Browsing Tag

träning

Åldrande Känna efter motion Rörelse träning vardagsmotion

Gör nåt!

Enligt en ny studie ökar stillasittande risken för depression hos unga. Lösningen heter, som så, ofta fysisk aktivitet. Ett begrepp som för de flesta är synonymt med träning ock motion. Men tänk om det inte bara är den fysiska rörelsen som får oss att må bättre utan även den mentala rörelsen?

Runt om i världen finns det så kallade blå zoner. Det är områden där människor, enligt statistiska kvoter, uppnår exceptionellt hög ålder samtidigt som de är vid god vigör ock hälsa. De stackarna har naturligtvis inte fått vara ifred för västvärldens forskare som på vetenskapligt maner gärna hittar enkla samband att bygga lika enkla teser av. Hälsans gåta. Åldrandets gåta. Tänk att finna svaret på den!

Svaret, ja…

Nu är ju ”svaret” sällan enhetligt eller lösningen enkel på komplexa frågeställningar. Ock mycket riktigt har de flesta teorier gått bet. 

Fysisk aktivetet
Träningsmaskiner, pulsmätare ock vardagsmotion är ingenting man pysslar med i de blå zonerna. Många rör på sig i sin vardag, men ingen tränar, ingen tar i mer för hälsans skull. Man tar i mindre. Så att dra paralleller till västvärldens träningsmantra för långa liv låter sig inte göras. En liten detalj när det kommer till fysisk aktivitet verkar dock vara gemensam för de olika zonerna. Mer om den snart.

Dietism ock kostlära
Kosten då? Vilken av alla dieter gäller för att leva ett långt ock hälsosamt liv? Inte heller här fanns någon gemensam nämnare, mer än att man äter det som finns lokalt. Somliga äter vegetariskt, andra inte. I Italien flödar mjöl ock kolhydrater, något som äts sparsamt i Asien. Vin funkar för vissa, andra föredrar vatten. De alger som är så vansinnigt nyttiga för somliga, får andra klara sig utan. (Enligt vissa studier verkar det t o m vara så att de tarmfloror vi utvecklar regionalt, skiljer sig åt så att det som är hälsosamt för en folkgrupp kan vara rent onyttigt för en annan.) Inga ledtrådar här heller alltså. Jo, förresten, det finns en, men den återkommer vi till strax.

För inom ett annat område verkar det finnas likheter, likheter med kopplingar till både kroppsrörelse ock ätande:

  • Alla, även de äldre, ingår i ett sammanhang. Alla fyller funktion i flocken, familjen, byn. Det jag gör, uträttar, betyder något, oavsett hur gammal jag är. Jag betyder något, oavsett hur gammal jag är. (Man kan fundera på vad det gör med måendet hos de yngre, som har ålderdomen framför sig, när åldrandet inte framstår som ett straff.)
  • I en förlängning betyder det att det jag gör, dvs min fysiska aktivitet, har ett syfte. Ingenting i kroppen fungerar avskilt från allt annat. En anledning till att så många träningsnyårslöften bryts är antagligen att kroppen inte förstår varför den ska göra det vi bestämt att den borde. Att göra nytta påverkar måendet mer än att göra onytta. 
  • Den som ingår i ett sammanhang äter i ett sammanhang. Tillsammans. Kanske hela vägen: man sår maten, skördar maten, lagar maten, äter maten. Det skapar en gemenskap som sträcker sig längre än sociala konstellationer, livsmedelsverkets riktlinjer ock mat på bestämda tider.
  • Man äter inte bara tillsammans. Man äter långsammare, ock därmed mindre. Hinner känna efter, både hur maten smakar ock när man blir mätt.

Fysisk ock mental rörelse
Nu tillbaka till studien i ingressen. Den om stillasittande ock depression. Att röra på sig är tvivels utan viktigt. Men kanske förenklar vi – återigen – lite för snävt när vi tänker att det bara är den fysiska aktiviteten som främjar det mentala välbefinnandet. Sett till exemplet ovan ser det omvända ut att vara lika sant.

