustration-maja-larsson

Man skulle kunna tro att det är är ett enkelt ock konkret område, till skillnad från röriga hormoner ock luddigt immunförsvar. Men det är precis tvärtom.

Aj-smärta-illustration-maja-larssonInom ortopedisk medicin är ett knä ett knä ock en arm en arm. Nacke är nacke ock rumpa är rumpa ock aldrig mötas de två, trots att de förenas av en ryggrad som utgör stommen för hela kroppen.

Tyvärr lever det synsättet kvar på många håll, men allt fler naprapater, zonterapeuter, kiropraktorer, massörer ock fysioterapeuter har börjat arbeta utifrån att kroppen är en fungerande helhet, inte enskilda kroppsdelar, ock att krämpor, besvär ock smärtor inte alltid, eller rent av sällan, har sitt ursprung där de tar sig uttryck.

Kroppen ingen maskin
Vår kropp är snillrikt konstruerad, på sätt som som skiljer den milsvida från datorer, maskiner, robotar ock alla smarta apparater i världen. En av dessa skillnader är, att när någon del av kroppen inte jobbar optimalt – det kan bero på nya skador, konstruktionsfel, sjukdom, gamla läkta skador, utläkta inflammationer, för mycket sittande, näringsbrist, dåliga skor, alldeles för bra (läs fotriktiga) skor, m.m. – så går en annan del in ock gör jobbet. Det gäller hjärnan, inre organ ock muskler. (Det är därför man ofta pratar om ”balans” när det kommer till hormonella störningar eller nedsatt immunförsvar.)

Om t ex dina höftböjarmuskler är för korta, vilket de ofta är på oss sittande ock tränande människor, ock inte riktigt klarar av sitt höftböjar- ock sträckarjobb, så kommer lår, vader, fötter, rumpa ock ländrygg att lösa så att rörelserna utförs. Det blir inte rätt men det funkar. Åtminstone ett tag.

Orsak ock verkan
Men ger vi inte kroppen möjlighet att återfå ursprungsfunktionen, kommer de vikarierande musklerna att bli utslitna. Leder ock muskelfästen som tvingas jobba utanför sin comfort zone blir inflammerade ock ömma. Andra muskler ock kroppsdelar kommer i sin tur att hoppa in ock ta över för vikarierna, ock så vidare. Ofta skapar detta en muskulär obalans där vissa muskler jobbar för mycket medan andra jobbar för lite. Till slut går du omkring med smärta någon helt annanstans än där problemet började. Att vissa muskler jobbar för lite dock är dock inte detsamma som att dom är svaga. Det är snarare signalsystemen, ock kedjorna av olika muskler i samverkan, som tar andra vägar.

Styrka ock stretching?
Konventionella universallösningar brukar vara, (förutom smärtlindrande medicin som bara tar bort de signaler som ska hjälpa oss förstå att något är fel) styrketräning ock stretchning. Men det är, som nämnts, väldigt ovanligt att smärta i rörelseapparaten beror på bristande styrka eller för små muskler. Ock om nu orsaken sitter någon annanstans än där det gör ont (Det gör den nästan alltid.), så kommer stretchning av den aktuella leden eller muskeln möjligen att kännas skönt. Men hjälpa kommer det inte.

(Intressant i sammanhanget är att just träning ock stretching, som ska vara – ock i många avseenden är – den hälsosamma delen av vår tillvara – ock som ofta plockas fram som lösningen på våra krämpor – inte sällan är starkt bidragande till problemen från början. Idrottsskador utgör en stor del av arbetsunderlaget för många naprapater, kiropraktorer, massörer ock sjukgymnaster. Därmed inte sagt att vi inte ska träna. Men trender ock träningsindustrier har gett oss en många gånger skev bild av träning ock dess effekter. Men det återkommer jag till här på bloggen efter nyår.)

Fötterna ofta inblandade
Visst finns det muskler som efter lång tid av inaktivitet som behöver träning. Musklerna i fötterna är ett sånt exempel. Precis som en arm, gipsad efter ett armbrott, förtvinar till funktion ock storlek, ock behöver rehabiliteras, så har fotens styrka ock funktion avtagit efter år i skor. Detta leder till felaktig fotisättning, försämrad hållning ock inkorrekt steg, vilket ofta leder till belastningssmärtor i andra delar av kroppen.

