Browsing Category

zonterapi

Barfota i december. För att känna efter.

Posted on 9 december, 2015

Okej, du kanske kan fånga dagen hit ock leva i nuet dit. Carpe Diem liksom. Men kan du känna efter? På riktigt? Det är faktiskt svåra grejer som kräver övning, tålamod, tid ock kreativitet. Ock en gnutta mod.

”Du har ganska mycket spänningar i axlar ock bröstrygg” säger jag, klämmande på hennes fot. ”Har jag?” undrar hon förvånat. ”Nej, där har jag inga problem.” Jo, tänker jag, du vet bara inte om det. Veckan efter ser hon fundersam ut. ”Det är konstigt, jag har haft ont i övre ryggen ock axlarna sen jag var här förra gången.”

Hur kunde jag hitta det hon själv missat? Genom att känna efter. Det är mitt jobb att känna efter, upptäcka ock påverka. Det som borde vara det naturligaste i världen har blivit något som många helt glömt bort hur man gör. Känna efter. Varför är det så svårt? För att vi alltid är på väg, alltid måste något, alltid vill prestera ock har fullt upp med att duga. Vi må fånga dagen men vi gör det i farten. Då är det svårt att känna efter.

Vi är effektiva.
Vi torkar ur handfatet medan vi borstar tänderna, kollar nyheterna när vi äter, lyssnar bok när vi löptränar, ock köper kaffe latte to go. Så när vi biter ihop käkarna, drar upp axlarna, skjuter upp toabesöket till senare, rynkar pannan ock slår i hälarna mer för varje steg bara för att vi ska öka farten, så märker vi inte att det händer. För att vi inte hinner känna efter.

Vi sparar sekunder men förlorar mellanrummen. Mellanrummen mellan nu ock sen, mellan hit ock dit, mellan göra fort ock göra om. Synd, för det är i mellanrummen det händer. Det är där vi hinner tänka. Andas. Vara. Det är i mellanrummen vi får glädje av allt som vi har så bråttom till. Det är där vi hinner känna efter.

Så vi glömmer hur man gör. Tar en Alvedon ock kör på. Någon annan får tala om när vi mår dåligt, ock när vi känner oss sjuka litar vi mer på febertermometern än på kroppen. Den betvingade kroppen ger upp, tills någon säger: ”Du har ganska mycket spänningar i axlar ock bröstrygg”, ock vi svarar: ”Har jag?”

– – –

Skor gör oss klumpiga
Det är faktiskt en mäktig känsla att springa barfota. I december. En känsla av närvaro. Kontakten med marken blir påtaglig på så olika sätt. Ock efter lite övning behöver jag inte se mig för så noga. Fumligheten efter ett liv i skor som tar bort all delaktighet av fotens muskler ock nerver blir mer ock mer till flexibel rörlighet där fötterna känner underlaget ock agerar därefter. Ungefär som när man lärde sig cykla, först vingligt ock koncentrerat ock JAG-KAN-INTE! till att rörelserna blev allt mer reflexmässiga.

Jag blir trött i fotmusklerna, det blev jag aldrig med löparskor. Då kändes lår ock vader. Men nu aktiveras hälsenor, tår ock mellanfotsben, ock nerverna är påpassligt kavata för att anpassa stegen efter lera, rötter, stenar ock vattenpölar. Överkroppen parerar för buskar ock grenar, ock jag hinner njuta av det vintriga solljuset ock känna de skiftande dofterna av skog. Kallt? Inte så farligt. Jag springer mig varm, ock dagens runda är inte så lång.

Hjärnan sitter i fingrarna
Efteråt är hela kroppen alert på ett sätt den aldrig kan bli på ett löpband eller i en roddmaskin. Jag känner mig som ett med min kropp, inte som en hjärna med vidhängande kroppsdelar. Min hjärna sitter lika mycket i händer ock fötter som i huvudet. Kroppen minns, ock kroppen agerar utifrån det, utan att blanda in intellektet.

Att springa barfota i december låter tokigt för många. Men den reaktionen är inlärd; barfota är man på sommaren. Möjligen. På vintern är det kallt, även om termometern står på 7 grader (bara marginellt kallare än i midsomras.) Fast det vet man ju egentligen inte. Inte så länge man inte har provat.

Inte så länge man inte har känt efter.