  • Vad händer om vi betonar andra ordet i rubriken istället för första? Gör NÅT istället för GÖR nåt.
  • Vad händer om vi återskapar sammanhangen över generationerna, istället för att, som nu, institutionalisera alla, unga som gamla, som inte är i produktiv ålder (Fundera över skillnaden i att vara produktiv ock att ingå i ett sammanhang). 
  • Vad händer om vi värdesätter variationerna, olikheterna ock låter var ock en bidra med sitt istället för att alla ska göra samma? 
  • Vad händer om vi inser att ingenting i kroppen sker isolerat, ock låter kroppen fungera som flocken: tillsammans. Som en helhet.
  • Vad händer om vi ser fysisk rörelse ock mental rörelse som delar av ett ock samma funktionella system?

Så vi reser oss upp, som studien säger. Ock ser vad som händer.

Eller så tar vi ett steg till, ger vi oss själva ock varandra möjlighet att leva som de människor – homo sapiens – som vi är skapta till. Det kanske inte ger oss svaret på frågan om meningen med livet, men kanske ger det en hint om meningen med levandet.

/

fitness Fotrörelse Gör det enkelt Gott nytt år hälsa immunförsvar kropp och själ kroppen

Vad händer om vi bara låter kroppen vara ifred?

Vi vill gärna tro att kroppen är något som hela tiden måste fixas, hållas i, styras, byggas om, ändras ock rättas till. Den ska optimeras, bantas, stärkas ock bli sitt bästa jag. Inte minst finns en hel hälsosamhetsvärld där massor av människor tjänar sitt levebröd på att hjälpa till med just det. Men tänk om vi gör för mycket? Tänk om kroppen behöver mindre ock inte mer för att må bra?

Inom geriatriken är övermedicinering ett vanligt problem. Det är som om äldre människor SKA medicineras, som om ålder vore en sjukdom i sig. Så vi medicinerar symtomlindrande ock vi medicinerar förebyggande. Biverkningarna medicineras bort med andra läkemedel som ger andra biverkningar ock så vidare. Det här orsaker platsbrist på sjukhusen eftersom många gamla blir inlagda i onödan. Å andra sidan är medicinering i allmänhet ock övermedicinering i synnerhet en statistiskt tung orsak till varför människor dör, så det kanske jämnar ut sig med den där platsbristen.

Extra allt
Kanske är det inte bara inom vården av äldre vi gör så här? Tänk om vi i vår hälsohets ibland ställer till andra problem än de vi tror att vi måste åtgärda. Eftersom vi lever i en värld där människor börjar mota ålderstecken ock åldrande redan i 25-årsåldern, ock där vi tror att vi hela tiden måste bli något annat än det vi är (större, snyggare, smalare, mer vältränade, mindre rynkiga, friskare, yngre, äldre…), har de flesta byggt på oss lager av både krav ock dåliga samveten som leder till mer stress ock sämre funktioner som kräver fler åtgärder ock mer kontrollerat tillfixande.

I den vevan blandar vi ofta ihop hur saker ock ting verkar vara med hur de egentligen är. Vi låter med glädje skenet bedra oss själva ock andra, ock låter oss luras att knappt ätbara bars, proteindrinkar ock energidrycker är mat. Vi tror blint på fitnessindustrins budskap om att styrka är detsamma som hälsa, om hur att se vältränad ut är detsamma som att vara vältränad. Det är det inte.

Mindre smakar mer?
Stress är ett tydligt exempel. Ofta när stressen gör sig gällande, lägger vi till åtgärder. Vi måste göra nåt. Meditera, gå på gym eller träna yoga. Sen skyndar (!) vi oss till yogan för att hinna varva ner. Stress är per definition för mycket av något. Då behöver vi inte mer. Vi behöver mindre. Hälsotillstånd orsakade av stress, av att vi äter sånt vi inte tål eller mår bra av, eller av en psykiskt påfrestande relation, kommer inte att bli bättre av att vi äter ingefära, gör solhälsningar eller tränar spinning så svetten yr. De kommer att bli bättre av att vi accentuerar stressen, matvanorna ock relationen ock tar bort eller förändrar det som bryter ner oss. Mindre. Inte mer.

