Browsing Tag

reflexologi

barfota fötter zonterapi

Semester eller sommarlov?

Sommarlov är inte en tidsbestämd ledighet. Det är en mental inställning.

Sommarlov. Smaka på ordet. Det har en helt annan klang än semester. Sommarlov är mjukt, fullt av längtan, smultron, plask ock barfotaskratt. Semester däremot är mer kliniskt. Fyrkantigt. Sommarlov ser man fram emot. Semestern räknar man ner till. På sommarlovet struntar man i allt. Semestern ska planeras. Ock väl där räknar man ner igen: ”Nu är det bara tre veckor kvar innan man är tillbaka i verkligheten.” Vad då verkligheten? Vad är det som gör jobbet mer verkligt än ledigheten?

Tänk om det är tvärtom?
Att allt det där som vi gör ock får betalt för bara är på låtsas? Tänk om det inte alls är sådär viktigt som vi vill inbilla oss. Tänk om världen skulle fungera alldeles utmärkt utan mina beräkningar, kontroller, analyser, säljsiffror, utvecklingar, invecklingar, avvecklingar eller vad det nu är jag gör på jobbet. Då skulle jag ju likaväl kunna ägna sommaren åt längtan, smultron, plask ock barfotaskratt. Då skulle jag ju lika gärna kunna ha sommarlov.

”Ock man måste ha minst fyra veckors sammanhängande semester för att varva ner!” sägs det.
Varva ner från vad? Från låtsasvärlden där uppe? Varför är vi inte där nere hela tiden? Då skulle vi, förutom att ha sommarlov, må bättre. Sjukhälsotalen stiger ock alltmer beror det på stress. Det är uppenbart att inte ens fyra veckors ledighet räddar oss från det. Saken är den, att vår oförmåga att hantera stress leder till oro. Oro begränsar vår uppfattningsförmåga, vår förmåga att känna efter. Ock utan att känna efter kan vi inte hantera stress. Det blir en ond cirkel.

Det roliga är att sommarlov (avslappning) är vårt biologiska normala.
Den så kallade verkligheten orkar vi bara med korta stunder. Måsten, stress ock oro gör oss sjuka ock dumma. Så problemet är inte bristen på ledighet. Eller bristen på tid. Problemet är att vi inte känner efter. Ock utan att känna efter kan vi inte veta hur vi mår. Den förmågan har vi rationaliserat bort ock överlåtit till doktorn. När allt vi behöver är att sänka farten lite.

Sommarlov är inte en tidsbestämd ledighet. Det är en mental inställning.

/

Avslappning insomnia sömnlöshet stress

Det bästa rådet

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larsson

Han sov dåligt, sa han. Vaknade o snurrade med tankar som for kors ock tvärs över kudden. Det var inte bara det. Andra krämpor, såna som brukar komma när man stressat för länge, fanns också.

Det brukar komma som hudutslag eller migrän. Somliga får problem med magen. Muskelspänningar är vanligt, ock ibland ställer de, spänningarna, till med mer än bara stelhet. Ofta, särskilt om man levt med stressen eller oron eller rädslan ett tag, kan man känna av lite av varje.

Jobbet eller livet?
Så var det för honom, han med sömnproblemen. Det var lite mycket på jobbet, sa han. Mycket tidspress. Deadlines med krav på korrekthet. Ock det var ofta jobbet som snurrade i skallen på nätterna. ”Fast”, sa jag, ”är det jobbet som sätter pressen? Eller är det du?”
Han tittade på mig när jag fortsatte: ”För behovet att prestera kom inte med jobbet, eller hur? Du var sån redan innan.”

Han nickade ock tänkte efter. Vad var det han försökte bevisa, ock som han försökt bevisa så länge han kunde minnas? Ock för vem?
”Men jag är inte säker på om jag trivs med det här jobbet egentligen,” sa han, men menade egentligen att han visst var säker, att han inte gillade sitt arbete. ”Orsaken kanske sitter i mig, men den orsaken triggas igång av pressen på jobbet. Det är ett bevisarjobb.”

