Browsing Tag

ryggont

ryggproblem ryggskott smärta

Ryggbesvär

kontorsstol-llustration-maja-larsson

Ont i ryggen. Stel i nacken. Vårt västerländska levnadssätts avigsidor är så omfattande att ryggbesvär knappt ens klassas som problem längre. Vi knaprar smärtlindrande ock ser de dåliga ryggarna som något nästan normalt.

Ryggen är stor till yta ock innehåll, ock ofta är det svårt att urskilja eller avgöra i vilken del eller vilket lager olika ryggbesvär sitter. Är det de stora ryggmusklerna – filéerna – eller de små ryggradsmusklerna? Kanske spänner revbenens alla muskler ihop en stressad bröstkorg? Det kan vara rumpan eller axlarna som ställer till det? Eller trötta njurar? Eller något helt annat, eller lite av varje? Eftersom vi dessutom sällan har tid att riktigt känna efter så blir det ännu otydligare. Vi har, kort ock gott, ont i ryggen.

För att inte göra det här inlägget längre än nödvändigt, hänvisar jag till Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador, där jag beskriver hur stället för smärta sällan är stället för orsaken. Ett tydlig exempel på det är värk i ländryggen, som ofta beror på en allt för stor svank, som i sin tur är orsakad av för korta höftböjarmuskler på framsidan av bäckenet, ock/eller korta eller spända quadriceps-muskler på lårets framsida.

Står ock hänger
En annan, men ofta sammanlänkad, orsak till samma problem är att vi ofta står med kroppstyngden på hälarna ock med översträckta knän. Kort kan man säga att vi står ”Statiskt” i stället för ”rörligt”. Det vill säga att vi liksom slappnar av ock sjunker ihop i stående ställning – vi ”står ock hänger”, med översträckta knän, lätt framåtriktat bäcken ock lite gamnacke – vilket är naturligt för korta stunder, men ska vi stå längre stunder måste vi stå ”aktivt”. Tänk dig att du istället för att ”stå ock hänga” står beredd till rörelse, lite som en servemottagare i tennis, eller en fotbollsmålvakt inför en straffspark, så kan du ana skillnaden.

kontorsstol-llustration-maja-larssonSamma sak gäller vårt myckna sittande, som är en ännu större orsak till många ryggbesvär. Vi är över huvud taget inte skapade för att sitta i den omfattning vi gör, men framförallt inte så ”passivt” som blir resultatet både i mjuka soffor, äggskalsformade bilsäten eller avlastande s.k. ergonomiska kontorsstolar. Det finns mängder av sätt att sitta på (eller låta bli att sitta på) för att förebygga eller lindra ryggproblem. Vi kommer troligen att prata om dem under behandlingen. Det är också en del av det jag kan hjälpa till med för att göra din arbetsplats hälsosammare.

Kompensationer
Oavsett vad som är orsaken till krånglande ryggar, så är det nästan alltid olika typer av kompensationer, till exempel muskler som borde vila men som tvingas bära upp kroppen när vi tappar vår grundläggande hållning. I kombination med t ex stressat spända axlar får en konstant smärta som vi tenderar att vänja oss vid. Detta skapar snedbelastningar som förr eller senare ger sig till känna. Eftersom hela överkroppen är ett sammansatt paket, fördelar sig skavankerna över större områden.

Problem med tennisarmbåge eller musarm startar t ex ofta i ryggen vid skulderbladen, ock fortplantar sig via spända axlar ut i armen, medan smärta mellan skuldrorna å andra sidan, kan ha, åtminstone delvis, orsak i korta bröstmuskler, kanske en konsekvens av allt för mycket framåtlutande framför datorn.

Ålderskrämpor
Så precis som i Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador, går behandlingen, förutom att via zonterapi ock anatomisk reflexologi lindra symtom ock spänningar, ut på att hitta orsak, eller orsaker. Ofta har man byggt på lager av kompensationer innan besvären börjar märkas på allvar.

Att vi inte alltid märker av problem förrän sent, beror på flera saker. Ett är kroppens nämnda förmåga att kompensera för funktionella brister. Ett annat är vi i vår stressade tillvaro inte har tid att känna efter ock nervsystemets därpå följande förmåga att vrida ner smärtsignaler vi inte lyssnar på. En tredje orsak är att vi degraderar smärta ock stelhet till vad vi brukar kalla ålderskrämpor. Som om det vore normalt att bli stel ock få ont för att man passerat 40.

Det är det inte.

 

Läs mer:
Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?


Boka tid

/

hjärnan sensomotorik smärttröskel stresstålighet

”Känn inte efter så mycket!”

gubbar-energi-zonterapi-pa-sandberg-pasandberg-illustration-maja-larsson

”Jag har hög smärtmuskel” säger många. Andra säger ”Jag är stresstålig”. Som om det vore något bra. Det kan vara två stora orsaker till att ohälsan ökar.

gubbar-energi-zonterapi-pa-sandberg-pasandberg-illustration-maja-larssonVi skiljer ofta på kropp ock hjärna. På samma sätt som en ortopedläkare benämner en kropp efter dess olika delar, som om de fungerade var för sig, pratar vi om vad hjärnan kan ock gör, eller vad som händer i hjärnan (dvs klumpen uppe i skallen) när vi gör det ena eller andra.