Visst behöver vi hjälpa till på traven ibland. Ta krafttag eller fylla på förråden. Visst behöver vi röra på oss mer ock äta bättre. Men mer än vem? Ock bättre än vad? Tabellerna, staplarna ock riktlinjerna utgår från människor som inte finns. Det är mätvärden tagna ur sina sammanhang ock ur sina människor. Det finns helt enkelt inga mallar som passar alla. Det finns inte två människor med exakt samma utgångsläge ock förutsättningar. Det finns inte två likadana kroppar. Det finns ingen genomsnittsmänniska.

Hälsooptimering
Ordet optimera har blivit ett modeord i hälsovärlden. Det är väldigt tokigt. Det finns nämligen inget hälsosamt med optimering. Arten Homo sapiens är helt enkelt inte designad så. Homo sapiens är designad för konstant anpassning, kompensation ock förändring. Inte status q. Vår kropp är ständigt aktiv med att laga, bygga nytt ock läka, men också med att mota angrepp. Vi ansätts konstant för mikroorganismer, smittor ock annat skadligt. Vårt immunförsvar anpassar sig ständigt efter nya former eller nya miljöer, ock dess förutsättningar att göra det varierar beroende på t ex näringsstatus. Vi är byggda för att överleva under brist ock umbäranden, inte optimera hälsan under överflöd. 

Det är det normala. Ett ”optimalt” läge skulle bara vara i sekunder eftersom kroppen är i konstant förändring. I ett (i praktiken omöjligt) optimalt läge, det vill säga där alla värden är i exakt den nivå de behöver vara just då, slutar systemen jobba, eftersom det inte finns nåt mer att kämpa mot. Eller för. Ock det i kroppen som inte används slutar fungera. När de gamla säger att ”lite skit rensar magen” så har de en poäng just i att det håller systemen aktiva. Det är inte optimalt. Men det är hälsofrämjande.

Känna efter
Kroppen har alla de här förutsättningarna att återuppbygga, läka, röra sig lagom, ta i lagom, må så bra den kan här ock nu. Den kan om vi låter den. Om vi ger den förutsättningarna till det. Om vi slutar hindra den. För kanske är det det vi gör mest när den inte får vila, när vi tvingar på den för högt tempo eller att ta i mer än den vill, eller försöker kontrollera hur den ska röra sig eller stoppar i den mat den inte vill ha. 

Låt oss helt enkelt prova att börja hälsosamheten från ett annat håll: vårt eget. Prova att börja där du är, inte där du vill vara. Starta med förutsättningarna som finns istället för med de som inte finns. Låt kroppen vara där den är ock ge den utrymme för förändring. Den vill må bra. Den vill förändra. Ock får den chansen kommer den att tala om vilken hjälp den behöver. Om vi lyssnar. Känner efter.  Vilken sorts rörelse den behöver. Vilken näring. Vilken vila ock vilken hållning. Vilken sort beröring eller socialt sammanhang.

Ibland kanske vi helt enkelt ska nöja oss med att känna efter ock låta kroppen sköta det den skött i miljontals år, fast det är svårt för många att tänka så, att släppa taget. För faktum är att väldigt mycket av det den sköter, har vi fortfarande ingen aning om hur det går till.

Gott nytt år!

Hälsa hälsa

Yoga ock Alvedon

Multitasking-yoga-illustrator-maja-larsson

I takt med att vi bygger ett samhälle ock en värld som gör oss sjuka, olyckliga ock sämre fungerande, växer marknaden för hälsovägledning, terapi ock alla former av träning. Men om vi inte tänker oss för, riskerar vi att hamna i ett virrvarr av verkningslösa quickfixar, brandkårsutryckningar i friskvårdsformat ock snabbverkande pillerlösningar i RDI-doser*. Eller så är vi redan där.

”Jag är så stressad! Det är så mycket nu! Jag måste komma igång med yogan!” Liknande fraser hör jag med jämna mellanrum. Som om vi löser konsekvensen av ett överfullt schema genom att trycka in lite till?

Multitasking-yoga-illustrator-maja-larsson

Så jag brukar fråga: ”Okej, ock vad tänkte du ta bort istället?” Då får jag ofta en undrande blick innan det kommer en resignerad suck. ”Ja, nej, så har jag ju inte tänkt, förstås…”

Man kan fråga sig varför vi gör så, varför vi lever som om tiden ock schemat var ett ständigt tänjbart nät som alltid går att fylla med lite till, oavsett hur fullt det är. Men det är inte vad det här inlägget handlar om. Så något svar kommer inte. Inte här. Inte idag.