Läs gärna också:

Att känna efter

När krokigt blir rakt

Ta av dig skorna i sommar

Jaha. Då gör du inte om det igen

hälsa mat stress zonterapi

Bråttom bråttom bråttom – Sånt vi inte behöver. Del 2

Posted on 8 november, 2015

njut-kaffet-i-farten-zonterapi-pa-sandberg

”På språng? Take-awayfika. Njut Kaffet i farten.” Står det på skylten vid fiket.

Stress sätter sig i kroppen. Stress gör oss sjuka ock sämre fungerande. Ändå omger vi oss med saker, hjälpmedel, företeelser ock uppmaningar att bli mer effektiva ock stressa mer.

Det tål att upprepas. Stress sätter sig i kroppen. Där sitter den ock ger sig till känna som magproblem, sömnsvårigheter, oro, migrän, muskelvärk, stelhet, blödningar, inflammationer, stukade fötter ock återkommande förkylningar. Den gör oss dessutom dumma i huvudet, som sagt.

Ock lösningen är, tror vi, mer av det som inte funkar. Mer teknik, fler tidsbesparande apparater, fler övningar, träningar ock personliga tränare. När det vi egentligen behöver är mindre. Mindre, färre ock långsammare.

Som till exempel dum reklam för folk i farten:
Det är bara att svälja faktum, oavsett hur mycket vi vill tro annorlunda om oss själva: allting vi gör blir sämre gjort om vi försöker göra mer än en sak åt gången. Sorry, men det finns inget bra med multitasking. Ock för hälsan är det förödande. Det gäller inte minst njutning.

Njutning kräver fokus. Tittar du på TV till maten känner du smakerna sämre. Kollar du in utsikten när du kör bil blir du en sämre förare. Dricker du kaffe i farten sänder du dubbla budskap till kroppen. Den blir förvirrad ock börjar hacka.

En livsnjutare låter njutningen ta tid. En livsnjutare njuter för sig ock håller farten uppe för sig. Att dricka kaffe i farten är inte att njuta. Kan aldrig bli. Det är att tillgodose ett beroende, en dålig vana, eller bara en längtan efter att se upptagen ock viktig ut. Det är elakt mot magen ock respektlöst mot kaffet.

Åsikterna om kaffe som bra eller dåligt går isär. Ock om att sluta med kaffe inte är något alternativ, så är det en idé att fundera på hur det dricks. Som så ofta, hur är lika viktigt som vad. Drick ditt kaffe om du vill. Men drick gott kaffe, ock ge det den uppmärksamhet det förtjänar. Allt du gör ock alla du interagerar med förtjänar ditt fulla fokus. Är det inte viktigare än att du kan göra det halvhjärtat kanske det är läge att välja bort somligt ock somliga.

Som att dricka kaffe i språnget.

Missat Bråttom bråttom bråttom – Sånt vi inte behöver. Del 1? Läs det här.

fotarbete fötter hälsa zonterapi

Sitter du mycket, frågade zonterapeuten

Posted on 7 oktober, 2015

”Sitter du mycket?” frågade jag. ”Ja”, svarade han direkt. Sen tittade han förvånat upp från behandlingsbänken. Det var hans första besök. ”Kan du känna det under foten? Det är ju jättekonstigt!”

Det som händer i kropppen händer i fötterna. Så ja, man kan känna mycket där. Men det är bara en del av jobbet. Det viktiga är vad som händer efter behandlingen. Vilket resultat det ger. Det viktiga är att få det som händer i fötterna att hända i kroppen.

Ibland är zonterapi enkelt, ibland är det utmanande. Somligt går fort medan annat tar längre tid. Ungefär som annat i livet. Så ibland får man stämma av lite. Vad har hänt sen första gången? Vad har blivit bättre? Ock vad ska vi sträva mot framöver? Eller är vi klara?

Good enough
Klara? Hur är man klar? Blir man det? Eller är det bara frågan om en individuell känsla av ”good enough”? Kanske är det så. Men säkert är att vi prioriterar olika. Vissa vill ha en quick fix för att snabbt kunna återgå till sitt höga tempo. Det blir ett ett-problem-en-lösning-behandlande. Det går ibland, men det håller inte alltid i längden. Andra känner efter ock strävar efter att må bättre hela vägen. Dom vill förändra ock komma till rätta med orsakerna, inte bara symtomen.

