Browsing Tag

ergonomi

barfota Fotrörelse Stabilitet

Stabilitet och rörelse

stabilitetspyramid-foto-maja-larsson

Enkelt uttryckt: stabilitet går neråt, rörelse uppåt. För att kroppen ska förstå skillnaden måste den få förutsättningar att känna efter. Annars lurar vi lätt kroppen att agera tvärtom. Då får vi problem med både hållningen och rörligheten.

stabilitetspyramid-foto-maja-larsson
Tänk dig en pyramid. Så stabil så den står i tusentals år. Därför att basen, den breda delen, vilar på underlaget. Tyngden är där nere, nära marken. Ju stabilare bas, desto lättare ligger den övre delen där den ska. Toppen behöver inte stabiliseras om den vilar på stabil grund. Omvänt, hade det krävt mycket arbete för att balansera och hålla en uppochnervänd pyramid upprätt.

Det fungerar precis likadant med kroppshållning. Med stabila fötter och underkropp står vi stadigt. 

Men en stabil pyramid rör sig dåligt. För att skapa rörlighet behöver vi komma opp från marken. Nu fungerar den uppochnedvända pyramiden. Ungefär som när du ska cykla: innan du tar fart står du lågt, med en, kanske två, fötter i marken. Stabilt och säkert med mycket markkontakt. Men du kan inte cykla där nere, så när du tar fart reser du dig upp och minimerar markkontakten. Samma gäller utan cykel. Fötterna och underkroppen är fortfarande viktiga, men deras uppgift skiftar från stabilitet till aktivitet. Deras riktning skiftar från neråt till uppåt.

rörelsepyramid-foto-maja-larssonAlltså. Neråt är stadigt, uppåt är rörligt. Ofta gör vi tvärtom, eftersom vi dels avaktiverar nervsystemet med skor och andra skydd som fungerar ungefär som tandläkarbedövningar för fötterna och kroppen. Dels för att vi lurar kroppen att tro att den gör nåt den inte gör. Så här:

Om att sträcka på sig…
Rörelse är det normala för kroppen, rast och orörlighet är undantaget. Men framförallt är vi byggda för distinkta skillnader mellan rörelse och vila. Att sitta, ligga eller stå är vila. Då har vi tyngden neråt. Arbete är lika med rörelse, då lättar vi från marken och minskar friktionen mellan kotor och i leder för att röra oss lätt och minska slitaget. Men, och det här är väsentligt, det är just rörelsen som gör oss rörliga. Som en nysparkad boll: rörelsen håller bollen uppe, men när den tappar fart faller den mot marken. 

Rörelse skapar rörelse. Stabilitet ger stabilitet.

…eller stå aktivt
Men vi har vänt på begreppen, de flesta av oss sitter eller står och arbetar; vi signalerar vila till nervsystemet samtidigt som vi slår på aktivitetssystemet. För kroppen blir det mycket förvirrande, och resultatet blir omvända eller motstridiga signaler. Om du t ex behöver hålla in magen, dra bak axlarna och ”sträcka på dig”, är det för att den nedre delen av kroppen inte står stadigt. Att ”stå och hänga” är i sig inget bekymmer eftersom nervsystemet uppfattar det som paus och vila från normaltillståndet rörelse. Att stå och jobba uppfattar kroppen som rörelse, så den flyttar upp tyngdpunkten som om vi var i rörelse. Men eftersom ingen rörelse finns som håller rörelsen igång, blir konsekvensen leder och muskler som spänns i onödan. (Lägg därtill till den stress som ofta infinner sig t ex framför en dator. En stress som automatiskt ökar på spänningarna i kroppens alla muskler.)

När vi gör ståendet till det normala behöver vi stå aktivt, eller rörligt; vi behöver medvetet aktivera ståendet, genom att flytta tyngden neråt så vi slipper spänna rygg, axlar och nacke. Skillnader är ungefär densamma som mellan att stå och se cool ut i en bar, och att vara fotbollsmålvakt som är beredd att ta en straff. Det ena är passivt, det andra aktivt. Men båda är exempel på stående.

Att stå aktivt är alltså inte detsamma som att spänna magen eller dra bak axlarna. Bra hållning börjar med fötterna. Måste du ta i för att ha en bra hållning, så är det ingen bra hållning.

Skor som bedövar
När vi går med fullt av skor på fötterna händer det omvända. Skorna bedövar och hjärnan får inga signaler om vad som egentligen försiggår. I brist på nervsignaler blir hjärnan osäker och signalerar stabilitet. Den signalerar ”neråt”. Om du känner någon som går med tunga, ljudliga steg är det för att rörelsen går neråt istället för uppåt. Sånt sliter. Tids nog kommer det att göra ont någonstans.

Samma sak gäller vi löpning och springning, och framförallt vid avarten joggning. För stabilitetens skull springer vi neråt istället för uppåt. Vi sätter i foten i marken (neråt) istället för att lyfta den (uppåt). Och vi spänner muskler som inte behöver spännas. Konsekvenserna av det är många och märks ofta i hälar, vader, knän eller rygg. 

Vad det här handlar om är att följa kroppen istället för att tvinga den. Låt kroppen göra det den kan bäst. För den kan det, mycket bättre än alla medvetna övningar, ställningar, pausgympor, balansplattor, steglängder, skodämpningar, ilägg och löptekniker i världen. Nervsystemet, eller kroppshjärnan är mycket smartare än den mer eller mindre tänkande delen av hjärnan. Därför kommer du närmare effektiv och smärtfri rörelse, precis som hållning, genom att ta i mindre, inte tvärtom.