Mer eller mindre
Men faktum är att de liv vi lever ock den civilisation vi skapat ur ett evolutionärt perspektiv är tämligen extrema ock inte på något sätt anpassade efter dem vi är: Homo sapiens. Ofta försöker vi balansera det extrema med andra extremer, som
– gymträning (de flesta gymredskap är anpassade för muskelbygge, inte för naturlig rörelse. Att bära omkring på extra muskler i onödan är inte heller något våra ursprungliga förfäder skulle vilja slösa energi på),
– piller (medicin som dövar, kosttillskott som kompenserar, ock vi slipper tänka),
– konstgjord andning (eller kontrollerade andningsövningar. Har sina förtjänster, men att styra den funktion som är vår allra mest grundläggande ock självgående är inte särskilt naturligt),
– ock mat som inte är mat (näringsberikade halvfabrikat, energy bars ock prefab smoothie).

Tänk om dessa extremer inte alls balanserar upp varandra, utan snarare tynger ner så mycket i var sin ända att balansbrädan snart går av på mitten? Förstå mig rätt. Det finns massor av bra hälsohjälp att få, men om vi glömmer bort vilka vi är ock var vi kommer ifrån, kommer vi inte heller ihåg vad som faktiskt är bra för oss. Att ta i mer när kroppen skriker efter mindre, att bedöva smärtan med värktabletter istället för att fundera på vad som gör ont, eller kontrollera sin andning istället för att fundera på varför inte andningen går av sig själv, sådär som normal andning gör, hjälper oss inte att må bättre. Inte i längden. Det hjälper oss att orka fortsätta må sämre ett tag till.

Optimerad hälsa
Jag mediterar ibland. På olika sätt. Jag har lite olika tekniker för olika syften eller tillfällen. Mina tekniker ser inte ut på samma sätt vid livskriser som vid vardagsstress, till exempel. Nu, mitt i en separation, fokuserar jag på nuet, på vardagen ock ja, på andningen. Jag fokuserar på att behålla orken ock humöret, på att inte läcka. Men när jag mår som bäst behövs ingen teknik. Då kan jag sitta på en stubbe ock glo, bara, utan att bli rastlös. Sitta ock hålla käften. Bara. Allt det andra är verktyg att ta till när jag är stressad ock rastlös (samma sak), när jag inte är där jag helst skulle vara ock där jag hade varit för det mesta om inte jag ock vi krånglat till världen så förbannat. 

Men ibland är det kul att meditera med tekniker för att uppnå specifika syften. På samma sätt är det begripligt att hårdtränande människor pressar sig långt över smärtgränser för att prestera, eller att finslipa sitt näringsintag för att toppa sina värden. Men i grunden hälsosamt är det inte, helt enkelt för att det inte är så vi är skapta att fungera. There is no such thing as ”optimal hälsa”. Vi är byggd för att anpassa oss, för att överleva ock må tillräckligt bra under sämsta möjliga omständigheter. Vi är byggda för att ta i så lite som möjligt, inte så mycket som möjligt. Vi är byggda för att skärpa ämnesomsättning ock förbränning under perioder av svält, inte för konstant ätande.

Att flytta till en grotta ock leva på bark är inte lösningen, såklart. Poängen här är att vi vinner på att fundera på vad vi, våra organ, kroppsdelar, system ock celler egentligen är byggda för, innan vi fyller våra liv med hälsomåsten, träning ock dåliga samveten. Bara för att något har visat sig ha ”hälsoeffekter” i det lilla (mätbara) perspektivet, behöver det inte betyda att det är vad vi behöver om vi zoomar ut ock ser till helheten.

Hälsosamhet ska kännas bra, träning ska vara kul, ätande ska vara lustfyllt. Att trycka i sig en rawfoodkaka ock svepa en svindyr ingefärsshot, ock stressa till yogan för att kunna slappna av ock öva på att andas, är sällan det vi mest behöver. Oftast behöver vi göra mindre, inte mer.

