Browsing Category

mat

detox fasta mat

Äta eller inte äta, det är frågan.

Morot-fasta- pasandberg-zonterapeut-illustration-majalarsson

De första tuggorna smakar ljuvligt. Ändå är det med blandade känslor jag äter efter sju dagars fasta. 

Morot-fasta- pasandberg-zonterapeut-illustration-majalarssonHur mycket dricker du? Kan du springa när du fastar? Tappar du inte energi? Kan det verkligen vara nyttigt? Eller som min far skeptiskt brukade slå fast: Vi är skapade för att äta! Det frågas mycket om fasta. Här kommer min 25-öring i ämnet.

En kropp som inte fått mat på ett tag håller sinnena skärpta, inklusive smak ock lukt. Det är en överlevnadsinstinkt ock en del av vårt normala tillstånd. Första tuggan är underbar. Det kan vara en bit kokt morot, lite yoghurt med äpple eller en riskaka med smör. Smaken, men också känslan. Att få tugga. Sakta.

Obeskrivligt.

En kropp som aldrig behöver hungra blir lat. Ätandet blir slentrianmässigt ock kanske rent av likgiltigt. Den slafsar i sig det mesta utan att känna efter så noga. Den behöver inte skärpa några sinnen.

Men den där alerta pigga känslan i kroppen är häftig. Kroppen är rörligare, smidigare, piggare. Ock det är med dubbla känslor jag ger mig in i vardagsätandet; ska jag förstöra den härliga känslan med att äta?

Ja, det ska jag såklart. Men jag försöker stanna upp ock känna efter. Hur kroppen känns (föryngrad). De skärpta sinnena (fokuserade). Men jag längtar efter ätandet, tuggandet, matlagandet, njutandet…

Hur mycket dricker du?
Fasta ska vara enkelt, ock för mig är en stor del av poängen, som i allt annat som har med hälsa att göra, att känna efter. Att lita på kroppen, men framförallt, att lyssna på kroppen. Jag kokar egen grönsaksbuljong, dricker te på nässlor ock ingefära plus olika joser ock såklart vatten. Jag mäter inte, jag dricker bara. Mest hela tiden. Så näringsbrist är inget problem. Det är omställningen i kroppen som kan kännas.

Kan du springa när du fastar?
barfota-dec-zonterapeut-pa-sandbergJa, jag sprang fyra mil under senaste fastan. Men åter igen, ingen klocka, ingen mätning, ingen prestation. Jag springer långsamt ock känner efter. Hur känns steget? Hur känns kroppen? Hur mycket ork har den. Faktum är att den har ganska mycket ork, men den är smart ock vill hushålla med krafterna. Att springa barfota ger ytterligare en dimension, för som sagt, sinnena skärps: jag får ”bättre kontakt med underlaget”, som en patientkund beskrev effekten av zonterapi. Fasta ock barfota känns ungefär så.

Tappar du inte energi?
Jo, det händer, men mer ock mer sällan ock inte lika mycket. Jag säger att fasta ska vara enkelt, ock sanningen är, som med allt annat, att det blir enklare med tiden. Första gångerna är värst. Inte för att jag inte kan, utan för att kroppen inte vant sig än. Idag ställer min kropp om fort inför fastan, går ner i sparläge ock ställer om metabolismen. Första gången blir kroppen lätt orolig ock undrar vad som händer. Ge den tid till det.

Kan det verkligen vara nyttigt? 
Tveklöst. Frågan är snarare den omvända: kan det verkligen vara nyttigt att äta som vi gör? Det vet vi att det inte är. Vi vet att det är jätteskadligt. Ofta tenderar vi att likställa obehag med fara; om första fastan är obehaglig kan det inte vara nyttigt, right? Men vi måste som sagt vänja kroppen tillbaka till sitt ursprung.

För fasta känns. Fasta rensar ut, ock ju mer skit att rensa ut i kroppen, desto mer känns det. Skit i det här fallet är allt från dåliga fetter, antioxidanter, för mycket kolhydrater, men ock så stress, inflammationer t ex i leder ock muskler, ock svajande blodsocker. Även gamla krämpor eller åkommor brukar kunna dyka opp för att sedan försvinna för alltid. Så en ”nyttigt” ätande avslappnad vegetarian känner antagligen mindre av fastan än en pasta-junkie.

