Browsing Category

zonterapi

zonterapi

Är det verkligen frid vi vill ha?

Selma på backen med familj

”Det finns ett problem med positivt tänkande: det funkar inte” Jag minns ungefärlig orden från en text jag läste för ett gäng år sen. De tilltalade mig redan då ock de etsade sig fast. För det finns ibland nåt fjantromantiskt, självbedrägligt ock rent av sekteristiskt i många floskler liknande den om positivt tänkande.

”Jo”, kanske någon opponerar sig, ”det fungerar visst.” 
Ock någon annan kontrar med motsatsförhållandet: ”Det är väl inte bättre att gå omkring ock vara sur hela tiden?”
På A svarar vi att frågan är felställd. På B svarar vi att antingen eller kanske inte är de bästa alternativen. Kanske ingetdera är ett bättre val?

Det ligger en motsägelse i ordet fungerar. Fungerar mot eller för vad? Själva ordet innefattar nån slags resultat. Vi ska uträtta, prestera något. Positivt tänkande är ytligt på det sättet, just eftersom det är en imperativ, medveten tanke. Våra medvetna tankar är inte så grundläggande djupa som vi kanske vill tro. Vårt varande styr våra tankar mer än det omvända. Så när vi försöker tvinga på oss motsatsen, dvs att tänka oss till lycka, tenderar det att stanna på ytan. Eller i hjärnan.

Göra eller vara?
Positivt tänkande är att göra, inte att vara. Så det kan funka för prestation, för att klara av, för att få gjort. Men inte för att duga som man är. Eller så här: positivt tänkande lämpar sig bättre för att hantera en livssituation, typ relationskris eller karriärkamp, än för att leva ett liv.

Ock nej, det finns inget ballt i att vara negativ heller; att skita i andra, gnälla eller vara en surmupp. Men kanske om kan vi vara i både ljus ock mörker, ock llikaväl släppa taget om båda, så kanske vi kommer en liten gnutta närmare att fånga våra dagar, möta våra rädslor ock finna våra sanna jag, om det nu är nåt sånt vi tycker att vi behöver göra. Mod uppnår vi genom att möta rädsla, gå in i den, inte genom att undvika den. Att försöka undvika rädsla gör oss, motsägelsefullt nog, ofta bara räddare, mer oroliga, mer kontrollerande. Mindre positiva.

En dålig dag 
Att, å andra sidan, försöka vara glad hela tiden är bara stressande.
Ock falskt.
Ibland har man dagar som vi brukar kalla dåliga. Dagar av missmod, sorg, kanske rädsla. Kanske riktar man det utåt, mot allt dumt i världen; det är lättare än att titta inåt. Kanske märker vi det inte, för vi har inte tid att känna efter. Men andra märker. Det syns. Känns. Hörs. Medan man själv tycker att man är som vanligt; det är bara tillvaron som bråkar. 

Två personer på bilden ler lite nyfiket. De övriga ser mer skräckslagna ut. De har aldrig varit med om det här förut. Kanske har fotografen bett dem se glada ut. Men troligtvis har han nöjt sig med att lugnande förklara att de inte behöver vara rädda. Kanske fungerade det på de två som ler? Kanske gnager oron lite bakom leendena. Kanske är det ändå lite otäckt, det som sker. Kanske försöker personerna på bilden tänka positivt. Eller så får det bara kännas som det känns. För hur tänker man positivt om något man inte vet vad det är?

Såna dar hjälper inga klämkäcka floskler. Såna dar är positivt tänkande bara ännu ett sätt att lura sig själv. Snarare än att bita ihop ock le samtidigt, borde vi kanske bara sänka farten en stund ock känna efter ock låta det vara. För det finns sällan en enskild orsak: Det kanske är lite mycket av olika. Det kanske är nåt gammalt som gnager, en allmän oro att inte duga eller en gnutta tvivel mitt i all tro på livet. Kanske är det vånda över förändring. Eller bristen på densamma. 