Men det kan man ju inte leva på
Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larssonJag tog hans vänstra fot i mina händer ock lät fingrarna leta sig fram. Den var spänd, precis som resten av kroppen. Beredd. Ständigt beredd.
”Vad skulle du pyssla med om du fick drömma utan begränsningar? Vad skulle göra dig glad? sa jag för att försöka hitta en öppning. Han tänkte efter. Sen log han lite försynt.
”Jag älskar att rita ock måla. Mest med kritor”, sa han med ett snabbt tillägg: ”Men det kan man ju inte leva på!”

”Vad gör du på nätterna när du inte kan sova?” frågade jag efter en stunds tystnad, samtidigt som jag bearbetande den spända delen av hans högerfot som korrelerade med hans lika spända nacke.
”Jag försöker låta bli att tänka på jobb ock sånt som jag ändå inte kan lösa mitt i natten. Sen blir jag arg på mig själv för att det inte går. Det är inte särskilt produktivt.”

Sånt man mår bra av
”Då har jag ett förslag”, sa jag. ”När du inte kan sova går du upp ock ritar. Du somnar kanske visserligen inte för det, men du gör något du blir glad av. Istället för att tänka på det där jobbet som du inte tycker om. Du skapar positiv energi, vänder på den negativa spiralen, ock när du ritat dig utmattad, somnar du med bilder ock färger. Sånt man mår bra av.”

Han lutade sig tillbaka ock log. Han såg vart jag ville komma. Att vi behöver lägga energi på sådant som gör oss glada, inte bara på sånt som vi tror att vi måste, eller som vi tror att andra förväntar sig av oss. Vi behöver tänka efter på vad som gör oss glada. Kanske har vi glömt, för att vi försökt göra viktiga saker alldeles för länge. Då brukar det funka att tänka bakåt. Vad blev man glad av när man var liten? Eller yngre?

”Ja”, sa han. Sen sa han det igen: ”Ja.” Ock han fortsatte leende: ”Det var ett väldigt bra råd. Det ska jag göra.”
Ock jag tänkte att ”Ja. Det var det faktiskt. Det kan ha varit ett av de bästa råd jag har gett.”

För övrigt kan man visst leva på att rita ock måla.

/

fotarbete fötter utveckling zonterapi

”Du är ganska nördig, du vet det va?”

Fotnörd-illustration-maja-larsson

”Du är ganska nördig, du vet det va?”, sa hon där vi satt i sängen. Hon med sin stickning, jag med mina fötter. Med ett fast grepp om min vänstra stortå tittade jag opp förvånat. ”Jättenördig faktiskt”, fortsatte hon, fortfarande med blicken på sitt hantverk. Jag försökte fokusera på M. abductor hallucis, den muskel som ska röra stortån i sidled, inåt mot den andra stortån, men som på de flesta av oss slutat funka eftersom vi alltid har skor, ock i skor kan man inte göra den rörelsen. Hon tittade opp. ”Jag har nog aldrig träffat någon som är så nördig som du.”

Fotnörd-illustration-maja-larssonOkej. Jag klämmer på fötterna. Jag läser medicin ock anatomi. Jag experimenterar med mig själv. Testar gränser för att se vad fötter kan ock inte kan, för att se vad som händer i resten av kroppen när man gör det ena eller det andra. Jag studerar hur folk går ock står, vilka skor dom har ock skillnaden mellan olika underlag. Jag skriver en bok om fötter ock jag ritar egna löparskor till vintern (läs mockasiner). Jag föreläser ock skapar utbildningsmaterial som ska hjälpa människor att ta hand om sina fötter för att må bättre. Men det hänger ju ihop.