För mig har effekten blivit små men kontinuerliga förändringar i kosten. Jag väljer alltså att fylla på med mindre skräp mellan fastorna, helt enkelt för att göra fastan mer uppbygglig. Annars får fastan lägga all kraft på att städa istället för att också stärka.

Vi är skapade för att äta!
Absolut är vi det. Men inte var tredje timme. Inte fort. Inte en massa mjölmat som slaggar igen kroppen. Inte socker ock konserveringsmedel som den biologiska kroppen inte känner igen. Inte en massa snabba mellanmål som på sin höjd låtsas vara mat.

Vi är skapta för att äta ibland ock låta bli ibland. Svårare än så behöver det inte vara. Ock de sköna bieffekterna, när smärta ock stelhet försvinner, när sinnena skärps, när rörligheten ökar, då står det klart för mig att det här inte är något magiskt kurtillstånd. Detta är det normala. För en homo sapiens.

Kan vem som helst fasta?
Jag är övertygad om att alla som är fullt friska med fördel kan fasta. Men som sagt, under fasta spetsas ämnesomsättningen i kroppen till. Kroppen sorterar, snålar, lagrar, ock då behöver det finnas depåer att ta av. Så är dina normala matvanor inte de bästa kan det vara väl värt att bygga upp ett förråd först. Kör några veckors ”förfasta” där du ökar på med nyttigheter ock minskar på socker, alkohol, mjölmat ock kött.

Trappa opp eller all in?
Jag körde all in första gången. Det var emellanåt kämpigt, men sen var jag ju inne i det. Någon annan kanske vill öka stegvis, antingen i tid, det vill säga att börja med en dag, sen två, ock så vidare. Eller just att successivt minska på mängden. Man kan vänja sig med halvdagsfastor (hoppa över kvällsmaten eller frukosten) eller med nån 5:2-variant (men hoppa över kaloriräknandet. Det stämmer ändå inte.).

Mina första tuggor bestod av lite tomatsoppa ock ett majskex. De närmaste dagarna kommer jag att öka försiktigt för att bevara den sköna, nästan euforiska känslan så länge som möjligt. (Kroppen känns bra länge, men det kortvariga ruset i slutet av fastan klingar av snabbare.) Jag längtar efter att laga en god middag. Ta ett glas vin. Men jag ser redan fram emot nästa fasta.

Nästa naturliga rus.

/

Kostcirklar mat Näring stress

Den snabba smoothien

Mat-illustration-maja-larsson

Det pratas alldeles för mycket om kost, näring, kalorier, gram, livsmedel, mineraler, rekommenderade dagsbehov, dieter, bulk, deff ock tallriksmodeller. Ock alldeles för lite om mat. Ock om vad som händer när man sveper en smoothie.

Visst är det viktigt vad vi stoppar i oss. Men ett ofta bortglömt perspektiv i sammanhanget är inte bara VAD vi äter, utan HUR ock VARFÖR vi äter. Låt oss fundera över några frågor:

  • Vad är mat?
  • Är livsmedel mat?
  • Är frukosten dagens viktigaste mål?
  • Hur lång tid tar det att äta?
  • Vad gör maten i kroppen?
  • Hur vet jag om jag är hungrig eller bara sugen?
  • Hur äter man effektivt?

Mat-illustration-maja-larssonVi äter mycket skräp. Mjöl ock socker är sedan länge inarbetad bas. Ingrodda vanor är svåra att ändra, men en snabb översikt i en vanlig mataffär innehåller enorma mängder ämnen som bara med mycket god fantasi borde få kallas mat. ”Färdiglagat”, ”Snabblagat”, ”Bara att värma” (eller ännu värre: ”Bara att micra”) ock så vidare, är gjort för att gå fort att äta, inte för att vara bra. Ock det är här nånstans temat för dagens blogginlägg tar sin början.