Sånt händer. Sånt är livet. Så är det att vara människa. 
Ibland. 
Det är inget att vara rädd för. Men det är mänskligt att bli det.
Ingen människa kan vara på topp jämt. 
Vad nu det innebär. 
Att vara på topp…

Sann glädje, tror jag, når vi genom: 

  • öppenhet; att möta dagen med både öppet sinne ock öppna sinnen, det vill säga ickedömande ock inkännande uppmärksamt.
  • mod ock vilja att känna alla känslor, tänka alla tankar ock utrymme att ge uttryck för dem.
  • humor; att ta sig själv på för stort allvar har aldrig gjort någon glad.

Inget av det ryms egentligen inom ett så snäv uppmaning som den att tänka positivt.

Positivt kännande
Positivt kännande är något annat.
Positivt kännande är att gå barfota på den steniga grusvägen utan att redan innan anta att det kommer göra ont. 
Positivt kännande är att känna på vattnet inför årets först bad utan att lägga någon värdering i temperaturen. 
Positivt kännande är att vara mer nyfiken ock mindre försiktig. 
Positivt kännande är mer lust än rädsla. 

Jag ser det så här: Att tänka positivt är att intala sig hur något ska vara. Att känna positivt är att uppmärksamt ta reda på hur det verkligen är. 
Ungefär så. 

Uppmärksamhet, närvaro ock sann glädje – eller frid? – kan uppnås på många sätt, men faktum är att det fanns en tid då vi, eller våra urtida förfäder, inte behövde frammana uppmärksam närvaro, eller för den delen värdera den som positiv eller negativ. Den fanns där lika naturligt som synen eller hörseln. Inte som en aktiv handling eller mental utställning, utan för att vi helt enkelt lät oss själva vara ifred.

/

zonterapi

Världens största mindervärdighetskomplex

Världens största mindervärdighetskomplex

Jag såg det inte komma, det där pissdåliga självförtroendet som kastade sig över mig som en blöt blå filt. Det bara var där, ock omintetgjorde mina försök att i text måla en positiv bild av mig själv. Jag stängde datorn ock gick ut i skogen. Jante hängde med ock, i koppel, hans jycke Selfpitybull.

Vi sa inte så mycket. Fanns inget att säga. Vi visste ju redan: ”inte ska väl jag ”, ”Jag kan ju ändå ingenting”, ”Vem fan tror jag att jag är..?”
— Men allvarlig talat, sa jag ock tittade på Jante ock hans dreglande byracka. Allvarligt talat, vad gör ni här egentligen?

— Se vart du går, din klumpeduns, så du inte går in i ett träd eller nåt, svarade Jantejäveln ock la till spydigt:
— Det vore inte olikt dig.

Jag vände blicken framåt, bara för att i nästa steg sätta foten i en lerpöl. Jante log i mjugg. 
— Det var faktiskt du som bjöd in oss. Du kunde klarat dig alldeles utmärkt själv, men du valde att ha oss som sällskap, ock vi finns alltid här för dig, det vet du, svarade Jante på min fråga. Selfpitybull gnydde så det fladdrande i den rinnande underläppen.

Jag slängde en snabb butter blick på mina följeslagare. En snabb, jag ville inte blöta ner den andra skon också. Man kan väl säga att jag blängde, men jag sa ingenting.
— Jag tycker du borde vara tacksam, fortsatte Jante. Vi ställer upp när du behöver oss. När du vill vara liten ock rädd kan du lita på oss. Då är det vi som står upp för din ynklighet. När alla andra säger uppmuntrande floskler som ”carpe diem” ock ”du kan om du vill” ock ”du duger som du är”, då är det vi som ställer oss på din sida: ”Nähä, det gör du inte alls!” Det är väl sånt man har vänner till, så säg.

Han hade en poäng. Kanske borde jag vara nöjd med min ihoptryckthet. Strävan, lust ock drömmar är för dom naiva. Eller för dom som har tur. Men vi i den verkliga världen vet hur det egentligen är, att det inte är något särskilt med oss. Åtminstone inte med mig.