Det är inte ovanligt att knäproblem eller ryggsmärtor har sin grund i stela, snedbelastade fötter. (Dock gäller även det omvända: dålig hållning, t ex pga för mycket sittande påverkar fötternas hållning.) Men med funktionsträning ock aktivering kommer styrka tillbaka. Att tvärtom försöka förbättra funktionen med styrka är svårare. Här är zonterapi på fötterna såklart synnerligen lämpligt, både förebyggande ock behandlande.

Gamla sår ock fattiga vänner…
Man ska heller inte förringa gamla skador ock krämpor. Ärrvävnad i sig kan orsaka blockeringar, men gamla skador kan påverka långt senare på samma sätt som vikarierna ovan. En stukad fot eller ömt knä gör att du undviker smärta genom att avlasta den skadade kroppsdelen. Kroppens minne har en tendens att bevara såna skyddsbeteenden, vilket kommer att leda till snedbelastningar ock, så småningom värk i en vikarierande kroppsdel.

Men besvär i muskler ock leder behöver inte ens sitta i rörelseapparaten överhuvudtaget. Näringsbrist, stress, autoimmuna sjukdomar (dvs att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader) sätter sig ofta i muskler ock leder. Reumatism är ett exempel. Ock eftersom kroppens olika delar är sammanväxta av gemensam bindväv, gemensamma blodkärl ock lymfkärl, så kan det ibland vara svårt att skilja på muskler, skelett eller inre organ. Många kvinnor som har ryggvärk i samband med mens vet vad jag menar.

Inte sällan kommer muskel- ock ledbesvär i samband med andra åkommor (återkommande förkylningar, stressymtom, orolig mage, osv.) som kan ge ledtrådar till var man ska hitta orsaken. I andra fall behöver man kanske bara förbättra arbetsställningen framför datorn.

Så visst kan man stretcha ock smörja med linement. Men lösningen ligger sällan där. Ock risken är stor att man flyttar smärtproblem i stället för att slippa dom, om man bara försöker åtgärda symtomen. En helhetskoll brukar fungera bäst, där vi ser över framförallt skadehistorik ock hållningsvanor.

Förutom riktad zonterapibehandling ock anatomisk reflexologi, ger jag olika enkla hållningsövningar som syftar till att långsiktigt förändra rutiner i vardagen. Hur man äter, stressar, sitter, står ock rör sig. Det är ofta där orsaken sitter.

 

Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

Boka behandling

/

Avslappning reflexologi stress zonterapi

Stress ock utmattning

normalproblem-illustration-maja-larsson

”Jag är inte stressad!” säger kanske han på bänken. ”Det är du visst”, säger jag. ”Du vet bara inte om det.” Stress är ett ord med många betydelser ock innebörder. Ock för det mesta har det väldigt lite med ”mycket på jobbet” att göra.

Så vad är stress? Det beror på hur man ser det, men mest specifikt kan man väl säga att det är kroppens sätt att förhålla sig till omgivningen. Egentligen är det kroppens sätt att hantera fara (så på sätt ock vis är det en slags rädsla, men vi återkommer till det). Nästa krångliga ord i det sammanhanget är ordet ”kropp”.

För i det här fallet, som i egentligen alla andra fall också, så är kroppen inte bara kött ock ben. Allt samverkar i den stressade kroppen, varenda cell i hjärna, muskler, hjärta, inälvor, nerver und so weiter. Det går inte att bli stressad i huvudet allena.

Varför blir vi stressade?
normalproblem-illustration-maja-larssonKroppen tror att vi ska dö. Så krasst är det nästan. Vi reagerar för att skydda oss själva ock våra nära ock kära. Det handlar om artens överlevnad. Men det systemet i kroppen (det sympatiska ock parasympatiska nervsystemet) är skapat för ett liv i fara, en tillvaro på liv ock död. Så när våra liv, relativt sett ock ur just det perspektivet, inte längre är särskilt farliga – det vill säga att vi inte löper så stor risk att bli uppätna, trilla ner från träd, bli trampad på av mammutar eller svälta på grund av missväxt, tar sig stressen uttryck där den kan.

