Browsing Category

fötter

fötter reflexologi zonterapi

Huvudvärken från tårna

båtsko-illustration-maja-larsson

Det är många grejer i en fot, alla med sina funktioner ock förmågor. Tår ock muskler ock leder ock valv. Dom finns där av en anledning. Så vilken knöl har kommit på att skor ska se ut som båtar med uppåtgående förstäv där tårna bara ligger till ingen nytta? 

fotanatomi-sobottaKolla på bilden. Varje fot består av ungefär 26 ben ock nästan lika många muskler. Allt binds samman av mängder av senor, leder ock bindväv. Allt detta plus ett nätverk av blodkärl, lymfkärl ock många tusen nerver skapar ett funktionellt mästerverk.

Tänk efter ett ögonblick. Homo sapiens må ha stora hjärnor, men vi hade knappast överlevt som art, om själva grunden, fundamentet, det vi går ock står på, inte hade fungerat. Vår evolutionära gren hade försvunnit snabbt om vi inte kunnat överleva utan skor med dämpningar, iläggssulor, avlastningar, klackar, passformer ock annat som vi enligt skoförsäljare, löpinstruktörer ock ortopedtekniker måste ha.

Lagt tårna på hyllan
Så. Om du kollar på bilden igen så ser du att nästan alla fotens muskler går till tårna. Vad drar du för slutsats av det? Att tårna är oviktiga? Knappast, va. Tvärtom signalerar det att tårna vill göra massor av nytta. Det låter vi dem inte göra. Vi lägger dem på en upphöjd förstäv där dom inte kan göra något alls. Ock vi, vi går på hälarna istället.

Aj.

Problemen blir flera. För det första har foten ett inbyggt dämpningssystem, en fjädring, om du så vill. Detta har den tillsammans med fotleder, knän, höfter, rygg, axlar, armar ock nacke (Ja, hela kroppen ska vara med ock gå. Inte bara fötterna.). Den fjädringen inkluderar fotens alla delar. Alla. Även tårna. Dom som vi inte använder.

båtsko-illustration-maja-larssonSom att gå gipsad
Så med inpackade fötter ock därmed försämrad rörlighet i foten hamnar stötar ock belastning vid varje steg istället på andra leder. Som knän ock höfter. Eller axlar ock nacke. Till ock med huvudvärken kan komma från fötterna.

Aj igen.

För det andra förtvinar fötterna när dom inte används. Alla som haft armen gipsad vet vad som händer efter bara några veckor: musklerna rinner ur armen ock motoriken hänger inte riktigt med längre. Det är precis vad som händer med fötterna i moderna skor. Den gipsade armen få rehab-träning efteråt för att återfå sin ursprungliga funktion. Det borde fötterna också få.

Det ursprungliga syftet med skor, ock det enda de behövs till, är som skydd mot skadligt underlag ock mot kyla. Det är ytterst sällan vi pratar i såna termer när vi ska köpa skor. Möjligen ska de vara fotriktiga. De ska ha passform som avlastar (precis som gipset i mitellan) så vi slipper använda foten. Men oftast ska dom bara vara snygga.

Ock ha klack. Nästan alla skor har klack eller uppbyggd häl. För att ta emot den där smällen som kommer när fotens naturliga dämpning är satt ur spel. Eller bara för att vara snygga. Dessvärre blir effekten, oavsett vilket, oftast det motsatta: stöten fid fotisättningen förstärks istället för att dämpas. Ock sen förstår vi inte varför vi får ont i knän, höfter, ländrygg, axlar ock nacke.

Gör om ock gör rätt
Så. Att stå, gå ock springa är egentligen enkelt. Men vi har lärt fel ock behöver börja om från början. Lära om. Back to basic. Att fylla på med mer fotriktiga finesser är som att gå med gipsad arm i förebyggande syfte. Eller att dra i sig Alvedon ock Losec varje morgon bara om utifall att.

Avlastning ska användas akut, på skadade eller inflammerade fötter. Inte för att kunna fortsätta gå med klackar under hälen ock ihopklämda hälar som ligger oanvända på en hylla.

Så vad kan den göra som inte vill gå barfota i snön eller som inte vill bli en nördig barfotalöpare? Massor.

  • Zonterapi. Som massage för fötterna påverkar det både fotens rörlighet, blodcirkulation ock hela kroppen. Det där nätverket i fötterna av blodkärl, lymfkärl, nerver ock bindväv är samma som i resten av dig; det som händer i fötterna händer i kroppen. Så piggare immunförsvar, mindre ryggvärk ock migrän, bättre sömn ock mer energi får du på köpet.
  • Anatomisk reflexologi. Detta är min egen form av zonterapi. I stort som vanlig zonterapi (reflexologi är det ord som övriga Europa använder för zonterapi.) men med ett utökat fokus just på den anatomiska påverkan på kroppen som kommer med svaga, hämmade fötter ock skor. Så du får inte det ena eller det andra, du får både ock. Många påpekar hur fötterna ock stegen känns annorlunda, hur känseln ock kontakten med underlag blir tydligare, redan efter en behandling.
  • Kör fotgympa, fot-yoga ock muskelstärkande övningar som tåhävningar. I samband med Anatomisk reflexologi får du tips på enkla övningar att göra hemma.
  • Fotmassage. Kläm på varandra ock er själva.
  • Känn efter när du går. Vad händer i höfterna? Använder du rumpan? Stortån? Hur känns det i knäna? ock så vidare. Försök inte göra rätt eller fel. Bara känn efter.
  • Gå barfota. Utmana dig själv ibland ock ta av dig skorna. Bara för att känna efter hur det känns.
  • Gå igenom din skogarderob. Dina skor ska vara sköna. Ock dom ska ha plats för tårna. Gott om plats.
  • Häng på den här sidan. Gilla den på Facebook. Här kommer fler tips ock information hela tiden.