Känna efter, ja. Känn inte efter så mycket, säger en del. Jo, gör det, säger jag. För när vi kör på för fort hinner vi inte känna efter hur vi mår, vi skaffar oss ”normalproblem” som migrän, ryggont, magkatarr eller dålig sömn. Bara för att vi inte kände efter. För att vi inte hade tid eller inte ville vara till besvär. Att känna efter, dock, ska inte förväxlas med att gnälla ock tycka synd om sig själv. Man kan få göra det också ibland, men det är inte detsamma som att stanna upp ock bli medveten om hur kroppen ock själen mår.

Så. Vi stämde av lite, jag ock en trogen klient. Migränen var borta, liksom smärtan i bihålorna. Vätskan i kroppen minskade synbart ock magkatarren dök allt mer sällan. Upplevelsen av stress var också påtagligt mindre.

Hos en annan var det allergin som försvunnit helt (Det gör den nästan alltid efter några behandlingar) ock den motsträviga matsmältningen som blivit bättre. Inte så konstigt att hon kände sig mer sig mer full av energi. En tredje kände sig muntrare ock piggare, sov hela nätterna, som om behandlingen var ett naturligt serotonin-tillskott, istället för tabletterna han fått utskrivna.

För somliga hade det betytt att vi var klara, de initiala önskemålen var ju uppnådda, ock man har ju ett liv att skynda vidare i. Karriär ock sånt. För andra är det en anledning att fortsätta. Att lyfta hälsa ock välbefinnandet ett snäpp till. Att förändra långsiktigt. ”Hur bra vill du må?” frågar jag ibland. När är det good enough i ditt liv? Det vet bara du.

Ock han som sitter mycket, han kommer tillbaka nästa vecka. Hur jag kunde veta? Sittande påverkar kroppen. Rygg, nacke, bäcken, mage, ben, fötter, allt påverkas. Så när jag anar att han sitter mycket är det inte så konstigt alls. Bara god slutledningsförmåga.

Det som händer i kroppen händer i fötterna.

Känner du någon som kan ha nytta eller intresse av den här sidan? Dela gärna. Eller tipsa om Pa Sandberg Zonterapeut på Facebook.

fotarbete hälsa utveckling zonterapi

Stillastående vatten blir lätt unket.

Posted on 27 september, 2015

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larsson

Förändring. Det kan vara läskigt. Osäkert. Så vi skapar rutiner. Vanor. För att liksom ha koll. Ock för att slippa tänka. Det kanske inte är det som är syftet, men det är det som blir konsekvensen. Ock just det är faran med vanan.

Vanor utan tanke blir lätt slentrian. Dom går av bara farten. Ock ju fler vanor, desto högre fart. För det är så mycket man ska hinna med: måsten som blir till vanor, ock fastän vi inte måste längre så fortsätter vi göra dem för det har vi alltid gjort.

Så vi går med skor fast det är varmt, passar tider, tränar för vi måste utan att fråga oss varför, äter samma mat, firar jul, handlar på torsdan, häller upp vin på fredan utan att känna efter om vi är sugna, kör samma väg till jobbet ock tar allt det ansvar vi tror förväntas av oss.

Mer av det som inte fungerar?
Ock vi slutar känna efter. Hur det känns att göra det vi gör. Vi bara gör. Ock tror att det ska vara så. En kvinna beklagade sig över skralt sexliv. Dom hade försökt få fart på det några gånger. När jag frågade hur dom försökt få fart, tittade hon frågande på mig. Som vanligt, blev svaret. Kanske det är en del av problemet: om något inte fungerar så lär det inte fungera bättre om vi gör mer av samma sak. Höjer träningsdosen, stressar mer eller ökar på medicineringen.

Trying harder är inte alltid lösningen. Ofta får man prova nytt. Eller på ett nytt sätt. Oavsett om det handlar om sex, arbete, träning eller hälsa ock välbefinnande (Nej, träning ock hälsa är inte samma sak, men det återkommer vi till en annan gång). Kanske för att det gamla inte var så bra, kanske för att det gamla VAR bra. Då. Saker ock ting förändras. Det är bara inte alltid vi märker det.

Bättre förekomma än förekommas
Eller så förekommer man slentrianen. Ifrågasätter. Visar nyfikenhet. Utforskar. Tar några steg framåt. Lyfter till en högre nivå. Kalla det vad du vill. Det är i alla fall vad zonterapeuten gör den här veckan. Han stänger praktiken ock drar till västkusten, låser in sig med sambo, illustratör, böcker, penslar ock massor av idéer ock tankar.

