Browsing Category

Fotrörelse

fitness Fotrörelse Gör det enkelt Gott nytt år hälsa immunförsvar kropp och själ kroppen

Vad händer om vi bara låter kroppen vara ifred?

Vi vill gärna tro att kroppen är något som hela tiden måste fixas, hållas i, styras, byggas om, ändras ock rättas till. Den ska optimeras, bantas, stärkas ock bli sitt bästa jag. Inte minst finns en hel hälsosamhetsvärld där massor av människor tjänar sitt levebröd på att hjälpa till med just det. Men tänk om vi gör för mycket? Tänk om kroppen behöver mindre ock inte mer för att må bra?

Inom geriatriken är övermedicinering ett vanligt problem. Det är som om äldre människor SKA medicineras, som om ålder vore en sjukdom i sig. Så vi medicinerar symtomlindrande ock vi medicinerar förebyggande. Biverkningarna medicineras bort med andra läkemedel som ger andra biverkningar ock så vidare. Det här orsaker platsbrist på sjukhusen eftersom många gamla blir inlagda i onödan. Å andra sidan är medicinering i allmänhet ock övermedicinering i synnerhet en statistiskt tung orsak till varför människor dör, så det kanske jämnar ut sig med den där platsbristen.

Extra allt
Kanske är det inte bara inom vården av äldre vi gör så här? Tänk om vi i vår hälsohets ibland ställer till andra problem än de vi tror att vi måste åtgärda. Eftersom vi lever i en värld där människor börjar mota ålderstecken ock åldrande redan i 25-årsåldern, ock där vi tror att vi hela tiden måste bli något annat än det vi är (större, snyggare, smalare, mer vältränade, mindre rynkiga, friskare, yngre, äldre…), har de flesta byggt på oss lager av både krav ock dåliga samveten som leder till mer stress ock sämre funktioner som kräver fler åtgärder ock mer kontrollerat tillfixande.

I den vevan blandar vi ofta ihop hur saker ock ting verkar vara med hur de egentligen är. Vi låter med glädje skenet bedra oss själva ock andra, ock låter oss luras att knappt ätbara bars, proteindrinkar ock energidrycker är mat. Vi tror blint på fitnessindustrins budskap om att styrka är detsamma som hälsa, om hur att se vältränad ut är detsamma som att vara vältränad. Det är det inte.

Mindre smakar mer?
Stress är ett tydligt exempel. Ofta när stressen gör sig gällande, lägger vi till åtgärder. Vi måste göra nåt. Meditera, gå på gym eller träna yoga. Sen skyndar (!) vi oss till yogan för att hinna varva ner. Stress är per definition för mycket av något. Då behöver vi inte mer. Vi behöver mindre. Hälsotillstånd orsakade av stress, av att vi äter sånt vi inte tål eller mår bra av, eller av en psykiskt påfrestande relation, kommer inte att bli bättre av att vi äter ingefära, gör solhälsningar eller tränar spinning så svetten yr. De kommer att bli bättre av att vi accentuerar stressen, matvanorna ock relationen ock tar bort eller förändrar det som bryter ner oss. Mindre. Inte mer.

Visst behöver vi hjälpa till på traven ibland. Ta krafttag eller fylla på förråden. Visst behöver vi röra på oss mer ock äta bättre. Men mer än vem? Ock bättre än vad? Tabellerna, staplarna ock riktlinjerna utgår från människor som inte finns. Det är mätvärden tagna ur sina sammanhang ock ur sina människor. Det finns helt enkelt inga mallar som passar alla. Det finns inte två människor med exakt samma utgångsläge ock förutsättningar. Det finns inte två likadana kroppar. Det finns ingen genomsnittsmänniska.

Hälsooptimering
Ordet optimera har blivit ett modeord i hälsovärlden. Det är väldigt tokigt. Det finns nämligen inget hälsosamt med optimering. Arten Homo sapiens är helt enkelt inte designad så. Homo sapiens är designad för konstant anpassning, kompensation ock förändring. Inte status q. Vår kropp är ständigt aktiv med att laga, bygga nytt ock läka, men också med att mota angrepp. Vi ansätts konstant för mikroorganismer, smittor ock annat skadligt. Vårt immunförsvar anpassar sig ständigt efter nya former eller nya miljöer, ock dess förutsättningar att göra det varierar beroende på t ex näringsstatus. Vi är byggda för att överleva under brist ock umbäranden, inte optimera hälsan under överflöd. 

