Browsing Tag

rörlighet

Föreläsning Nervsystem

Kan man träna sitt nervsystem?

Pas-huvud-föreläsning-illustration-maja-larsson

Den 30 januari föreläste jag på det temat: ”Det som händer i fötterna händer i kroppen 2.0 –  Kan man träna sitt nervsystem?” Maja ritade föreläsningen. Längst neri texten hittar du filmen som blev resultatet av hennes (an)teckningar.

Man ska träna, säger dom. Muskler ock kondition. Puls ock stretching. Man ska träna hjärnan för att orka stressa mer. No pain no gain! Men ingenting i din kropp händer om inte ditt nervsystem får det att hända. Så hur tränar man nervsystemet? Ock vad har det med dina fötter att göra?

Pas-huvud-föreläsning-illustration-maja-larssonDen 30 januari föreläste jag på det temat: ” Det som händer i fötterna händer i kroppen 2.0. eller. Kan man träna sitt nervsystem?” på PriMaten i Uppsala. En föreläsning om fötter, rörelse ock hälsa. Om stress av gammal vana ock höga smärttrösklar, om likheten mellan skor ock tandläkarbedövningar, om att öka farten genom att sänka tempot.

Ock om att styrka är något man lär sig, inte nödvändigtvis något man tränar opp.

Lek eller träning?
Vad är det för skillnad? Hur påverkar olika typer av rörelse min rörlighet. Anledningarna till att träna pratas det mycket om, så det kanske kan vara på sin plats att fundera på när det finns skäl att låta bli. Ock kan jag bli mer vältränad av att titta på istället för att aktivera mig själv? Det kommer vi att prata om.

Vända ut ock in
föreläsning om fötterVi kommer att vända på en del begrepp, inte bara om träning. Så här: Om du ofta får huvudvärk så beror det inte på att du äter för lite Alvedon. Tänk om det är på samma sätt med hälsa: Att stelheten ock krämporna inte beror på för lite träning ock slarv med stretchingen, utan på något annat? Eller tänk om andningsövningar inte är vägen till välbefinnande? Tänk om det är välbefinnandet som påverkar andningen istället? Det ska vi vrida lite på.

Känna efter…
…ska man ju inte göra, sägs det. I alla fall inte för mycket. Men att känna efter är att använda nervsystemet till vad det är till för, nämligen att ge hjärnan bra beslutsunderlag. Utan information från kroppen ock sinnena får hjärnan chansa. Ibland funkar det, ibland inte. Men utan att känna efter är det svårt att se skillnaden. Nervsystemet är hjärnans förlängning ut i kroppen. Eller? Är det kanske hjärnan som är en förlängning av kroppen? Vad är egentligen hjärnans syfte? Det ska vi definitivt prata om.

föreläsning5-foto-johan-lindberg-brusewitzBarfota
Gör det verkligen någon skillnad? Ock vad har det med nervsystemet att göra. Massor! Precis som händerna har. Det kommer vi att prata om.  Ock om hur du kan använda både händer ock fötter för att må bättre, bli mindre stressad, ha mindre ont ock bli starkare ock snabbare. Att med händer ock fötter lära dig att bli starkare ock snabbare. Inte träna, lära dig. Det ska vi också resonera om.

/

Föreläsningen på PriMaten i bilder from Pa Sandberg on Vimeo.

Hållning hälsa Rörelse

Hållning ock hälsa

Revy85

Kan vi välja hur vi rör oss? Kan vi välja vår hållning? Hur påverkar hållningen vår hälsa? Spelar det nån roll hur jag står ock går för hur jag mår? Svaren, om du frågar mig, är, i tur ock ordning: Ja fast nej, Ja men vi kanske inte borde, mycket, ock, på sista frågan: som fan.

Revy85Killen i mitten på bilden är min pappa. Kolla in hållningen. Den har jag att brås på. Året var 1985 ock pappa var 45 år. Åtta år senare dog han. Var det nödvändigt? När läkaren som utfört obduktionen ringde, sa han att det inte kunnat undvikas. Med andra matvanor kanske det gått att skjuta upp det nåt år eller två.

Men han sa inget om hållningen.

Hur lär vi oss gå?
Vi lär oss främst genom att härmas. Vi härmar mamma ock pappa. Syskon. Där lägger vi grunden. Den grunden har vi med oss hela livet. Allt vi lär oss framledes i fråga om rörelse utgår från den.

Senare hittar vi balla kompisar ock coola kändisar att härma. ”How to learn how to walk like the heroes we thought we had to be”, sjunger Bruce Springsteen i Backstreets. Allt sittande i skolan gör sitt till, innan yrkesval påverkar oss i form av kultur ock klädsel. Vi rör oss nämligen inte likadant i kostym som i snickarbyxor.