Jante gick med tvärsäkra steg, som den gör som vet sin (ock andras) plats. Händerna höll han i ett stadigt grepp bakom ryggen. Selfpitybull lufsade på så gott han kunde med sina korta ben. Det var ett under att han inte klev på den fladdrande, salivtyngda underläppen.
— Men du sa att jag kunde klarat mig alldeles utmärkt själv. Vad menar du med det, undrade jag långsamt.
— Försök inte, kontrade Jante, vi är inte här för att boosta ditt ego. Det finns andra som pysslar med sånt. Vi göder mindervärdighetskomplex, det är vår grej.
—Hur stort kan ett mindervärdighetskomplex bli, undrade jag.
—Aah, hur stort som helt, skrävlade Jante stolt. Det finns inga gränser.

Det blev tyst en stund. Jag kände komplexet växa.
— Hur stort som helst? konfunderade jag.
— Hur stort som helst, slog Jante fast.

Mer tystnad. Jante verkade nöjd med att ha tryckt ner mig ordentligt, som så många andra lyckats med före honom. Jag kände efter.
— Mitt mindervärdighetskomplex börjar bli jättestort, sa jag ock försökte sätta ord på känslan. Frågan är om jag inte har så stort mindervärdighetskomplex att jag börjar få megalomani; storhetsvansinne över att ha världens största mindervärdighetskomplex. Är det bra eller dåligt?

Jante tappade den tidigare så raka hållningen. Med ens var hela hans nedlåtande överlägsenhet borta. Han kände sig lurad.
— Jag sa ju att du klarar dig utmärkt själv, muttrade han. Du behöver inte oss. Trigga din självkänsla kan du göra på någon annans bekostnad. 

Utan ett ord vek mina följeslagare av från stigen. Det enda som hördes var hundkräket som gnällde självömkande när Jante gav honom en spark i röven. 
— Det var fan inte mycket nytta man hade av dig, knorrade Jante till hunden samtidigt som de försvann in bland träden.

Ock det kunde Selfpitybull inte annat än att hålla med om.

/

synkontroll zonterapi

Ögonen sitter i kroppen

Syntest-synen-sitter-i-kroppen

”Din synförsämring är godartad”, förklarade optikern glatt. Det betyder att min syn försämras ”normalt”. Om man som jag inte tror på generella ålderskrämpor, börjar man såklart fundera: Varför ser jag sämre? Vad är normalt? Ock kan det bli bättre?

Syntest-synen-sitter-i-kroppenForskningen på området är verkar ganska bristfällig. Intresset för området ter sig skralt. Medicinskt sett är synförsämringar närmast en ickefråga; det ligger, till största delen, inte inom ramen för sjukvården. Privata glasögonförsäljare ansvarar för hela proceduren. För, att varelser av arten homo sapiens börjar tappa synförmågan redan i 30-40-årsåldern är helt…normalt?

Ålderstecken?
Nej, jag tror inte att det är meningen att vi successivt ska se sämre, på samma sätt som våra fötter inte slutar fungera utan ilägg, eller att grundläggande kroppsfunktioner som blodcirkulation, immunförsvar eller andning bara försämras utan anledning. I enstaka fall, ja. Som allmänna befolkningsfenomen, knappast.

Så i brist på forskning eller vedertagen erfarenhet, får jag gissa själv.

Ögon i nacken?
Låt oss pröva ett experiment. Lägg fingertopparna längs med bakre nackmusklerna precis under skallbenet. Blunda ock vrid ögonen som om du tittade omväxlande åt höger ock vänster. Känner du hur nackmusklerna rör sig?

Ögonen jobbar inte för sig. Varför skulle dom? Inga andra muskler eller kroppsdelar arbetar var för sig. Dom arbetar tillsammans. Många med dålig närsyn har märkt hur det spänner i huvet ock nacken när dom kisar för att se bättre. Dålig syn kan alltså ge ont i nacken, men tänk om det omvända är lika giltigt? Spända muskler i nacken påverkar ju ögonens rörelseförmåga.