Det är det normala. Ett ”optimalt” läge skulle bara vara i sekunder eftersom kroppen är i konstant förändring. I ett (i praktiken omöjligt) optimalt läge, det vill säga där alla värden är i exakt den nivå de behöver vara just då, slutar systemen jobba, eftersom det inte finns nåt mer att kämpa mot. Eller för. Ock det i kroppen som inte används slutar fungera. När de gamla säger att ”lite skit rensar magen” så har de en poäng just i att det håller systemen aktiva. Det är inte optimalt. Men det är hälsofrämjande.

Känna efter
Kroppen har alla de här förutsättningarna att återuppbygga, läka, röra sig lagom, ta i lagom, må så bra den kan här ock nu. Den kan om vi låter den. Om vi ger den förutsättningarna till det. Om vi slutar hindra den. För kanske är det det vi gör mest när den inte får vila, när vi tvingar på den för högt tempo eller att ta i mer än den vill, eller försöker kontrollera hur den ska röra sig eller stoppar i den mat den inte vill ha. 

Låt oss helt enkelt prova att börja hälsosamheten från ett annat håll: vårt eget. Prova att börja där du är, inte där du vill vara. Starta med förutsättningarna som finns istället för med de som inte finns. Låt kroppen vara där den är ock ge den utrymme för förändring. Den vill må bra. Den vill förändra. Ock får den chansen kommer den att tala om vilken hjälp den behöver. Om vi lyssnar. Känner efter.  Vilken sorts rörelse den behöver. Vilken näring. Vilken vila ock vilken hållning. Vilken sort beröring eller socialt sammanhang.

Ibland kanske vi helt enkelt ska nöja oss med att känna efter ock låta kroppen sköta det den skött i miljontals år, fast det är svårt för många att tänka så, att släppa taget. För faktum är att väldigt mycket av det den sköter, har vi fortfarande ingen aning om hur det går till.

Gott nytt år!

barfota Fotrörelse Stabilitet

Stabilitet och rörelse

stabilitetspyramid-foto-maja-larsson

Enkelt uttryckt: stabilitet går neråt, rörelse uppåt. För att kroppen ska förstå skillnaden måste den få förutsättningar att känna efter. Annars lurar vi lätt kroppen att agera tvärtom. Då får vi problem med både hållningen och rörligheten.

stabilitetspyramid-foto-maja-larsson
Tänk dig en pyramid. Så stabil så den står i tusentals år. Därför att basen, den breda delen, vilar på underlaget. Tyngden är där nere, nära marken. Ju stabilare bas, desto lättare ligger den övre delen där den ska. Toppen behöver inte stabiliseras om den vilar på stabil grund. Omvänt, hade det krävt mycket arbete för att balansera och hålla en uppochnervänd pyramid upprätt.

Det fungerar precis likadant med kroppshållning. Med stabila fötter och underkropp står vi stadigt. 

Men en stabil pyramid rör sig dåligt. För att skapa rörlighet behöver vi komma opp från marken. Nu fungerar den uppochnedvända pyramiden. Ungefär som när du ska cykla: innan du tar fart står du lågt, med en, kanske två, fötter i marken. Stabilt och säkert med mycket markkontakt. Men du kan inte cykla där nere, så när du tar fart reser du dig upp och minimerar markkontakten. Samma gäller utan cykel. Fötterna och underkroppen är fortfarande viktiga, men deras uppgift skiftar från stabilitet till aktivitet. Deras riktning skiftar från neråt till uppåt.

rörelsepyramid-foto-maja-larssonAlltså. Neråt är stadigt, uppåt är rörligt. Ofta gör vi tvärtom, eftersom vi dels avaktiverar nervsystemet med skor och andra skydd som fungerar ungefär som tandläkarbedövningar för fötterna och kroppen. Dels för att vi lurar kroppen att tro att den gör nåt den inte gör. Så här:

Om att sträcka på sig…
Rörelse är det normala för kroppen, rast och orörlighet är undantaget. Men framförallt är vi byggda för distinkta skillnader mellan rörelse och vila. Att sitta, ligga eller stå är vila. Då har vi tyngden neråt. Arbete är lika med rörelse, då lättar vi från marken och minskar friktionen mellan kotor och i leder för att röra oss lätt och minska slitaget. Men, och det här är väsentligt, det är just rörelsen som gör oss rörliga. Som en nysparkad boll: rörelsen håller bollen uppe, men när den tappar fart faller den mot marken. 