På senare tid har t ex forskning (blytung är den också, forskningen, enligt psykologen ock hjärnforskaren Anders Hansen) visat att träning/motion/att röra på sig påverkar delar av hjärnan som gör oss mer stresståliga (Att stressa mindre verkar däremot inte vara något alternativ). Ur ett zonterapeutiskt perspektiv är det såklart intressanta vetenskapliga rön. ”Tänk att det kan hända saker i huvudet när jag rör på benen ock fötterna! Otroligt!” Jo, hej ock välkommen. Det är ungefär den principen vi zonterapeuter jobbat efter i alla tider.

Hjärnan i kroppen
Men hjärnan är inte bara en klump i huvudet. Först ock främst ligger hjärnan i vad vi kan beskriva som en påse med vatten (eller cerebrospinalvätska, som det heter). Den påsen fortsätter ner i ryggen hela vägen ner i svanken. Där kallar vi det ryggmärg ock ryggmärgsvätska, men det är samma påse. Inte bara skallen alltså.

Ut ifrån påsen går en massa trådar som delar upp sig i mindre trådar som löper vidare ut i precis hela kroppen. Det är nerverna. Dessa nerver är inte enskilda delar som jobbar var för sig utan integrerade delar av hjärnan. Hjärna, ryggmärg, nerver – en enhet med olika huvuduppgifter men i samma funktionssystem. Nerverna binder samman hjärnan med alla delar av kroppen – alla – ock bildar ett system, en enhet.

De fem sinnena
De fem sinnena är inte fem. De är fler än så. Hur många har vi antagligen inte koll på. Syn, hörsel, känsel, lukt ock smak arbetar tillsammans med andra sinnen vars funktioner inte är lika tydliga men väl så viktiga. Men av alla dessa verkar syn ock hörsel ha fått alldeles förskräckligt dominanta positioner i vårt samhälle. Det vi ser ock hör i kombination med den relativt lilla del av hjärnan som sköter vad vi brukar kalla ”rationellt tänkande” (jag skriver ”brukar kalla” för det där att vi människor skulle vara rationella är i det stora hela en illusion. Läs t ex ”Tänka snabbt och långsamt” av nobelpristagaren Daniel Kahneman).

De andra sinnena blir ofta satta på undantag. Vi äter utan att hinna känna smakerna, eller utan att bry oss för vi kollar på Let’s Dance eller frukost-TV samtidigt. Men framförallt så känner vi inte efter. I kroppen. Sensomototik kallas det med ett fint ord, det vi inte använder. Sensomotorik är det inbyggda system vi har för att röra oss smidigt ock effektivt. Eller för att röra oss alls.

Hela kroppen alltså
Sensomotoriken är inte en enskild funktion. Det är ett samverkansprojekt mellan hjärna, nervsystem, muskler, leder ock alla andra sinnen. Hela kroppen, alltså. Inte en kroppsdel som sköter en sak.

Förr i tiden, när vi fortfarande fungerade som de homo sapiens vi ändå är, var det sensomotoriken som hjälpte oss att förstå vår omgivning, t ex att kunna gå i terräng utan att se var vi satte fötterna. Men det var också sensomotoriken som hjälpte oss att använda vår kropp smart, dvs på sätt som inte gjorde ont. På sätt som höll oss friska, pigga ock ock hela. Ock på sätt som spar energi.

Idag gör vi tvärtom. Inte bara i en allt för rörelsefattig vardag, där vi sitter ock sitter ock sitter – med skorna på – utan att känna efter hur vi sitter. (Att sitta är inte ett normalt mönster för homo sapiens. Men vi kan. Egentigen. Titta på ett litet barn. Det sitter med rak rygg utan att någon talat om att man ska det. Det sensomotoriska systemet säger att det är smartast. Sen skaffar vi ryggstöd, slutar lyssna på kroppen ock säckar ihop.)

No pain no gain
Även i träningssammanhang stänger vi av det som får oss att göra det som är bra för oss. Istället biter vi ihop. Tar ut oss till det yttersta. Tar i så det gör ont. ”No pain no gain” säger vi ock lägger på några kilo på skivstången. Att jobba hårt är viktigare än att jobba smart. Ock bredvid står homo sapiens ock skakar på huvudet.

Men hjärnkroppen (eller kroppshjärnan) behöver sensorisk information för att funka. En kroppsdel som inte används slutar funka. Det är t ex på grund av flitigt skoanvändande som så många har svårt för nåt så enkelt som att vicka på tårna. Alla våra rörelser aktiverar hela systemet, från tån som viftar, upp till olika nervcentra uppe i hjärnan. När vi ignorerar det stänger vi ner delar av hjärnan. När vi stänger ner hjärnan fungerar vi sämre. Hela vi. Inte bara tån.

