Browsing Tag

zonterapi

ansiktszonterapi fötter friskvård hälsa zonterapi

Klart ungen ska ha zonterapi!

barn-zonterapi-illustration-maja-larsson

När utmattningssyndrom snart är lika vanligt på högstadiet som astma borde vi kanske haja till. Zonterapi är inte lösningen på stressen bland barn, orsaken ligger annorstädes. Men när det nu ser ut som det gör, kan zonterapi både förebygga ock hjälpa.

barn-zonterapi-illustration-maja-larssonDet är lite tråkigt egentligen, tråkigt men mänskligt, men de flesta av oss är ganska dåliga på att ta hand om oss i förväg.  Genomsnittsklienten här är tillräckligt vuxen för att ha skaffat sig diverse krämpor, skavanker, eller stressymtom. Ofta hänger de ihop; stress som ger magproblem eller huvudvärk som skapar spänningar som ger muskelvärk. Lite dåliga matvanor för att hinna mer gör också sitt till för humöret, koncentrations- eller sömnsvårigheterna.

Kruxet är bara att just den beskrivningen numera passar in på många barn. Astma, allergi, koncentrationssvårigheter ock utbrändhet går nedåt i åldrarna. Det borde inte vara så. Men det är så. Det beror på omständigheter. Olika omständigheter. Somliga är lätta att påverka, andra svårare. Men vi kan välja mellan att göra det vi kan, eller blunda ock hoppas det löser sig av sig själv.

Tänka efter före
I takt med det här- ock därstädes sjunkande välbefinnandet ökar också förskrivningen av olika symtomlindrande preparat. Medicin som ibland ger nödvändig lindring, men som sällan påverkar hälsotillståndet i grunden. Astma- ock allergimedicin t ex ger dig luft för stunden. Men det förändrar inte tillståndet i kroppen. Men det verkar zonterapi göra. Alla, mig veterligen utan undantag, som jag behandlat för allergiska besvär, har känt av lindring. De allra flesta har helt kunnat slippa kortison ock andra biverkande läkemedel. (Nej, jag råder ingen att undvika medicin. Men jag råder alla att ha ögonen öppna för lindrigare alternativ med färre biverkningar.)

Men det var det där med att tänka efter före. Det är inte alltid så lätt att förebygga när man inte vet vad som ska förebyggas. Eller hur. För de allra flesta krämpor kommer smygande. Beroende på genetik, matvanor, stress ock en massa annat som dessutom drabbar oss olika ock individuellt. Det som blir migrän hos mig kan bli magsår hos dig. Ock hur vet man om behandlingen hjälper om inte symtomen brutit ut än? En av mina återkommande patienter, som för övrigt mår riktigt bra, kommer, som hon säger, till mig för att spara pengar. ”Detta är billigare än att vara sjukskriven”, säger hon.

Zonterapi inför skolstarten
Min filosofiske 12-årige bonusson fick en behandling inför skolstarten i present av sin mamma, för att boosta, kicka igång. Han, som älskar att gå barfota, skrev ett intressant blogginlägg om fötter o zonterapi: ”…It is a very interesting feeling. Even though the body accumulates pain in certain places, you also feel a connection to you feet that at least I haven’t felt before. Sure, it was pain, but it was a very releasing pain, as if it was an answer that was precise and sharp…”
(Läs hela texten här. Han är läsvärd, den lille konstnären.)

Det kanske känns avlägset, men framtidens välbefinnande ock sjukfrånvaro börjar vi bygga i barnaåren. Stress, prestationsångest ock växlande näringsstatus påverkar negativt både på kort ock på lång sikt. Mot det hjälper tyvärr varken knattefotboll eller höga betyg.

 

Ps. Enligt svensk lag får jag inte behandla barn under åtta år. Men från ock med nu erbjuder jag kortare barnbehandlingar för barn mellan nio ock femton år.  Frågan om vad vi ska göra med de mindre barnen har jag överlämnat till Socialstyrelsen. Jag återkommer i ärendet när de utrett färdigt.

