Browsing Category

detox

Äta eller inte äta, det är frågan.

Posted on 20 februari, 2017

Morot-fasta- pasandberg-zonterapeut-illustration-majalarsson

De första tuggorna smakar ljuvligt. Ändå är det med blandade känslor jag äter efter sju dagars fasta.

Hur mycket dricker du? Kan du springa när du fastar? Tappar du inte energi? Kan det verkligen vara nyttigt? Eller som min far skeptiskt brukade slå fast: Vi är skapade för att äta! Det frågas mycket om fasta. Här kommer min 25-öring i ämnet.

En kropp som inte fått mat på ett tag håller sinnena skärpta, inklusive smak ock lukt. Det är en överlevnadsinstinkt ock en del av vårt normala tillstånd. Första tuggan är underbar. Det kan vara en bit kokt morot, lite yoghurt med äpple eller en riskaka med smör. Smaken, men också känslan. Att få tugga. Sakta.

Obeskrivligt.

En kropp som aldrig behöver hungra blir lat. Ätandet blir slentrianmässigt ock kanske rent av likgiltigt. Den slafsar i sig det mesta utan att känna efter så noga. Den behöver inte skärpa några sinnen.

Men den där alerta pigga känslan i kroppen är häftig. Kroppen är rörligare, smidigare, piggare. Ock det är med dubbla känslor jag ger mig in i vardagsätandet; ska jag förstöra den härliga känslan med att äta?

Ja, det ska jag såklart. Men jag försöker stanna upp ock känna efter. Hur kroppen känns (föryngrad). De skärpta sinnena (fokuserade). Men jag längtar efter ätandet, tuggandet, matlagandet, njutandet…

Hur mycket dricker du?
Fasta ska vara enkelt, ock för mig är en stor del av poängen, som i allt annat som har med hälsa att göra, att känna efter. Att lita på kroppen, men framförallt, att lyssna på kroppen. Jag kokar egen grönsaksbuljong, dricker te på nässlor ock ingefära plus olika joser ock såklart vatten. Jag mäter inte, jag dricker bara. Mest hela tiden. Så näringsbrist är inget problem. Det är omställningen i kroppen som kan kännas.

Kan du springa när du fastar?
Ja, jag sprang fyra mil under senaste fastan. Men åter igen, ingen klocka, ingen mätning, ingen prestation. Jag springer långsamt ock känner efter. Hur känns steget? Hur känns kroppen? Hur mycket ork har den. Faktum är att den har ganska mycket ork, men den är smart ock vill hushålla med krafterna. Att springa barfota ger ytterligare en dimension, för som sagt, sinnena skärps: jag får ”bättre kontakt med underlaget”, som en patientkund beskrev effekten av zonterapi. Fasta ock barfota känns ungefär så.

Tappar du inte energi?
Jo, det händer, men mer ock mer sällan ock inte lika mycket. Jag säger att fasta ska vara enkelt, ock sanningen är, som med allt annat, att det blir enklare med tiden. Första gångerna är värst. Inte för att jag inte kan, utan för att kroppen inte vant sig än. Idag ställer min kropp om fort inför fastan, går ner i sparläge ock ställer om metabolismen. Första gången blir kroppen lätt orolig ock undrar vad som händer. Ge den tid till det.

Kan det verkligen vara nyttigt?
Tveklöst. Frågan är snarare den omvända: kan det verkligen vara nyttigt att äta som vi gör? Det vet vi att det inte är. Vi vet att det är jätteskadligt. Ofta tenderar vi att likställa obehag med fara; om första fastan är obehaglig kan det inte vara nyttigt, right? Men vi måste som sagt vänja kroppen tillbaka till sitt ursprung.

För fasta känns. Fasta rensar ut, ock ju mer skit att rensa ut i kroppen, desto mer känns det. Skit i det här fallet är allt från dåliga fetter, antioxidanter, för mycket kolhydrater, men ock så stress, inflammationer t ex i leder ock muskler, ock svajande blodsocker. Även gamla krämpor eller åkommor brukar kunna dyka opp för att sedan försvinna för alltid. Så en ”nyttigt” ätande avslappnad vegetarian känner antagligen mindre av fastan än en pasta-junkie.

För mig har effekten blivit små men kontinuerliga förändringar i kosten. Jag väljer alltså att fylla på med mindre skräp mellan fastorna, helt enkelt för att göra fastan mer uppbygglig. Annars får fastan lägga all kraft på att städa istället för att också stärka.