Så nej, vi ska inte känna efter mindre. Vi ska känna efter mer. Att vara stresstålig eller ha hög smärttröskel betyder att man stängt av det system i kroppen som får oss att fungera. Så vi behöver inte öka tempot, vi behöver sänka det. Känna efter. Lyssna på kroppen. För den snackar med oss hela tiden. Ock lyssnar vi inte när den pratar vänligt så kommer den att börja skrika åt oss. Då brukar det göra ont.

Det ska inte göra ont att stå eller gå eller springa. Inte om vi gör det som homo sapiens skulle ha gjort det.

Att somliga blir rastlösa ock tycker kroppen kliar i en värld av stolar är ett friskhetstecken, inte tvärtom.

Ock ibland kanske vi mår bättre av att vifta på tårna än av att svettas under skivstång.

Bara en tanke.

Ock känsla.

Läs mer:
/
ledvärk skador smärta zonterapi

Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador

Aj-smärta-illustration-maja-larsson

Man skulle kunna tro att det är är ett enkelt ock konkret område, till skillnad från röriga hormoner ock luddigt immunförsvar. Men det är precis tvärtom.

Aj-smärta-illustration-maja-larssonInom ortopedisk medicin är ett knä ett knä ock en arm en arm. Nacke är nacke ock rumpa är rumpa ock aldrig mötas de två, trots att de förenas av en ryggrad som utgör stommen för hela kroppen.

Tyvärr lever det synsättet kvar på många håll, men allt fler naprapater, zonterapeuter, kiropraktorer, massörer ock fysioterapeuter har börjat arbeta utifrån att kroppen är en fungerande helhet, inte enskilda kroppsdelar, ock att krämpor, besvär ock smärtor inte alltid, eller rent av sällan, har sitt ursprung där de tar sig uttryck.

Kroppen ingen maskin
Vår kropp är snillrikt konstruerad, på sätt som som skiljer den milsvida från datorer, maskiner, robotar ock alla smarta apparater i världen. En av dessa skillnader är, att när någon del av kroppen inte jobbar optimalt – det kan bero på nya skador, konstruktionsfel, sjukdom, gamla läkta skador, utläkta inflammationer, för mycket sittande, näringsbrist, dåliga skor, alldeles för bra (läs fotriktiga) skor, m.m. – så går en annan del in ock gör jobbet. Det gäller hjärnan, inre organ ock muskler. (Det är därför man ofta pratar om ”balans” när det kommer till hormonella störningar eller nedsatt immunförsvar.)

Om t ex dina höftböjarmuskler är för korta, vilket de ofta är på oss sittande ock tränande människor, ock inte riktigt klarar av sitt höftböjar- ock sträckarjobb, så kommer lår, vader, fötter, rumpa ock ländrygg att lösa så att rörelserna utförs. Det blir inte rätt men det funkar. Åtminstone ett tag.

Orsak ock verkan
Men ger vi inte kroppen möjlighet att återfå ursprungsfunktionen, kommer de vikarierande musklerna att bli utslitna. Leder ock muskelfästen som tvingas jobba utanför sin comfort zone blir inflammerade ock ömma. Andra muskler ock kroppsdelar kommer i sin tur att hoppa in ock ta över för vikarierna, ock så vidare. Ofta skapar detta en muskulär obalans där vissa muskler jobbar för mycket medan andra jobbar för lite. Till slut går du omkring med smärta någon helt annanstans än där problemet började. Att vissa muskler jobbar för lite dock är dock inte detsamma som att dom är svaga. Det är snarare signalsystemen, ock kedjorna av olika muskler i samverkan, som tar andra vägar.

Styrka ock stretching?
Konventionella universallösningar brukar vara, (förutom smärtlindrande medicin som bara tar bort de signaler som ska hjälpa oss förstå att något är fel) styrketräning ock stretchning. Men det är, som nämnts, väldigt ovanligt att smärta i rörelseapparaten beror på bristande styrka eller för små muskler. Ock om nu orsaken sitter någon annanstans än där det gör ont (Det gör den nästan alltid.), så kommer stretchning av den aktuella leden eller muskeln möjligen att kännas skönt. Men hjälpa kommer det inte.

(Intressant i sammanhanget är att just träning ock stretching, som ska vara – ock i många avseenden är – den hälsosamma delen av vår tillvara – ock som ofta plockas fram som lösningen på våra krämpor – inte sällan är starkt bidragande till problemen från början. Idrottsskador utgör en stor del av arbetsunderlaget för många naprapater, kiropraktorer, massörer ock sjukgymnaster. Därmed inte sagt att vi inte ska träna. Men trender ock träningsindustrier har gett oss en många gånger skev bild av träning ock dess effekter. Men det återkommer jag till här på bloggen efter nyår.)