Tanken är inte direkt svindlande. Att uppdragna axlar ger spänd nacke som leder till huvudvärk eller migrän känner de flesta till. Men spänner du nacken så spänner du ögonen. På samma sätt som du spänner nacke ock axlar när du biter ihop käkarna, eller att käken spänns om du rynkar pannan.

Självklart stannar inte spänningarna där utan far runt i kroppen ock påverkar hur du ligger, går, sitter, står ock springer.

Näringsbrist?
En del menar att synförändringar påverkas av näringsbrist. Broccoli ock blåbär t ex sägs innehålla ämnen som är bra för ögonen. Hur det ligger till med just det har jag verkligen ingen aning om, men vad vi äter påverkar alla funktioner i kroppen, maten är ju kroppens ock cellernas byggstenar så nog spelar det roll.

Stress däremot är ett säkrare kort. Stress påverkar allt. Själva stressens grundfunktion är ju att anpassa ock ställa om kroppens funktioner för akuta ändamål. Akuta, inte vardagliga. Så med långvarig eller ständigt återkommande stress är det helt enkelt en massa saker som inte fungerar. Som näringsupptaget ur broccolin ock blåbären.

Stress såklart
Alla stressliknande reaktioner – bråttom, orolig, rädd, ängslig, förtvivlad – funkar på samma sätt. Ock alla spänner de muskler. Det finns ingenting som bara händer i huvudet eller bara i magen. Ock stress spänner muskler. Alltid. Inte minst dom där små rackarna i nacken, som rör sig när vi vrider på ögonen.

Som zonterapeut kan jag inte skryta med några mirakel med blinda som får synen åter. Men i några fall har syntester efter perioder av behandling påvisat förbättring. Kanske kan zonterapi påverka synen, men tvivelsutan påverkar den både spända muskler ock stress. Jag gissar att en del av svaret ligger där. För synen sitter inte bara i ögonen.

Den civiliserade människan
Civilisationen, till sist. Våra förfäder hade ingen smartphones eller datorer. Dom hade inte ens böcker eller dagstidningar. Deras normala tittavstånd borde handla om meter. Faror ock villebråd upptäcker man inte på 60 centimeters avstånd. Ock flinka handarbeten sätter sig, med hjälp av nervsystemet, i just händerna. På samma sätt som den som går mycket barfota inte behöver titta var han sätter fötterna, lär sig fingrarna att finlära utan ögonens hjälp. Fråga Stewie Wonder.

Vi är helt enkelt inte skapade för att använda ögonen som vi gör. Kanske beror ”åldersförsämringen” som tvingar på oss läsglasögon på att vi helt enkelt tröttar ut den delen av synen som vi egentligen borde använda minst. Kanske är det en bra idé att vila ögonen från närsyn ock hjälpmedel, ock gå promenader med blicken avslappnat riktad i fjärran. Ni vet sådär som man får lära sig i körskolan, fast utan trafikfokus.

Jag gör det. Ock jag springer helst i skogen utan synhjälp. Både för att vila ögonen ock för att låta alla andra sinnen göra det dom kan, om vi bara ger dem chansen.

/

Behandling Det som händer i fötterna händer i kroppen fotarbete zonterapi

Den korta sammanfattningen

Jag hjälper dig att må bättre. Det kan vara ett ont knä, stelhet,stress, magproblem eller allergi. Vi jobbar med rörelse, fotlära ock zonterapi. Jag letar upp ock löser spänningar ock blockeringar som påverkar hela kroppen. Jag ger dig antagligen några övningar i hemläxa ock några ord att fundera på.