I en liten ateljé vid havet ska det ritas, skrivas, morgonbadas, struktureras, spånas, målas, gås barfota, planeras, förkastas, byggas, tänkas ock formas. Metoder ska vridas, ord ska formuleras ock konst på temat fötter ska skapas. För arbete med hälsa är inget statiskt arbete. Att tro att man efter en utbildning är ”färdig” är att missta sig grovt, oavsett bana. Det är då den börjar, resan i utveckling.

Det finns många sätt att hjälpa människor, många sätt att arbeta med hälsa ock välbefinnande, även för en zonterapeut. Det finns alltid fler perspektiv, alltid fler frågor att ställa, alltid mer att lära. Precis som med alla andra jobb eller sysslor, i alla andra liv.

Ock som någon sa: när man slutar sträva efter att bli bättre slutar man också vara bra. Ock ingen ska någonsin behöva komma till zonterapeutens behandlingsbänk ock känna att han behandlar på rutin. Den dagen är det dags att lägga av. Ock dit är det långt ännu.

Så vi ses om en vecka!

hälsa positivt tänkande zonterapi

Leve melankolin!

Posted on 27 augusti, 2015

Positivt-tänkande-illustration-maja-larsson

Trevliga människor är det värsta jag vet. Nej, det är inte så illa som det låter. Men det finns i vår kultur en tilltro till positivt tänkande ock jajamensan som faktiskt är lite skrämmande. Vill vi bli lyckliga måste vi också våga må dåligt ibland.

Det handlar om stress. Igen. Att försöka vara som man ska (det vill säga glad). Att bita ihop. Ock le. Samtidigt. Det fräter sönder en inifrån. Ock ger kramp i käkarna. Man kan faktiskt bli sjuk av det. För stress sätter sig i kroppen. Ändå möter vi dem dagligen, munnarna som ler ock säger ”bra” när vi frågar hur de mår, medan ögonen är trötta och tomma på energi.

Ock man får inte gråta. Eller bli arg. Det är…fult? Vi knyter näven i fickan ock gråter ock sväljer klumpen i halsen. Den trevliga, kontrollerat positiva fasaden som blir kvar är falsk. Trevlig men falsk. Ock falskhet är faktiskt inte attraktivt nånstans. Att vara sur ock gnällig är inte särskilt sexigt det heller. Det är när vi kan se både ljus ock mörker, ock släppa taget om båda, som vi på riktigt kan börja omfamna våra liv ock vår vardag.

Alla vill vi väl vara glada.
Men vi är inte där hela tiden. Ock vi når inte dit genom käcka aforismer ock skygglappar. Att tänka positivt när hjärtat blöder är att lura sig själv. Ock den som lär sig se, upptäcker snart omifall ett leende går hela vägen inifrån ock ut. Men attraktionslagen, säger någon. Vi får det vi ber om. Ja. Men om vi bara ber om glädje får vi aldrig helheten. Ock utan helhet kan vi heller inte leva i sanning. Det är när vi kan slappna av i det som sker, oavsett vad det är, som vi kan uppnå lycka.

Helheten. Livet ger oss både lärdomar ock ärr. När någon anhörig dör förväntas vi ha en ”sorgeperiod”. Som om det skulle vara klart sen. Den sorgen finns för alltid kvar. Det är så det ska vara. Det är såna känslor som gör oss till hela människor. Alla som någon gång gråtit ut sådär totalt, ock känt lättnaden efteråt vet vad jag menar.

Rädsla ock mod
Så problemet med positivt tänkande är att det lurar oss att tro att vi mår bättre än vi gör. Vi kan dra lärdom av det tråkiga, jobbiga, sorgliga. Vi kan fiska nåt bra ur allt. Men bara om vi vågar vara i hela känslan. Leenden är inte lösningen. Kampen för att må bättre är ofta en kamp mot rädslor. Rädsla att inte duga. Rädsla för vad andra ska tycka. Rädsla för att inte vara älskad, eller åtminstone omtyckt. Rädsla för att göra fel (vad nu det är). Rädsla för att inte klara oss själva. Rädsla för att förverkliga drömmar. Rädsla för det okända. Rädsla för att det ska var jobbigt. Rädsla för att ta klivet ner från trottoarkanten…

Men rädsla möter vi inte med positivt tänkande, med skyddsmurar eller floskler om att fånga dagen. Rädsla bekämpas med mod. Modet att känna efter, modet att vara sårbar, modet ett säga ”jag vet inte” ock ”jag älskar dig”, modet att be om hjälp. Även om det är läskigt.