Fötterna ofta inblandade
Visst finns det muskler som efter lång tid av inaktivitet som behöver träning. Musklerna i fötterna är ett sånt exempel. Precis som en arm, gipsad efter ett armbrott, förtvinar till funktion ock storlek, ock behöver rehabiliteras, så har fotens styrka ock funktion avtagit efter år i skor. Detta leder till felaktig fotisättning, försämrad hållning ock inkorrekt steg, vilket ofta leder till belastningssmärtor i andra delar av kroppen.

Det är inte ovanligt att knäproblem eller ryggsmärtor har sin grund i stela, snedbelastade fötter. (Dock gäller även det omvända: dålig hållning, t ex pga för mycket sittande påverkar fötternas hållning.) Men med funktionsträning ock aktivering kommer styrka tillbaka. Att tvärtom försöka förbättra funktionen med styrka är svårare. Här är zonterapi på fötterna såklart synnerligen lämpligt, både förebyggande ock behandlande.

Gamla sår ock fattiga vänner…
Man ska heller inte förringa gamla skador ock krämpor. Ärrvävnad i sig kan orsaka blockeringar, men gamla skador kan påverka långt senare på samma sätt som vikarierna ovan. En stukad fot eller ömt knä gör att du undviker smärta genom att avlasta den skadade kroppsdelen. Kroppens minne har en tendens att bevara såna skyddsbeteenden, vilket kommer att leda till snedbelastningar ock, så småningom värk i en vikarierande kroppsdel.

Men besvär i muskler ock leder behöver inte ens sitta i rörelseapparaten överhuvudtaget. Näringsbrist, stress, autoimmuna sjukdomar (dvs att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader) sätter sig ofta i muskler ock leder. Reumatism är ett exempel. Ock eftersom kroppens olika delar är sammanväxta av gemensam bindväv, gemensamma blodkärl ock lymfkärl, så kan det ibland vara svårt att skilja på muskler, skelett eller inre organ. Många kvinnor som har ryggvärk i samband med mens vet vad jag menar.

Inte sällan kommer muskel- ock ledbesvär i samband med andra åkommor (återkommande förkylningar, stressymtom, orolig mage, osv.) som kan ge ledtrådar till var man ska hitta orsaken. I andra fall behöver man kanske bara förbättra arbetsställningen framför datorn.

Så visst kan man stretcha ock smörja med linement. Men lösningen ligger sällan där. Ock risken är stor att man flyttar smärtproblem i stället för att slippa dom, om man bara försöker åtgärda symtomen. En helhetskoll brukar fungera bäst, där vi ser över framförallt skadehistorik ock hållningsvanor.

Förutom riktad zonterapibehandling ock anatomisk reflexologi, ger jag olika enkla hållningsövningar som syftar till att långsiktigt förändra rutiner i vardagen. Hur man äter, stressar, sitter, står ock rör sig. Det är ofta där orsaken sitter.

 

Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

Boka behandling

/

fForskning reflexologi smärta stress zonterapi

Femprocentsvärlden

sanningsnyckel-maja-larsson

När det forskas på zonterapi är det framförallt inom två områden: smärtlindring ock stress. Inom båda fälten har studier visat på god effekt. Inte så konstigt, då båda dessa områden hänger ihop. I båda fallen handlar det ju om ”nerverna”.

Det kommer inte hända ofta. Att jag inleder en text med att hänvisa till forskning. Jag ska strax förklara varför. Men först det där om stress ock smärta. Först det där om nerverna.

Förr sa man att folk hade problem med nerverna. Om de inte var kvinnor. Kvinnor kunde vara hysteriska också. Men män hade problem med nerverna. Idag, när vi utvecklat en mer sofistikerad, ock inte minst mer lukrativ diagnostik, är begreppen fler. Utbrändhet, depression, utmattningssyndrom…

Same same but different
Gemensamt för flera av diagnoserna är att de ofta föregås av tillstånd som inte ännu (men snart) är medicinskt klassade, som till exempel stress, oro, bekräftelsebehov, kärlekstörst, mindervärdighetskomplex, rädsla, duktig-flicka-syndrom ock prestationsångest. Ock alla dessa kan dra iväg åt olika håll. Följden kan bli nån av diagnoserna ovan, men det kan lika gärna resultera i IBS, astma eller fibromyalgi. Eller mer diffusa symtom som sömnproblem, spända ock stela muskler, hudutslag, ryggvärk eller PMS-besvär.

Självklart är det fler faktorer som spelar in. Men knyter vi ihop symtomen ock diagnoserna ovan, ock silar ner det, så finns stress ock smärta med som gemensamma nämnare ock ofta bidragande faktorer. Knyter vi ihop det ser vi att olika problem ofta hänger ihop, även om de är till synes olika.