Vi är skapade för att äta!
Absolut är vi det. Men inte var tredje timme. Inte fort. Inte en massa mjölmat som slaggar igen kroppen. Inte socker ock konserveringsmedel som den biologiska kroppen inte känner igen. Inte en massa snabba mellanmål som på sin höjd låtsas vara mat.

Vi är skapta för att äta ibland ock låta bli ibland. Svårare än så behöver det inte vara. Ock de sköna bieffekterna, när smärta ock stelhet försvinner, när sinnena skärps, när rörligheten ökar, då står det klart för mig att det här inte är något magiskt kurtillstånd. Detta är det normala. För en homo sapiens.

Kan vem som helst fasta?
Jag är övertygad om att alla som är fullt friska med fördel kan fasta. Men som sagt, under fasta spetsas ämnesomsättningen i kroppen till. Kroppen sorterar, snålar, lagrar, ock då behöver det finnas depåer att ta av. Så är dina normala matvanor inte de bästa kan det vara väl värt att bygga upp ett förråd först. Kör några veckors ”förfasta” där du ökar på med nyttigheter ock minskar på socker, alkohol, mjölmat ock kött.

Trappa opp eller all in?
Jag körde all in första gången. Det var emellanåt kämpigt, men sen var jag ju inne i det. Någon annan kanske vill öka stegvis, antingen i tid, det vill säga att börja med en dag, sen två, ock så vidare. Eller just att successivt minska på mängden. Man kan vänja sig med halvdagsfastor (hoppa över kvällsmaten eller frukosten) eller med nån 5:2-variant (men hoppa över kaloriräknandet. Det stämmer ändå inte.).

Mina första tuggor bestod av lite tomatsoppa ock ett majskex. De närmaste dagarna kommer jag att öka försiktigt för att bevara den sköna, nästan euforiska känslan så länge som möjligt. (Kroppen känns bra länge, men det kortvariga ruset i slutet av fastan klingar av snabbare.) Jag längtar efter att laga en god middag. Ta ett glas vin. Men jag ser redan fram emot nästa fasta.

Nästa naturliga rus.

detox detsomhänderimagenhänderikroppen fasta mat

Fasta – det sitter mest i skallen, del 3

Posted on 14 februari, 2016

Då var det dags igen. Buljongkok inför fasta. Sju dagar utan fast föda, då ska man i alla fall dricka gott. Färdigköpta detox-joser hoppar jag över.

Det går ganska lätt den här gången, åtminstone så här långt. Efter tre dagar känns kroppen alert. Jag har sprungit i skogen ock tränat på klättercentret. Det har gått bra även utan mat. Men hjärnan säger ifrån. ”Jag vill bara hantera en sak i taget”, säger den. Det är bra sagt, bra att bli påmind om. Den vill inte stressa, hjärnan. Det är det den säger.

Fasta ock detox är inte samma
Det finns så mycket prat ock okunniga åsikter, för eller emot fasta. Ock ofta blandar man ihop det med olika varianter av detox. Detox. Då ska man enligt somliga undvika onyttig mat ock fylla på med näringsrika antioxidanter ock nyttiga drycker. Ungefär som man borde göra hela tiden, tänker jag.

Andra vill ha en enklare väg ock äta i stort sett som vanligt men lägga till diverse renande detox-blandningar som ska rena kroppen. Det funkar inte, tyvärr. Det är som att leva på pizza ock McDonald’s, ock tro att man gillar vegetariskt för att man tar en extra tomat ibland. Quick fix löser sällan nånting. Man måste göra jobbet.

Tyvärr är det den sistnämnda detox-varianten kritikerna brukar fokusera på, för att sen retoriskt blanda ihop den med fasta ock andra reningsprocesser. Allt över en kam. Som alltid blir det lätt tokigt då. ”Vi har en lever som renar kroppen”, säger dom. ”Vi behöver inte Detoxa. Ock detox-josen funkar inte.” Ett rätt av tre, det är hyfsat men inte tillräckligt.

Inte bara avgiftning
För fasta ock detox handlar inte bara om levern. Våra kroppar är inte som maskiner där var del har sin funktion. Vi är biologiska avancerade system där allt påverkar allt. Att äta sånt som inte är lämpat för homo sapiens tar sig olika uttryck. Vi får utslag på huden, blir svullna eller överviktiga, vi fiser eller blir hårda i magen. Det är de yttre konsekvenserna.

