Browsing Tag

handarbete

fotarbete fötter händer zonterapi

Händernas språk

”Kan du känna det i foten?” Jag sitter med foten i min hand. Din fot. Känner efter. Anar. Frågar om det jag anar. Om det jag känner.

händernas-språk-zonterapi-illustration-maja-larsson”Hur kan du känna det?” undrar du när jag hittat en punkt som signalerar något. Det är inte alltid så lätt att svara på. Det mina händer känner i dina fötter låter sig inte alltid uttryckas i ord. Det kan vara hårt, mjukt, spänt, slappt, varmt, kallt. Men ibland bara känns det.

Handen har inga ord, men likväl har den språk, som man kan lära sig förstå. Som pianisten eller konstnären med sina alldeles egna anslag, alldeles egna känslighet, sitt egna tonfall ock betoning. Ju känsligare händer, desto fler nyanser.

Vissa zonterapeuter använder redskap. Som för att kunna ta i. Som för att bättre åsamka smärta. Som om smärtan var ett självändamål. Som om smärtan var själva zonterapin. Det är det inte. Det är nyanserna, vibrationerna, signalerna från fot till hand, från hand till fot. Det som känns. Som när du lägger handen på en febrig panna, eller drar fingrarna över det lena sammetstyget, eller doppar tårna i vattnet för att känna om det är badbart.

Vad känner zonterapeuten med pinnen? Som att doppa en käpp i havet för att mäta temperaturen, tänker jag. Eller att med ord ock mått försöka förklara tygets lenhet.

Det finns så många språk utan ord. Handspråk, fotspråk, ögon- ock öronspråk, färgspråk, tonspråk. Det finns energier som drar dig till sig, andra som får dig att rygga, det finns varmt ock kallt, kraftfullt ock svagt. Ock det är tur, för det går inte att läsa sig till hur en fot mår. Som en finsnickare med sitt virke, eller bagarn med sin deg. Det går inte att läsa sig till om virket är bra eller degen är lagom fast. Man måste känna på deg för att förstå deg.

Precis som med fötter. När jag känner på fötter förstår jag fötter. Jag förstår i händerna.

/

barfota fötter strumpor zonterapi

Ett nördigt inlägg om strumpor

Ullstrumpor-foto-maja-larsson

Låt oss prata om strumpor. Det är ju mycket snack på den här sidan om fötter ock barfota. Gå barfota. Springa barfota. Ock bland barfotalöpare ältas det, paradoxalt nog, mycket om olika sorters skor: barfotaskor, five-fingers, Luna-sandaler. Men strumpor är det tyst om. Så tillåt mig bli lite partiskt nördig för ett ögonblick.

Ullstrumpor-foto-maja-larssonMan missar mycket av upplevelsen när man går med skor. Eller springer. Barfota ger en annan närvaro, det kickar igång nerverna som gör att fötterna snackar med hjärnan ock resten av kroppen.
”Men är det inte farligt? Är du inte rädd att trampa på något vasst?” Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan. Ibland är det inte ens en fråga.

Ock svaret är kort ock gott Nej. Ock Nej. Såhär: risken att jag kliver på nåt ock skadar mig finns men är liten. Ock ju mer jag är barfota, ju starkare fötterna tränas, ju piggare nerverna blir, desto mer vaksam blir både jag ock fötterna. Ock i jämförelse: att sitta sittande på en stol framför en skärm större delen av dagen är inte bara en större risk för skador ock krämpor, det är snarare en garanti för ryggbesvär, dålig blodcirkulation, huvudvärk, sämre andning, muskelstelhet ock annat som kommer i kölvattnet.

Men ändå.
Ibland är det lämpligt med skor. Synd bara att det är så svårt att hitta lämpliga skor. Dvs som fötterna mår bra av. Hårda ock trånga förvränger de flesta både fötter ock steg, om de inte som de ovan nämnda är mjuka, breda ock platta. Men om man nu fått tag på ett par gåvänliga dojor i hyggligt material, så kan man ju inte stoppa vilka strumpor som helst i dem, eller hur?

Så vad ska man ha?
Jag vill ha naturmaterial. Plast (nylon) ock liknande ämnen isolerar ock får mig att känna mig lika inkapslad som en lampsladd (prova att partaja loss på dansgolvet i en nylonskjorta så vet du vad jag menar. Det känns som att trassla in sig i ett blött duschdraperi, ungefär.)

Strumpor sitter ofta åt.
Precis som moderna skor så ska alla strumpor tydligen strama. Det är inte bra för nånting. Visserligen sitter strumpan förhoppningsvis där den ska, men den stryper. Har du märken efter strumporna på kvällen eller efter löprundan så sitter dom åt för mycket. Fördärvligt för huden, fotformen ock blodcirkulation. (Stödstrumpor är ett annat kapitel.)

Bomull är ett trevligt naturmaterial OM man kan hitta ekologiska. Men bomull suger åt sig smuts ock svett. Efter en dag eller max två i åtsittande skor luktar både fötter ock strumpor. I skor försvinner inte fukten ur strumporna som blir en perfekt grogrund för svamp ock annan goja. Ock sitter dom inte åt så kasar dom ner.

And the winner is
Lösningen för mig heter hemmastickade yllestrumpor. Det är ett lätt ock luftigt naturmaterial som håller formen utan att sitta åt. Ylle andas ock släpper ut vätska. Ylle är dessutom smutsavstötande ock behöver inte tvättas på långa vägar lika ofta som bomull som drar till sig smuts ock dålig lukt som en disktrasa.

Dessutom har ylle den härliga egenskapen att värma mer när det behövs än när det är varmt. Fråga mig inte hur det fungerar.

Nackdelar då?
Ja, dels kan dom vara svåra att få tag på. Vilket väl till stor del beror på den andra nackdelen: Dom är svindyra. Åtminstone om man vill ha dem handgjorda. Ock det vill man. Maskinstickade grejer inte är samma sak. Men uträknat i timpenning får man punga ut med några tusen för ett par riktiga, hemmagjorda, storleksanpassade strumpor (Med lite tur kan man hitta hemstickade strumpor på basarer o marknader för några hundralappar. Men skäligt betalt är det inte.).

Men prova att sticka själv. Det handarbetas för lite. Precis som fötterna behöver träna ock leka, så behöver händerna aktiveras. Ock då inte bara upp ock ner på ett tangentbord; det är ungefär lika nerv- smidighets- ock rörelsefrämjande för fingrarna som trappmaskinen på gymet är för höfter ock bäcken. Handarbete är dessutom en bra signal på stress: blir du stressad av handarbete är du förmodligen, ja, stressad.

Hur jag gör? Jag har egen specialleverantör. En billig. Jag får väl erbjuda henne några rejäla zonterapibehandlingar i gengäld. Däremot ritar jag på att tillverka mina egna löparskor. Men det är en annan historia.

/