Men allt utgår från grundmönstret. Det jag lärde mig först. Jag kan lära nytt, men jag kan aldrig ta bort det jag redan lärt. Det är ungefär som att ha lärt sig cykla. Hur mycket du än försöker, ock hur länge du undviker tvåhjulingar så kommer du inte att kunna inte cykla.

Så ja, jag har med mig pappas hållning. Den tar över mig när jag är sliten, trött eller rädd. Vilket inte är så konstigt; humöret påverkar hur vi står, som bekant.

Jag kan alltså lära nytt, men jag måste utgå från vad jag redan har. Det är därför lösningen på dålig hållning aldrig är att tvinga på kroppen en bättre hållning. Men om jag är lyhörd ock känner efter, kan jag upptäcka vad jag har att arbeta med, då kan jag hjälpa kroppen att vara som den mår bäst, istället för att försöka tvinga in den i militärisk rakhet.

Hållningen ock hälsan
Jag kan naturligtvis inte ha en aning om hur mycket en annan hållning skulle ha fördröjt den där bristningen i övre kroppspulsådern som ändade pappas liv. Men på samma sätt som att ATT vi rör oss påverkar vår hälsa, så spelar det roll HUR vi rör oss. Hur vi använder muskler, leder ock skelett inverkar på alla vitala kroppsfunktioner.

  • Exempel 1: Spända muskler påverkar ditt blodtryck som i sin tur påverkar syresättning av cellerna. En bra hållning är en hållning som liksom står av sig själv, utan överdrivet aktiva muskler som ändå bara gör ont efter ett tag.
  • Exempel 2: Det lymfatiska systemet transporterar bl a gammalt skräp ur kroppen ock är en viktig del av immunförsvaret. Lymfvätskan pumpas runt av muskelrörelser, så konstant stela eller spända muskler kan blockera systemet ock påverka immunförsvaret.
  • Exempel 3: Sätt dig med rak rygg på en stol. Ta ett så djupt andetag du kan. Sjunk sedan ihop med kroppen i sittande ställning ock försök ta ett lika djupt andetag. Det går inte. (stresssymtom som spänd bröstkorg ock uppdragna axlar har samma inverken.) Utan bra andning blir vi trötta ock fungerar sämre.
  • Exempel 4: För att inte tala om riskökningen för allt ifrån diabetes till hjärt- kärlsjukdom som har visat sig öka av för mycket sittande.

Alla inre organ behöver, precis som lungorna, sitt utrymme för att kunna arbeta. Trycker vi ihop det utrymmet, pressas organen samman som storstadsbor i en fullproppad tunnelbanevagn. Det blir inte plats för varken tango eller vals då.

Kanske skapar det bara onödig trängsel som hindrar de inre organen att göra det de vill. Kanske ökar det verkligen trycket i organen, ungefär som när du kramar ihop en vattenballong med handen ock du ser hur ballongens yta blir tunnare i de delar som spretar ut mellan fingrarna. Poff, säger det till slut när trycket blir för mycket för en liten del av ballongen som av fabrikationsfel eller slitage är extra tunn.

Ungefär som pappas aorta.

Fast när man tänker efter, så finns det fler sätt att begränsa det inre utrymmet ock inälvornas rörlighet. Som till exempel att hålla in magen ock tänka på sin bålstabilitet. Som sagt, en ansträngd hållning är inte en bra hållning.

Hjälp kroppen att stå bra, tvinga den inte. Låter det svårt? Inte så värst, egentligen. Men du behöver känna efter, bli medveten ock lära nytt.

Jag hjälper dig, om du vill.

/

motion Motorik Rörelse träning

Träning är ju bra! Bra för vad? Del 7 – Så. Behöver vi träna?

Träning-07-illustration-maja-larsson

Syftet med den här serien har inte varit att säga nej till träning. Tvärtom. Vi lever i en stillasittande värld, i en civilisation som på många sätt bryter ner oss. Vi behöver röra på oss. Men begreppet träning har fått en ikonisk, mytifierad ställning i vårt samhälle.

Man måste träna. Även om det är tråkigt. För blodtrycket. För utseendet. För att orka med vardagen (?). För musklerna. Mot åldern…

Eller?

Nej, man måste inte träna. Man måste definitivt inte ha tråkigt när man gör det. Ock man måste framför allt inte ha dåligt samvete för att det inte blir av.

Men vi behöver röra på oss. Vi är homo sapeins, ock homo sapiens rör på sig. Det är vad homo sapiens gör. Framför allt springer homo sapiens. Det är antagligen det mest naturliga en homo sapiens kan göra. Homo sapiens vill vara smidig, rörlig ock flexibel, kunna sitta obesvärat på golvet, gå på olika underlag utan att snubbla eller halka, med en anpassad balans mellan snabbhet, styrka ock uthållighet.