Lita på dina fötter. Allt du behöver finns där. Lär dig använda dem. Låt dem göra hela dig piggare, friskare ock starkare. Jag hjälper dig gärna.

/

barfota fotarbete fötter hälsa zonterapi

Kan du vifta på tårna?

knäppa-fötter3b

Vad gör vi med våra fötter egentligen? Ock kanske ännu viktigare, vad gör vi INTE med dem? Ock varför spelar det någon roll? Ock hur kommer det sig att vi så fullständigt ignorerar ock misshandlar det som bär upp hela vår kropp? Ock vad kan vi göra åt det.

Du har säkert sett det på TV eller Youtube. Någon som från födsel eller av andra skäl saknar armar, men som visar upp enastående färdigheter i att borsta tänderna, packa väskor, skriva ock kanske t o m spela något instrument. Inte för att jag vill ta udden av deras prestation, men det är faktiskt inte så att de övat upp extraordinära förmågor i brist på händer. Vi har alla samma förutsättningar att göra det där. Allas våra fötter ska klara det där egentligen.

Egentligen.

knäppa fötter1
Det börjar redan med lära-gå-skor. Innan barnen ens på riktigt satt fötterna i marken, packar vi in deras fötter i nånting som är hårt ock platt, ock som tar bort allt det som fötterna är gjorda att åstadkomma. Från den dagen använder vi kanske femton procent av fotens kapacitet. Det. Är inte mycket.

Våra fötter innehåller en fjärdedel av kroppens alla ben. Drygt femtio stycken. Ett tjugotal muskler ock lika många senor i varje fot. Allt skulpturerat ock avstämt för att uträtta stordåd. Inte bara stå, gå ock springa rakt fram på plan mark, eller att kunna sparka, hoppa, vinkla, plocka ock lyfta saker. Många tusen nerver har förmågan att ana skiftningar i underlaget: lutningar, ojämnheter, temperaturskillnader, hårdheter eller mjukheter. Inget av det använder vi.

Snubbla på mattkanten?
Så när min mamma blir äldre får hon uppmaningen att ta bort trasmattan i köket. För att inte snubbla. Men hon snubblar inte för att mattkanten är för hög. Eller för att hon börjar bli gammal. Hon snubblar för att 85 procent av hennes fötter har slutat jobba.

Det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock det som INTE händer i fötterna påverkar också resten av kroppen. Alla som varit gipsade vet vad som händer med den inkapslade kroppsdelen; den förtvinar. Musklerna försvinner ock rörligheten minskar. Ock det går fort. Så pass fort att rehabiliterande träning sätts in för att återfå den förlorade fysiken.

Någon annan får ta smällen
När gav du dina fötter rehab-träning senast? Trots att vi utsätter fötterna för samma behandling som den gipsade armen, får dom ingen chans till återhämtning. Få gym har styrketräning för fötterna. Man stretchar lårmuskler ock armbiceps, men fötterna går fortfarande instängda i något vi kallar för passform. Ock när vi får ont – för det får vi – i knän, höfter, benhinnor, ryggar, nackar, stretchar vi dom delarna ännu mer. Fast det inte ens är där problemet sitter.

För. mycket av det där som foten kan, som den är skapt att göra, det görs. Men när vi inte låter foten göra det, får nån annan ta smällen. Det brukar bli ett knä eller en rygg. Eller nacken. Ock nervsystemet. När alla de signaler som ska berätta för kroppshjärnan om miljö, underlag ock läge, signaler som ska avgöra hur hårt vi sätter i fötterna eller som ska reagera på något vasst, när dom signalerna uteblir, blir kroppshjärnan förvirrad, den förtvinar också i sin vaksamhet, ock börjar för säkerhets skull spänna muskler ock dra ihop sener. Vi blir stela ock får ont. Vi brukar kalla det ålderskrämpor. Eller överbelastning. Eller otur.

Det är det inte.

Kan du spreta på tårna?
knäppa fötter2Vi behöver inte se oss för. Eller skydda oss från allt underlag som inte är plant ock anpassat. Vi behöver inte högre klackar, mjukare dämpningar eller bättre ilägg i skorna. Vi behöver inte ens skor. Inte såna skor de flesta av oss använder i alla fall. Vi behöver återuppväcka slumrande funktioner. Vi behöver stärka ock mjuka upp. Många vuxna kan inte ens vicka på tårna. Än mindre spreta på dem. Dom sitter ju bara där, längst fram på foten, till ingen nytta. Synd, för dom kan ock vill massor av saker. Om vi bara låter dem.

”Det känns som jag fått mycket bättre kontakt med underlaget”, sa en patientkund efter sin första zonterapibehandling. Det är just det. Zonterapi gör mer än det, men behandlingen väcker det som slumrar, ökar rörlighet, genomströmning ock känsel. Det väcker kroppen, ock ofta ordinerar jag tågympa ock balansövningar. (Jodå, träningsprogram kommer, jag lovar.) Vi behandlar helheten ock vi behandlar på djupet. Därför kommer vi åt där andra behandlingar inte når hela vägen.

Men en verkligt bra början är att ta av sig skorna. Att känna efter. Att våga lita på fötterna. Dom kan mer än du tror. Mycket mer.

Kom igen. Hela din kropp kommer att tacka dig.

/

barfota fötter strumpor zonterapi

Ett nördigt inlägg om strumpor

Ullstrumpor-foto-maja-larsson

Låt oss prata om strumpor. Det är ju mycket snack på den här sidan om fötter ock barfota. Gå barfota. Springa barfota. Ock bland barfotalöpare ältas det, paradoxalt nog, mycket om olika sorters skor: barfotaskor, five-fingers, Luna-sandaler. Men strumpor är det tyst om. Så tillåt mig bli lite partiskt nördig för ett ögonblick.