/

fötter friskvård hälsa kroppen träning

”Jaha. Då gör du inte om det igen.”

Hålfot-pa-sandberg-zonterapeut

Förändring känns. Det är liksom själva grejen med förändring. Ibland gör det ont. Vilket inte är detsamma som att det är fel.

Jag tog en löprunda. I skogen. Barfota. Det var fantastiskt. Att känna varje millimeter av mina fötter, varje led ock varje muskel mot mark, följsamt genom gräs ock lera, över stigar av jord ock sågspån. Att känna hur fotens nerver, muskler, senor ock leder reagerade ock kände, formade, justerade ock anpassade varje steg efter underlaget, precis som fötter ska göra.

Jag har ju börjat springa ock gå med platta typ barfotaskor (vivobarefoot). Det är spännande ock utvecklande. Men det kan såklart inte vara samma sak som att springa barfota på riktigt. Jag var tvungen att prova.

Det började bra. Som sagt. Känslan av att känna efter, känna varje steg i varje del av foten var fantastiskt. Till skillnad från att bara springa, som man gör i vanliga skor som i sin åtsittande formpassning tar bort alla nyanser i stegen. All känsla.

Hålfot-pa-sandberg-zonterapeut

Hål i hålfoten

Så här efteråt får jag höra, att det var väl inte så smart eller? Lätt att säga efteråt, när skadan var skedd. När den där roten som stack upp, ock som jag inte såg i farten, gick igenom fotsulan ock gav plantar fascian en rejäl kyss. När jag fått hålet nogsamt rengjort ock igensytt ock jag linkar runt på mina kryckor, då är det lätt att vara efterklok. För den som aldrig kommit på tanken att prova är det lätt att säga att det inte var så smart.

”Jaja. Men då gör du inte om det igen.”

Den har jag fått höra några gånger.

Men vad är det som var så korkat egentligen? Våra fötter är skapta för att springa direkt på marken (Se När krokigt blir rakt ock Ta av dig skorna i sommar). Det korkade är att vi förstör kroppens förmågor, inte att vi försöker använda dem. För skor har en destruktiv effekt på kroppens hållning ock rörelseförmåga. Men när de ger oss problem gör vi som vi ofta gör: vi gör mer av det som inte funkar. När skorna ger oss besvär bygger vi på dem ännu mer, med mer dämpning, mer stabilitet ock fler ilägg.

Så jag ville prova. Lära mig gå på nytt. Gå ock springa. På sätt som inte sliter på knän ock rygg. För fastän så många löpare ock motionärer i ”vanliga” skor förr eller senare råkar ut för sträckningar, stukningar, värk i benhinnor, slitna leder, värkande fötter ock ömma ryggslut, så ifrågasätts inte den tekniken. Ingen säger att det inte var så smart. Bara att det var otur.

Jag provade. Ock gillade det. Ock blev ivrig. För ivrig. Ville för mycket för fort. För. En fot som gått i skor i 45 år behöver vänjas. Vänjas av. Vänjas om. Att bygga upp reflexer, rörlighet ock styrka tar tid. Jag hade inte det tålamodet. Ock DET var inte så smart. Men att prova nytt, förändra, utveckla går inte alltid på räls. Själva poängen med utveckling är ju att göra saker som man aldrig gjort. Att prova nya vägar.

Ibland gör det ont. Ibland blir det inte rätt på första försöket. Ock förresten. Mycket av det vi gör i vardagen vet vi är skadligt, dumt ock rent av farligt. Att äta socker ock dålig mat, stressa ock sitta för mycket framför datorn, till exempel. Vi gör det ändå. Fast vi vet. Vad var det som inte var smart, sa ni?

Så jo. Jag kommer att göra om det. Jag kommer att lära av misstaget. Jag kommer att ha tålamod ock träna upp mina fötter först. Men jag kommer att göra om det.

Jag längtar redan.

/