Homo sapiens känner efter
Homo sapiens känner efter. Känner efter ock justerar, utvecklar ock lär nytt. Inte för att bli så svettig ock trött som möjligt av löpningen, utan tvärtom, för att kunna springa lätt, långt ock smärtfritt. De flesta av oss har glömt bort det. Vi lufsar, eller joggar, med tunga steg ock lurar kroppen att tro att den springer. Såklart den tröttnar.

Som jag skrivit tidigare så finns det massor av anledningar att träna massor av saker. Men att bara ”träna” för tränandets egen skull finns det inte mycket bra med. Den mänskliga kroppshjärnan vill vara aktiv, inte bara monotont röra enskilda kroppsdelar. Den vill komma fram, komma längre, ha roligt, göra bättre, elegantare, smidigare.

HUR – inte bara ATT
Den mänskliga kroppshjärnan vill känna efter HUR den rör sig, inte ATT den gör det. Titta på barn som leker på en badplats. Se hur deras rörelse, deras fotisättning ock vilka muskler de använder, skiftar med underlaget. När det springer från den mjuka sanden eller gräset, till den hårdare träbryggan ändras steget utan att de behöver reflektera över det.

De flesta vuxna har stängt ner sin kroppshjärna, eller i alla fall slutat lyssna på den, så vi vågar inte ens försöka skutta ock leka, med risk för att sträcka oss, snubbla eller – ännu värre – se fåniga ut. Vi håller oss till begränsade ock begränsande rörelser på plana ytor ock anpassade områden.

De hoppande, skrattande, snurrande, dykande busungarna på äventyrsbadet får, i motorisk mening, bättre ock mer allsidig träning än simmaren som borrar ner huvudet i vattnet ock crawlar längd efter längd.

Att söka det svåra
Träning-07-illustration-maja-larssonBarnen på lekplatsen som springer, hoppar, skrattar, går, klättrar ock springer igen, utvecklar styrka, stabilitet ock balans som landsvägslöparen i dämpade skor aldrig kommer nära. Barn söker det svåra. Går balansgång för att det är vingligt, springer på isen för att det är halt. Som vuxna gör vi oftast tvärtom.

Barn kan. Utan PT. Ända tills vi ber dem sitta fint på stolar eller följa regler för hur man rör sig, t ex på fotbollsplanen, regler som vuxna har bestämt. Vi kan också, vi vuxna. Egentligen. Om vi bara vågar använda hela kroppshjärnan ock känna efter. Om vi skiter i lite regler ock gör som vi vill.

Ock vi kan påta i trädgården, plocka blåbär, bygga friggebodar, skotta snö, hoppa hage till jobbet, stå på tå vid kopieringsmaskinen, göra meditativa andningsövningar på toa, klä om favoritfåtöljen ock gå mer barfota.

Ock vi kan träna. Om vi vill. Om det är kul. Om det gör oss glada. Utan att nödvändigtvis räkna kalorier, kilo eller distanser. För hälsosam träning är kul. Ska vara kul. Hälsosam träning aktiverar mina sinnen, när jag känner efter, utvecklar ock lär nytt, istället för att bara repetera – längd efter längd – det jag redan kan. Det är därför barfota på gräs ger kroppen så mycket mer än skodd på vattenpassräta golv; det händer något under fötterna. Ju rörligare fot, desto rörligare kropp.

Var sak har sin tid?
Men det är vardagen det handlar om. Låt oss säga att du tränar fyra timmar i veckan. Två löpprundor ock två pass på gymet. Däremellan tränar du kontorsstolssittande i, säg, 30 timmar per vecka, med allt vad det innebär för hållning, andning ock blockerade blodflöden. Ingen PT i världen kan ändra de proportionerna. De fyra timmarna må göra nytta. Men förändringen ligger i mellanrummen. I vardagen.

Vi delar upp saker. Gör var sak för sig. Jobb är jobb, träning är träning, avslappning är avslappning… Men det går att ändra på rutiner ock vanor. Det går att stå eller sitta rörligare. Det går att jobba ock slappna av samtidigt. Man kan andas utöver att göra andningsövningar på yogapasset. Tänk så mycket tid det skulle spara.

Det finns så många sätt att röra sig, vart ock ett bra på sitt sätt. Förutom att det kan vara ett sätt att prestera eller vinna, kan det vara ett sätt att umgås. Andra kan springa ensamma flera mil om dagen, springa för att njuta, andas, uppleva. Träning kan vara ett sätt att ändra lata vanor. För mig är träning skogslöpning, qigong, balansträning ock olika rörelseövningar (t ex Spiral stabilisering). Men det är lika mycket att finna rörelse ock välmående i vardagen. Det är ju ändå där jag är mest.

Hitta ditt eget sätt. Men välj rätt förebilder. Hälsa kan inte mätas i utseende. Välmående sitter inte i magrutor, svällande biceps ock färgglada tights. Låt oss återföra träningen ock livet till något som upplevs istället för att bara bli gjort. Något som känns, lärs ock därmed levs, hellre än något som mäts, beräknas ock reduceras till siffror eller tonade muskler.