Lita inte på den tvärsäkre
Jag väljer att kalla det hängiven. Jag råkar tro att det inte räcker med att gå några kurser ock läsa några böcker för att bli bra på det man gör. Man måste göra, öva, prova, testa, ifrågasätta, tänka själv, tänka nytt, prova, snubbla, öva, dra nya slutsatser men alltid alltid fortsätta fråga. Den dag jag tror jag vet, den dagen slutar jag vara nyfiken, ock då slutar jag också lära mig mer.

Många lever som om all kunskap redan fanns, som om allt redan vore fulländat. Eller som om den sanning de träffat på i böcker eller hos någon guru har alla svaren om andningsteknik, näringslära, löpning eller vad det nu kan vara. Det är inte fel att tro på det man gör, tvärtom. Men man får inte sluta fråga. Man får inte sluta ifrågasätta.

Kunskap ock ödmjukhet
För faktum är, när det kommer till kunskap, att vi inte vet så mycket. Bara fem procent av universums materia är känd. Av djuphaven har vi ännu bara lyckats utforska en procent. Ock bläddrar du i medicinsk kurslitteratur hittar du massor av ”Obekant”, ”inte klarlagt”, ”orsaken känner vi inte till”, osv. Vetenskapen vet faktiskt ganska lite även om hur kroppen fungerar. Hormonsystemet är som ett djuphav, vad som orsakar hälsporre finns det olika teorier om (t o m vad hälsporre är finns det olika bud på.) ock man är osäker på vilka funktioner organ som mjälte ock blindtarm har. Så det ska till en gnutta tvivel mitt i all hängivenhet, tilltro ock övertygelse.

Kunskap sitter inte bara i huvudet
För kunskap finns inte i böcker eller föreläsningar. Det som finns där är inspiration. Kunskapen övar man in i kroppen. Kunskapen sitter i händerna. Ock i fötterna. I leder ock muskler ock nerver. Alltför ofta har hälsoförkunnare de slitnaste kropparna, alltför ofta är yogainstruktörer ock stresshanterare de som ligger på gränsen till utbrändhet. Varför? Därför att dom inte har kunskapen i kroppen. Därför att de bara förmedlar svaren till vilka dom slutat ställa frågorna.

Så nördig? Ja, det är jag nog. Eller hängiven. För så länge det finns något jag inte vet eller förstår, så länge det går att se på fötter ur ett annat perspektiv, så kommer jag att vilja lära mig mer. Fylla på med lärdomar. Byta gamla lärdomar mot nya. Jag vill veta ock kunna på riktigt, inte bara citera andras ord. Jag provar mig fram, ock ofta förstår jag vad som händer, men inte alltid. Ibland händer det bara. Då får det vara så.

Det som händer i fötterna händer i kroppen
För jag skriver en bok, ock med tanke på det livet jag kommer ifrån är det ganska kaxigt. Att tro att jag har något att komma med. Men jag tror att jag har det. Ock då räcker det inte med läst kunskap. Det räcker inte att skriva sånt som andra redan formulerat. Min ambition är inte att förmedla färdig kunskap. Men jag vill ge nya pusselbitar, mer förståelse ock, framför allt, inspiration. Jag vill inspirera till nyfikenhet ock ifrågasättande. Jag vill inspirera fler att bry sig mer om sina fötter för att förstå hur mycket det kan påverka resten av kroppen.

”Just det! Precis så”, säger hon ock tittar upp från stickningen. ”Nördighet är något bra. Jag älskar nördighet!”

/

fötter reflexologi zonterapi

Huvudvärken från tårna

båtsko-illustration-maja-larsson

Det är många grejer i en fot, alla med sina funktioner ock förmågor. Tår ock muskler ock leder ock valv. Dom finns där av en anledning. Så vilken knöl har kommit på att skor ska se ut som båtar med uppåtgående förstäv där tårna bara ligger till ingen nytta? 

fotanatomi-sobottaKolla på bilden. Varje fot består av ungefär 26 ben ock nästan lika många muskler. Allt binds samman av mängder av senor, leder ock bindväv. Allt detta plus ett nätverk av blodkärl, lymfkärl ock många tusen nerver skapar ett funktionellt mästerverk.