Våga vara den du är. Även inför dig själv. Våga känna efter. Våga känna tvivel. Ock lita aldrig på någon som är tvärsäker. Våga skratta. Åt dig själv.

För lycka,
lycka handlar inte om hur mycket vi ler. Eller hur trevliga vi är. Lycka är att vara på riktigt. Som sagt. Det är när vi kan se både ljus ock mörker, ock släppa taget om båda, som vi på riktigt kan börja omfamna våra liv ock vår vardag. Då släpper krampen i käkarna. Ock leendet kommer av sig själv.

Ps. Gillar du det här? Dela gärna.

ansiktszonterapi fötter friskvård hälsa zonterapi

Klart ungen ska ha zonterapi!

Posted on 25 augusti, 2015

barn-zonterapi-illustration-maja-larsson

När utmattningssyndrom snart är lika vanligt på högstadiet som astma borde vi kanske haja till. Zonterapi är inte lösningen på stressen bland barn, orsaken ligger annorstädes. Men när det nu ser ut som det gör, kan zonterapi både förebygga ock hjälpa.

Det är lite tråkigt egentligen, tråkigt men mänskligt, men de flesta av oss är ganska dåliga på att ta hand om oss i förväg. Genomsnittsklienten här är tillräckligt vuxen för att ha skaffat sig diverse krämpor, skavanker, eller stressymtom. Ofta hänger de ihop; stress som ger magproblem eller huvudvärk som skapar spänningar som ger muskelvärk. Lite dåliga matvanor för att hinna mer gör också sitt till för humöret, koncentrations- eller sömnsvårigheterna.

Kruxet är bara att just den beskrivningen numera passar in på många barn. Astma, allergi, koncentrationssvårigheter ock utbrändhet går nedåt i åldrarna. Det borde inte vara så. Men det är så. Det beror på omständigheter. Olika omständigheter. Somliga är lätta att påverka, andra svårare. Men vi kan välja mellan att göra det vi kan, eller blunda ock hoppas det löser sig av sig själv.

Tänka efter före
I takt med det här- ock därstädes sjunkande välbefinnandet ökar också förskrivningen av olika symtomlindrande preparat. Medicin som ibland ger nödvändig lindring, men som sällan påverkar hälsotillståndet i grunden. Astma- ock allergimedicin t ex ger dig luft för stunden. Men det förändrar inte tillståndet i kroppen. Men det verkar zonterapi göra. Alla, mig veterligen utan undantag, som jag behandlat för allergiska besvär, har känt av lindring. De allra flesta har helt kunnat slippa kortison ock andra biverkande läkemedel. (Nej, jag råder ingen att undvika medicin. Men jag råder alla att ha ögonen öppna för lindrigare alternativ med färre biverkningar.)

Men det var det där med att tänka efter före. Det är inte alltid så lätt att förebygga när man inte vet vad som ska förebyggas. Eller hur. För de allra flesta krämpor kommer smygande. Beroende på genetik, matvanor, stress ock en massa annat som dessutom drabbar oss olika ock individuellt. Det som blir migrän hos mig kan bli magsår hos dig. Ock hur vet man om behandlingen hjälper om inte symtomen brutit ut än? En av mina återkommande patienter, som för övrigt mår riktigt bra, kommer, som hon säger, till mig för att spara pengar. ”Detta är billigare än att vara sjukskriven”, säger hon.

Zonterapi inför skolstarten
Min filosofiske 12-årige bonusson fick en behandling inför skolstarten i present av sin mamma, för att boosta, kicka igång. Han, som älskar att gå barfota, skrev ett intressant blogginlägg om fötter o zonterapi: ”…It is a very interesting feeling. Even though the body accumulates pain in certain places, you also feel a connection to you feet that at least I haven’t felt before. Sure, it was pain, but it was a very releasing pain, as if it was an answer that was precise and sharp…”
(Läs hela texten här. Han är läsvärd, den lille konstnären.)