Lagad mat ock mångfald
Vi lagar inte mat längre på egna råvaror. Vi har inte tid. Vi köper helfabrikat, halvfabrikat, snabblagat, energy-bars (denna styggelse) ock färdigblandat. Vi försöker öka varvtalet i kroppen eller lugna gnälliga barn med mellanmål som risifrutti, snickers ock ostmackor.

På stenåldern åt vi ungefär 500 olika grödor, varierat över tid. Idag är den siffran nere på 15. Många har ingen aning om vad man kan göra med bönor ock kikärter, hur man tillagar jordärtskockor eller att ingefära har betydligt fler användningsområden än att vara ingrediens i smoothien eller morgon-shoten.

Då, på stenåldern, var det knappast teoretisk kunskap i näringslära som avgjorde vad vi stoppade i oss. Kunskapen var inlärd ock nedärvd ock anpassad efter livsvilkoren. Vi åt 500 örter för att det fanns. Vi åt vad vi fick tag på ock i slutändan blev det nog för det mesta ganska välbalanserat. Dagens mat- ock näringsporr, å andra sidan, där näringsfattiga, matliknande produkter blandas med super foods, proteindrinkar, essensiella ämnen, antioxidanter, vitaminer ock mineraler, alla med olika siffervärden för lämpligt dagligt intag, gör ätandet kliniskt osexigt.

Vanans makt
Våra vanor får oss inte bara att göra saker utan att tänka. Det får oss känna saker utan att tänka, att vilja saker utan att tänka, att säga saker utan att tänka, att tänka saker utan att tänka. Ock äta saker utan att tänka. Alla som varit nikotinister (jag har) vet hur det är att ta en cigg (eller snus i mitt fall) för att strax inse att man inte ens var sugen. När det kommer till mat, eller grejer som liknar mat, gör det flesta av oss det varje dag. Många kallar det frukost.

För många är frukosten likasamma varje dag. Kanske för att det är enkelt ock går fort. Men vanan att överhuvudtaget äta frukost är inlärd. De flesta behöver inte tre mål om dan, än mindre fem. Varför många inte klarar sig utan alla dessa måltider kan bero på olika saker:

  • Mat med för mycket kolhydrater ock för lite näring är en. En kropp med obalanser i näringsförhållandena skriker efter nåt att stoppa i munnen oftare.
  • Vana! Kroppens inbyggda klocka vet när det vankas käk. Då säger den till antingen det behövs eller inte. Mitt livs första sjudagars-fasta var en pers. För kroppen förstod inte vad som hände ”Hallå!” skrek den, ”Vi brukar äta nu!” Idag har den lärt sig att gilla fasta ock ställer om från ätandet på ett ögonblick.
  • Stress. Vi blir hungrigare av stress. Ock de flesta av oss går omkring ock är lite stressade hela tiden. Så hela tiden så vi inte ens märker det.

Stress ja
Det var det där med att halsa en smoothie, en av alla dessa lösningar för att spara tid, vara effektiv ock hälsosam utan att tumma på karriär eller prestation. Det är bara ett problem: det funkar inte särskilt bra.

Det krävs inte mycket för att kroppen ska slå på stress-läget. Alltför många av oss ligger nästan konstant nära gränsen till påslag. Vår livstil har berövat oss de marginaler vi så väl behöver. Det kan räcka med ett olustigt telefonsamtal, morgonrusning i trafiken, ett fullt schema, en gnutta kontrollbehov, bekräftelsebehov, relationsproblem, budgetavstämning, prestationsångest eller besök av svärmor. Att det skulle finnas nåt som definieras som positiv stress i det här fallet är inte sant, för kroppens reaktioner vid stress är densamma.

Tuggandet viktigt
När du äter fort stressar du. Det faktum att maten blir slarvigt tuggad påverkar matsmältningen tillräckligt för att vara argument nog. Men i stressläge har kroppen inte tid med matsmältning ock näringsupptag ock sånt; kroppen är ju redo att slåss eller springa för livet (Jo, det är precis det stress signalerar till kroppen, oavsett orsak.). Så mage ock tarmar jobbar sämre, ock näringsupptaget blir bara halvdant, oavsett hur nyttigt vi äter.