Men det vi äter är också byggmaterial för varenda cell i varenda del av vår kropp. Skräpet vi äter landar inte bara i levern. Det fastnar överallt ock påverkar alla vår strukturer ock funktioner. Det försvagar cellernas funktioner ock kroppens försvar. Det påverkar våra blodsockernivåer som åker mer berg- ock dalbana ju oftare vi äter. Det triggar hjärnans belöningssystem när vi öser in socker ock snabba kolhydrater, vilket får hjärnan att hitta på alla tänkbara sätt att lura oss att tro att vi kan ösa in mer ock att det är ok. Beroende kallas det visst. På längre sikt (ibland på kortare också) gör det oss sjuka. Att fasta handlar inte bara om att avgifta levern.

Vi kan göra mycket med våra matvanor. Ock att äta nyttigt ska vara gott. Det ska vara kul. För många är ätandet ett nödvändigt ont som måste pressas in i det redan fulla schemat. Det är olyckligt. För andra är ätande en fördärvlig njutning av onyttigheter. Jag är inte säker på vilket som är värst, men båda har en tendens att bli rutin, att gå på gamla vanor. Väldigt få av oss klarar av att bara äta väldigt bra hela tiden.

Så när jag fastar renar jag inte bara min lever. Kanske inte alls. Snarare låter jag den vila lite, liksom hela matsmältningsapparaten får vila. Tarmarna ska inte arbeta hela tiden. När jag fastar tillåter jag kroppen att komma i balans. Kroppen ock hjärnan får gå på på sparnivå ett tag, istället för att gå på allt för höga varvtal mest hela tiden. Immunförsvaret för en chans till återhämtning. Efteråt känner jag mig stark, pigg ock alert. Som det ska kännas, fast det visste jag inte förut, innan jag provat att bryta gamla ock dåliga vanor. Man vet inte hur något känns förrän man varit där.

Det handlar om att känna efter. Att låta kroppen känna efter. För fasta känns. Det händer saker när man fastar. Olika saker för olika människor ock olika saker varje gång. Det handlar inte bara om att rena levern. Det handlar om att välmående inte ska blandas ihop med vanor. I grunden har vi ett utmärkt system för att känna efter hur vi mår. Men vi kan inte utgå ifrån att det vi är vana vid är det som är bra. Vanor är väldigt förädiska.

Vi kan inte lita på att det någon annan säger är bra, att det heller stämmer. Vi kan bara lära oss reflektera ock känna efter. Då kan vi behöva rensa bort lite skräp först. Ock när man gör det ska man dricka gott. Det jobbet överlåter jag helst inte på någon blandning som någon annan kokat ihop bara för att detox råkar ha blivit trendigt.

Läs tidigare inlägg på temat:

Fasta – det sitter mest i skallen, del 1
Fasta – det sitter mest i skallen, del 2

detox detsomhänderimagenhänderikroppen mat välmåeende

Fasta sitter mest i skallen, del 2

Posted on 25 oktober, 2015

höstfot-zonterapi-illustration-maja-larsson

Fastefrukost, den femte dagen, söndag. Pressad citron ock varmt vatten. Ock en kopp kaffe. Kaffe. Det är inte renlärigt. Men vi gör som vi vill. Känner efter, provar, lyssnar på kroppen, ock gör som vi vill.

Det finns såklart massor av regler ock mallar för hur man fastar. Men med erfarenhet formar man sina egna rutiner. Man kan i alla fall göra det. Om man känner efter ock välkomnar förändring, istället för att bara komma på vad man tycker om ock mår bra av ock sen hålla sig till det. Då blir det en vana. Ock vanor funderar man inte på eller känner efter. Vanor går av sig själva. Det är det som är grejen med vanor.

Bra ock dåliga vanor
Men vi är ju i grunden föränderliga. Anpassningsbara. Ock lata. Mer lata än anpassningsbara, oftast. Därför brukar vanorna vinna. Både dom bra ock dom dåliga.

Så jag försöker känna efter. Ock med tiden – så här långt, i alla fall – gäller att höstfastan är snällare. På våren är det mer hardcore. Just när naturen växlar från dvala till spirande liv, när jorden ock träden går från inget till allt, gör vi detsamma med vår fasta; vi tömmer, blundar, samlar kraft ock startar om. Utan kaffe. Total utrensning. För att få utrymmet att känna efter. För att utmana sig själv ock testa sina gränser litegrann, men framför allt för att tömma ock starta om med en rivstart efter vinterns mörker.