Det kanske känns avlägset, men framtidens välbefinnande ock sjukfrånvaro börjar vi bygga i barnaåren. Stress, prestationsångest ock växlande näringsstatus påverkar negativt både på kort ock på lång sikt. Mot det hjälper tyvärr varken knattefotboll eller höga betyg.

Ps. Enligt svensk lag får jag inte behandla barn under åtta år. Men från ock med nu erbjuder jag kortare barnbehandlingar för barn mellan nio ock femton år. Frågan om vad vi ska göra med de mindre barnen har jag överlämnat till Socialstyrelsen. Jag återkommer i ärendet när de utrett färdigt.

friskvård hälsa välbefinnande zonterapi

Mark Spitz mustasch

Posted on 20 augusti, 2015

1972 vann simmaren Mark Spitz sju guldmedaljer vid OS i München. På en klassisk bild står han i sina stars and stripes-mönstrade badbyxor, med medaljerna om halsen ock ett stort leende under den svartmuskiga mustaschen.

Mustasch? Simmare har inte mustasch. Elitsimmare tränar massor ock rakar kroppen för att kapa 100-delar av sekunder. Men Mark behöll sin välväxta pröjsare. På frågan varför svarade han ”Jag tränar sex timmar om dagen, sju dagar i veckan. Varje gång jag ser mig i spegeln, påminner mustaschen mig om att det finns ett liv utanför simningen.”

Jag tänker på det där ibland, som nu när jag jag sitter ock suger på min tobakspipa – min egen Mark Spitz mustasch. Det händer inte så ofta, kanske nån gång i månaden. Jag lever för hälsa ock välmående. Det är mitt arbete att hjälpa människor att må bra, eller bättre. Jag tipsar, uppmuntrar ock förmanar att tänka på det ena ock släppa det andra.

Fartblind?
Men det slår mig ibland hur vanligt det är att just det egna kallet blir så viktigt så man offrar allt, eller åtminstone sig själv, för att utföra sin självpåtagna uppgift: hetsätande friskvårdskonsulter, utbrända stressföreläsare ock psykologer som går på psykofarmaka för att klara av vardagen. Jag har träffat dem alla.

Ock vi har dem lite till mans, vid sidan om jobbkrav ock prestationsnojor, alla dessa självpåtvingade måsten för att bli bättre människor. Vi ska ha ”kvalitetstid” med barnen, vi ger nyårslöften vi inte håller ock vi stressar till yogan för att kunna varva ner. Hallå! vill jag skrika men nöjer med ett bloss på min onyttiga pipa.

Visst kan ett sånt här resonemang bli en ursäkt för att slarva ock ”unna sig” det osunda. Men vi har våra olika områden, våra olika utmaningar i livet. Vi behöver alla skärpa till oss på vissa områden. Men många av oss måste likaväl öva på att släppa taget ibland. Att skita i vilket. Att ta hand om sig själv är att göra både ock. Att hitta balansen.

Hur lika viktigt som vad
Men balansen innebär inte lika mycket av varje. Det innebär inte att man kan unna sig en bakelse för varje morot eller träningspass. Det innebär att man kliver ur sina mönster, att man ser över sina vanor. Eftermiddagsfika plus fredagsmys plus lördagsgodis är inte ”nån gång ibland”. Det är dåliga vanor. Men poängen här är att även bra ambitioner kan bli dåliga vanor. Att motionera är bra, men får du dåligt samvete om du råkar missa ett pass bör du kanske se över ditt fokus. Att äta nyttigt är viktigt, men att stressa i sig en råkostsallad är inte nyttigare än att njuta av en hamburgare. ”Hur” kan vara lika viktigt som ”vad”. Ock lust är bättre än krav.

Jag utvecklar hela tiden mina yrkesmässiga tekniker ock kunskaper, testar, läser ock utvecklar. Jag äter nyttigt hela veckan, samlar kraft på olika sätt för att orka ge till dem som vill ha min hjälp. Det är en skyldighet i yrket, tycker jag. Att må så bra jag kan. Men i allt mitt ambitiösa sundhetstänk, påminner den där pipan mig om att det finns andra sätt att leva. Att det finns andra perspektiv.

Det är bra att brinna för saker. För sitt jobb, sin hälsa eller sin trädgård. Men det mesta är inte så viktigt som vi tror. Då kan det vara bra att ha en Mark Spitz mustasch.

Older Posts

Newer Posts