Oftast handlar det om vårt ego. Om att passa in. Vara omtyckt. Duga. Vara som alla andra. Prestera. Vi ska ha tillräcklig bra betyg, tillräckligt bra lön, tillräckligt välartade barn, tillräckligt ballt facebook-konto. Vara tillräckligt snygga. Kort sagt, det handlar om vad andra ska tycka. Vad ska det bli av oss? Det handlar inte om att överleva. Inte för de flesta av oss.

Bra ock dålig stress
Självklart finns det de som har verkliga skäl till rädsla ock oro. Men att stress ock utmattning är ett allt mer växande problem beror inte på det. De allra flesta av oss har helt enkelt fastnat i fällan att duga genom prestation eller att verka bättre än vi är. Att vi sedan skyller på alla måsten, kallar det multitasking ock säger att vi trivs med många järn i elden, gör inte stressen mindre. Kroppen reagerar ändå.

Så att försöka dela upp stress i bra ock dålig är ganska märkligt. Bra stress är sådan som räddar liv, eller åtminstone håller sig till att lösa akuta tillfälliga situationer, ock som går över så fort det är avklarat. All annan stress är dålig stress.

Kroppen är gjord för att jobba hårt – jobba, med hela kroppen, låta olika funktioner samverka -, men kroppen är också gjord för att vila. Mer vila än jobb, faktiskt. Men det som ofta stressar är inte att vi gör mycket. Snarare är det allt vi inte gör, allt vi inte hinner med, allt som ger oss dåligt samvete, eller prestationsångest. Så när vi tror att lösningen på stress är att göra mer – mer yoga, mer meditation, mer spinning eller gympass – utan att samtidigt ta bort något annat i det redan fulla schemat, då är vi tokigt ute.

Vad händer vid stress?
Kort sammanfattat kan man säga att kroppen går in i stridsberedskap. Allt som är viktigt för strid, som muskelanspänning ock målfokus, aktiveras, medan livsnödvändiga funktioner som andning, matsmältning, sömnförmåga ock blodförsörjning, går ner på sparlåga. Det är därför vi glömmer andas, inte kan sova ock får problem med magen ock högt blodtryck.

Samtidigt går larmet i olika hormonkörtlar som börjar producera stresshormon på löpande band. Det gör dom tills de inte orkar mer. Då säger dom godnatt ock tackar för sig. Du märker av det genom att kroppen helt enkelt slutar funka. Kroppsdelar som inte lyder, minnet sviker, hormoncyklar hackar ock humöret blir svårkontrollerat. Stressen har blivit utmattning.

Det finns många bra sätt att lindra stress eller komma tillbaka efter utbrändhet. Tyvärr finns det en del dåliga, om än väletablerade, sätt också. Att behandla stress kan vara ganska enkelt, om det kombineras med livsstilsförändringar. Utbrändhet däremot tar tid. Det kräver just det som den stressade (liksom Försäkringskassan) ofta har brist på: tålamod.

Vi arbetar på flera nivåer: aktiverar hormoner, funktioner ock organ. Zonterapeutiskt ock förstärkande med öronakupunktur. Stärker ock samlar energi. Vi behandlar muskulära spänningar ock ger övningar för att lösgöra låsningar ock underlätta andningen. Många blir bättre. Lugnare. Många kan minska eller upphöra med medicinering. Hittar nya förhållningssätt. Men stress ock utbrändhet är inget som försvinner. Det är inte som en förkylning. Det är därför lösningar som deltidssjukskrivningar, antidepressiv medicinering eller strävan efter att ”komma tillbaka” lätt blir tokiga; Man ska inte tillbaka. Man ska vidare. Till nya perspektiv, nya förhållningssätt, kanske nya sätt att leva.

Att göra mer av det som inte funkade har aldrig varit någon bra idé.

/

Läs mer:
Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?
Leve mellankolin
Handbok i att tänka själv
Häcken full?