Ibland räcker det med att bara sitta på en stubbe ock hålla käften. 

*RDI – Rekommenderat Daglig Intag

barfota fötter Rörelse Rörlighet sensomotorik Skor smärta

En handbok om fötter ute nu

Alla behöver en handbok om fötter. Vi inte bara glömmer bort dem, vi stänger in dem, hindrar dem att fungera ock talar nedlåtande om dem. En handbok om fötter ger fötterna upprättelse ock lär dig hur de kan hjälpa hela dig att bli rörligare, starkare, friskare, snabbare ock gladare. Så jag skrev en.

En handbok om fötter - bokens framsida

Liv är rörelse. Rörelse är liv. Rörliga fötter påverkar ditt liv. Fötter är en del kroppen, samma kropp som lever ditt liv. Det går inte att skilja på de sakerna. Fötterna spelar faktiskt en betydligt större roll i våra liv än vad vi tror. De hänger ihop med hur vi mår i stort. Men det märker vi inte förrän vi får problem. En handbok om fötter ger ett nytt perspektiv på hela kroppen.

Så här skrev förlaget Fantasi & fakta i pressmeddelandet för boken:

Det som händer i fötterna händer i kroppen

När vi stänger in fötterna i trånga skor stänger vi in hela kroppen. Men det omvända gäller också – när vi tar hand om fötterna så tar vi hand om hela kroppen. En ny handbok om fötter vill få oss att se på kroppen i ett annat ljus.

Vi vill ha torrt på fötterna när vi ska uttala oss om något. Vi gör saker på stående fot och när vi väl bestämmer oss sätter vi ner foten. Och ibland blir vi kanske lite runda om fötterna.

Många av våra kända uttryck utgår från fötterna, även om vi inte är medvetna om det. Och det är väl naturligt eftersom fötterna är våra mest avlägsna kroppsdelar, något vi gömmer och glömmer i strumpor och skor.

”Jag vill göra människor mer medvetna om sina fötter”, säger författaren Pa Sandberg. ”Fötterna spelar faktiskt en betydligt större roll i våra liv än vad vi tror. De hänger ihop med hur vi mår i stort. Men det märker vi inte förrän vi får problem.”

En handbok om fötter är inte bara en bok om fötter. Även om den innehåller övningar för fötterna handlar boken först och främst om hälsa för hela kroppen, ur ett nytt perspektiv.

Om författaren

Pa Sandberg kallades P-A när han växte upp, även om han döptes till Per-Anders. För att inte konkurrera med sin pappa om smeknamnet tog han bort bindestrecket och bytte namn till Pa. Det var först långt senare, när han redan jobbade som fot- och kroppsterapeut, som en vän berättade att pa betyder fot på persiska.

Pa Sandberg är föreläsare, kropps- och rörelseterapeut med inriktning på fötter. Han hjälper människor från hela landet med smärtlindring, rörelseträning och livsstilsförändring. En handbok om fötter är hans första bok.

Snart finns den på Adlibris ock Bokus. Tillsvidare kan du köpa den här.

barfota Fotrörelse Stabilitet

Stabilitet och rörelse

stabilitetspyramid-foto-maja-larsson

Enkelt uttryckt: stabilitet går neråt, rörelse uppåt. För att kroppen ska förstå skillnaden måste den få förutsättningar att känna efter. Annars lurar vi lätt kroppen att agera tvärtom. Då får vi problem med både hållningen och rörligheten.

stabilitetspyramid-foto-maja-larsson
Tänk dig en pyramid. Så stabil så den står i tusentals år. Därför att basen, den breda delen, vilar på underlaget. Tyngden är där nere, nära marken. Ju stabilare bas, desto lättare ligger den övre delen där den ska. Toppen behöver inte stabiliseras om den vilar på stabil grund. Omvänt, hade det krävt mycket arbete för att balansera och hålla en uppochnervänd pyramid upprätt.

Det fungerar precis likadant med kroppshållning. Med stabila fötter och underkropp står vi stadigt. 