Ullstrumpor-foto-maja-larssonMan missar mycket av upplevelsen när man går med skor. Eller springer. Barfota ger en annan närvaro, det kickar igång nerverna som gör att fötterna snackar med hjärnan ock resten av kroppen.
”Men är det inte farligt? Är du inte rädd att trampa på något vasst?” Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan. Ibland är det inte ens en fråga.

Ock svaret är kort ock gott Nej. Ock Nej. Såhär: risken att jag kliver på nåt ock skadar mig finns men är liten. Ock ju mer jag är barfota, ju starkare fötterna tränas, ju piggare nerverna blir, desto mer vaksam blir både jag ock fötterna. Ock i jämförelse: att sitta sittande på en stol framför en skärm större delen av dagen är inte bara en större risk för skador ock krämpor, det är snarare en garanti för ryggbesvär, dålig blodcirkulation, huvudvärk, sämre andning, muskelstelhet ock annat som kommer i kölvattnet.

Men ändå.
Ibland är det lämpligt med skor. Synd bara att det är så svårt att hitta lämpliga skor. Dvs som fötterna mår bra av. Hårda ock trånga förvränger de flesta både fötter ock steg, om de inte som de ovan nämnda är mjuka, breda ock platta. Men om man nu fått tag på ett par gåvänliga dojor i hyggligt material, så kan man ju inte stoppa vilka strumpor som helst i dem, eller hur?

Så vad ska man ha?
Jag vill ha naturmaterial. Plast (nylon) ock liknande ämnen isolerar ock får mig att känna mig lika inkapslad som en lampsladd (prova att partaja loss på dansgolvet i en nylonskjorta så vet du vad jag menar. Det känns som att trassla in sig i ett blött duschdraperi, ungefär.)

Strumpor sitter ofta åt.
Precis som moderna skor så ska alla strumpor tydligen strama. Det är inte bra för nånting. Visserligen sitter strumpan förhoppningsvis där den ska, men den stryper. Har du märken efter strumporna på kvällen eller efter löprundan så sitter dom åt för mycket. Fördärvligt för huden, fotformen ock blodcirkulation. (Stödstrumpor är ett annat kapitel.)

Bomull är ett trevligt naturmaterial OM man kan hitta ekologiska. Men bomull suger åt sig smuts ock svett. Efter en dag eller max två i åtsittande skor luktar både fötter ock strumpor. I skor försvinner inte fukten ur strumporna som blir en perfekt grogrund för svamp ock annan goja. Ock sitter dom inte åt så kasar dom ner.

And the winner is
Lösningen för mig heter hemmastickade yllestrumpor. Det är ett lätt ock luftigt naturmaterial som håller formen utan att sitta åt. Ylle andas ock släpper ut vätska. Ylle är dessutom smutsavstötande ock behöver inte tvättas på långa vägar lika ofta som bomull som drar till sig smuts ock dålig lukt som en disktrasa.

Dessutom har ylle den härliga egenskapen att värma mer när det behövs än när det är varmt. Fråga mig inte hur det fungerar.

Nackdelar då?
Ja, dels kan dom vara svåra att få tag på. Vilket väl till stor del beror på den andra nackdelen: Dom är svindyra. Åtminstone om man vill ha dem handgjorda. Ock det vill man. Maskinstickade grejer inte är samma sak. Men uträknat i timpenning får man punga ut med några tusen för ett par riktiga, hemmagjorda, storleksanpassade strumpor (Med lite tur kan man hitta hemstickade strumpor på basarer o marknader för några hundralappar. Men skäligt betalt är det inte.).

Men prova att sticka själv. Det handarbetas för lite. Precis som fötterna behöver träna ock leka, så behöver händerna aktiveras. Ock då inte bara upp ock ner på ett tangentbord; det är ungefär lika nerv- smidighets- ock rörelsefrämjande för fingrarna som trappmaskinen på gymet är för höfter ock bäcken. Handarbete är dessutom en bra signal på stress: blir du stressad av handarbete är du förmodligen, ja, stressad.

Hur jag gör? Jag har egen specialleverantör. En billig. Jag får väl erbjuda henne några rejäla zonterapibehandlingar i gengäld. Däremot ritar jag på att tillverka mina egna löparskor. Men det är en annan historia.

/

fotarbete fötter zonterapi

Ålderskrämpor

garagefötter2

Nej, det kommer inte med åren, allt det där vi avfärdar med att ”det är åldern”. Det är det oftast inte. Våra kroppar är skapta för att klara sig ganska länge utan bettskenor, blodtrycksmediciner ock hålfotsinlägg.

Det pratas mycket om vad som är naturligt. Ett filosofiskt resonerande som man kan vända ock vrida mycket på. Men hur man än väljer att se på den saken så är vi evolutionärt formade för att klara oss optimalt under dom livsbetingelser vi har. Problemet är bara att vi med stor iver ock fermitet avskaffat de livsbetingelser vi hade när vi blev dem vi är. I samma ögonblick vi började bygga kulturer ock civilisationer, tog vi det första av en väldans många steg från vårt ursprung.

Strävan efter status
Ock det intressanta med kultiverade civilisationer är att de lägger mer möda på sken än på nytta, mer kamp på seger än på samförstånd, mer fokus på yta än på hälsa. Status har ofta tagit sig just uttryck i att signalera avstånd från oss själva som biologiska varelser. Feta magar har historiskt fått signalera makt ock rikedom, långa naglar att vi inte behöver arbeta med våra händer, vi äter mat som vi inte mår bra av men  äter ändå bara för att vi kan, ock skor har utformats för att man inte ska kunna gå i dom (jo, det är sant), bara för att visa att man minsann inte behöver göra just det.