Boka behandling

detsomhänderimagenhänderikroppen Fertilitet reflexologi zonterapi

Fertilitet – om att skaffa barn

fertilitet-illustration-maja-larsson

De flesta zonterapeuter möter förr eller senare par som vill bli gravida (Förhoppningsvis kommer de i par. Det är inte ovanligt att kvinnan kommer själv. Men att skaffa barn är man två om. Oftast.).

fertilitet-illustration-maja-larssonBarnlöshet kan ha många orsaker, men zonterapi är reaktivt ock har en balanserande effekt på hormonsystemet.

Fertilitetsproblem kan självklart ha många olika orsaker. Många har varit hos läkare ock kollat upp alla värden, ock trots att alla värden är bra får de inte till det. Stress kan vara en orsak (Läs mer om stress i kommande blogpost). Ock önskan att bli gravid kan vara stressande i sig. Många vill ”planera” barnafödandet, t ex mellan examen ock karriär. Det är lätt att det knyter sig då.

NU passar det!
Stressen kan skapa låsningar, antingen i relationen eller i förmågan att slappna av. Risken är att sexlivet blir mer resultatinriktat än glädjefullt, vilket i sig är än mer stressande. Stresshormoner i kroppen kan vara ett av de effektivaste hindren för en graviditet.

Att känna efter ock lyssna på kroppen ock följa dess naturliga rytm är oftast långt mer givande, både när det kommer till att skaffa barn ock när det gäller att må bra eller hålla sig frisk.

”Städar ur systemet”
Exakt vad zonterapin gör för fertiliteten är det nog ingen som vet (Ett ganska vanligt fenomen även inom medicinsk vård; man vet att något händer men inte fullt ut hur det går till). Ska man tro min gamle lärare Arne Hamberg, hela Östermalms ”fertilitetsdoktor” så handlar det om en hormontillströmning, ock att man städar ur systemet och sätter fart på alla kroppens naturliga funktioner. (Läs mer om hormoner i ett senare blogginlägg.)

Precis som vid andra zonterapibehandlingar, är det inte ovanligt med fysiska ock hormonella reaktioner under ock efter behandlingarna. Man kan kanske illustrera det som en balansbräda som fastnat i fel läge. Med behandlingen slår man till brädan som börja gunga, tills den saktar ner ock förhoppningsvis landar i ett bättre balanserat läge.

Sköldkörteln är nyckeln
För den som inte undersökts av läkare kan det vara klokt att kolla ett antal grundvärden, framförallt sköldkörtelvärdena. Även binjurarnas produktion av kortisol kan behöva en koll, men det brukar man få tjata sig till. Höga halter kortisol dämpar hormonproduktionen hos både män och kvinnor.

Är du kvinnan i sällskapet kan tillskott av B12 ock folsyra vara att rekommendera. Är du man är zink att föredra, särskilt om du tränar mycket. Det hjälper bildandet av testosteron ock spermier. Du, mannen, gör bra i att hålla de vitala delarna svala. Sov med öppet fönster, rulla dig i snön, ock undvik att ha datorn i knät. Så håller du spermierna alerta.

Relaxa
Att undvika stress ock prestige kring att skaffa barn är en bra början. Ät snäll ock nyttig mat med bra fetter (smör, kokosfett, olivolja) ock minska ned på sånt som frestar kroppen, som alkohol, socker, kaffe ock dåligt fett.

Ock som man kan du prova att ställa undan cykeln ett tag.

 

Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

 

Boka behandling

/

fotarbete hälsa kropp och själ reflexologi zonterapi

Kropp ock själ – eller kroppocksjäl

pussel-bitar-i-helhet-illustration-maja-larsson

Kropp ock själ. Hjärta ock hjärna. Tanke ock handling. Vi brukar dela opp det så. Men vi nöjer oss inte med det. På kliniskt medicinskt ock anatomiskt vis låter vi ett knä vara ett knä, en mage vara en mage ock en hjärna vara en hjärna. Ock aldrig mötas de tre. Eller?

Människor har en märklig böjelse att sätta upp gränser. Markera skillnader. Skilja åt. Vi drar tänkta linjer mellan Sverige ock Norge ock låtsas att något är på ena sidan ock något annat på den andra. Vi hittar på tid ock klockslag ock tänker att när klockan slår tolv på nyårsafton så slutar något ock något annat börjar, fastän allt fortsätter i en gränslös ström.