Samma sak gäller smoothien. Den rinner bokstavligt rakt igenom, men med ytterligare en brist; matsmältningen börjar redan i munnen med salivens enzymer som börjar bryta ner maten. Genom att hoppa över tuggandet, eller åtminstone det långsamma smakandet, missar matsmältningen sin viktiga inledning.

Ätande, nyttigt ätande, kräver tid. Vi behöver ge både matlagandet ock ätandet utrymme i våra liv (det är ju trots allt till stor del att äta vi lever av). Även en smoothie. Smutta på den som vore den ett glas vin.

Förstå mig rätt. Jag har stor respekt för näringslära ock nyttigt käkande. Men om vi ger ätandet – ock därmed levandet – tid ock omtanke, så kan vi återta våra förfäders förmåga att känna vad vi mår bra av.

Annars kan vi lika gärna börja leva på dropp.

/

mat näringslära zonterapi

Varför du inte ska dricka till maten

Ata-med-fot-illustration-maja-larsson

Jag säger det igen. Det viktigaste är inte vad du äter, utan hur. Fel käksätt kan sabba alla eventuella nyttigheter du hoppas få i dig genom att äta nyttigt. Så det så.

Ata-med-fot-illustration-maja-larssonDet kan vare en härlig sallad eller en blodig biff. Nykokta kräftor eller havregrynsgröt. Vi kan skölja ner det med en öl eller kanske ett stort glas mjölk. Fast det bästa är att göra en sak i taget. Äta först ock dricka sen.

Bråttom bråttom bråttom
För så här är det: vi äter för fort. Vi stressar för mycket. Vi har inte tid att äta, än mindre att laga mat. Vi slänger i oss maten utan att tugga. Ock för att klara av det sköljer vi ner allting med vatten, mjölk, kombucha eller i värsta fall nån söt läskeblask.

Resultatet blir att matsmältningen kommer ur kurs redan från början. Alla processer behöver starta från början, inte en bit in, ock tuggandet är en viktig del av allt det där. För när vi tuggar biter vi inte bara sönder maten, spottkörtlarna blandar upp det vi tuggar med saliv som innehåller ämnen som påbörjar spjälkningen som sedan fortsätter i magsäcken.

Fight and flight
Stressen i sig har dessutom den konsekvensen att matsmältningen ock näringsupptaget sätts ur spel. Stress är ju en reaktion där kroppen sätts i larmberedskap. Då har man inte tid med matgurgel, smarta tankar, sömn eller flexibilitet. Då är musklerna på helspänn ock hjärnan liksom kroppen fokuserad på den annalkande faran. Att suga upp näring ock må bra har vi helt enkelt inte tid med!

Vi behöver inte gå igenom hela matsmältningsprocessen, men har det börjat tokigt får kroppen svårt att ställa det tillrätta igen. I bästa fall får vi lite ont, blir lite hårda eller lösa i magen, det är kroppens kamp. Ock att lösa upp maten med saliv eller att skölja ner den med mineralvatten är inte samma sak.

Tugga varje tugga 48 gånger, sa mormor
Så det är tugga som gäller. Länge. Även det lättuggade. Annars kan det vara bättre att inte äta alls. Ock sorry, att mixa allt till en smoothie att svepa löser inte problemet. För hur krämig den färgglada gojan är så är den fortfarande fulla av fibrer som behöver blandas med samma salivenzymer som det tuggbara äpplet.

Så. När vi har bråttom dricker vi för att slippa tugga. Det går lättare så. Snabbare. Ock just därför ska vi låta bli. Det traditionella vinsmakandet, med små klunkar, mer för att smaksätta maten än för att dricka är en annan sak. Men att skölja ner maten är tämligen värdelöst.

Dessutom leder det snabba ätandet till att vi äter för mycket. Jag är övertygad om att det vore en produktionshöjande ock verksamhetsfrämjande åtgärd för många företag ock organisationer (för att inte tala om skolor!) att servera nyttig mat med tillräcklig tid för trevligt ätande. Alla som tryckt i sig pasta eller husmanskost till lunch, ock sen kämpat för att få något gjort på eftermiddagen, i den proppmätta paltkomans dåsiga trötthet, vet vad jag menar.