Smärta är inget tillstånd.
Smärtan du känner finns inte i den del av kroppen som gör ont. Smärtan är en signal, eller flera. När något händer, låt oss säga att du hugger dig med en yxa i foten (inget allvarligt, det blev bara ett ytligt jack), så kommer nerverna där nere att skicka en budkavle uppåt i benet. Vid varje synaps lämnas budet över till nästa nervtråd. Så fortsätter det upp till hjärnan.

Där skickar talamus vidare informationen. Den kollar med hjärnbarken, hippocampus ock några andra för att bestämma hur de ska tolka ock agera på signalen. Om hjärnan kommer fram till att det här är farligt så skickar den smärtsignaler, bara för att tala om för oss att vi måste ta hand om oss. Här spelar rädslan stor roll. Är vi rädda för att det ska vara farligt kommer vi antagligen att känna mer smärta. Kroppsminnet är en annan faktor. Har vi upplevt det här tidigare? Var det farligt då?

Andra nerver aktiverar andra sinnen. Smekningar inger trygghet medan andra sensorer helt enkelt håller koll på oss ock vår omgivning. Står jag upp? Är det varmt eller kallt? Är underlaget ojämnt? Alla dessa signaler, kemiska ock elektriska, trängs med direktiv från hjärnan: ”Mer blod till matsmältningen”, ”Dra bort handen från elden!”, ”Slappna av”, ”Spring för livet!”

Problem med nerverna?
Allt det här händer i samarbete med det hormonella systemet som också skickar signaler till kroppens delar ock organ. Det finns inget status q. Det finns ingen balans. Det är ett ständigt gungande mellan för mycket av det ena o för lite av det andra. Aktiviteten är konstant.

Det är bara det att när vi stressar, eller oroar oss, eller är rädda (olika sidor av samma sak) sätts det normala gungandet ur spel. För i fara – ock det är vad stress är; en reaktion på fara – är inte matsmältningen viktig. Inte såret i foten heller. Eller nervcellernas sinnrika kommunikation med hjärnan. Det enda som är viktigt är att klara krisen.

Så vi spänner musklerna, slutar andas, håller oss vakna, tarmarna slutar jobba ock vi är beredda att springa eller slåss. Det funkar ett tag. Men till slut blir det kortslutning i systemet. Orken tar slut samtidigt som hormoner ock nerver börjar löpa amok; vi reagerar känslomässigt, får raseriutbrott, börjar gråta. En del förlorar känseln, andra får ont överallt.

Kommer på köpet
Allt det här möter jag hela tiden, i olika former. Ibland lindrar vi symtomen. Ibland sätter vi igång livsförändringar. Man får som man vill. Men jag blir inte förvånad när studier ”bevisar” att zonterapi lindrar stress ock smärta. Det är bra. Mycket bra. Men det finns ett men. Ock ett ock. Ocket är att stressen ock smärtan – ”nerverna” – innefattar så mycket. Orsakar eller bidrar till så många olika åkommor ock tillstånd. Jobbar vi med det kommer mycket annat på köpet.

Fotnörd-illustration-maja-larssonMenet är det samma. Att allt hänger ihop. En av bristerna med vetenskaplig forskning är att den begränsar. Det ligger i forskningens natur att plocka isär det som sitter ihop, ock försöka förklara det del för del. Det ger viktig detaljkunskap men inte hela sanningen, eftersom det är sambanden som är grejen, orsaken. Inte de enskilda delarna. Ingen del i kroppen jobbar för sig själv. Ingen.

Vad är det vi inte vet?
”Vi känner till fem procent av all materia i universum”, sa en rymdforskare jag lyssnade på. Fem procent. 95 procent känner vi inte till. Den finns där men vi vet inte vad det är eller vad den gör. Man behöver inte läsa mycket vetenskaplig litteratur för att inse att samma sak gäller på flera områden. Människokroppen, till exempel. Vi vet att tarmen innehåller mängder av bakterier, men bara ett fåtal har vi koll på. Vi har bara skrapat på ytan till näringslära ock vad som händer i kroppens ämnesomsättning. Att hormoner är viktiga har vi förstått, men hur dom egentligen samverkar har vi mycket begränsade begrepp om.

För att inte tala om hjärnan. Så man bör vara försiktig med ”fakta”. I en femprocentsvärld är okunskapen större än kunskapen. I en femprocentsvärld är det vanskligt att lita mer på bevis än på egna upplevelser. Prova att lägga ett 3000-bitarspussel där det fattas 2850 bitar. De 150 bitar vi har är intressanta ock bra ledtrådar. Men de är inte ”sanningen”. Sanningen får man gissa sig till; ”Vad är det vi inte vet?”

Så jag fortsätter jobba på helheten. På sambanden jag ser ock upplever. Jag läser forskningen, drar slutsatser ock lyssnar på andras. Jag provar, testar ock drar nya. Visst, jag behandlar smärta ock stress, var för sig ock tillsammans. Men zonterapi är mycket mer än så. Jag lovar.

Ungefär 95 procent mer är så.