Men en stabil pyramid rör sig dåligt. För att skapa rörlighet behöver vi komma opp från marken. Nu fungerar den uppochnedvända pyramiden. Ungefär som när du ska cykla: innan du tar fart står du lågt, med en, kanske två, fötter i marken. Stabilt och säkert med mycket markkontakt. Men du kan inte cykla där nere, så när du tar fart reser du dig upp och minimerar markkontakten. Samma gäller utan cykel. Fötterna och underkroppen är fortfarande viktiga, men deras uppgift skiftar från stabilitet till aktivitet. Deras riktning skiftar från neråt till uppåt.

rörelsepyramid-foto-maja-larssonAlltså. Neråt är stadigt, uppåt är rörligt. Ofta gör vi tvärtom, eftersom vi dels avaktiverar nervsystemet med skor och andra skydd som fungerar ungefär som tandläkarbedövningar för fötterna och kroppen. Dels för att vi lurar kroppen att tro att den gör nåt den inte gör. Så här:

Om att sträcka på sig…
Rörelse är det normala för kroppen, rast och orörlighet är undantaget. Men framförallt är vi byggda för distinkta skillnader mellan rörelse och vila. Att sitta, ligga eller stå är vila. Då har vi tyngden neråt. Arbete är lika med rörelse, då lättar vi från marken och minskar friktionen mellan kotor och i leder för att röra oss lätt och minska slitaget. Men, och det här är väsentligt, det är just rörelsen som gör oss rörliga. Som en nysparkad boll: rörelsen håller bollen uppe, men när den tappar fart faller den mot marken. 

Rörelse skapar rörelse. Stabilitet ger stabilitet.

…eller stå aktivt
Men vi har vänt på begreppen, de flesta av oss sitter eller står och arbetar; vi signalerar vila till nervsystemet samtidigt som vi slår på aktivitetssystemet. För kroppen blir det mycket förvirrande, och resultatet blir omvända eller motstridiga signaler. Om du t ex behöver hålla in magen, dra bak axlarna och ”sträcka på dig”, är det för att den nedre delen av kroppen inte står stadigt. Att ”stå och hänga” är i sig inget bekymmer eftersom nervsystemet uppfattar det som paus och vila från normaltillståndet rörelse. Att stå och jobba uppfattar kroppen som rörelse, så den flyttar upp tyngdpunkten som om vi var i rörelse. Men eftersom ingen rörelse finns som håller rörelsen igång, blir konsekvensen leder och muskler som spänns i onödan. (Lägg därtill till den stress som ofta infinner sig t ex framför en dator. En stress som automatiskt ökar på spänningarna i kroppens alla muskler.)

När vi gör ståendet till det normala behöver vi stå aktivt, eller rörligt; vi behöver medvetet aktivera ståendet, genom att flytta tyngden neråt så vi slipper spänna rygg, axlar och nacke. Skillnader är ungefär densamma som mellan att stå och se cool ut i en bar, och att vara fotbollsmålvakt som är beredd att ta en straff. Det ena är passivt, det andra aktivt. Men båda är exempel på stående.

Att stå aktivt är alltså inte detsamma som att spänna magen eller dra bak axlarna. Bra hållning börjar med fötterna. Måste du ta i för att ha en bra hållning, så är det ingen bra hållning.

Skor som bedövar
När vi går med fullt av skor på fötterna händer det omvända. Skorna bedövar och hjärnan får inga signaler om vad som egentligen försiggår. I brist på nervsignaler blir hjärnan osäker och signalerar stabilitet. Den signalerar ”neråt”. Om du känner någon som går med tunga, ljudliga steg är det för att rörelsen går neråt istället för uppåt. Sånt sliter. Tids nog kommer det att göra ont någonstans.

Samma sak gäller vi löpning och springning, och framförallt vid avarten joggning. För stabilitetens skull springer vi neråt istället för uppåt. Vi sätter i foten i marken (neråt) istället för att lyfta den (uppåt). Och vi spänner muskler som inte behöver spännas. Konsekvenserna av det är många och märks ofta i hälar, vader, knän eller rygg. 

Vad det här handlar om är att följa kroppen istället för att tvinga den. Låt kroppen göra det den kan bäst. För den kan det, mycket bättre än alla medvetna övningar, ställningar, pausgympor, balansplattor, steglängder, skodämpningar, ilägg och löptekniker i världen. Nervsystemet, eller kroppshjärnan är mycket smartare än den mer eller mindre tänkande delen av hjärnan. Därför kommer du närmare effektiv och smärtfri rörelse, precis som hållning, genom att ta i mindre, inte tvärtom.