När det är höst får man hjälpa till
Det är annorlunda nu. På hösten, när naturen kastar sitt döda yttre, kryper undan i ide ock gömmer sig för världen. Då låter vi fastan vara en energikick. Med lite kaffe. För njutningens skull. Kanske en smoothie eller en varmmixad tomatsoppa med chili. För att det är höst. För att orka med vintern. På våren kommer mycket energi utifrån, med ljuset ock livskraften. När det är höst får man hjälpa till.

Så vad känner man då, när man fastar ock känner efter? Tja det växlar. Som det ska. Vi är som sagt inga statiska varelser med statiska kroppar. Att uppnå status Q är att vara död. Vi förändras av tiden, ljuset, miljön, maten, livet, kärleken, sorgen, rädslan. Allt förändrar oss. Hela oss. Hela tiden.

Fast multitasking funkar ju ändå inte
Så det känns olika. Just nu känns det fantastiskt. Kroppen är alert, hjärnan är pigg ock fokuserad. Allt blir liksom klarare. Som att fastan gör huvudet mindre splittrat. Mindre multitaskat. Ock det är bra; all forskning ock erfarenhet visar att multitasking inte funkar: det vi gör blir sämre gjort ock stresspåslaget ökar. (Det är bara det att multitaskaren inte märker det.) Ock nej, det är inget vi kan kontrollera eller hantera. Stresspåslaget ökar. Punkt.

Så jag fokuserar. För tillfället på att skriva detta. Först med penna. På papper. Datorn distraherar. I datorn finns hela världen. På papperet finns bara mitt pennavtryck ock mina tankar. Med fokus ökar energin. Jag zoomar liksom ut ock ser mig, livet ock tillvaron ur ett nytt perspektiv. Varje fasta är mer än en att bara sluta vara täppt i magen; det är en utveckling, en mental förflyttning.

Ingen fasta är den andra lika. Ibland har det varit jobbigt. Den här gången är det lätt. Kroppen lär sig. Anpassar sig ock förstår att det som händer är något bra. Kroppen minns. Den minns att känslan efter fastan är oslagbar.

”Välkommen fastan”, säger kroppen. ”Gott att se dig igen!”

Ps. Läs mer om fasta i Fasta – det sitter mest i skallen, del 1. Också skriven dag 5, för 207 dagar sedan. Då var upplevelsen en annan.

detox hälsa välmåeende zonterapi

Mat ock hälsa, eller?

Posted on 9 augusti, 2015

Okej, då tar vi tag i det stora ämnet mat. Kostlära som zonterapeuten ser det. Det är lätt att gå vilse i djungeln av kostråd ock dieter som bygger på alla sorters studier, fakta, teorier, traditioner, villfarelser ock önsketänkanden. Så vad ska man tro på? Vi tar det från början.

Början är nämligen den att vi ock vetenskapen har väldigt lite kunskap om hur kost ock näring påverkar kroppen. Vår metabolism (ämnesomsättning) är invecklad. Det är inte så enkelt som att kalcium är bra för skelettet ock c-vitamin håller oss friska. Antalet ämnen vi behöver är stort ock i många fall har vi på sin höjd en liten aning om vad de har för funktion. För att inte tala om alla ämnen som vi INTE borde få i oss.

När näringsämnena kommer in i kroppen tas de upp av olika organ ock påverkar olika funktioner ock aktiviteter. Hypofysen, hypotalamus ock hela hormonsystemet aktiveras för att styra upp verksamheten ock se till att allt går dit där de bäst behövs. Det är alltså inte självklart att alla näringsämnen gör det dom helst borde göra; när det finns brister i kroppen ser hypotalamus till att upprätthålla de viktigaste kroppsfunktionerna först.

Varför forskas det inte på fläsk ock potatis?
Det där med att vara frisk ock må bra är alltså ett relativt begrepp; kroppen prioriterar för att vi ska fungera så bra som möjligt. Därför kan vi leva ganska osunt utan att falla ihop i en hög. Det funkar ett tag. Ock när det inte går längre så slutar det inte bara fungera. Det blir sakta sämre, så sakta att vi ofta inte märker det förrän det har gått ganska långt. Ock då är det inte alltid vi ser sambandet mellan hur vi mår ock hur vi ätit.