/

fotarbete hälsa utveckling zonterapi

Syftet med förändring

Karta-oppsala-illustration-maja-larsson

Förändring är inte alltid till det bättre. Men det är alltid en möjlighet. Ock en risk. När vi låter det vi har ock det liv vi lever begränsa oss, är det ofta en undanflykt för att slippa göra något av våra drömmar. Att slippa ta tag i det som vi egentligen längtar efter. Trygghet, kallas det visst.

Zonterapeuten har flyttat. Bytt lokal. Inte för att det var dåligt i den gamla. Men för att jag hade nått takhöjd. Då fanns bara två alternativ: stanna kvar ock låt verksamheten rulla på som vanligt. Business as usual, liksom. Eller sikta på utveckling. Ta verksamheten ett steg till. Ställa mig frågan: ”Hur kan jag göra det jag gör ännu bättre?”

Karta-oppsala-illustration-maja-larssonLet’s face it. Förändring finns. Det är lätt att bli ett offer för den. Kontroll ock trygghet förknippas ofta med status Q. Vi växer upp för att bli…vuxna. Färdiga. Skaffa saker. Som jobb. Familj. Hus. Lån. Ock sedan förvaltar vi det. Det blir bättre förr. På min tid. Min?

Statens kaka är stor men säker
Ock ändå är det enda vi kan vara helt säkra på är att det förändras. Allt förändras. Hela tiden. Tekniken, känslorna, värderingarna, moralen, postgången, trenderna, styrmedlen, kunskapen, lönerna, telefonmodellerna, kontrollerna, relationerna, tryggheten… ”Statens kaka är stor men säker”, sa min far när jag var liten. Ja tjena. Det var då det. Ingen som arbetar inom offentlig sektor kan ha undgått alla organisationsförändringar som nästan verkar bli självgående, inneboende delar av verksamheten. Förändring är inbyggt i vårt samhällssystem, på gott ock ont.

När jag hamnade på mitt förra ställe, var jag nyinflyttad i Oppsala. Stor förändring. Skulle börja bygga opp min verksamhet från noll. Ett vackert hus mitt i stan med befintlig kundtillströmning var perfekt. Även om verksamheten i byggnaden var en bit ifrån det jag pysslar med, så fick det mitt kneg att börja rulla. Jag fick god hjälp, ock snart kunde jag öka farten på egen hand. Det var jättebra. Då. Men det fanns begränsningar.

Man vet vad man har
Ungefär som när ett barn lär sig cykla, på sin nya cykel. Den är fantastisk. Friheten är total ock farten hisnande. Tills det gått ett par år, ock barnet vuxet ur den där cykeln som inte längre tar en hur långt som helst, som inte går att trampa tillräckligt fort. Kanske tycker barnet att det är bra. Tryggt. Att känna sin cykel. Man vet vad man har. Eller så vill barnet komma längre. Snabbare.

Jag vill mer. Jag vill utveckla, bredda ock fördjupa behandlingarna. Jag vill skriva, föreläsa ock utbilda. Jag vill jobba med helheten ock med detaljerna. Mitt nya rum är vackert inrett. Men det finns inte en pryl där som jag inte tittat på ock undrat ”vad fyller du för funktion?” Sånt är viktigt. Vilka färger jag har i rummet spelar roll. Tavlorna på väggarna likaså. Du kanske inte tänker på det när du är där, men din kropp ock hjärna registrerar ock påverkas.

Eller så bara gör man
Jag vill kunna erbjuda mer. Så jag bestämde mig för att skapa förutsättningar för allt det där. För helheten ock detaljerna. Det är så lätt att skjuta sina visioner framför sig. ”Jag ska bara…” Fixa till ekonomin. Gå den där utbildningen. Skaffa lite fler kunder. För säkerhets skull.

Jag ska bara…

Eller så bara gör man. Mitt nya behandlingsrum är ändamålsenligt. Större. Tomt ock vitt stod det redo att utformas som jag ville. Jag har inget att skylla på längre. Jag har skaffat förutsättningarna för förnyelse. Jag har skaffat takhöjd. Utvecklingspotential.

Allt var inte bättre förr. Men en del.
Ock ändå. Det finns massor som jag tycker var bättre förr. Men det spelar ingen roll, för det är inte förr. Jag kan gnälla ock oja mig en stund, eller kan jag använda de gamla lärdomarna i min förändring. Idag är utveckling ock förändring ofta ett självändamål. Framåt, framåt! Tillväxt, tillväxt! Men utveckling behöver inte innebära att det som varit bra förr ska på tippen. Återanvändning, recycling, är också utveckling. Nyast är inte alltid bäst.

Poängen är att den där tryggheten i att ha kontroll ock form är ganska bedräglig. Poängen är att vi inte har en aning i vad som kommer. Tryggheten ligger i att acceptera att jag inte har kontroll. Trygghet i förvirringen. Utifrån det kan man göra som man vill. Jag väljer att skapa min egen förändring. Min utveckling. Ock se vart det leder.