/

Missat de tidigare delarna? Här har du del 1.

Pulsträning stretching träning zonterapi

Träning är ju bra! Bra för vad? Del 5 – Stretching ock pulsträning

Träning-5: Stretching-pulsträning-illustration-maja-larsson

Stretching har länge varit ett heligt mantra för välmående ock ökad rörlighet. Ock ny forskning visar ju att pulsträning är bra för hjärnan. Men är det så enkelt? Nä. Det är klart att det inte är. Det är det aldrig.

Vår jakt på enkla svar tar oss ofta längre bort från sanningen. Sanningen – kroppens, hälsans ock välmåendet sanning – är komplex ock ofta motsägelsefull. Därför kan enkla slutsatser ställa till mer skada än nytta. Oavsett om det gäller nya sanningar eller gamla etablerade.

Stretching
Träning-5: Stretching-pulsträning-illustration-maja-larssonRörlighet är viktigt, som sagt. Men att stretching skulle göra oss rörligare finns det inte mycket belägg för. Men som vanligt handlar det inte bara om ATT man stretchar utan HUR man gör det. Det finns få likheter mellan mjuka yoga-rörlighetsövningar ock att försöka välta en vägg för att sträcka ut vadmuskeln. Men just det faktum att det finns många sätt att stretcha innebär också att det finns många dåliga sätt. Det i sig borde vara anledning nog att vara försiktig.

Vi stretchar för att motverka stelhet. Omvänt, vi stretchar för att öka vår rörlighet. Men det finns olika sorters rörlighet ock olika sorters stelhet. Ta en höftled. Höftleden är en kulled. Det betyder att den runda övre änden av lårbenet ska passa in det kupade fästet i bäckenet. Det som skapar rörelseförmåga i leden är ett stort antal muskler som går kors ock tvärs mellan ben, bäcken ock ryggrad. Dessa spänns ock slappnar av i ett intrikat samspel för att vi ska kunna sitta, gå, springa, hoppa, dansa, knyta skor eller åka skridskor.

Vad är det vi stretchar?
Mellan ock runt muskler ock skelett finns senor, ligament ock fascia – en elastisk bindväv som håller alla delar på plats men som också påverkar rörligheten. Det vi generellt kallar stelhet kan sitta i var ock en av dessa olika delar. Kulleden har sin begränsade rörlighet. Muskler kan vara långa eller korta, men också bara spända eller avslappnade. Bindvävens elasticitet  kan, av olika skäl, vara mer eller mindre begränsad.

Allt detta påverkar vår rörlighet men på olika sätt. Att stretcha en begränsad kulled innebär att slita på benvävnad ock brosk. En spänd muskel blir inte nödvändigtvis mer avslappnad av man drar i den. Ock bindväven, som lätt förväxlas med muskeln men är mindre flexibel är lätt att skada.

Så vad är det egentligen jag stretchar när jag stretchar? Det kan vara bra att veta innan man börjar.

Varför blir vi stela?
Nästa fråga är varför vi blir stela. Orsaken, som vanlig, är inte att vi stretchar för lite. Stretchingen är en nödlösning, en brandkårsutryckning för att tillfälligt justera något som inte borde ha kommit till stånd från början. Ock för oss vanliga motionärer är träningen sällan grundorsaken. Det är dålig hållning, för mycket sittande, för raska promenader med för långa steg. Det är stress, med spända käkar, uppdragna axlar ock begränsad rörlighet som följd. Däremot är det inte ett ålderstecken.

När vår rörelseförmåga begränsas är lösningen mer medveten, gärna långsam, rörelse. Svinga, svaja, lyfta, vrida, gunga, rulla. Aktivera nervsystemet. Inte statiska muskelövningar ock stretching.

Pulsträning
Pulsträning har fått ett uppsving som något som påverkar hela kroppen ock till ock med hjärnan. No shit, Sherlock?! Forskningen som visar att pulsträning är bra för hjärnan påstås vara både ny ock revolutionerande. Men de här rönen fanns för 40 år sedan. (Innan dess hade det faktum att kroppen hänger ihop varit en självklarhet, även utan forskning.)

Problemet med de här resultaten är inte resultaten i sig utan slutsatserna. Vissa givna faktorer styr forskning. En studie måste ställa en enkel fråga att besvaras av studiens resultat. Det ligger i forskningens natur för att kunna vara mätbar. Följdaktligen går det i princip bara att mäta en effekt i taget, dvs den man bestämt sig för att mäta. Alla andra faktorer som spelar in i det komplexa i att vara en levande varelse, t ex en homo sapiens, måste bortses ifrån. För mätandets skull är det okej. Men att betrakta resultatet som en heltäckande sanning blir förödande.

Så när vi bevisligen blir bättre på att tåla stress av att vara fysiskt aktiva så säger det ingenting om hur vi faktisk påverkas av själva stressen. Bara att vi kan pressa oss att stå ut med mer. Ett tag i alla fall.