Så vilka kommer till mig? Allt beror på vad du vill att vi ska uppnå:

Det-gör-ont-illustration-maja-larssonJag har ont! Ta bort det!
Smärta är jobbigt. Värktabletter lindrar för stunden men löser inte problemet. Ock orsaken kan vara lurig, den sitter ofta inte där det gör ont. Så vi symtombehandlar för att lindra det akuta onda, ock vi tittar på helheten för att se var det kommer ifrån.

sjukdomar-illustration-maja-larssonSjukdomar. Såna som man bara har.

De ökar lavinartat. Migrän, astma, allergi, IBS, ock andra åkommor. Lösningen hittas ofta i livslång medicinering. Men det behöver inte vara så. Ibland räcker det med zonterapi, ibland ska det till lite nya vardagsvanor. Men för det mesta blir det bättre. De allra flesta som kommer till mig med allergi blir bättre. Många kan minska medicineringen eller blir helt symtomfria.

normalproblem-illustration-maja-larssonNormalproblem

Normalproblem är sådant som följer med vårt stressade liv: sömnsvårigheter, huvudvärk, muskelspänningar, förstoppningar, ock så vidare. Många accepterar bara: ”Det har ju alla.” Andra inser att att det inte behöver vara så. Ock dom har rätt; det är inte meningen att vi ska ha ont.

fotfel-illustration-maja-larssonFotfel
Trots att jag mest jobbar med fötter är det oftast inte fotproblem som leder folk till mig. Men när vi jobbar på din hallux valgus, ”hälsporre” eller lindrar smärtan i hålfoten så brukar det hända saker på fler ställen. Kroppen hänger ihop, som sagt. Det finns dessutom mycket du kan göra själv genom att ta hand om dina fötter. Kom hit ska jag berätta hur.

frågetecken-illustration-maja-larssonNär ”dom” inte hittar något fel
Det händer lite då ock då, att människor med diffusa krämpor kommer, människor som valsat runt mellan olika vårdinstanser som inte kan säga var smärtan, känselbortfallet eller domningarna beror på. Ock ofta försvinner deras symtom efter några behandlingar. Man måste titta på helheten. Som sagt, orsaken ock symtomen sitter inte alltid på samma ställe. 

kontakt-illustration-maja-larssonNär man behöver en katalysator, en dörröppnare
”Du är ju psykolog också!” Jag får höra det ibland. Det är inte vad jag skulle titulera mig själv. Men jag har kunskap, erfarenhet ock förmåga att se helheten, ock att hitta nya perspektiv. Ibland handlar det om att få kraft ock energi att orka med livspusslet, ibland om att att hantera förändringarna i tillvaron. Eller det motsatta: att åstadkomma förändring när livet eller tillvaron verkar ha gått i stå. Ofta börjar det med en krämpa, en åkomma, som vi letar orsaken till. För du kommer ihåg, orsaken sitter inte alltid där det känns. Men det är du som bestämmer hur mycket vi ska leta. Vi gräver inte fram sådant du inte orkar hantera.

heart-illustration-maja-larssonDet är så skönt
”Sköntont” är ett vanligt ord i behandlingsrummet. Den behagliga känslan av ömt som gör gott. Ock känslan efteråt av levande fötter, lugnare sinne, ock bättre kontakt med underlaget. Ock av att ha blivit ompysslad en stund.

Boka tid här.

/

alternativmedicin Det som händer i fötterna händer i kroppen friskvård zonterapi

Ni klarar er inte utan mig

Det-gör-ont-illustration-maja-larsson

”Du måste överdriva för att få hjälp!” Jag minns inte vilken krämpa jag drabbats av, det är några år sedan. Men dåvarande sambon ock sjuksyrran visste vad som gällde för att få komma till sjukvården.

orm-i-medicinburken-zonterapi-pasandberg-illustration-maja-larssonMan måste ta i, förklarade hon. Lite ont funkar inte. Man måste ha skitont. Annars blir det bara ta-två-alvedon-ock-se-om-det-går-över. Jag tyckte det lät för jävligt, men gjorde som jag blev tillsagd. Hon var ju i branschen ock borde väl veta.