Ock vad de rika ock mäktiga har ock gör, det vill pöbeln ock patrasket även. Så vi vanligt folk tar efter, trender skapas, normer förändras ock efter ett tag har vad som ses som normalt hamnat väldigt långt ifrån våra ursprungliga behov. Synd, för på cell- ock genetisk nivå har vi inte hunnit förändras särskilt mycket. Vi bygger fortfarande våra celler av det vi äter, ock våra kroppsfunktioner beter sig som vi lär dem.

Du är vad du äter. Ock hur du behandlar dina fötter.
Men modernt leverne får konsekvenser. Det är ingen nyhet att många av våra folksjukdomar är betingade av våra levnadsvanor. Samma sak gäller många krämpor, smärttillstånd ock utbrändheter. Vårt immunförsvar bryts ned i takt med vår rörlighet.

  • Vår moderna kost, den som ofta brukar benämnas ”vanlig mat”, sätter igång kroppens varningssystem ock avgiftningsprocesser. Istället för att i lugn ock ro ta hand om ock fördela ut näringsämnen dit de behövs, sliter kroppen med att rensa, städa ock bryta ner så gott det går. Att kroppen hela tiden får röja undan allt skräp som fylls på istället för att bygga upp kräver sin tribut; kroppen måste börja plocka av reserverna.
  • Stress. Stress genomsyrar allt. Stress sabbar allt. Så även om du äter rätt, men fort, så tar inte kroppen till sig näringen i alla fall. Den har fullt upp med att vara på sin vakt. Så om du inte hinner äta lugnt är det faktiskt lika bra att inte äta alls. Stress sätter sig i kroppen. I spända axlar, som migrän, som pms, stela höfter ock ökad skaderisk. Ock oftare än att det är mycket på jobbet, handlar stressen om att duga, om att passa in, om att få ihop livspusslet. Ofta handlar det om rädsla att tappa kontrollen. Över allt det där vi skapat som vi inte behöver.
  • garafefötter-maja-larssonSom moderna skor till exempel. Detta ofog. Nästan inga skor är konstruerade för att vara bra för fötterna. En instängd fot blir som en gipsad arm; svag ock dåligt fungerande. Den gipsade armen får rehab-träning efteråt för att komma tillbaka i form. Det får inte fötterna (om man inte får t ex zonterapi). Så dom slutar fungera, vi använder idag mellan tio ock tjugo procent av fötternas förmåga. Resultatet blir förtvining, hallux valgus, hälsporrar ock dålig blodcirkulation. Ock när fötterna sitter inlåsta får knän, höfter ock rygg göra jobbet. Så dom tar också stryk efter ett tag. Det hade de inte behövt göra.

Jag skulle kunna göra listan lång. Men kontentan är klar: vi blir inte stela, sjuka, ömma, orörliga ock trötta av ålder. Inte de flesta av oss. Ock inte så fort. Det är inte så lätt att vara människa som folk tror, men allt vi gör påverkar hur vi mår. Ock det betyder att vi kan göra massor för att ta hand om oss, förändra våra liv, ock förskjuta åldrandet. Att ta hand om sina fötter är en bra början. Ock att äta morötter. Ock öva på hjulning ock kullerbyttor. Alla 50-åringar borde kunna göra kullerbyttor.

 

Ps. Låt oss inte blanda ihop det så kallade åldrandet med mognad, bara. Mognad är coolt, liksom erfarenhet, visdom ock allt som kommer med det. Rynkor, till exempel. Men man kan faktiskt klara av att stå upp ock knyta skorna för det.

/

fotarbete fötter zonterapi

Släpp foten fri

fotrot-zonterapi-illustration-maja-larsson

”När man går barfota är det ungefär som att vara ett träd (bortsett från att ett träd inte rör sig). Rötterna är ju egentligen inte en del av jorden, men de sätter ju sig där för att de behöver jorden, och de fungerar bra tillsammans, rötterna och jorden. Samma sak med fötter. De är inte en del av jorden, men de fungerar tillsammans.”…skrev han, 12-årige Edvin Larsson Scott. Han älskar att gå barfota. Ock han har starka fötter. 

fotrot-zonterapi-illustration-maja-larssonKopplingen mellan zonterapi ock att vara barfota, eller framförallt att vara snäll mot sina fötter i vardagen, blir bara mer ock mer intressant. Ju mer jag lär mig om anatomi, fysiologi, neurologi, blodförsörjning, kroppens energier, hälsa ock ohälsa, desto tydligare blir sambanden. Desto tydligare blir det som är själva grunden för zonterapi, att det som händer i kroppen också händer i fötterna.

Kan du känna det i fötterna?
Sitter du mycket?” frågade jag en förstagångspatient för nån vecka sen. ”Ja”, svarade han ock tittade upp förvånat. ”Kan du känna det i fötterna?” Ock det kan jag ju på sätt ock vis, på samma sätt som jag brukar kunna hitta magproblem, knäskador ock allergier. Ock det är inte så konstigt som det verkar. Kroppen sitter ihop, som bekant. Det som händer i kroppen händer också i fötterna.

Men det omvända är det som egentligen är intressant: vad man kan göra åt det. Likaväl som att det som händer i kroppen händer i fötterna, så gäller det motsatta: Det som händer i fötterna händer i kroppen. Så när folk går ifrån behandlingen ock tycker att fötterna känns varmare, mer levande eller som bomull, eller vad dom nu känner, så på påverkar det inte bara fötterna. Det förändrar märkbart saker i kroppen, till exempel i onda knän ock allergiska näsor.

Som att vara gipsad
Det är därför jag så ofta uppmuntrar folk som kommer till mig att gå barfota, att göra fotgymnastik, ock att känna efter. Vi behöver träna upp muskler ock nerver i fötterna. Att använda skor hela dagarna är som att gå med gipsad fot; fotens förmågor förtvinar ock vi får dålig kontakt med fötterna. Ock fötterna förlorar kontakten med underlaget.

