”Hur mycket kommer kalaset att kosta?” frågar kunden glatt. Bilmekanikern har normalt inget problem med språket, och brytningen är marginell. ”Kalaset?” svarar han undrande ock tittar upp. ”Ah, du menar bilen!”

Det är nåt konstigt med ord. Hur dom förändras, inte bara från tid till annan, utan också från mun till mun. Och från det ena sammanhanget till det andra. Vi tar tjurar vid hornen, har många bollar i luften och är lagspelare men kokar sämre soppa om vi är många kockar, även om vi stundom sticker under stol med det. Och har jämna plågor. Det måste låta som nonsens för nytillkomna språkbrukare.

Bubblor-illustration-maja-larssonVi rabblar floskler om hälsa ock utveckling, snackar om att allt hänger ihop utan att fundera på HUR det hänger ihop, eller omvänt, får slaskdiagnoser som egentligen bara betyder att doktorn inte vet vad som är fel (men ofta ändå vet vilka mediciner som ska skrivas ut). Ock vi läser innehållsförteckningar vi inte förstår, räknar kalorier utan att egentligen veta vad en kalori är, vi håller oss i form – vad nu det betyder – tar i från tårna, ända in i kaklet, säger fitness när vi menar utseende ock vältränad fast vi menar snygg.

Ock vi optimerar. Förr effektiviserade ock maximerade vi. Men nu ska vi optimera. Hormonoptimera eller optimera vår träning. Vi kan till ock med lära oss om hur vi optimerar vårt ingefärsintag. Sicket trams.

Aspergers syndrom
Minnet leder mig till en kvinna jag läste om, en kvinna med Aspergers syndrom, och hur hon verbalt och intellektuellt gärna diskuterar fakta, men när det kommer till att språket kan ha en helt annan funktion och fungera som ett socialt kitt, då blir det problem. Som när man ska kallprata, fråga hur läget är och spinna vidare på samtalstrådar.

När kollegan stör henne i jobbet med ”Jag har satt på kaffe” blir hon förvirrad. Varför störa med nåt så ointressant. Hon hör orden. Hon läser inte automatiskt in att vad kollegan egentligen menar är ”Snart kan vi fika tillsammans”.

Mars ock Venus
Men vänta nu! Det låter ju lite som den klassiska språkförbistringen mellan män från Mars ock kvinnor från Venus, där män lyssnar på vad kvinnor säger utan att fatta vad de egentligen menar. Betyder det att Aspergers egentligen inte är en diagnos utan en helt vanlig manlig egenskap, som även kvinnor kan ha oturen att drabbas av?

Eller är det vi icke diagnosticerade som krånglar till livet genom att tro att vi med hjälp av socialt spel och språkliga koder kan göra tillvaron och andra människor begripliga? Att vi genom att rabbla samma saker om allt ock inget, kommer närmare varandra ock oss själva?

Det tror inte jag att vi gör. Inte så länge vi använder orden mer till att fylla tomrum och skydda oss från pinsamma tystnader. Eller till att snacka skit och skvallra om andra. Ord är kraftfulla saker. Liksom bilder ock symboler. Båda bör hanteras varsamt.

Tänk om antalet ord var begränsat. Om du bara hade råd att prata om sånt som är riktigt viktigt. Vilka skulle du välja då? Vad skulle du prata om?

/