Det har inte blivit bättre sedan dess. Sjukvårdspersonal går på knäna för att upprätthålla en acceptabel vård. Många av dem gör ett fantastiskt jobb, men många dukar också under för sjukskrivningar av diverse stressrelaterade orsaker. Andra tappar modet ock byter helt enkelt arbete. Ock för att lätta bördan tvingas man köra Alvedon-tricket för att få patienterna att stanna hemma.

Prestige före vård
Rent organisatoriskt verkar dessutom svensk sjukvård vara svårare att förändra än att vända en oceanångare i ett badkar. Systemet visar upp hierarkiska kulturer som inte ens finns kvar i det militära. Prestigefokuserad toppstyrning accentueras i Karolinskas skrytbygge i Stockholm, som inte bara slår igenom budgettaket med massor av miljarder, utan dessutom får färre (!) vårdplatser än tidigare. En av flera skandaler för Karolinska sjukhuset på kort tid.

Så det är inte utan att jag drar lite på munnen när jag läser att forskare i Skåne ska studera varför sjuksköterskor ock andra i vårdsektorn i så hög grad säger upp sig från jobbet. Ja, man kan ju undra…

Samhället har inte råd med det här. Det är inte längre risk att systemet rasar, havererar. Ur ett hälsoperspektiv har vi redan kraschat. Sjukskrivningstalen är en katastrof ock går dessutom längre ock längre ner i åldrarna. I Finland vill man hellre lära skolbarn dosera medicin än lära dem att förebygga medicinering. Det kunde varit Sverige.

Att vi bygger en välfärd som förutätter att vi bränner ut oss för att upprätthålla BNP, äter oss sjuka för att hålla igång konsumtion ock tillväxt, ock behandlar vår kropp som vore den en bil ock inte en levande organism, är i grunden inte sjukvårdens fel. Men Landstingen ock vårdens utformning är defintivt en del av problemet.

Spar pengar
Jag hjälper människor att bli smärtfria. Känsel som fallit bort kommer tillbaka. Stela blir rörliga, stressade ock utbrända hittar vägen tillbaka till lugnet ock friden. Många som går hos mig kan trappa ner eller sluta med sina mediciner. Det kan vara allt från allergimediciner till antidepressiva preparat. Jag hjälper människor att hitta orsakerna till problem, eller att, vid behov, faktiskt förändra sina liv. Det är inte bara jag. Vi är ganska många som jobbar med det. På olika sätt.

Till oss kommer människor som vill få hjälp att förändra, som vill hitta orsaker ock inte bara dämpa symtom. Som är beredda att ändra sitt sätt att leva eller tänka – bryta ock ändra vanor – hellre än att bara äta dämpande mediciner. Som sökt hjälp på annat håll men inte fått, som inte blivit tagna på allvar, eller där behandlingen helt enkelt inte gjort nytta. Dom kommer till oss. Ock vet du vad? Vi sparar massor av pengar åt samhället genom att hjälpa dem. Men vi skulle kunna spara mer. Om vi fick chansen att hjälpa fler. Det borde vi få.

Det-gör-ont-illustration-maja-larssonFör samhället har inte råd att bara plåstra om krämpor ock sjukdomar med Alvedon, Prozac, hålfotsinlägg ock bettskenor. Samhället har inte råd att inte förebygga ock hjälpa. Samhället har inte råd att bara skapa mallar, stuprörsdiagnoser, ock one-size-fits-all-kurer istället för att försöka hitta varje enskild människas krämpor, problem, sammanhang ock lösningar.

Det finns massor av fantastisk kunskap inom landstingsvården, ock mängder av människor som brinner för att hjälpa andra. Men organisatoriskt, ekonomiskt, hierarkiskt, akademiskt ock som medicinskt system betraktat är det en koloss på lerfötter. En koloss som läcker pengar som syndafloden. Ett medicinskt system vars resultat går åt fel håll.

Samhället, du har inte råd med det.

Du klarar dig inte utan mig.