Tänk efter ett ögonblick. Homo sapiens må ha stora hjärnor, men vi hade knappast överlevt som art, om själva grunden, fundamentet, det vi går ock står på, inte hade fungerat. Vår evolutionära gren hade försvunnit snabbt om vi inte kunnat överleva utan skor med dämpningar, iläggssulor, avlastningar, klackar, passformer ock annat som vi enligt skoförsäljare, löpinstruktörer ock ortopedtekniker måste ha.

Lagt tårna på hyllan
Så. Om du kollar på bilden igen så ser du att nästan alla fotens muskler går till tårna. Vad drar du för slutsats av det? Att tårna är oviktiga? Knappast, va. Tvärtom signalerar det att tårna vill göra massor av nytta. Det låter vi dem inte göra. Vi lägger dem på en upphöjd förstäv där dom inte kan göra något alls. Ock vi, vi går på hälarna istället.

Aj.

Problemen blir flera. För det första har foten ett inbyggt dämpningssystem, en fjädring, om du så vill. Detta har den tillsammans med fotleder, knän, höfter, rygg, axlar, armar ock nacke (Ja, hela kroppen ska vara med ock gå. Inte bara fötterna.). Den fjädringen inkluderar fotens alla delar. Alla. Även tårna. Dom som vi inte använder.

båtsko-illustration-maja-larssonSom att gå gipsad
Så med inpackade fötter ock därmed försämrad rörlighet i foten hamnar stötar ock belastning vid varje steg istället på andra leder. Som knän ock höfter. Eller axlar ock nacke. Till ock med huvudvärken kan komma från fötterna.

Aj igen.

För det andra förtvinar fötterna när dom inte används. Alla som haft armen gipsad vet vad som händer efter bara några veckor: musklerna rinner ur armen ock motoriken hänger inte riktigt med längre. Det är precis vad som händer med fötterna i moderna skor. Den gipsade armen få rehab-träning efteråt för att återfå sin ursprungliga funktion. Det borde fötterna också få.

Det ursprungliga syftet med skor, ock det enda de behövs till, är som skydd mot skadligt underlag ock mot kyla. Det är ytterst sällan vi pratar i såna termer när vi ska köpa skor. Möjligen ska de vara fotriktiga. De ska ha passform som avlastar (precis som gipset i mitellan) så vi slipper använda foten. Men oftast ska dom bara vara snygga.

Ock ha klack. Nästan alla skor har klack eller uppbyggd häl. För att ta emot den där smällen som kommer när fotens naturliga dämpning är satt ur spel. Eller bara för att vara snygga. Dessvärre blir effekten, oavsett vilket, oftast det motsatta: stöten fid fotisättningen förstärks istället för att dämpas. Ock sen förstår vi inte varför vi får ont i knän, höfter, ländrygg, axlar ock nacke.

Gör om ock gör rätt
Så. Att stå, gå ock springa är egentligen enkelt. Men vi har lärt fel ock behöver börja om från början. Lära om. Back to basic. Att fylla på med mer fotriktiga finesser är som att gå med gipsad arm i förebyggande syfte. Eller att dra i sig Alvedon ock Losec varje morgon bara om utifall att.

Avlastning ska användas akut, på skadade eller inflammerade fötter. Inte för att kunna fortsätta gå med klackar under hälen ock ihopklämda hälar som ligger oanvända på en hylla.

Så vad kan den göra som inte vill gå barfota i snön eller som inte vill bli en nördig barfotalöpare? Massor.