Vad som krånglar till det ytterligare är att det där hormonsystemet, som både påverkar ock påverkas av metabolismen, också är som ett svart hål i rymden, vi vet att det finns ock vi ser att det verkar. Men vi vet väldigt lite om hur. Men tillbaka till kosten. Varför vet vi så lite? Ja, främst för att det är komplicerat. Men också för att nästan all forskning sker på detaljnivå; man forskar på enskilda ämnen som järn för sig, d-vitamin för sig ock diverse fetter för sig. Ock oftast oftast bara utifrån specifika frågeställningar: ”Hjälper D-vitamin mot benskörhet? Ja eller nej?” Men det forskas inte så mycket på fläsk ock potatis. Vad händer när alla ämnena tillsammans kommer in i kroppen? Både de bra ock de dåliga. Vilka ämnen samverkar ock vilka motverkar varandra? Många teorier ock hypoteser finns men väldigt lite fakta.

Kalorier ock hälsa
Ock såklart. Vi är olika. Samma passar inte alla. Ock vi utvecklas. Vi mår olika ock behöver olika i olika skeden av livet. Den som växer eller är gravid behöver bygga för tillväxt. Den som stressar måste reparera allt som stressen bryter ner. Därför går det att hitta fördelar med så divergerande kostråd som veganism ock LCHF. En spridd missuppfattning, särskilt i gymkretsar, är att vi äter för att få energi. När vi äter gör vi tvärtom av med energi. Olika sorters mat kostar olika mycket energi att förbränna, inte minst alla gifter ock onyttigheter som kroppen måste arbeta för att tillintetgöra. Att kaloriräknande har något med hälsosamt ätande att göra är lika galet som att det måste till proteinpulver för att bygga muskler.

Men hur åt vi förr då? Ja, vilka vi? Ock när var förr? Vi kan bara konstatera att vissa folkslag verkar leva utmärkt på råkost medan andra lever hela liv nästan helt utan grönsaker. Så vad är problemet? Svaret är välfärdsrelaterat. Tveklöst. Ock som jag ser det är det mer kopplat till vad vi äter än vad vi inte äter. Alltså, onyttigheter vi stoppar i oss gör mer skada än vad nyttigheter gör nytta. Ju mer skräp vi äter, desto mer behöver vi kompensera med tillskott ock s.k. superfood.

Because I’m worth what?
Det här resonemanget raserar hela den bekanta ”because-I’m-worth-it-livsstilen. Att träna eller äta nyttiga saker för att kunna unna sig sådant som bara bryter ner, håller inte. Det lättar på samvetet, men det hjälper inte hälsan.

Så hur ska man kunna äta rätt om kunskapen är ringa? Man kan lära sig lyssna på sin kropp. I det ligger också att förstå när kroppen ljuger. För det gör den. Som när du får cravings på chips eller godis till exempel. Men det finns några riktlinjer:

Vi äter för mycket kött. Framförallt för mycket dåligt kött. Magen ock tarmarna får jobba hårt. För att inte tala om köttproduktionens klimatpåverkan.
Vi äter för mycket. Punkt. (Man kan ju fundera på varför så många stroke ock hjärtinfarkter inträffar vid jul.) Orsaken kommer i nästföljande punkter.
Socker såklart. Detta skräp. Sockret kickar igång signalsystem som inte bara lurar oss att vilja ha saker vi inte mår bra av. Det gör oss dumma i huvudet.
Vi fyller på med för mycket bulkmat som bröd ock pasta. Forskarna kan bråka hur mycket dom vill för eller emot gluten, men det finns inget i vanligt mjöl som tillför något alls till vårt välmående. Bukfylla är vad det är. Som bara ställer till metabolistiskt kaos ock gör oss hungrigare fortare.
Vi har glömt bort hur man äter bönor, frön, linser ock annat som mättar. Kolla in en vegankokbok, även om du inte vill sluta äta kött. Där finns många tips att hämta.
Vi vill ha färdigt. Eller halvfärdigt. Köp riktiga råvaror (producerade med omsorg ock utan onödiga tillsatser eller gödningsmedel) ock laga själv istället. Halvfabrikat är oftast halvbra, om ens det, oavsett om det är vegansk, närproducerat eller ekologiskt. Energidrycker ock energy bars inkluderat.
Vi äter för fort. Hur vi äter är lika viktigt som vad. Att stressa i sig en råkostsallad är knappast hälsosammare än att njuta av en hamburgare.