Ock så länge jag får fortsätta att hjälpa människor att må bättre, så länge jag får fortsätta lära mer ock göra bättre, så länge är jag på rätt väg. Min väg.

Vilken är din väg?

/

Illustration: Maja Larsson

hälsa kropp och själ stretching zonterapi

Kan man stretcha en känsla?

stretcha-en-känsla-illustration-maja-larsson

Det var där det hände. Hon lyfte på huvudet ock tittade på mig som om jag just levererat en viktig ledtråd. Det var med dom orden insikten hakade i tanken. ”Kan man stretcha en känsla?” frågade jag retoriskt. Frågan är relevant, för så ofta verkar stretching vara universallösningen på alla problem. Det är det inte.

stretcha-en-känsla-illustration-maja-larssonNej, jag är inte särskilt förtjust i stretching som vägen till rörlighet ock från smärta. Ock ja, det finns bra stretching. Det är bara det att det där med att slita ock dra i leder ock muskler kan göra mer skada än nytta. Det är bara det att det är inte säkert att orsaken till den, låt oss säga stela ömma muskeln, sitter i den stela ömma muskeln. Att då stretcha den stela ömma muskeln kommer inte att lösa problemet.

Ändå är det det vi gör. Stretchar. Vi rycker lite hit o dit, tar tag i en vägg för att kunna dra ut lite extra. För så har vi alltid gjort. Jag också. Innan jag visste vad jag gjorde.

Handbollsstretching
Det var en kund som myntade uttrycket. Hon kunde lika gärna sagt fotbollsstretching, eller gymstretching. Den traditionella sorten. Ryck- ock slit-sorten. Välta-en-vägg-sorten. Den som man ska göra i samband med träning, före ock efter, no matter what. För att värma upp. För att inte bli stel. Ett litet antal standardövningar för några utvalda stora muskelgrupper. Oftast samma. De små musklerna, dom som gör oss rörliga ock smidiga, försummar vi för det mesta.

Yogastretching
Nu tar det sig. Inom Yoga jobbar man mjukare, långsammare. Eller? Tyvärr tar sig yoga mer ock mer uttryck som fysisk träning, ock mindre som den andliga träning det från början var. Så skillnaderna är inte alltid så stora, men när du hittar ”riktig” yoga så märker du skillnaden. Då andas du igenom övningarna istället för att flåsa dig igenom dem. Då jobbar du med muskler ock leder, inte mot.

Rehab-stretching
När det redan gör ont. När vi redan kört för hårt, eller snedbelastat, eller gjort något annat som får kroppen att streta emot. Då ska den tvingas till lydnad med stretching. Det finns absolut duktiga kiropraktorer ock fysioterapeuter som vet att ge dig rätt övningar vid rätt tillfälle, även om jag i många fall tror att det finns andra sätt, men det gäller att se kroppen som en helhet. Att välja ut en kroppsdel ock arbeta med den funkar inte.

För det är faktiskt inte säkert att orsaken sitter där det känns. Det är till ock med ganska ovanligt. Du kan i princip få nackspärr av att gå i ojämnt slitna skor. Men det är inte säkert att det sitter i kroppen över huvud taget. Det kan lika gärna vara en tanke. Eller en känsla.

Skratt, gråt ock sex
Alla känslor påverkar kroppen. Alla. Harmoni, kärlek, öppenhet ock glädje får din kropp att slappna av. Skratt, gråt ock sex i lagom doser håller doktorn borta bättre än ett äpple om dagen. Stress, oro  ock rädsla däremot sätter sig som spänningar, som smärta ock som blockeringar. De kan hamna i spända käkar, uppdragna axlar eller stela höfter. De kan faktiskt hamna var som helst. Men när orsaken till det stela bäckenet inte sitter i bäckenet, utan kommer ur frusen frustration eller uppgivenhet, så kan du stretcha dig fördärvad utan resultat. Det är då du kan fråga: Kan man stretcha en känsla?

Han vars ryggvärk försvann när han skilde sig. Hon som, efter år av övningar, stretching ock  naprapatryckningar började mjukna, när hon insåg att det var bekräftelse hon jagade medsin träning, istället för välbefinnande, som hon hade trott hela tiden. Dom ock alla de andra som tog med hela kroppen, ock hela sinnet i beräkningen, ock sakta men säkert började arbeta med sig själva istället för mot.

Det gäller att försöka se alla delar. Ibland även dom man inte vill se. För smärta kommer sällan av sig självt, eller av otur. Den började nånstans, ibland där du minst anar det. Inte sällan i en känsla.

”Kan man man stretcha en känsla?”
”Nej”, sa hon, ”det kan man kanske inte…”

/

barfota fotarbete fötter hälsa zonterapi

Kan du vifta på tårna?

knäppa-fötter3b

Vad gör vi med våra fötter egentligen? Ock kanske ännu viktigare, vad gör vi INTE med dem? Ock varför spelar det någon roll? Ock hur kommer det sig att vi så fullständigt ignorerar ock misshandlar det som bär upp hela vår kropp? Ock vad kan vi göra åt det.