Rörelse skapar rörelse. Stabilitet ger stabilitet.

…eller stå aktivt
Men vi har vänt på begreppen, de flesta av oss sitter eller står och arbetar; vi signalerar vila till nervsystemet samtidigt som vi slår på aktivitetssystemet. För kroppen blir det mycket förvirrande, och resultatet blir omvända eller motstridiga signaler. Om du t ex behöver hålla in magen, dra bak axlarna och ”sträcka på dig”, är det för att den nedre delen av kroppen inte står stadigt. Att ”stå och hänga” är i sig inget bekymmer eftersom nervsystemet uppfattar det som paus och vila från normaltillståndet rörelse. Att stå och jobba uppfattar kroppen som rörelse, så den flyttar upp tyngdpunkten som om vi var i rörelse. Men eftersom ingen rörelse finns som håller rörelsen igång, blir konsekvensen leder och muskler som spänns i onödan. (Lägg därtill till den stress som ofta infinner sig t ex framför en dator. En stress som automatiskt ökar på spänningarna i kroppens alla muskler.)

När vi gör ståendet till det normala behöver vi stå aktivt, eller rörligt; vi behöver medvetet aktivera ståendet, genom att flytta tyngden neråt så vi slipper spänna rygg, axlar och nacke. Skillnader är ungefär densamma som mellan att stå och se cool ut i en bar, och att vara fotbollsmålvakt som är beredd att ta en straff. Det ena är passivt, det andra aktivt. Men båda är exempel på stående.

Att stå aktivt är alltså inte detsamma som att spänna magen eller dra bak axlarna. Bra hållning börjar med fötterna. Måste du ta i för att ha en bra hållning, så är det ingen bra hållning.

Skor som bedövar
När vi går med fullt av skor på fötterna händer det omvända. Skorna bedövar och hjärnan får inga signaler om vad som egentligen försiggår. I brist på nervsignaler blir hjärnan osäker och signalerar stabilitet. Den signalerar ”neråt”. Om du känner någon som går med tunga, ljudliga steg är det för att rörelsen går neråt istället för uppåt. Sånt sliter. Tids nog kommer det att göra ont någonstans.

Samma sak gäller vi löpning och springning, och framförallt vid avarten joggning. För stabilitetens skull springer vi neråt istället för uppåt. Vi sätter i foten i marken (neråt) istället för att lyfta den (uppåt). Och vi spänner muskler som inte behöver spännas. Konsekvenserna av det är många och märks ofta i hälar, vader, knän eller rygg. 

Vad det här handlar om är att följa kroppen istället för att tvinga den. Låt kroppen göra det den kan bäst. För den kan det, mycket bättre än alla medvetna övningar, ställningar, pausgympor, balansplattor, steglängder, skodämpningar, ilägg och löptekniker i världen. Nervsystemet, eller kroppshjärnan är mycket smartare än den mer eller mindre tänkande delen av hjärnan. Därför kommer du närmare effektiv och smärtfri rörelse, precis som hållning, genom att ta i mindre, inte tvärtom.

Hjälp kroppshjärnan att göra det den är till för. Ge den förutsättningar att känna efter. Ta kontakt med dina fötter. Ta i mindre och få mindre ont. Det är den typen av rörlighet jag jobbar med.

 

Ps. Detta är en förenklad beskrivning av två grundlägen. All rörelse, till exempel balansgång, dans, terränglöpning eller kampsport, bygger på att växla och skapa balans mellan alla de lägen som finns på skalan mellan stabilitet och full rörlighet.

/

Föreläsning Fotrörelse Rörelsekreativitet

Föreläsningen – the Movie

Primaten-pasandberg-majapanaset-30jan2018

Intresserad av en annorlunda föreläsning. Om Hälsa, rörelse ock Fötter? Eller om träning. Kan man träna sitt nervsystem? Eller om rörelse ock kreativitet? Rörelsekreativitet! Om att hjärnan sitter i händerna ock fötterna, inte bara i huvudet.

Här är ett kort sammandrag av vad det kan handla om:

Föreläsningen på PriMaten i bilder from Pa Sandberg on Vimeo.

Skicka ett mail så pratar vi om saken. Ock kolla in Maja hemsida. Maja Larsson, det är hon som tecknar rörelsekretiviteten.

/