  • Zonterapi. Som massage för fötterna påverkar det både fotens rörlighet, blodcirkulation ock hela kroppen. Det där nätverket i fötterna av blodkärl, lymfkärl, nerver ock bindväv är samma som i resten av dig; det som händer i fötterna händer i kroppen. Så piggare immunförsvar, mindre ryggvärk ock migrän, bättre sömn ock mer energi får du på köpet.
  • Anatomisk reflexologi. Detta är min egen form av zonterapi. I stort som vanlig zonterapi (reflexologi är det ord som övriga Europa använder för zonterapi.) men med ett utökat fokus just på den anatomiska påverkan på kroppen som kommer med svaga, hämmade fötter ock skor. Så du får inte det ena eller det andra, du får både ock. Många påpekar hur fötterna ock stegen känns annorlunda, hur känseln ock kontakten med underlag blir tydligare, redan efter en behandling.
  • Kör fotgympa, fot-yoga ock muskelstärkande övningar som tåhävningar. I samband med Anatomisk reflexologi får du tips på enkla övningar att göra hemma.
  • Fotmassage. Kläm på varandra ock er själva.
  • Känn efter när du går. Vad händer i höfterna? Använder du rumpan? Stortån? Hur känns det i knäna? ock så vidare. Försök inte göra rätt eller fel. Bara känn efter.
  • Gå barfota. Utmana dig själv ibland ock ta av dig skorna. Bara för att känna efter hur det känns.
  • Gå igenom din skogarderob. Dina skor ska vara sköna. Ock dom ska ha plats för tårna. Gott om plats.
  • Häng på den här sidan. Gilla den på Facebook. Här kommer fler tips ock information hela tiden.

Lita på dina fötter. Allt du behöver finns där. Lär dig använda dem. Låt dem göra hela dig piggare, friskare ock starkare. Jag hjälper dig gärna.

/

barfota fotarbete fötter hälsa zonterapi

Kan du vifta på tårna?

knäppa-fötter3b

Vad gör vi med våra fötter egentligen? Ock kanske ännu viktigare, vad gör vi INTE med dem? Ock varför spelar det någon roll? Ock hur kommer det sig att vi så fullständigt ignorerar ock misshandlar det som bär upp hela vår kropp? Ock vad kan vi göra åt det.

Du har säkert sett det på TV eller Youtube. Någon som från födsel eller av andra skäl saknar armar, men som visar upp enastående färdigheter i att borsta tänderna, packa väskor, skriva ock kanske t o m spela något instrument. Inte för att jag vill ta udden av deras prestation, men det är faktiskt inte så att de övat upp extraordinära förmågor i brist på händer. Vi har alla samma förutsättningar att göra det där. Allas våra fötter ska klara det där egentligen.

Egentligen.

knäppa fötter1
Det börjar redan med lära-gå-skor. Innan barnen ens på riktigt satt fötterna i marken, packar vi in deras fötter i nånting som är hårt ock platt, ock som tar bort allt det som fötterna är gjorda att åstadkomma. Från den dagen använder vi kanske femton procent av fotens kapacitet. Det. Är inte mycket.

Våra fötter innehåller en fjärdedel av kroppens alla ben. Drygt femtio stycken. Ett tjugotal muskler ock lika många senor i varje fot. Allt skulpturerat ock avstämt för att uträtta stordåd. Inte bara stå, gå ock springa rakt fram på plan mark, eller att kunna sparka, hoppa, vinkla, plocka ock lyfta saker. Många tusen nerver har förmågan att ana skiftningar i underlaget: lutningar, ojämnheter, temperaturskillnader, hårdheter eller mjukheter. Inget av det använder vi.

Snubbla på mattkanten?
Så när min mamma blir äldre får hon uppmaningen att ta bort trasmattan i köket. För att inte snubbla. Men hon snubblar inte för att mattkanten är för hög. Eller för att hon börjar bli gammal. Hon snubblar för att 85 procent av hennes fötter har slutat jobba.