Du har säkert sett det på TV eller Youtube. Någon som från födsel eller av andra skäl saknar armar, men som visar upp enastående färdigheter i att borsta tänderna, packa väskor, skriva ock kanske t o m spela något instrument. Inte för att jag vill ta udden av deras prestation, men det är faktiskt inte så att de övat upp extraordinära förmågor i brist på händer. Vi har alla samma förutsättningar att göra det där. Allas våra fötter ska klara det där egentligen.

Egentligen.

knäppa fötter1
Det börjar redan med lära-gå-skor. Innan barnen ens på riktigt satt fötterna i marken, packar vi in deras fötter i nånting som är hårt ock platt, ock som tar bort allt det som fötterna är gjorda att åstadkomma. Från den dagen använder vi kanske femton procent av fotens kapacitet. Det. Är inte mycket.

Våra fötter innehåller en fjärdedel av kroppens alla ben. Drygt femtio stycken. Ett tjugotal muskler ock lika många senor i varje fot. Allt skulpturerat ock avstämt för att uträtta stordåd. Inte bara stå, gå ock springa rakt fram på plan mark, eller att kunna sparka, hoppa, vinkla, plocka ock lyfta saker. Många tusen nerver har förmågan att ana skiftningar i underlaget: lutningar, ojämnheter, temperaturskillnader, hårdheter eller mjukheter. Inget av det använder vi.

Snubbla på mattkanten?
Så när min mamma blir äldre får hon uppmaningen att ta bort trasmattan i köket. För att inte snubbla. Men hon snubblar inte för att mattkanten är för hög. Eller för att hon börjar bli gammal. Hon snubblar för att 85 procent av hennes fötter har slutat jobba.

Det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock det som INTE händer i fötterna påverkar också resten av kroppen. Alla som varit gipsade vet vad som händer med den inkapslade kroppsdelen; den förtvinar. Musklerna försvinner ock rörligheten minskar. Ock det går fort. Så pass fort att rehabiliterande träning sätts in för att återfå den förlorade fysiken.

Någon annan får ta smällen
När gav du dina fötter rehab-träning senast? Trots att vi utsätter fötterna för samma behandling som den gipsade armen, får dom ingen chans till återhämtning. Få gym har styrketräning för fötterna. Man stretchar lårmuskler ock armbiceps, men fötterna går fortfarande instängda i något vi kallar för passform. Ock när vi får ont – för det får vi – i knän, höfter, benhinnor, ryggar, nackar, stretchar vi dom delarna ännu mer. Fast det inte ens är där problemet sitter.

För. mycket av det där som foten kan, som den är skapt att göra, det görs. Men när vi inte låter foten göra det, får nån annan ta smällen. Det brukar bli ett knä eller en rygg. Eller nacken. Ock nervsystemet. När alla de signaler som ska berätta för kroppshjärnan om miljö, underlag ock läge, signaler som ska avgöra hur hårt vi sätter i fötterna eller som ska reagera på något vasst, när dom signalerna uteblir, blir kroppshjärnan förvirrad, den förtvinar också i sin vaksamhet, ock börjar för säkerhets skull spänna muskler ock dra ihop sener. Vi blir stela ock får ont. Vi brukar kalla det ålderskrämpor. Eller överbelastning. Eller otur.

Det är det inte.

Kan du spreta på tårna?
knäppa fötter2Vi behöver inte se oss för. Eller skydda oss från allt underlag som inte är plant ock anpassat. Vi behöver inte högre klackar, mjukare dämpningar eller bättre ilägg i skorna. Vi behöver inte ens skor. Inte såna skor de flesta av oss använder i alla fall. Vi behöver återuppväcka slumrande funktioner. Vi behöver stärka ock mjuka upp. Många vuxna kan inte ens vicka på tårna. Än mindre spreta på dem. Dom sitter ju bara där, längst fram på foten, till ingen nytta. Synd, för dom kan ock vill massor av saker. Om vi bara låter dem.

”Det känns som jag fått mycket bättre kontakt med underlaget”, sa en patientkund efter sin första zonterapibehandling. Det är just det. Zonterapi gör mer än det, men behandlingen väcker det som slumrar, ökar rörlighet, genomströmning ock känsel. Det väcker kroppen, ock ofta ordinerar jag tågympa ock balansövningar. (Jodå, träningsprogram kommer, jag lovar.) Vi behandlar helheten ock vi behandlar på djupet. Därför kommer vi åt där andra behandlingar inte når hela vägen.

Men en verkligt bra början är att ta av sig skorna. Att känna efter. Att våga lita på fötterna. Dom kan mer än du tror. Mycket mer.

Kom igen. Hela din kropp kommer att tacka dig.

/