 

Läs också: Mat ock hälsa, eller?

/

detox detsomhänderimagenhänderikroppen fasta mat

Fasta – det sitter mest i skallen, del 3

Buljongkok

Då var det dags igen. Buljongkok inför fasta. Sju dagar utan fast föda, då ska man i alla fall dricka gott. Färdigköpta detox-joser hoppar jag över.

BuljongkokDet går ganska lätt den här gången, åtminstone så här långt. Efter tre dagar känns kroppen alert. Jag har sprungit i skogen ock tränat på klättercentret. Det har gått bra även utan mat. Men hjärnan säger ifrån. ”Jag vill bara hantera en sak i taget”, säger den. Det är bra sagt, bra att bli påmind om. Den vill inte stressa, hjärnan. Det är det den säger.

Fasta ock detox är inte samma
Det finns så mycket prat ock okunniga åsikter, för eller emot fasta. Ock ofta blandar man ihop det med olika varianter av detox. Detox. Då ska man enligt somliga undvika onyttig mat ock fylla på med näringsrika antioxidanter ock nyttiga drycker. Ungefär som man borde göra hela tiden, tänker jag.

Andra vill ha en enklare väg ock äta i stort sett som vanligt men lägga till diverse renande detox-blandningar som ska rena kroppen. Det funkar inte, tyvärr. Det är som att leva på pizza ock McDonald’s, ock tro att man gillar vegetariskt för att man tar en extra tomat ibland. Quick fix löser sällan nånting. Man måste göra jobbet.

Tyvärr är det den sistnämnda detox-varianten kritikerna brukar fokusera på, för att sen retoriskt blanda ihop den med fasta ock andra reningsprocesser. Allt över en kam. Som alltid blir det lätt tokigt då. ”Vi har en lever som renar kroppen”, säger dom. ”Vi behöver inte Detoxa. Ock detox-josen funkar inte.” Ett rätt av tre, det är hyfsat men inte tillräckligt.

Inte bara avgiftning
För fasta ock detox handlar inte bara om levern. Våra kroppar är inte som maskiner där var del har sin funktion. Vi är biologiska avancerade system där allt påverkar allt. Att äta sånt som inte är lämpat för homo sapiens tar sig olika uttryck. Vi får utslag på huden, blir svullna eller överviktiga, vi fiser eller blir hårda i magen. Det är de yttre konsekvenserna.

Men det vi äter är också byggmaterial för varenda cell i varenda del av vår kropp. Skräpet vi äter landar inte bara i levern. Det fastnar överallt ock påverkar alla vår strukturer ock funktioner. Det försvagar cellernas funktioner ock kroppens försvar. Det påverkar våra blodsockernivåer som åker mer berg- ock dalbana ju oftare vi äter. Det triggar hjärnans belöningssystem när vi öser in socker ock snabba kolhydrater, vilket får hjärnan att hitta på alla tänkbara sätt att lura oss att tro att vi kan ösa in mer ock att det är ok. Beroende kallas det visst. På längre sikt (ibland på kortare också) gör det oss sjuka. Att fasta handlar inte bara om att avgifta levern.

Vi kan göra mycket med våra matvanor. Ock att äta nyttigt ska vara gott. Det ska vara kul. För många är ätandet ett nödvändigt ont som måste pressas in i det redan fulla schemat. Det är olyckligt. För andra är ätande en fördärvlig njutning av onyttigheter. Jag är inte säker på vilket som är värst, men båda har en tendens att bli rutin, att gå på gamla vanor. Väldigt få av oss klarar av att bara äta väldigt bra hela tiden.

Så när jag fastar renar jag inte bara min lever. Kanske inte alls. Snarare låter jag den vila lite, liksom hela matsmältningsapparaten får vila. Tarmarna ska inte arbeta hela tiden. När jag fastar tillåter jag kroppen att komma i balans. Kroppen ock hjärnan får gå på på sparnivå ett tag, istället för att gå på allt för höga varvtal mest hela tiden. Immunförsvaret för en chans till återhämtning. Efteråt känner jag mig stark, pigg ock alert. Som det ska kännas, fast det visste jag inte förut, innan jag provat att bryta gamla ock dåliga vanor. Man vet inte hur något känns förrän man varit där.