PISA-resultat eller hälsa?
Det blir lätt galet när man plockar ut enskilda resultat ur deras sammanhang. Att uppmätt pulsträning bland skolbarn, istället för att bara röra på sig, leka, ock ha roligt, visar sig ge högre prestation i matematik är resonemang som värderar betyg ock PISA-mätningar högre än barns välmående ock hälsa. Det är tragiskt, ock för en homo sapiens ganska verklighetsfrämmande.

Vi behöver röra på oss mer. Barn behöver röra på sig mer. Men skapa då förutsättningar för att låta det ske på naturlig väg. Hela skolformen med stolar ock bänkar ock sitta still ock jobba motverkar hur det är att vara en homo sapiens. Ändra på det, skapa utrymme för lek ock spring – man lär sig bättre i rörelse än i sittande – istället för att lägga in mekaniska moment för att göra barnen till bättre ingenjörer som orkar sitta ännu mer.

Vill vi verkligen träna för att bli smartare, då ska vi träna på sätt som aktiverar så stora delar av kropp, hjärna ock nervsystem som möjligt. Varje yttre begränsning (skor, motionscyklar, stolar, träningsmaskiner, halkskydd ock trappräcken) av vår rörelseförmåga kopplar bort de delar av hjärna ock nervsystem som annars hade fått parera, justera, aktivera, balansera ock överhuvudtaget känna efter. Yttre begränsning gör oss stela ock minskar vår förmåga att lära. Det gör oss fumligare ock begränsar vår effektiva styrka.

Eftersom fumlighet i grund sitter i hjärnan, kan vi, med samma logik som hävdar att pulsträning gör oss smartare,  i princip säga att yttre begränsningar gör oss dummare. Att känna efter, gå barfota ock aktivt förfina vår motorik gör oss inteligentare. Ock, om du frågar mig, mer kreativa.

Turbo ock repetition må ge oss kraft ock uthållighet, men inte precision, kontroll eller skicklighet.

/

Nästa vecka i del 6: Survival of the fittest

”Fitness. När Charles Darwin skrev sitt berömda verk ”Om arternas uppkomst” beskrevs ”Det naturliga urvalet” med ”Survival of the fittest”* – ”Den bäst anpassade överlever”. Uttrycket förvanskades med tiden till ”Den starkaste överlever” för i i våra dagar helt ha övergått i betydelsen ”Den snyggaste överlever.”

fitness hälsa motion träning zonterapi

Träning är ju bra! Bra för vad? Del 2 – Herr ock fru H. Sapiens

Hur tränade våra förfäder? Herr ock Fru H. Sapiens? Hade dom rutor på magen ock stora biceps? Stretchade dom när dom dragit hem en nyfälld mammut? Ock hur gjorde dom när dom blandade proteindrinkar?

Jag ber om ursäkt för den raljanta ingressen, men som jag skrev i del 1 så har jag för avsikt att förhålla mig till träning ur ett hälsoperspektiv. Det innebär att fundera kring vad som är främjande, utvecklande, stärkande, helande ock uppbyggande för oss som varande väl fungerande livsformer av arten homo sapiens.

Skönt med träningsvärk
I väldigt få träningsformer idag ingår just det perspektivet. Vi har ersatt det som i stor utsträckning gjort oss till de varelser vi är – rörlighet – med monotona, repetitiva övningar som ska få oss att svettas, bränna kalorier ock förhoppningsvis ge oss större muskler att bära på. En bonus är om vi får träningsvärk. Då känns det ju att man tagit i. Jag undrar om Herr ock fru H. Sapiens någonsin tänkte den tanken. ”Åh va skönt med träningsvärk! Då har jag varit duktig!”

Visst, våra livsbetingelser skiljer sig markant från förfädernas, Herr ock Fru H. Sapiens, men om träningen ska syfta till hälsa, borde väl syftet vara att anpassa träningen efter våra kroppars ursprungliga funktion, istället för efter ett samhälle som faktiskt inte i något avseende är anpassat efter Herr ock Fru H. Sapiens.

Rörlighet
Homo sapiens utvecklar rörlighet. Det börjar redan i livmodern ock fortsätter opp i åren för att vi ska skaffa sig de alldeles livsviktiga förmågorna som bygger på motorik, koordination, balans, stabilitet, smidighet. Dessa förmågor har hjälpt oss överleva, ock formats in i våra gener. De har format vår anpassning, vår fitness. Dessa funktioner är ett intrikat samspel mellan muskler, leder, hjärna ock nervsystem, ock det fortsätter utvecklas så länge vi använder dem.
Men när vi slutar använda dem ock låter soffor ock kontorsstolar göra allt jobb, slutar de fungera. Kroppsdelar ock funktioner gör så; används de inte tillbakabildas de. Ock stelheten som följer försöker vi för det mesta åtgärda med, inte mer rörlighet, utan stretching…