Hjälp kroppshjärnan att göra det den är till för. Ge den förutsättningar att känna efter. Ta kontakt med dina fötter. Ta i mindre och få mindre ont. Det är den typen av rörlighet jag jobbar med.

 

Ps. Detta är en förenklad beskrivning av två grundlägen. All rörelse, till exempel balansgång, dans, terränglöpning eller kampsport, bygger på att växla och skapa balans mellan alla de lägen som finns på skalan mellan stabilitet och full rörlighet.

/

hjärnan Nervsystem Rörelse träning

Men träna hjärnan?

Samspelet-kroppshjärnan-illustration-maja-larsson

Vi är ganska lättlurade, vi människor. Ge oss en enkelt förpackad tes som går i linje med våra rätvinkliga tankebanor, så går vi på det direkt. Hänvisar du dessutom till några vetenskapliga studier som påstås bevisa tesen, så är vi frälsta. Som till exempel att man blir smartare av träning.

Träning-1a-illustration-maja-larssonRopen om all tränings förträfflighet skallar från ganska många håll, ock som i alla rörelser med religiös framtoning, dit somliga av träningsindustrins ock hälsotrendens olika grenar får räknas, fylls skaran av anhängare som ropar halleluja på. Just där, i det oreflekterande nickandet, ligger faran; någon som vet har sagt det, alltså är det sant.

Somliga säger att forskningen visar, eller tyder på träningens alla hälsoeffekter. Andra, som inte riktigt är med på hur vetenskaplig forskning går till, drar till med att det ena eller andra är ”bevisat”. Det är mycket ovanligt med vetenskapliga bevis för någonting. All vetenskaplig forskning inriktas på att finna mer eller mindre starka belägg för att en tes skulle kunna stämma. Tesen med starkast belägg får råda till dess att en annan tes får starkare belägg ock tar över som rådande ”sanning”. Det händer hela tiden.

Kan man mäta hälsa?

Men framförallt utgår vetenskaplig forskning från givna frågeställningar. Varje studie bör koncentreras till en enkelt definierbar, mätbar fråga. Att till exempel mäta hälsosamhet eller välmående är således omöjligt, eftersom båda begreppen innehåller oändligt många komponenter ock parametrar, ock eftersom du ock jag förmodligen värderar dessa parametrar helt olika. Sådana luddiga undersökningar förekommer, men de säger inte så mycket. Om vi däremot mäter blodtrycket i relation till mängden socker man äter blir det konkret, men så värst talande för det totala välbefinnandet blir det inte.

Så vi kan inte mäta hur du mår av ”träning”. Vi kan välja ut ett visst kroppsligt värde ock väga det mot en viss form ock viss mängd av fysisk aktivitet. Ock kroppen är som bekant mer komplex än så. Ett problem här är att vi ofta blandar ihop olika begrepp som, träning, motion ock vardagsmotion med fysisk aktivitet eller att helt enkelt röra på sig. Du kan läsa mer om det i min bloggserie TRÄNING ÄR JU BRA! BRA FÖR VAD?

Men tillbaka till att bli smart av träning

Företrädare för tesen att träning är bra för hjärnan har egentligen inte svarat varken rätt eller fel på frågan om man blir smartare eller får högre betyg av träning. ( Jo, möjligen på frågan om högre betyg. Men att vara smart ock få bra betyg har inte nödvändigtvis med varandra att göra.) Det är själva grundfrågan som är felställd. Tesens grundfråga utgår nämligen ifrån, ofta uttalat, att jaget sitter i hjärnan, att hjärnan – ock särskilt den mer eller mindre tänkande delen av hjärnan – är kroppens chef, den som bestämmer, ock att kroppen på något sätt skulle vara hjärnans underdånige tjänare. Det är bara det, att det på ett neurologiskt ock fysiologiskt plan, förhåller sig precis tvärtom. 