Så. Det var det. För den här gången. Finns mycket att utveckla, som synes. Men kontentan, så här till en början, är: onyttigheterna du låter bli är viktigare än nyttigheterna du äter. Det finns inte en (1) diet, en lösning ock framför allt inte en quick fix. Lyssna på din kropp. Men visst, med tanke på vad jag skrev i början; allt det här kan vara fel…

Ps. Hörde en rymdforskare generat erkänna att vi känner till ungefär fem procent av all materia som finns i universum. Kunskapen om djuphaven lär ligga på ungefär samma nivå. Jag gissar att den siffran är representativ även när det gäller näringslära ock endokrinologi (läran om hormoner ock sånt). Så när någon kallar sig expert inom de områdena bör man lyssna med varsamhet ock skepsis.

detox hälsa välbefinnande zonterapi

Fasta – det sitter mest i skallen

Posted on 1 april, 2015

”Tänk en tallrik rivna morötter” säger Maja när vi kommer in från en solig morgonpromenad. ”Mmm…” svarar jag ock ser mig själv frossa av det fyllda fatet. Man får lite andra perspektiv på mat, matlängtan ock hunger när man inte ätit på ett tag.

Femte dagen utan fast föda. Utan kaffe. Utan ett glas vin. Inget socker o nästan inget salt. Jag avnjuter dagens andra frukost: nässelte med ingefära, persilja ock citron. Kaffe… Fan vad gott det hade varit med kaffe. Morgonkaffe…

Kroppen är pigg. Fräsch. Hjärnan känns också skarp. För tillfället. Det gjorde den inte i förrgår. Benen är lite tunga fortfarande efter promenaden. Men gårdagens bedövande trötthet har släppt taget. Jodå, fasta känns. Men kanske inte på det sättet man kan tro.

Det sitter mest i huvudet. Visst är det en fysisk omställning, ock ju mer präglade vi är av västerländsk matkultur, desto mer känner vi antagligen av den. Att gå från ett ”normalt” matmönster med höga ups ock låga downs i blodsockret som följer med socker, pasta, ock bröd, till ett fasteläge där blodsockret nästan ligger som ett streck märks såklart.

Att rensa ut de tarmar som brukar vara fulla av skit ock slagg, ock ge magsäck ock bukspottskörtel lite andhämtning känns också, liksom att kroppen ska börja leva på sina reserver (som ju finns lagrade av en anledning ock som faktiskt är ganska stora). Förändring känns.

Men som före detta begiven snusare är det lätt att se likheterna mellan vad gifterna i tobak gör med hjärnan ock vad det vi äter gör med densamma. Jag kan fortfarande sakna snuset. Lukten känslan närvaron. Inte av beroende utan av nåt som liknar kärlek. Jag har inte haft abstinensbesvär. Men jag har gråtit av saknad. Galet. Ock steget från njutningslystet onyttigt ätande till tämligen asketiska matvanor är också stort för hjärnan. Den är en vanehjärna ock vill att vi gör som vi brukar, oavsett om det är bra eller dåligt.

Så den påminner oss om alla godsaker vi försakar, tills den inser att det här ju faktiskt funkar också. I det biologiska minnet finns reminiscenser av de där morötterna. Det är ju faktiskt inte så länge sedan som vår kost bara bestod av rena enkla råvaror. för det mesta. Däremellan fick en vara utan mat. Men med en enklare, fiberrikare kost som inte lirade flipperspel med blodsockret ock insulinnivåerna, ock som inte fick serotoninerna ock dopaminerna att löpa amok bland nervcellerna, gick det bra. För att det var så det var. För att det var så det skulle vara. Ock för att vi visste att vi hade reserverna.

Så det är en bra påminnelse, det här med fasta, både för kropp, själ ock hjärna. Det skärper sinnena. Smaklökarna blir vassare. Kroppens funktioner trimmas. Ock genom att känna efter vad som händer i kroppen lär vi oss om oss själva.

Framåt kvällen den femte dagen, efter aftonbuljongen, sitter Maja ock min 15-åriga dotter som också valt att vara med i projektet, ock googlar matrecept. Nu är det inte rivna morötter det dröms om. Nu är det sallader, grytor, stekar, smör, salt, kaffe… Hemlagat ock gjort på bra råvaror såklart. Vi börjar se slutet. Hungern är inget problem. Det är suget. Hjärnans sug som leker med oss. Precis som med snuset.