Det handlar om att känna efter. Att låta kroppen känna efter. För fasta känns. Det händer saker när man fastar. Olika saker för olika människor ock olika saker varje gång. Det handlar inte bara om att rena levern. Det handlar om att välmående inte ska blandas ihop med vanor. I grunden har vi ett utmärkt system för att känna efter hur vi mår. Men vi kan inte utgå ifrån att det vi är vana vid är det som är bra. Vanor är väldigt förädiska.

Vi kan inte lita på att det någon annan säger är bra, att det heller stämmer. Vi kan bara lära oss reflektera ock känna efter. Då kan vi behöva rensa bort lite skräp först. Ock när man gör det ska man  dricka gott. Det jobbet överlåter jag helst inte på någon blandning som någon annan kokat ihop bara för att detox råkar ha blivit trendigt.

 

Läs tidigare inlägg på temat:

Fasta – det sitter mest i skallen, del 1
Fasta – det sitter mest i skallen, del 2

/

hälsa mat stress zonterapi

Bråttom bråttom bråttom – Sånt vi inte behöver. Del 2

njut-kaffet-i-farten-zonterapi-pa-sandberg

”På språng? Take-awayfika. Njut Kaffet i farten.” Står det på skylten vid fiket. 

Stress sätter sig i kroppen. Stress gör oss sjuka ock sämre fungerande. Ändå omger vi oss med saker, hjälpmedel, företeelser ock uppmaningar att bli mer effektiva ock stressa mer. 

njut-kaffet-i-farten-zonterapi-pa-sandbergDet tål att upprepas. Stress sätter sig i kroppen. Där sitter den ock ger sig till känna som magproblem, sömnsvårigheter, oro, migrän, muskelvärk, stelhet, blödningar, inflammationer, stukade fötter ock återkommande förkylningar. Den gör oss dessutom dumma i huvudet, som sagt.

Ock lösningen är, tror vi, mer av det som inte funkar. Mer teknik, fler tidsbesparande apparater, fler övningar, träningar ock personliga tränare. När det vi egentligen behöver är mindre. Mindre, färre ock långsammare.

Som till exempel dum reklam för folk i farten:
Det är bara att svälja faktum, oavsett hur mycket vi vill tro annorlunda om oss själva: allting vi gör blir sämre gjort om vi försöker göra mer än en sak åt gången. Sorry, men det finns inget bra med multitasking. Ock för hälsan är det förödande. Det gäller inte minst njutning.

Njutning kräver fokus. Tittar du på TV till maten känner du smakerna sämre. Kollar du in utsikten när du kör bil blir du en sämre förare. Dricker du kaffe i farten sänder du dubbla budskap till kroppen. Den blir förvirrad ock börjar hacka.

En livsnjutare låter njutningen ta tid. En livsnjutare njuter för sig ock håller farten uppe för sig. Att dricka kaffe i farten är inte att njuta. Kan aldrig bli. Det är att tillgodose ett beroende, en dålig vana, eller bara en längtan efter att se upptagen ock viktig ut. Det är elakt mot magen ock respektlöst mot kaffet.

Åsikterna om kaffe som bra eller dåligt går isär. Ock om att sluta med kaffe inte är något alternativ, så är det en idé att fundera på hur det dricks. Som så ofta, hur är lika viktigt som vad. Drick ditt kaffe om du vill. Men drick gott kaffe, ock ge det den uppmärksamhet det förtjänar. Allt du gör ock alla du interagerar med förtjänar ditt fulla fokus. Är det inte viktigare än att du kan göra det halvhjärtat kanske det är läge att välja bort somligt ock somliga.

Som att dricka kaffe i språnget.

 

Missat Bråttom bråttom bråttom – Sånt vi inte behöver. Del 1? Läs det här.