Ock det var därför jag ock Edvin lyssnade på Anders Nordstöms ock Art of runnings föredrag ”släpp foten fri” igår. Fler övningar, några aha-upplevelser om zonterapeutens löpteknik ock påminnelsen om att man inte blir färdiglärd. En del av er som går hos mig kommer nog att bli varse.

Att släppa foten fri, ja. Att gå eller springa barfota är ingen riktad symtombehandling som zonterapi kan vara, men det kan vara hälsosamt, stärkande ock förebyggande. För fötterna. Ock för hela kroppen.

Ursäkta tjatet. Men det som händer i fötterna händer i kroppen.

/

fotarbete fötter hälsa zonterapi

Sitter du mycket, frågade zonterapeuten

Fotzonterapi-illustration-maja-larsson

”Sitter du mycket?” frågade jag. ”Ja”, svarade han direkt. Sen tittade han förvånat upp från behandlingsbänken. Det var hans första besök. ”Kan du känna det under foten? Det är ju jättekonstigt!”

Fotzonterapi-illustration-maja-larssonDet som händer i kropppen händer i fötterna. Så ja, man kan känna mycket där. Men det är bara en del av jobbet. Det viktiga är vad som händer efter behandlingen. Vilket resultat det ger. Det viktiga är att få det som händer i fötterna att hända i kroppen.

Ibland är zonterapi enkelt, ibland är det utmanande. Somligt går fort medan annat tar längre tid. Ungefär som annat i livet. Så ibland får man stämma av lite. Vad har hänt sen första gången? Vad har blivit bättre? Ock vad ska vi sträva mot framöver? Eller är vi klara?

Good enough
Klara? Hur är man klar? Blir man det? Eller är det bara frågan om en individuell känsla av ”good enough”? Kanske är det så. Men säkert är att vi prioriterar olika. Vissa vill ha en quick fix för att snabbt kunna återgå till sitt höga tempo. Det blir ett ett-problem-en-lösning-behandlande. Det går ibland, men det håller inte alltid i längden. Andra känner efter ock strävar efter att må bättre hela vägen. Dom vill förändra ock komma till rätta med orsakerna, inte bara symtomen.

Känna efter, ja. Känn inte efter så mycket, säger en del. Jo, gör det, säger jag. För när vi kör på för fort hinner vi inte känna efter hur vi mår, vi skaffar oss ”normalproblem” som migrän, ryggont, magkatarr eller dålig sömn. Bara för att vi inte kände efter. För att vi inte hade tid eller inte ville vara till besvär. Att känna efter, dock, ska inte förväxlas med att gnälla ock tycka synd om sig själv. Man kan få göra det också ibland, men det är inte detsamma som att stanna upp ock bli medveten om hur kroppen ock själen mår.

Så. Vi stämde av lite, jag ock en trogen klient. Migränen var borta, liksom smärtan i bihålorna. Vätskan i kroppen minskade synbart ock magkatarren dök allt mer sällan. Upplevelsen av stress var också påtagligt mindre.

Hos en annan var det allergin som försvunnit helt (Det gör den nästan alltid efter några behandlingar) ock den motsträviga matsmältningen som blivit bättre. Inte så konstigt att hon kände sig mer sig mer full av energi. En tredje kände sig muntrare ock piggare, sov hela nätterna, som om behandlingen var ett naturligt serotonin-tillskott, istället för tabletterna han fått utskrivna.

För somliga hade det betytt att vi var klara, de initiala önskemålen var ju uppnådda, ock man har ju ett liv att skynda vidare i. Karriär ock sånt. För andra är det en anledning att fortsätta. Att lyfta hälsa ock välbefinnandet ett snäpp till. Att förändra långsiktigt. ”Hur bra vill du må?” frågar jag ibland. När är det good enough i ditt liv? Det vet bara du.

Ock han som sitter mycket, han kommer tillbaka nästa vecka. Hur jag kunde veta? Sittande påverkar kroppen. Rygg, nacke, bäcken, mage, ben, fötter, allt påverkas. Så när jag anar att han sitter mycket är det inte så konstigt alls. Bara god slutledningsförmåga.

Det som händer i kroppen händer i fötterna.

Sittare-pa-sandberg-zonterapeut

 

 

 

 

 

Känner du någon som kan ha nytta eller intresse av den här sidan? Dela gärna. Eller tipsa om Pa Sandberg Zonterapeut på Facebook.

/

ansiktszonterapi fötter friskvård hälsa zonterapi

Klart ungen ska ha zonterapi!

barn-zonterapi-illustration-maja-larsson

När utmattningssyndrom snart är lika vanligt på högstadiet som astma borde vi kanske haja till. Zonterapi är inte lösningen på stressen bland barn, orsaken ligger annorstädes. Men när det nu ser ut som det gör, kan zonterapi både förebygga ock hjälpa.

barn-zonterapi-illustration-maja-larssonDet är lite tråkigt egentligen, tråkigt men mänskligt, men de flesta av oss är ganska dåliga på att ta hand om oss i förväg.  Genomsnittsklienten här är tillräckligt vuxen för att ha skaffat sig diverse krämpor, skavanker, eller stressymtom. Ofta hänger de ihop; stress som ger magproblem eller huvudvärk som skapar spänningar som ger muskelvärk. Lite dåliga matvanor för att hinna mer gör också sitt till för humöret, koncentrations- eller sömnsvårigheterna.

Kruxet är bara att just den beskrivningen numera passar in på många barn. Astma, allergi, koncentrationssvårigheter ock utbrändhet går nedåt i åldrarna. Det borde inte vara så. Men det är så. Det beror på omständigheter. Olika omständigheter. Somliga är lätta att påverka, andra svårare. Men vi kan välja mellan att göra det vi kan, eller blunda ock hoppas det löser sig av sig själv.