/

Det som händer i fötterna händer i kroppen Magi zonterapi

Snacka inte magiskt med mig

pussel-bitar-i-helhet-illustration-maja-larsson

När människor lämnar behandlingsrummet med mindre smärta, utan allergiska symtom, eller med ork att ta tag i en stressande vardag, kanske med några rörelseövningar i fickan, så är det inget magiskt med det. Inget magiskt alls. Det är bara som det ska.

Ord är kraftfulla saker, de ska användas med försiktighet ock ansvar. Så när kollegor inom zonterapi eller andra uppbyggliga, stärkande, lugnande, läkande, eller vad de nu kan vara för terapier ock aktiviteter, beskriver sina respektive verksamheter ock dess effekter med ord som magiskt eller fantastiskt så rynkar jag skeptiskt min panna.

Jag menar, vad betyder ”magisk”? Att man använder magi. Trolleri, liksom. Vissa kanske tycker det är coolt med lite övernaturligt skimmer. Men det finns inget trolleri i det jag gör. Jag tror inte på trolleri. Ordet ”magiskt” är helt enkelt oftast inte sant.

Upprepning urvattnar
Ord är som kläder. Jag må tro att jag väljer min egen stil, men de indikerar tillhörighet. De kan vara andlighetsgruppen eller vetenskapsgruppen eller entreprenörsgruppen eller muskel-gruppen eller jag-tillhör-inte-någon-grupp-gruppen. Ock när jag börjar rapa samma ord ock formler förlorar orden i värde. De blir till floskler, det vill säga ord som blir sanna av att sägas tillräckligt ofta ock av att därmed bli så urvattnade så de kan betyda vad som helst.

Såna ordval ger sken av att representera något kuriöst, något speciellt men abstrakt avsett för speciellt initierade. Som när akademiska viktig-pettrar svänger sig med svåra ord, mer med syfte att påvisa sin bildning än att göra sig förstådda.

Beprövad erfarenhet
Men det allra mesta här i världen fungerar alldeles utmärkt, oavsett om vi förstår hur eller inte. Att man inte alltid kan förklara allt som händer med ord, åtminstone inte hela vägen, är inte detsamma som magi. Faktum är att ganska många s.k.skolmedicinska behandlingar, enligt Socialstyrelsen, saknar vetenskapligt stöd. Men de verkar funka så de får vara kvar. Det kallas beprövad erfarenhet, ett uttryck som helt saknar definition ock som därför ingen vet vad det betyder, men i alla fall. Dom tänker väl att funkar det så funkar det, inget magiskt med det. Jag håller med.

Tillbaka till min verksamhet. Rörelse ock sensomotorik är inga flummiga konstigheter. Inte neurologiska kopplingar heller. Cirkulationssystem för blod ock lymfa är helkroppssystem, inte avgränsade till separata kroppsdelar. vetenskapliga sanningar alltihop, även om forskningen inte på långa vägar har grepp om alla funktioner ock effekter. Men det är invecklade saker så det får man förlåta.

pussel-bitar-i-helhet-illustration-maja-larssonTill ock med att den bindvävsstrukturen som binder samman lilltån med pannan har fler funktioner än att bara agera påse ock upphängningsanordning för muskler ock organ står mer ock mer klart.

Att stress påverkar alla dessa system, från fotsulan till hjässan, ock att stressen omvänt kan lindras  via dessa respektive delar av kroppen är inte heller några nyheter. Psykosomatik works both ways. Allt detta är i olika grad belagt. Men som alltid är medicinsk forskning bättre på detaljer än sammanhang, bättre på enskilda delar än på helhet. Det är inget konstigt, det ligger i vetenskapens ock mätbarhetens begränsade natur. Det är vackert så.

Men sammantaget, när vi använder dessa olika system, hjälper vi din kropp att fungera som den helst vill fungera. Det är inget magiskt med det. Inget magiskt alls.

Det bara funkar.