/

detox detsomhänderimagenhänderikroppen mat välmåeende

Fasta sitter mest i skallen, del 2

höstfot-zonterapi-illustration-maja-larsson

 

Fastefrukost, den femte dagen, söndag. Pressad citron ock varmt vatten. Ock en kopp kaffe. Kaffe. Det är inte renlärigt. Men vi gör som vi vill. Känner efter, provar, lyssnar på kroppen, ock gör som vi vill.

höstfot-zonterapi-illustration-maja-larssonhöstfot-zonterapi-illustration-maja-larssonhöstfot-zonterapi-illustration-maja-larssonDet finns såklart massor av regler ock mallar för hur man fastar. Men med erfarenhet formar man sina egna rutiner. Man kan i alla fall göra det. Om man känner efter ock välkomnar förändring, istället för att bara komma på vad man tycker om ock mår bra av ock sen hålla sig till det. Då blir det en vana. Ock vanor funderar man inte på eller känner efter. Vanor går av sig själva. Det är det som är grejen med vanor.

Bra ock dåliga vanor
Men vi är ju i grunden föränderliga. Anpassningsbara. Ock lata. Mer lata än anpassningsbara, oftast. Därför brukar vanorna vinna. Både dom bra ock dom dåliga.

Så jag försöker känna efter. Ock med tiden – så här långt, i alla fall – gäller att höstfastan är snällare. På våren är det mer hardcore. Just när naturen växlar från dvala till spirande liv, när jorden ock träden går från inget till allt, gör vi detsamma med vår fasta; vi tömmer, blundar, samlar kraft ock startar om. Utan kaffe. Total utrensning. För att få utrymmet att känna efter. För att utmana sig själv ock testa sina gränser litegrann, men framför allt för att tömma ock starta om med en rivstart efter vinterns mörker.

När det är höst får man hjälpa till
Det är annorlunda nu. På hösten, när naturen kastar sitt döda yttre, kryper undan i ide ock gömmer sig för världen. Då låter vi fastan vara en energikick. Med lite kaffe. För njutningens skull. Kanske en smoothie eller en varmmixad tomatsoppa med chili. För att det är höst. För att orka med vintern. På våren kommer mycket energi utifrån, med ljuset ock livskraften. När det är höst får man hjälpa till.

Så vad känner man då, när man fastar ock känner efter? Tja det växlar. Som det ska. Vi är som sagt inga statiska varelser med statiska kroppar. Att uppnå status Q är att vara död. Vi förändras av tiden, ljuset, miljön, maten, livet, kärleken, sorgen, rädslan. Allt förändrar oss. Hela oss. Hela tiden.

Fast multitasking funkar ju ändå inte
Så det känns olika. Just nu känns det fantastiskt. Kroppen är alert, hjärnan är pigg ock fokuserad. Allt blir liksom klarare. Som att fastan gör huvudet mindre splittrat. Mindre multitaskat. Ock det är bra; all forskning ock erfarenhet visar att multitasking inte funkar: det vi gör blir sämre gjort ock stresspåslaget ökar. (Det är bara det att multitaskaren inte märker det.) Ock nej, det är inget vi kan kontrollera eller hantera. Stresspåslaget ökar. Punkt.

Så jag fokuserar. För tillfället på att skriva detta. Först med penna. På papper. Datorn distraherar. I datorn finns hela världen. På papperet finns bara mitt pennavtryck ock mina tankar. Med fokus ökar energin. Jag zoomar liksom ut ock ser mig, livet ock tillvaron ur ett nytt perspektiv. Varje fasta är mer än en att bara sluta vara täppt i magen; det är en utveckling, en mental förflyttning.

Ingen fasta är den andra lika. Ibland har det varit jobbigt. Den här gången är det lätt. Kroppen lär sig. Anpassar sig ock förstår att det som händer är något bra. Kroppen minns. Den minns att känslan efter fastan är oslagbar.

”Välkommen fastan”, säger kroppen. ”Gott att se dig igen!”

 

Ps. Läs mer om fasta  i Fasta – det sitter mest i skallen, del 1. Också skriven dag 5, för 207 dagar sedan. Då var upplevelsen en annan.

/