Tänka efter före
I takt med det här- ock därstädes sjunkande välbefinnandet ökar också förskrivningen av olika symtomlindrande preparat. Medicin som ibland ger nödvändig lindring, men som sällan påverkar hälsotillståndet i grunden. Astma- ock allergimedicin t ex ger dig luft för stunden. Men det förändrar inte tillståndet i kroppen. Men det verkar zonterapi göra. Alla, mig veterligen utan undantag, som jag behandlat för allergiska besvär, har känt av lindring. De allra flesta har helt kunnat slippa kortison ock andra biverkande läkemedel. (Nej, jag råder ingen att undvika medicin. Men jag råder alla att ha ögonen öppna för lindrigare alternativ med färre biverkningar.)

Men det var det där med att tänka efter före. Det är inte alltid så lätt att förebygga när man inte vet vad som ska förebyggas. Eller hur. För de allra flesta krämpor kommer smygande. Beroende på genetik, matvanor, stress ock en massa annat som dessutom drabbar oss olika ock individuellt. Det som blir migrän hos mig kan bli magsår hos dig. Ock hur vet man om behandlingen hjälper om inte symtomen brutit ut än? En av mina återkommande patienter, som för övrigt mår riktigt bra, kommer, som hon säger, till mig för att spara pengar. ”Detta är billigare än att vara sjukskriven”, säger hon.

Zonterapi inför skolstarten
Min filosofiske 12-årige bonusson fick en behandling inför skolstarten i present av sin mamma, för att boosta, kicka igång. Han, som älskar att gå barfota, skrev ett intressant blogginlägg om fötter o zonterapi: ”…It is a very interesting feeling. Even though the body accumulates pain in certain places, you also feel a connection to you feet that at least I haven’t felt before. Sure, it was pain, but it was a very releasing pain, as if it was an answer that was precise and sharp…”
(Läs hela texten här. Han är läsvärd, den lille konstnären.)

Det kanske känns avlägset, men framtidens välbefinnande ock sjukfrånvaro börjar vi bygga i barnaåren. Stress, prestationsångest ock växlande näringsstatus påverkar negativt både på kort ock på lång sikt. Mot det hjälper tyvärr varken knattefotboll eller höga betyg.

 

Ps. Enligt svensk lag får jag inte behandla barn under åtta år. Men från ock med nu erbjuder jag kortare barnbehandlingar för barn mellan nio ock femton år.  Frågan om vad vi ska göra med de mindre barnen har jag överlämnat till Socialstyrelsen. Jag återkommer i ärendet när de utrett färdigt.

/

fötter friskvård hälsa kroppen träning

”Jaha. Då gör du inte om det igen.”

Hålfot-pa-sandberg-zonterapeut

Förändring känns. Det är liksom själva grejen med förändring. Ibland gör det ont. Vilket inte är detsamma som att det är fel.

Jag tog en löprunda. I skogen. Barfota. Det var fantastiskt. Att känna varje millimeter av mina fötter, varje led ock varje muskel mot mark, följsamt genom gräs ock lera, över stigar av jord ock sågspån. Att känna hur fotens nerver, muskler, senor ock leder reagerade ock kände, formade, justerade ock anpassade varje steg efter underlaget, precis som fötter ska göra.

Jag har ju börjat springa ock gå med platta typ barfotaskor (vivobarefoot). Det är spännande ock utvecklande. Men det kan såklart inte vara samma sak som att springa barfota på riktigt. Jag var tvungen att prova.

Det började bra. Som sagt. Känslan av att känna efter, känna varje steg i varje del av foten var fantastiskt. Till skillnad från att bara springa, som man gör i vanliga skor som i sin åtsittande formpassning tar bort alla nyanser i stegen. All känsla.

Hålfot-pa-sandberg-zonterapeut

Hål i hålfoten

Så här efteråt får jag höra, att det var väl inte så smart eller? Lätt att säga efteråt, när skadan var skedd. När den där roten som stack upp, ock som jag inte såg i farten, gick igenom fotsulan ock gav plantar fascian en rejäl kyss. När jag fått hålet nogsamt rengjort ock igensytt ock jag linkar runt på mina kryckor, då är det lätt att vara efterklok. För den som aldrig kommit på tanken att prova är det lätt att säga att det inte var så smart.

”Jaja. Men då gör du inte om det igen.”

Den har jag fått höra några gånger.

Men vad är det som var så korkat egentligen? Våra fötter är skapta för att springa direkt på marken (Se När krokigt blir rakt ock Ta av dig skorna i sommar). Det korkade är att vi förstör kroppens förmågor, inte att vi försöker använda dem. För skor har en destruktiv effekt på kroppens hållning ock rörelseförmåga. Men när de ger oss problem gör vi som vi ofta gör: vi gör mer av det som inte funkar. När skorna ger oss besvär bygger vi på dem ännu mer, med mer dämpning, mer stabilitet ock fler ilägg.

Så jag ville prova. Lära mig gå på nytt. Gå ock springa. På sätt som inte sliter på knän ock rygg. För fastän så många löpare ock motionärer i ”vanliga” skor förr eller senare råkar ut för sträckningar, stukningar, värk i benhinnor, slitna leder, värkande fötter ock ömma ryggslut, så ifrågasätts inte den tekniken. Ingen säger att det inte var så smart. Bara att det var otur.

Jag provade. Ock gillade det. Ock blev ivrig. För ivrig. Ville för mycket för fort. För. En fot som gått i skor i 45 år behöver vänjas. Vänjas av. Vänjas om. Att bygga upp reflexer, rörlighet ock styrka tar tid. Jag hade inte det tålamodet. Ock DET var inte så smart. Men att prova nytt, förändra, utveckla går inte alltid på räls. Själva poängen med utveckling är ju att göra saker som man aldrig gjort. Att prova nya vägar.