/

Pas-huvud-föreläsning-illustration-maja-larssonPs. Du missar väl inte min föreläsning på PriMaten i Uppsala måndag 29/5 kl 18. Om Fötter, rörelse ock hälsa. Om stress som vana, om hur stress påverkar din rörlighet, ock om att känna efter. Läs mer här.

zonterapi

Det som händer i fötterna händer i kroppen – Föreläsningen

Pas-huvud-föreläsning-illustration-maja-larsson

Måndag den 29 maj kl 18.00-20.00 föreläser jag på Primaten i Uppsala. Det blir två timmar om fötter, rörelse ock hälsa. Om varför hälsa, smärtfrihet ock välmående handlar mer om att lära nytt än att göra rätt. Om att allt du lär nytt börjar med att du känner efter.

Det blir prat om stress, om stress som vana. Om skillnaden mellan höga ock låga smärttrösklar. Om likheten mellan skor ock tandläkarbedövningar. Om att hälsa, smärtfrihet ock välmående ska vara enkelt. Ock om varför det enkla ibland är det svåra.

”Alla pratar om att allt hänger ihop. Men HUR hänger det ihop?”

Vi kommer att prata om att börja från grunden. Eller från ytan. Att det helt enkelt finns olika sätt att ta sig an problem, krämpor eller ambitioner. Det blir prat om att öka farten genom att sänka tempot. Ock om att den där grunden, vår grund, sitter i fötterna. Inte i skorna. Inte i iläggen. Inte i asfalten. I fötterna.

Det blir helt enkelt en föreläsning om att det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock tvärtom.

  • Du kommer att få med dig nya perspektiv på vardagsliv, arbetssituation, på ergonomi ock på träning.
  • Du kommer att få en större förståelse för hur kroppen ock ”kroppshjärnan” samverkar som en helhet.
  • Du kommer att få tips ock tankar om förändring, smärtlindring, hälsa ock ökad rörlighet.

Du kommer också att få ta del av mina erfarenheter inom behandling ock träning, allt ifrån ungdomsåren som simmare ock simhoppare, alla timmarna på gymet ock i löparspåret som blandats med 20 års erfarenhet av Qigong ock meditation.

”Styrka är inte något man tränar upp. Det är något man lär sig.”

Jag kommer att berätta om hur ”mer, hårdare, längre” inte stoppade slitna kroppsdelar ock ”ålderskrämpor”. Att mer träning bara gjorde löparmilen långsammare i takt med att den gjorde ondare. Tills pusselbitarna föll på plats. Ord som ”träning” ock ”rörelse” har fått helt nya innebörder i takt med att idrottsskador ock ålderskrämpor avtagit. Ock milen går snabbare ock lättare utan nämnvärd ansträngning. Helst barfotad.

Ock vi kommer att prata om ”de andra” krämporna – de stressrelaterade åkommorna, allergierna, magbesvären, migränen, de hormonella obalanserna, m.m. Om att de för de mesta faktiskt går att göra något åt. Ock om att det inte alltid är så stor skillnad mellan IBS, nackspärr ock en stressfraktur i foten.

Mötesanteckningar i bild

Med på föreläsningen är Maja Larsson, illustratör, Graphic recorder ock konstnär. Hon ritar ”live” ock sammanfattar föreläsningen i bild, på samma sätt som hon gör med många av Sveriges ock Europas stora företag. Det är en upplevelse i sig!

Alltihop dokumenteras av den fantastiske fotografen Johan Lindberg Bruzewitz.

Anmäl dig på hej@pasandberg.se

Kostnad: 250:- betalas via swish 0733-800059 eller Bankgiro 5329-3189

Vill du äta lite bra mat innan vi kör igång? PriMaten ställer iordning en liten lösviktsbuffé från kl 17.30, där du kan välja fritt för 27:-/hg.  I en paus serveras kaffe eller te. Tack, snälla Primaten, för det!

Kolla gärna in evenemanget ock visa intresse på facebook. Då blir jag glad.

Välkommen!