Muskler
Vi bygger muskler. Inte för att använda dem, utanför att ha dem. Frågan är till vad. Herr ock Fru H. Sapiens kroppar är nämligen smarta. De ser inte ut som Arnold Schwarzenegger. De bygger precis så mycket styrka ock muskler som behövs. Muskelvävnad bryts ned vid ansträngning (t ex 3×20 armhävningar) för att sedan byggas upp i vilan efteråt. Det är så muskler växer, ock det smarta i det är att hjärnan ock nervsystemet känner av precis hur mycket ansträngning musklerna utsätts för, för att sedan bygga på exakt så mycket plus en liten gnutta marginal. Men inte för mycket; Ingen homo sapiens vill ha en massa extra muskler att bära på ock försörja, när de ändå inte fyller någon funktion.

Barfota
Herr ock fru H. Sapiens använder sina händer ock fötter. Inga skyddshanskar eller dämpade skodon. Herr ock fru H. Sapiens känner efter. Varje sensorisk skiftning under fingrarna ock fotsulorna är viktig för rörligheten, det är det som ger information till nervsystem ock hjärna om vad som händer utanför kroppen så att kroppen kan böja, vrida, ducka, hoppa, springa, parera ock stanna.

Alla sinnesintryck är viktiga för kroppens förmåga att kunna röra sig. Så man kan fundera på vad som händer (eller inte händer) med motoriken, när jag tränar i en maskin som begränsar min rörlighet, iklädd dämpande skor, musik i öronen ock kanske en distraherande TV-skärm på väggen framför mig.

Slutsats
Herr ock fru H. Sapiens försöker inte ta i så mycket som möjligt. Tvärtom, Herr ock fru H. Sapiens jobbar effektivt, tar i så mycket som behövs ock sparar på krafterna. Blir de trötta vilar de. De strävar inte efter träningsverk. De vill inte ha ont. Smärta gör dem mindre effektiva. Herr ock Fru H. Sapiens stretchar knappast. Det behövs inte. De använder kroppen som den är tänkt att användas. Med rörelse. Med rörlighet. Med variation. De känner efter ock anpassar rörelsemönstret, lär nytt. Hela tiden lära nytt, det har varit ett sätt att överleva. Att mekaniskt upprepa samma rörelse om ock om igen till ingen nytta var knappast något de pysslar med. Herr ock fru H. Sapiens rör sig lite eller lagom ock ofta, inte mycket ock hårt tre timmar i veckan.

Men det finns andra skäl att träna. Ock andra perspektiv. Men oavsett om man tränar eller rör på sig, oavsett syfte med träningen, så finns det anledning att fundera lite på vilka vi är i grunden, ock hur organismen människa fungerar. För ur ett funktionellt ock hälsosamt perspektiv är vi väldigt mycket mer än muskelmassa, kaloriförbränning, repetition ock uppmätta pulsvärden.

Fortsättning följer.

/

Nästa vecka i del 3:Rörlighet vs styrka – Kroppen ock lärandet
”Träning framställs ibland som lösningen på det mesta. Inte minst när det gäller smärta; har man ont behöver man träna opp en muskel. Men det är sällan svaga muskler som är problemet…”

motion

Träning är ju bra! Bra för vad? Del 1

Träning-1a-illustration-maja-larsson

Tränar du? Varför tränar du? Vad tränar du på? Har du roligt? Det är mycket som handlar om träning idag. Träningsråden haglar ock PT-branschen blomstrar.  Men vad är egentligen träning? Det ska jag vrida på i sju inlägg.

Träning-1a-illustration-maja-larssonTräning har blivit ett sånt där ord som kan betyda allt ock ingenting. Beroende på vem som använder det. Ungefär som ”kultur” eller ”miljö”. Träning är så mycket. Så jag börjar i den ändan. Med att försöka sortera.

Att träna, per definition, innebär att försöka bli bättre på något. Att utveckla en färdighet eller skaffa sig nya. Det är själva grundbetydelsen av att träna. Väldigt lite modern träning har det syftet, annat än inom elitidrotten. Träningen har blivit ett självändamål. ”Den bästa träningen är den som blir av” heter det. Hur vet man det? Bra för vad?

Mer eller bättre?
Det knäppa med träning som vi ser det är att den tagit monopol på begreppet fysisk aktivitet. Att röra på sig verkar inte existera som begrepp utanför träningens ock motionens domäner. Att gå i trappor ock rensa rabatten räknas inte. Tränar gör man separat. I blanka åtsittande kläder. Mantrat är Mer! Hårdare! Längre! Men är det säkert att något blir bättre av det?