Ibland gör det ont. Ibland blir det inte rätt på första försöket. Ock förresten. Mycket av det vi gör i vardagen vet vi är skadligt, dumt ock rent av farligt. Att äta socker ock dålig mat, stressa ock sitta för mycket framför datorn, till exempel. Vi gör det ändå. Fast vi vet. Vad var det som inte var smart, sa ni?

Så jo. Jag kommer att göra om det. Jag kommer att lära av misstaget. Jag kommer att ha tålamod ock träna upp mina fötter först. Men jag kommer att göra om det.

Jag längtar redan.

/

fötter friskvård hälsa kroppen zonterapi

Ta av dig skorna i sommar.

Fötter-pa-sandberg

Alla som nån gång gipsat en arm eller ett ben, vet hur det ser ut när man tar av gipset. Redan efter några veckor i stillhet har musklerna förtvinat. Huden är blek ock rynkig, i brist på luft ock sol. Skillnaden mot den andra armen, eller de andra benet, som fortfarande är normalstort, är ofta markant. Det är precis vad som händer med våra fötter när vi stoppar in dem i skor hela dagarna.

Fötter-pa-sandbergSommar. Äntligen. Den tid på året då vi nordbor faktiskt kan gå barfota. Men det gör vi sällan. Somliga ser fortfarande något skamligt i bara fötter. Andra tror att vi måste hjälpa fötterna med dämpningar, förstärkningar, upphöjningar för att kunna stå ock gå ordentligt. Men de flesta snörar på sig dojorna av gammal vana. Ock för att vara fina.

Vi var inne på ämnet redan i förra blogginlägget: När krokigt blir rakt, men det tål att tas upp igen. Särskilt nu. I barfortatider. För fötterna är viktiga. Dom är vår kontakt med underlaget, våra stötdämpare ock sensorer.

Eller rättare sagt. Dom borde vara. Om vi inte stängde in dom i skor.

Det är som om vi skulle gå med skyddshandskar på oss hela dagarna. Eller ha öronproppar i öronen; dom stänger ute skrammel ock dån men hindrar oss från att uppfatta nyanser ock finstämda ljud. Så varför alltid skor? Ja bortsett från det grundläggande syftet att värma fötterna så hittar vi på alla möjliga orsaker. Här är några av dem.

Fötter är äckliga
Intressant synpunkt, tycker jag. Vi rör utan vidare vår fingrar över sedlar, dörrhandtag, mobiltelefoner ock bakteriestinna tangentbord. Vi kliar oss på näsan ock slickar oss om fingrarna ock hälsar artigt på varann med en handskakning. Allvarligt talat, händer är mycket äckligare än fötter.

Det gör ont att gå barfota
Ja, om man inte är van så kan det ju göra det. Ungefär som att få träningsvärk när man är otränad.

Jag måste ha dämpning ock ilägg
Nja, det måste du antagligen inte. Men när foten försvagats ock dess funktioner tagits över av skor kan vi välja mellan att avlasta foten ännu mer, eller att stärka den ock hjälpa den att återfå sin roll som bärande kroppsdel.

Det är snyggt
Huruvida klackar, skor som klämmer ihop tårna ock hårda sulor är estetiskt tilltalande må vara en smaksak. Personligen tycker jag att människor blir vackrare när dom kan röra sig naturligt. Det är inte många som klarar det i högklackat.

Man kan ju inte gå barfota i stan
Jo, det kan man. Visserligen är stan skitigare än naturen, det kan jag hålla med om. Men man kan. Åtminstone lite då ock då. Särskilt när det är sommar.

Man måste ha skor när man springer
Som sagt, alla fotens ben, leder, muskler ock senor har en fantastisk förmåga att göra allt det där som vi har löparskor till. Men det är klart, med livslång vana att låta skorna göra jobbet, tarvar det lite träning för att vänja om. Fördelarna med det får jag nog anledning att återkomma till.

När vi varit gipsade får vi rehabiliterande övningar att göra för att återfå styrka ock rörlighet. Så borde vi göra med fötterna också. Fotgymnastik, styrketräning, rörelseövningar, zonterapi. Det är återuppbyggande aktiviteter som de flesta skulle må bättre av.

Men att att ta av sig skorna ock känna hur fötterna känns mot underlaget är en bra början.

Ha en skön barfotasommar!

fötter hälsa kroppen reflexologi zonterapi

När krokigt blir rakt

hallux-valgus-illustration-maja-larsson

Alltså, man ska inte förenkla eller föringa det som händer i fötterna. Eller det som inte händer. För det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock sambandet dem emellan beror inte bara på energibanor ock nervtrådar. Kopplingarna kan vara rent anatomiska. Häng med så ska jag förklara.

hallux-valgus-illustration-maja-larssonHon var sliten lite här ock var. Ålderskrämpor, sa hon. Ock resterna av ett slitigt men avslutat arbetsliv. Hållningen var inte optimal.Ryggen kutade ock de uppdragna axlarna var lätt framdragna. Återkommande smärta i bröstryggen. Ock besvär av nedtrampade fotvalv ock krokig stortå, s.k. hallux valgus.

Hennes förhoppningar var nog inte så stora. Åldersförslitningar får man ju räkna med, sa hon, ock zonterapibehandlingen hade hon fått i present. Jag visste nog inte heller vad jag skulle tro. Att vi skulle kunna lindra smärta ock därmed öka kraft ock ork, betvivlade jag inte. Men gamla krämpor kan sitta hårt. Jag visste inte hur långt vi skulle kunna komma. Det vet jag fortfarande inte.