Det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock det som INTE händer i fötterna påverkar också resten av kroppen. Alla som varit gipsade vet vad som händer med den inkapslade kroppsdelen; den förtvinar. Musklerna försvinner ock rörligheten minskar. Ock det går fort. Så pass fort att rehabiliterande träning sätts in för att återfå den förlorade fysiken.

Någon annan får ta smällen
När gav du dina fötter rehab-träning senast? Trots att vi utsätter fötterna för samma behandling som den gipsade armen, får dom ingen chans till återhämtning. Få gym har styrketräning för fötterna. Man stretchar lårmuskler ock armbiceps, men fötterna går fortfarande instängda i något vi kallar för passform. Ock när vi får ont – för det får vi – i knän, höfter, benhinnor, ryggar, nackar, stretchar vi dom delarna ännu mer. Fast det inte ens är där problemet sitter.

För. mycket av det där som foten kan, som den är skapt att göra, det görs. Men när vi inte låter foten göra det, får nån annan ta smällen. Det brukar bli ett knä eller en rygg. Eller nacken. Ock nervsystemet. När alla de signaler som ska berätta för kroppshjärnan om miljö, underlag ock läge, signaler som ska avgöra hur hårt vi sätter i fötterna eller som ska reagera på något vasst, när dom signalerna uteblir, blir kroppshjärnan förvirrad, den förtvinar också i sin vaksamhet, ock börjar för säkerhets skull spänna muskler ock dra ihop sener. Vi blir stela ock får ont. Vi brukar kalla det ålderskrämpor. Eller överbelastning. Eller otur.

Det är det inte.

Kan du spreta på tårna?
knäppa fötter2Vi behöver inte se oss för. Eller skydda oss från allt underlag som inte är plant ock anpassat. Vi behöver inte högre klackar, mjukare dämpningar eller bättre ilägg i skorna. Vi behöver inte ens skor. Inte såna skor de flesta av oss använder i alla fall. Vi behöver återuppväcka slumrande funktioner. Vi behöver stärka ock mjuka upp. Många vuxna kan inte ens vicka på tårna. Än mindre spreta på dem. Dom sitter ju bara där, längst fram på foten, till ingen nytta. Synd, för dom kan ock vill massor av saker. Om vi bara låter dem.

”Det känns som jag fått mycket bättre kontakt med underlaget”, sa en patientkund efter sin första zonterapibehandling. Det är just det. Zonterapi gör mer än det, men behandlingen väcker det som slumrar, ökar rörlighet, genomströmning ock känsel. Det väcker kroppen, ock ofta ordinerar jag tågympa ock balansövningar. (Jodå, träningsprogram kommer, jag lovar.) Vi behandlar helheten ock vi behandlar på djupet. Därför kommer vi åt där andra behandlingar inte når hela vägen.

Men en verkligt bra början är att ta av sig skorna. Att känna efter. Att våga lita på fötterna. Dom kan mer än du tror. Mycket mer.

Kom igen. Hela din kropp kommer att tacka dig.

/

barfota fötter strumpor zonterapi

Ett nördigt inlägg om strumpor

Ullstrumpor-foto-maja-larsson

Låt oss prata om strumpor. Det är ju mycket snack på den här sidan om fötter ock barfota. Gå barfota. Springa barfota. Ock bland barfotalöpare ältas det, paradoxalt nog, mycket om olika sorters skor: barfotaskor, five-fingers, Luna-sandaler. Men strumpor är det tyst om. Så tillåt mig bli lite partiskt nördig för ett ögonblick.

Ullstrumpor-foto-maja-larssonMan missar mycket av upplevelsen när man går med skor. Eller springer. Barfota ger en annan närvaro, det kickar igång nerverna som gör att fötterna snackar med hjärnan ock resten av kroppen.
”Men är det inte farligt? Är du inte rädd att trampa på något vasst?” Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan. Ibland är det inte ens en fråga.