Faktum är att vår kunskap om hjärnan är mycket begränsad. När vi ser vilka områden i hjärnan som aktiveras så säger det inte så mycket om vad som faktiskt händer där. I ett virrvarr av elektriska impulser, kemiska processer ock hormonella växlingar sker saker hela tiden. Allt detta är beskrivet, så gott det nu går, med hjälp av tankar, ett verktyg som ingen heller kan förklara vad det är. I princip använder vi alltså ett verktyg (tankarna) som vi inte vet vad det är, för att förstå ock förklara…allt?

Varför hjärna?
Samspelet-Kroppshjärnan-illustration-maja-larsson

Däremot har vi en ganska klar bild av VARFÖR vi har en hjärna. Det är för att kroppen ska kunna röra sig. Vår utvecklade hjärna kom inte till för att vi skulle räkna algebra eller programmera mjukvara. Inte heller kom den till för att mäta kalorier ock följa träningsschema, utan för att förfina vår rörelseförmåga. Det är hjärnan som är kroppens tjänare, inte tvärtom.

Så när hjärnan fungerar bättre av fysisk aktivitet, så är det helt enkelt för att den får ägna sig åt det den är till för. Alla kroppsdelar som inte används förtvinar. Så även hjärnan. Vårat problem är inte bristen på träning, utan att vi i allt lägre grad lever som vi är formade att leva. Vi utgår från hur vi ska passa in i den tillvaro vi skapat, mer än utifrån vilka vi faktiskt är. Lite som att vi skulle tvinga fiskar att klättra i träd.

Om vi inte letar lika selektivt i forskningslitteraturen, så hittar vi studier som inte sjunger träningens lov. Inte för att det skulle vara dåligt att röra på sig, utan för att det är stor skillnad på hur man gör det. Ock just det vi kallar träning är ofta kopplat till stress ock prestationstänk som sällan är hälsofrämjande. Modern idrott är också kopplat till, för Homo sapiens i allmänhet ock för stressade ock sittande Homo sapiens i synnerhet, onaturliga, begränsade ock monotona rörelsemönster, vilket ökar risken för skada ock smärta. Därför är både fysisk ock psykisk ohälsa så vanlig bland elitidrottare.

Nervsystemet=kroppshjärnan
Kroppshjärnan2-illustration-maja-larsson

Man kan fråga sig varför vi behöver alla dessa mer eller mindre mätbara incitament för att använda våra kroppar. Vi vet ju att den mår bra av att röra på sig. Det är något fullständigt basalt ock grundläggande i att vara människa. Men vi behöver inte krångla till det. Vi behöver leka. Ock vi behöver använda hjärnan ock kroppen tillsammans, inte var för sig. Det gör vi med nervsystemet. Genom att känna efter ger kroppen ock nervsystemet hjärnan signaler ock beslutsunderlag att omvandla till motoriska direktiv som kroppen mår bra av. Brist på såna signaler stressar hjärnan att börja spänna kroppen på ett sätt som vi tror vi måste stretcha oss ifrån.

Kroppshjärnan är smartare än frontalloben. Kroppshjärnan kan resa kroppen upp från en stol, men ingen frontallob har ännu lyckats förklara hur det går till. Kroppen fungerar dåligt utan hjärna, men hjärnan är totalt värdelös utan en kropp att samarbeta med ock lära tillsammans med. Just därför händer det så mycket i kroppen när man går utan skor, med fötterna ock alla dess tusentals nervändar direkt mot marken. 

Slutsatsen är glasklar: du blir smartare barfota. 🙂

/

Föreläsning Fotrörelse Rörelsekreativitet

Föreläsningen – the Movie

Primaten-pasandberg-majapanaset-30jan2018

Intresserad av en annorlunda föreläsning. Om Hälsa, rörelse ock Fötter? Eller om träning. Kan man träna sitt nervsystem? Eller om rörelse ock kreativitet? Rörelsekreativitet! Om att hjärnan sitter i händerna ock fötterna, inte bara i huvudet.

Här är ett kort sammandrag av vad det kan handla om:

Föreläsningen på PriMaten i bilder from Pa Sandberg on Vimeo.

Skicka ett mail så pratar vi om saken. Ock kolla in Maja hemsida. Maja Larsson, det är hon som tecknar rörelsekretiviteten.

/