Hallux valgus. Krokig stortå. Det är en ganska vanlig åkomma som förvärras av smala skor men som främst beror på pronation, det vill säga att muskler ock senor under foten inte håller upp hålfoten. Orsakerna till det kan vara flera. En är återigen skon. Eftersom våra fötter är så finurligt ock detaljrikt uppbyggda – 1/4 av kroppens ben sitter i fötterna – för att bära, balansera ock röra hela vår kropp, så påverkas också andra delar av kroppen när vi avlastar senor, muskler, ben ock nerver i foten, ock låter mer eller mindre fotriktiga skor göra deras jobb.

Alltså, när skorna istället för foten bär oss, tillbakabildas dess sinnrika funktioner, muskler ock leder slutar göra sitt jobb. Så. Hålfoten faller ner. Tyngden hamnar på insidan av foten ock stortån trycks åt sidan. Leden mellan tå ock mellanfot blir inflammerad. Brosk bildas.

Nåväl. De strukturer av senor ock muskler under foten som ska sköta allt det här har olika fästpunkter. De kan fästa i hälbenet men också ledas upp ock fogas med smalbensmuskelatur (Precis som att musklerna som böjer dina fingrar i huvudsak sitter i armen, inte i handen.) Smalbenets senor ock muskler sitter  sin tur överlappade med lårmuskler som lierar sig med höft- ock ryggmuskler. Ock så vidare. Så den där pronationen hänget ofta ihop med ett snett eller låst bäcken.

Eftersom vi nu går i skor, på hårda golv, ofta med alldeles för raka ben, hamnar hela kroppens tyngdpunkt på hälen. Det kan leda till olika saker, hälsporre eller ryggsmärta, till exempel. Ock hallux valgusen tycker inte om det.

Men i alla fall. Efter fyra behandlingar ock några enkla hållningsövningar var ryggen bättre samtidigt som hallux valgus-tån har börjat räta ut sig. Synbart. Lustigt sammanträffande? Skulle inte tro det.

Så. Som sagt. Det som händer i fötterna händer i kroppen. Att vara rädd om sina fötter är att ta hand om sig själv. Att behandla fötter är att behandla människor. Det är inte konstigare än så.

/

fötter hälsa kroppen zonterapi

”Det känns som jag har fått bättre kontakt med underlaget.”

Hogklackat-illustration-maja-larsson-300x300

Det var hennes andra behandling. Som vanligt var jag nyfiken på hur det känts efter förra gången. Hon funderade över frågan. Ock hon berättade om stelhet som släppt. Ock om saker vi pratat om som fått henne att tänka efter, saker hon ville förändra efter att vi resonerat.

”Men”, sa hon hon sen, ”det här låter säkert jätteflummigt. Men det känns som jag fått en helt annan kontakt med underlaget.”

Jag log. ”Nej. Inte flummigt alls. Tvärtom.”

Tvärtom alltså. För visst händer det fort ibland. Visst kan förändringarna bli stora redan efter första behandlingen. Men framförallt var detta en människa som börjat känna efter. Hur hon mådde. Hur kroppen kändes. Ock på fötternas kontakt med underlaget.

Hogklackat-illustration-maja-larsson-300x300De flesta av oss pysslar inte med det särskilt ofta. Att känna efter. Till exempel hur häl, metatarsus, framfot ock tår rullar – förhoppningsvis –  mot asfalten eller betonggolvet. Vi bara går. Fort. Målmedvetet. Med huvudet fullt av måsten ock ansvar. Vi går, i skor som i bästa fall tar alla de smällar som foten själv faktiskt är byggd att ta. I sämsta fall är skodonen bara snygga. Hårda kanske. Med klack. Ock alldeles säkert för trånga.

Det är inte lätt att känna efter då.

Men i foten finns 26 ben, ännu fler leder, massor av muskler ock senor, ock många tusen nervändar, som ska hjälpa foten att känna, uppmärksamma, vrida, vinkla, anpassa för att ta oss över rötter, stenar, gräs ock lera. Så att vi kan springa, gå, simma ock klättra. Vi ger dem sällan chansen till det. Att känna ock vrida. Vi pressar in dem i hårda formgjutningar med klack som ställer om, inte bara fotens hållning, de påverkar också vinkel i knä ock höfter som i sin tur påverkar tyngdpunkt ock balans i rygg ock axlar.

Titta i slow motion på en löpare får du se; vi springer inte med bara benen. Vi rör varenda led, från tå till hjässa ock ut i fingerspetsarna. Konstigt att vi får ont i knän eller höfter eller rygg eller nacke? Inte särskilt.

Men vi har ju löst problemet, eller hur? Med iläggssulor, fotriktiga skor ock löpardojor med dämpning på rätta stället. Jo visst. Det är bara det att dessa åtgärder inte hjälper foten att använda sina muskler ock leder till det de är byggda för. Skor med dämpning lindrar, men de löser inte problemet. Så kallade fotriktiga pjuck hjälper inte foten att känna efter. De stimulerar inte fotens nerver. Som förtvinar.

Så vad göra?

”Gå barfota, helst i ojämn terräng”, säger zonterapeuten. ”Visst”, säger kanske du sarkastiskt, ”hur skulle det se ut. Det är ju lätt i det här landet. I stan. Framförallt på vintern.” Nä, så är det ju. Men det finns somrar. Ock det finns andra ock bättre skor, som hjälper fötterna att göra sitt jobb istället för att ta över arbetet eller, ännu värre, bara mörbultar dem från alla håll.

Ock man kan ta av skorna inomhus. Det är för det mesta inte så mycket terräng där, men i alla fall.

Men man kan börja med att känna efter. Hur kontakten med underlaget känns. Med den ena sortens sko. Eller den andra. Eller utan.

Det är en bra början.