Ock svaret är kort ock gott Nej. Ock Nej. Såhär: risken att jag kliver på nåt ock skadar mig finns men är liten. Ock ju mer jag är barfota, ju starkare fötterna tränas, ju piggare nerverna blir, desto mer vaksam blir både jag ock fötterna. Ock i jämförelse: att sitta sittande på en stol framför en skärm större delen av dagen är inte bara en större risk för skador ock krämpor, det är snarare en garanti för ryggbesvär, dålig blodcirkulation, huvudvärk, sämre andning, muskelstelhet ock annat som kommer i kölvattnet.

Men ändå.
Ibland är det lämpligt med skor. Synd bara att det är så svårt att hitta lämpliga skor. Dvs som fötterna mår bra av. Hårda ock trånga förvränger de flesta både fötter ock steg, om de inte som de ovan nämnda är mjuka, breda ock platta. Men om man nu fått tag på ett par gåvänliga dojor i hyggligt material, så kan man ju inte stoppa vilka strumpor som helst i dem, eller hur?

Så vad ska man ha?
Jag vill ha naturmaterial. Plast (nylon) ock liknande ämnen isolerar ock får mig att känna mig lika inkapslad som en lampsladd (prova att partaja loss på dansgolvet i en nylonskjorta så vet du vad jag menar. Det känns som att trassla in sig i ett blött duschdraperi, ungefär.)

Strumpor sitter ofta åt.
Precis som moderna skor så ska alla strumpor tydligen strama. Det är inte bra för nånting. Visserligen sitter strumpan förhoppningsvis där den ska, men den stryper. Har du märken efter strumporna på kvällen eller efter löprundan så sitter dom åt för mycket. Fördärvligt för huden, fotformen ock blodcirkulation. (Stödstrumpor är ett annat kapitel.)

Bomull är ett trevligt naturmaterial OM man kan hitta ekologiska. Men bomull suger åt sig smuts ock svett. Efter en dag eller max två i åtsittande skor luktar både fötter ock strumpor. I skor försvinner inte fukten ur strumporna som blir en perfekt grogrund för svamp ock annan goja. Ock sitter dom inte åt så kasar dom ner.

And the winner is
Lösningen för mig heter hemmastickade yllestrumpor. Det är ett lätt ock luftigt naturmaterial som håller formen utan att sitta åt. Ylle andas ock släpper ut vätska. Ylle är dessutom smutsavstötande ock behöver inte tvättas på långa vägar lika ofta som bomull som drar till sig smuts ock dålig lukt som en disktrasa.

Dessutom har ylle den härliga egenskapen att värma mer när det behövs än när det är varmt. Fråga mig inte hur det fungerar.

Nackdelar då?
Ja, dels kan dom vara svåra att få tag på. Vilket väl till stor del beror på den andra nackdelen: Dom är svindyra. Åtminstone om man vill ha dem handgjorda. Ock det vill man. Maskinstickade grejer inte är samma sak. Men uträknat i timpenning får man punga ut med några tusen för ett par riktiga, hemmagjorda, storleksanpassade strumpor (Med lite tur kan man hitta hemstickade strumpor på basarer o marknader för några hundralappar. Men skäligt betalt är det inte.).

Men prova att sticka själv. Det handarbetas för lite. Precis som fötterna behöver träna ock leka, så behöver händerna aktiveras. Ock då inte bara upp ock ner på ett tangentbord; det är ungefär lika nerv- smidighets- ock rörelsefrämjande för fingrarna som trappmaskinen på gymet är för höfter ock bäcken. Handarbete är dessutom en bra signal på stress: blir du stressad av handarbete är du förmodligen, ja, stressad.

Hur jag gör? Jag har egen specialleverantör. En billig. Jag får väl erbjuda henne några rejäla zonterapibehandlingar i gengäld. Däremot ritar jag på att tillverka mina egna löparskor. Men det är en annan historia.

/

Less is more stress välbefinnande zonterapi

Häcken full?