Hjälp kroppshjärnan att göra det den är till för. Ge den förutsättningar att känna efter. Ta kontakt med dina fötter. Ta i mindre och få mindre ont. Det är den typen av rörlighet jag jobbar med.

 

Ps. Detta är en förenklad beskrivning av två grundlägen. All rörelse, till exempel balansgång, dans, terränglöpning eller kampsport, bygger på att växla och skapa balans mellan alla de lägen som finns på skalan mellan stabilitet och full rörlighet.

/

Hållning hälsa Rörelse

Hållning ock hälsa

Revy85

Kan vi välja hur vi rör oss? Kan vi välja vår hållning? Hur påverkar hållningen vår hälsa? Spelar det nån roll hur jag står ock går för hur jag mår? Svaren, om du frågar mig, är, i tur ock ordning: Ja fast nej, Ja men vi kanske inte borde, mycket, ock, på sista frågan: som fan.

Revy85Killen i mitten på bilden är min pappa. Kolla in hållningen. Den har jag att brås på. Året var 1985 ock pappa var 45 år. Åtta år senare dog han. Var det nödvändigt? När läkaren som utfört obduktionen ringde, sa han att det inte kunnat undvikas. Med andra matvanor kanske det gått att skjuta upp det nåt år eller två.

Men han sa inget om hållningen.

Hur lär vi oss gå?
Vi lär oss främst genom att härmas. Vi härmar mamma ock pappa. Syskon. Där lägger vi grunden. Den grunden har vi med oss hela livet. Allt vi lär oss framledes i fråga om rörelse utgår från den.

Senare hittar vi balla kompisar ock coola kändisar att härma. ”How to learn how to walk like the heroes we thought we had to be”, sjunger Bruce Springsteen i Backstreets. Allt sittande i skolan gör sitt till, innan yrkesval påverkar oss i form av kultur ock klädsel. Vi rör oss nämligen inte likadant i kostym som i snickarbyxor.

Men allt utgår från grundmönstret. Det jag lärde mig först. Jag kan lära nytt, men jag kan aldrig ta bort det jag redan lärt. Det är ungefär som att ha lärt sig cykla. Hur mycket du än försöker, ock hur länge du undviker tvåhjulingar så kommer du inte att kunna inte cykla.

Så ja, jag har med mig pappas hållning. Den tar över mig när jag är sliten, trött eller rädd. Vilket inte är så konstigt; humöret påverkar hur vi står, som bekant.

Jag kan alltså lära nytt, men jag måste utgå från vad jag redan har. Det är därför lösningen på dålig hållning aldrig är att tvinga på kroppen en bättre hållning. Men om jag är lyhörd ock känner efter, kan jag upptäcka vad jag har att arbeta med, då kan jag hjälpa kroppen att vara som den mår bäst, istället för att försöka tvinga in den i militärisk rakhet.

Hållningen ock hälsan
Jag kan naturligtvis inte ha en aning om hur mycket en annan hållning skulle ha fördröjt den där bristningen i övre kroppspulsådern som ändade pappas liv. Men på samma sätt som att ATT vi rör oss påverkar vår hälsa, så spelar det roll HUR vi rör oss. Hur vi använder muskler, leder ock skelett inverkar på alla vitala kroppsfunktioner.

  • Exempel 1: Spända muskler påverkar ditt blodtryck som i sin tur påverkar syresättning av cellerna. En bra hållning är en hållning som liksom står av sig själv, utan överdrivet aktiva muskler som ändå bara gör ont efter ett tag.
  • Exempel 2: Det lymfatiska systemet transporterar bl a gammalt skräp ur kroppen ock är en viktig del av immunförsvaret. Lymfvätskan pumpas runt av muskelrörelser, så konstant stela eller spända muskler kan blockera systemet ock påverka immunförsvaret.
  • Exempel 3: Sätt dig med rak rygg på en stol. Ta ett så djupt andetag du kan. Sjunk sedan ihop med kroppen i sittande ställning ock försök ta ett lika djupt andetag. Det går inte. (stresssymtom som spänd bröstkorg ock uppdragna axlar har samma inverken.) Utan bra andning blir vi trötta ock fungerar sämre.
  • Exempel 4: För att inte tala om riskökningen för allt ifrån diabetes till hjärt- kärlsjukdom som har visat sig öka av för mycket sittande.

Alla inre organ behöver, precis som lungorna, sitt utrymme för att kunna arbeta. Trycker vi ihop det utrymmet, pressas organen samman som storstadsbor i en fullproppad tunnelbanevagn. Det blir inte plats för varken tango eller vals då.

Kanske skapar det bara onödig trängsel som hindrar de inre organen att göra det de vill. Kanske ökar det verkligen trycket i organen, ungefär som när du kramar ihop en vattenballong med handen ock du ser hur ballongens yta blir tunnare i de delar som spretar ut mellan fingrarna. Poff, säger det till slut när trycket blir för mycket för en liten del av ballongen som av fabrikationsfel eller slitage är extra tunn.

Ungefär som pappas aorta.

Fast när man tänker efter, så finns det fler sätt att begränsa det inre utrymmet ock inälvornas rörlighet. Som till exempel att hålla in magen ock tänka på sin bålstabilitet. Som sagt, en ansträngd hållning är inte en bra hållning.

Hjälp kroppen att stå bra, tvinga den inte. Låter det svårt? Inte så värst, egentligen. Men du behöver känna efter, bli medveten ock lära nytt.

Jag hjälper dig, om du vill.

/