Det som allt egentligen är samlat som ”liv” delar vi upp i arbete, fritid, egentid, kvalitetstid ock fredagsmys. Ock vi delar upp det som på ett eller annat sätt samlas under begreppet ”jag” i en ofantlig mängd delar ock låtsas att dom inte har med varandra att göra.

Det har dom.

Kropp ock själ
pussel-bitar-i-helhet-illustration-maja-larssonAllting som händer dig, fysiskt, mentalt, själsligt eller andligt gör avtryck i alla de andra delarna. Uttrycket ”placebo” är i sammanhanget ett av få vetenskapliga bevis för att saker påverkar oss utan att ens – med vårt fysiskt begränsade sätt att se det – ha hänt. Klämkäckt positivt tänkande har tveklös effekt men är alltför förenklat ock enkelriktigt för att vara enbart av godo. Vi är vad vi tänker ock vi är vad vi känner ock vi är vad vi äter ock vad vi gör, men vi allt går i andra riktningen också. Vi tänker vad vi gör ock vi äter som vi känner…

När jag behandlar, klämmer på människors fötter, händer det att till synes helt irrelevanta känslor väcks. Tårar kanske rinner ock minnen väcks till liv. I fötterna? ”Det är så mycket på jobbet nu”, kanske du säger som förklaring till stressen ock oron, som tar sig uttryck i spända käkar, trög mage ock dålig sömn.

Jobbet! Så, då var det kategoriserat ock klart. Fast det är nästan aldrig så. Det är helheten av livet, summan av kardemumman, som kör ihop sig. Jag kan inte göra allt mest hela tiden. Ska jag jobba mer så blir jag förmodligen en mindre närvarande pappa. Egentiden måste tas från nåt annat, osv. Ock allt handlar inte om tid. En trasig relation eller ekonomisk oro går inte att schemalägga. Men det tar energi från allt det andra. Det hänger ihop.

Det är inte ovanligt att personer tiden efter en hjärtinfarkt blir överdrivet känslosamma, gråter floder utan märkbar anledning ock i vissa fall blir deprimerade. Den nervöst lagda får handsvett ock fjärilar i magen. Den stressade spänner muskler ock andas kortare, till ock med matsmältningen går ner på lågvarv. Kropp ock själ är ett. Hjärta ock hjärna lika så.

Kropp ock kropp
Men många har valt en annan väg, ett annat synsätt. Så när magen slutar fungera, behandlar vi magen. Inte stressen som visade sig vara problemet från början. Ock smärtan i foten löser vi med pelotter ock fotbäddar, när vi egentligen borde titta över vår hållning, inte minst i bäckenet.

För det är så; kroppens olika delar kommunicerar med varandra. Ock när någon kroppsdel inte längre funkar som den ska, går någon annan in ock tar över. Det kan vara muskler som hjälper varandra, men likaväl kan det röra sig om inre organ, hormonella körtlar ock lymfatiska noder. Så långt de orkar. Så när magen eller sköldkörteln goes bananas beror det ofta på nåt annat. Ock när du tar för långa steg ock slår i hälarna i marken, är det inte säkert att det är fötterna som tar mest stryk. Eller alla som gärna står med bakåtsträckta knän kanske inte får problem just där. Det kan lika gärna vara bäcken, rygg eller nacke som som börjar göra ont.

När du tränar ock tänker stretcha ut den den där muskeln som envisas med att vara stel, så kanske du försöker lösa problemet på helt fel ställe. Kanske jobbar just den muskeln bara övertid för att täcka upp för en muskelkompis. Kanske är det kompisen som behöver behandling? Problemet sitter sällan där det verkar sitta. Stretchandet lindrar för stunden men orsaken är kvar.

Du kommunicerar som en helhet. När jag klämmer på dina fötter så gör jag inte bara det. Jag läser av hållning, spänningar, andning osv. Sen klämmer jag. Ock känner. Ock påverkar. För det som händer i kroppen händer i fötterna. Dom sitter ju ihop. Det är inte så konstigt egentligen. Så när du sitter där på behandlingsbänken ock undrar: ”Hur kan han känna det i min fot? så ska du inte bli förvånad om jag svarar: ”Det gör jag inte. Jag känner det i din kropp.”

/