Vad blir jag egentligen bättre på av att böja ock sträcka på armbågen med en hantel i handen? Mer än att böja ock sträcka på armbågen med en hantel i handen? Eller övningen plankan? Den är ju så jobbig så den måste ju vara bra! Eller? Jag tvivlar. Jag menar, hur ofta använder man just dom övningarna i vardagen? ”Häng med så gott du kan! Ta i nu!”, säger gruppledaren. Svett är bättre än finess, tydligen. Men är att svettas detsamma som att bli bättre?

Är fitness hälsosamt?
Inte bara handlar det om ordets betydelse, eller ordets förmenta monopol på fysisk aktivitet. Träning har blivit likställt med hälsa. Ock hälsa har slagits ihop med skönhet. Den som är vältränad är ”fit” med tonade muskler. Fitness ock hälsa, heter det. Men är det hälsosammare att lyfta 90 kilo i bänkpress ock ha rutor på magen än att klippa gräsmattan? Eller, för den delen, än att spela Für Elise på piano? Musik har, som bekant, också påvisade hälsofördelar.

Så. Om du tänker efter. Vad är träning för dig? Vad vill du uppnå med din träning? Skälen kan vara många. Men jag håller mig, för tillfället, till mitt hälsoperspektiv. Det inkluderar några konkreta frågor:

  • Hur gör min träning mig friskare?
  • Hur hjälper den min vardag?
  • Hur påverkar den min inneboende homo sapiens?

Måste man träna?
Träning-1b-illustration-maja-larssonMåste. Det hemska, ock oftast helt osanna ord. De allra flesta av våra måsten är ju egentligen inte särskilt måstiga. Rada upp allt som stressar din vardag ock se vad som skulle orsaka katastrof om det inte blev gjort. Inte så mycket, va? Men trots ett hetsigt schema ska vi trycka in yoga, spinning ock PT-träning. Hälsosamt? Stresslindrande? Skulle inte tro det.

Ordet ”måste” ställer till det. Den som ”måste” träna fyller på stresskontot. Den som ”måste” träna triggas av det dåliga samvete som sätter sig på axeln om träningen inte blir av. Vardagsträning ska vara kul. Som lek. Om jag behöver massor av extra motivation ock distraktion (musik i öronen, pulsmätning, mål, because-I’m-worth-it-belöningar ock extra snygga kläder) för att komma iväg, kanske jag ska fundera över mina prioriteringar.

Jag tror att ”måste” ock ”mål” ock ”mätning” är fel ände att börja i. Åtminstone om syftet är att få vår homo sapiens att må bra. Hur hälsosam träning är beror på vad vi tränar, hur vi tränar ock, inte minst, varför vi tränar. Inte ATT vi tränar. Så jag vill börja från andra håll. För det första: Reclaim the fysisk aktivitet! Vardagsrörelse (Just det. Inte vardagsmotion. Vardagsrörelse.). För det andra: Träning, som träningsindustrin vill få oss att se det, har inte mycket med hälsosamhet att göra. Men träning kan vara en fantastisk ingrediens i ett hälsosamt liv. Det vill jag bena mer i. För det tredje: Vad är träning för dig? Ska vi träna kan det vara en poäng i att vi veta varför. Vad vi ska ha det till. Ock ditt varför, eller rättare sagt därför, är inte nödvändigtvis detsamma som mitt.

Där vill jag börja. På vägen kommer jag ifrågasätta några träningsmyter. Men till slut hoppas jag att du har fått lite fler perspektiv att se på din egen träning med.

Fortsättning följer…

/

Nästa vecka i Del 2: Herr ock fru H. Sapiens
”Hur tränade våra förfäder? Herr ock Fru H. Sapiens? Hade dom rutor på magen ock stora biceps? Stretchade dom när dom dragit hem en nyfälld mammut? Ock hur gjorde dom när dom blandade proteindrinkar..?”

 

Motorik Quickfix Rörelse

Att lära nytt. Eller gammalt.

Rorelse-illustration-maja-larsson

Att lära nytt är inte alltid välkommet. Förändring, lindring eller utveckling ska gå fort, ock att lära nytt tar tid. Men ibland undrar jag om det inte är gammalt vi behöver lära. Sånt vi kunde en gång men har glömt bort.

Jag behandlar folk för att de ska må bättre. Ha mindre ont. Sova bättre. Bli rörligare. Jag klämmer på olika ställen på kroppen, mest fötterna, sätter akupunkturnålar, ger rörelseövningar. Ofta börjar vi med att-stå-upp-övningen. Eller andas-med-kroppen-övningarna. De är svårare än de låter. Sen övar vi på att gå. Ock så vidare.

Men jag har börjat ana att det är något som fattas.

Somliga vill må bra. Eller bättre. Andra vill få ordning på sin fysik ock sin löpning. Då kommer de till mig eller någon annan terapeut eller coach. ”Finns det nån enkel övning för att få ordning på det här?” frågor de kanske. Eller ”Hur stretchar man den här muskeln som gör att jag inte kan röra mig ordentligt”.