Multitasking-yoga-illustrator-maja-larsson

Jag är inte bara zonterapeut, jag är ineffektivitetskonsult också. För effektivitet är ett konstigt ord. Det betyder lite olika saker beroende hur man vänder ock vrider på det. Men i slutänden hamnar vi oftast i fällan att likställa effektiv med att göra mycket. Det är tokigt.

Så våra försök att vara effektiva resulterar ofta i stress ock stigande press på att hinna mer. Ibland för att på riktigt få viktiga saker uträttade, ibland bara för att ge det intrycket; fåfängan ock vårt behov av andras uppskattning kan inte överskattas.

Från början handlade det om pengar. Vi jobbade på ackord ock kontrollerades av tidsstudiemän. Sen kom stämpeluren ock reglerade vårt arbete efter tid istället för resultat, ock tidsstudiemännen byttes efterhand ut mot effektivitetskonsulter som skulle förbättra det ekonomiska resultatet med hjälp av diagram, nycklar, metoder, personlighetstester, omorganisationer, regler ock logistiska krumbukter. Inte så konstigt då att vi förknippar stress med arbete.

Multitasking-yoga-illustrator-maja-larssonMen det är inte helt sant. Att jobba mycket är sällan huvudorsaken till stress. Det är när vi försöker vränga oss för att få ihop alla delar av livet, ock prestera på alla plan, som det kör ihop sig. Vi hittar på fler lösningar för att maximera tiden, fylla scheman med allt från möten till egentid (sicket konstigt ord.) ock kvalitetstid (ännu konstigare), ock göra allt utan att försaka något. Utan att fatta att den ekvationen är omöjlig.

Tiden är full
Tänk så här: vår tid är full från början. Ingen syssla är ingenting. Vi vilar för att orka, vi söker förströelse framför tv:n, kanske för att fly från alla måsten. Vi tränar för att bli starka. Eller snygga. Vi tar ett glas vin för att kunna slappna av. Eller för at det är gott, som vi säger. Eller för att umgås. Som vi säger. Allt vi gör är inte bra, men allt leder till något. Allt fyller vår tid.

Så när vi lägger till moment kommer det till slut att rinna över. Eller gå sönder ock läcka. Som en full papperskorg under diskbänken, där vi trycker ner lite till fast påsen redan är full. Det går ett tag. Likasamma gör vi med vår tid. Vi lägger dit måsten ock krav ock sånt vi vill ock sånt vi tror förväntas av oss. Så vi köper gymkort, åker på konferens, firar mer jul när släkten växer, skyndar till yogan, skjutsar ungar, köper halvfabrikat ock robotdammsugare (för att spara tid), multitaskar, slarvar, håller oss uppdaterade, gillar olika, får dåligt samvete för att vi inte använt gymkortet… Vi lägger till, utan att fundera på vad vi ska ta bort istället.

More is less
Vi tror vi har kontroll. Ock när magen eller sömnen sviktar, när förkylningarna kommer slag i slag, när migränen eller hudutslagen kommer, när knän ock ryggar värker ock det gör ont när muskler brister, då skyller vi på otur. Fast det egentligen handlar om att vi lagt till utan att ta bort, att vi fyllt på det som redan var fullt. För att duga. Eller för att prestera. Eller för att vi aldrig blir nöjda.

Vi behöver inte fler lösningar. Vi behöver inte mer. Vi behöver mindre. Effektivitet är inte att göra fler saker. Effektivitet är att göra rätt saker. Ock ibland är den rättaste ock mest effektiva saken att göra ingenting. Ibland är ineffektivitet effektivt. Det är då vi får möjlighet att känna efter. Tänka efter. Fundera på vad som är på riktigt viktigt.

Ju långsammare du går, desto mer lägger du märke till.

/

 

Behöver du hjälp med din stress ock dina stressymtom? Skicka ett mail eller kontakta min facebook-sida så bokar vi en tid.

/