På A svarar jag nej ock på B vet inte.
Det finns nästan aldrig någon enkel övning för att komma till rätta med någonting. Lindra lite eller komma en bit på vägen kan vi ordna, men vi rättar sällan till problemet med ”någon enkel övning”. Det finns inga såna lösningar. Hade ”Tio minuter om dagen”, eller ”Sex sätt att snabbt fixa det ena eller andra på fjorton dagar”, hade de funkat så hade vi inte sett dem i varenda hälso- eller träningsspalt längre. Hade det varit så enkelt så hade alla mått bra nu.

Ock varit vältränade.

Men det är de inte.

Att stretcha den där muskeln som gör att jag inte kan röra mig ordentligt, funkar sällan heller, helt enkelt för att orsakssambandet är det omvända; muskeln är stel för att jag inte rör mig ordentligt, inte tvärtom. (Jag återkommer till det i några blogginlägg om träning framöver. Det blir grejer det!)

Sitta fint. Med skor.
Rorelse-illustration-maja-larssonTvå saker många av oss behöver träna på är att ha tålamod ock att känna efter. Väldigt få av oss behöver (i betydelsen ”måste ha”, ”klarar oss inte utan”) allt det där snabba vi strävar efter. Ock lika få av oss är beredda att lägga ner den tid som krävs för att få det som faktiskt behövs. Att lära nytt. Förfina. Vi vill ha resultat direkt, ock att känna efter har vi inte tid till. Synd. För det är det som är pudelns kärna (Det är ett jävla uttryck, jag vet. Men skyll inte på mig, skyll på Goethe.)

För när vi rör oss galet – ock det gör vi, tro mig. Med alla ergonomiska stolar, fotriktiga skor ock känslolösa, plana underlag, är det svårt att undvika (men även det är en annan historia) – så påverkar det vilka muskler som får arbeta ock vilka ben ock leder som belastas. Ock det blir sällan de det borde. Det sliter, vi blir stela ock får ont.

Att känna efter hur vi rör oss har genom årmiljonerna lärt oss hur vi rör oss smidigast, effektivast ock bäst. När vi inte längre känner efter finns det inte längre något som upprätthåller det vi en gång lärt oss. För det har vi. De flesta små barn rör sig från början relativt oförstört. Sen åker skorna på ock ungarna lär sig sitta fint. På stolar.

Krypa innan man kan gå
Titta på vilken ettåring som helst som fått röra sig fritt. Hon sitter på golvet med rak rygg ock benen utvikta för att få bra stöd. 15 år ock ett antal mobiltelefonmodeller senare är hållningen en annan. Kanske kommer hon fortfarande med lätthet ner på golvet, men det är bara en tidsfråga.

Men stopp där. Den där bebisen. Rörlig ock smidig. Medan mamma ock pappa är stela ock orörliga. Kanske är vi något på spåren där? Man måste kunna krypa innan man kan gå, right? Man rullar, kravlar, kryper, sitter, står, går, springer. Varje steg är lika viktigt för att nästa steg ska fungera, right?

Men när ålderskrisande 40-åringar som plötsligt måste börja komma i form, väl börjar röra på sig är det med motstånd. Kroppen är stel. Den gör ont ock den skriker att ”hallå! Du är inte 20 längre! Du har hoppat över rörligheten ett tag nu. Du borde kanske börja om från början!”

Från början.

Från grunden.

Skit va surt det låter. Kan jag inte bara köra på för fullt. Så jag får resultat fortare. Jo. Du kan ju prova.

Eller så tar man det från grunden. Tänk matte. Ingen skulle försöka lära ut decimalräkning innan eleven lärt sig räkna till tio. Att ge sig på multiplikationstabellen innan man hajat plus ock minus lönar sig inte heller. Visserligen går det att plugga in multiplikationstabellen, som en dikt eller låttext, men utan grunderna kommer man bara att rabbla siffror utan att förstå innebörden (vilket visserligen inte är någon ovanlig företeelse alls, vid närmare eftertanke. Det kan man komma långt på.).

Samma sak med kroppen. När vi rör oss stelare ock skröpligare kanske det inte är ”ålderskrämpor”. De kanske är kroppen som glömt grunderna? Så kanske finns det ett samband mellan att vuxna människor som förlorat förmågan att smidigt röra sig upp ock ner från golvet, böja sig ner till marken utan att stånka, krypa eller slå en kullerbytta, ock att de får ont när de springer, står ock går. Tänk om det inte är modern löpteknik, större muskler eller dämpadere skor som är lösningen, utan att få igång den där motoriken ock rörligheten i kroppen som var grunden som alla mina senare motoriska förmågor byggt vidare på.

Själva fundamentet.

Bara en tanke. Förbaskat omständig ock tråkig tanke, jag vet. Men du kan alltid återvända till tio-minuters- eller sexstegstipsen. De finns alltid kvar. Du lär inte bli så mycket rörligare. Men det går fort.

/