Browsing Tag

helakroppen

detox detsomhänderimagenhänderikroppen mat välmåeende

Fasta sitter mest i skallen, del 2

höstfot-zonterapi-illustration-maja-larsson

 

Fastefrukost, den femte dagen, söndag. Pressad citron ock varmt vatten. Ock en kopp kaffe. Kaffe. Det är inte renlärigt. Men vi gör som vi vill. Känner efter, provar, lyssnar på kroppen, ock gör som vi vill.

höstfot-zonterapi-illustration-maja-larssonhöstfot-zonterapi-illustration-maja-larssonhöstfot-zonterapi-illustration-maja-larssonDet finns såklart massor av regler ock mallar för hur man fastar. Men med erfarenhet formar man sina egna rutiner. Man kan i alla fall göra det. Om man känner efter ock välkomnar förändring, istället för att bara komma på vad man tycker om ock mår bra av ock sen hålla sig till det. Då blir det en vana. Ock vanor funderar man inte på eller känner efter. Vanor går av sig själva. Det är det som är grejen med vanor.

Bra ock dåliga vanor
Men vi är ju i grunden föränderliga. Anpassningsbara. Ock lata. Mer lata än anpassningsbara, oftast. Därför brukar vanorna vinna. Både dom bra ock dom dåliga.

Så jag försöker känna efter. Ock med tiden – så här långt, i alla fall – gäller att höstfastan är snällare. På våren är det mer hardcore. Just när naturen växlar från dvala till spirande liv, när jorden ock träden går från inget till allt, gör vi detsamma med vår fasta; vi tömmer, blundar, samlar kraft ock startar om. Utan kaffe. Total utrensning. För att få utrymmet att känna efter. För att utmana sig själv ock testa sina gränser litegrann, men framför allt för att tömma ock starta om med en rivstart efter vinterns mörker.

När det är höst får man hjälpa till
Det är annorlunda nu. På hösten, när naturen kastar sitt döda yttre, kryper undan i ide ock gömmer sig för världen. Då låter vi fastan vara en energikick. Med lite kaffe. För njutningens skull. Kanske en smoothie eller en varmmixad tomatsoppa med chili. För att det är höst. För att orka med vintern. På våren kommer mycket energi utifrån, med ljuset ock livskraften. När det är höst får man hjälpa till.

Så vad känner man då, när man fastar ock känner efter? Tja det växlar. Som det ska. Vi är som sagt inga statiska varelser med statiska kroppar. Att uppnå status Q är att vara död. Vi förändras av tiden, ljuset, miljön, maten, livet, kärleken, sorgen, rädslan. Allt förändrar oss. Hela oss. Hela tiden.

Fast multitasking funkar ju ändå inte
Så det känns olika. Just nu känns det fantastiskt. Kroppen är alert, hjärnan är pigg ock fokuserad. Allt blir liksom klarare. Som att fastan gör huvudet mindre splittrat. Mindre multitaskat. Ock det är bra; all forskning ock erfarenhet visar att multitasking inte funkar: det vi gör blir sämre gjort ock stresspåslaget ökar. (Det är bara det att multitaskaren inte märker det.) Ock nej, det är inget vi kan kontrollera eller hantera. Stresspåslaget ökar. Punkt.

Så jag fokuserar. För tillfället på att skriva detta. Först med penna. På papper. Datorn distraherar. I datorn finns hela världen. På papperet finns bara mitt pennavtryck ock mina tankar. Med fokus ökar energin. Jag zoomar liksom ut ock ser mig, livet ock tillvaron ur ett nytt perspektiv. Varje fasta är mer än en att bara sluta vara täppt i magen; det är en utveckling, en mental förflyttning.

Ingen fasta är den andra lika. Ibland har det varit jobbigt. Den här gången är det lätt. Kroppen lär sig. Anpassar sig ock förstår att det som händer är något bra. Kroppen minns. Den minns att känslan efter fastan är oslagbar.

”Välkommen fastan”, säger kroppen. ”Gott att se dig igen!”

 

Ps. Läs mer om fasta  i Fasta – det sitter mest i skallen, del 1. Också skriven dag 5, för 207 dagar sedan. Då var upplevelsen en annan.

/

fotarbete fötter zonterapi

Släpp foten fri

fotrot-zonterapi-illustration-maja-larsson

”När man går barfota är det ungefär som att vara ett träd (bortsett från att ett träd inte rör sig). Rötterna är ju egentligen inte en del av jorden, men de sätter ju sig där för att de behöver jorden, och de fungerar bra tillsammans, rötterna och jorden. Samma sak med fötter. De är inte en del av jorden, men de fungerar tillsammans.”…skrev han, 12-årige Edvin Larsson Scott. Han älskar att gå barfota. Ock han har starka fötter. 

fotrot-zonterapi-illustration-maja-larssonKopplingen mellan zonterapi ock att vara barfota, eller framförallt att vara snäll mot sina fötter i vardagen, blir bara mer ock mer intressant. Ju mer jag lär mig om anatomi, fysiologi, neurologi, blodförsörjning, kroppens energier, hälsa ock ohälsa, desto tydligare blir sambanden. Desto tydligare blir det som är själva grunden för zonterapi, att det som händer i kroppen också händer i fötterna.

Kan du känna det i fötterna?
Sitter du mycket?” frågade jag en förstagångspatient för nån vecka sen. ”Ja”, svarade han ock tittade upp förvånat. ”Kan du känna det i fötterna?” Ock det kan jag ju på sätt ock vis, på samma sätt som jag brukar kunna hitta magproblem, knäskador ock allergier. Ock det är inte så konstigt som det verkar. Kroppen sitter ihop, som bekant. Det som händer i kroppen händer också i fötterna.

Men det omvända är det som egentligen är intressant: vad man kan göra åt det. Likaväl som att det som händer i kroppen händer i fötterna, så gäller det motsatta: Det som händer i fötterna händer i kroppen. Så när folk går ifrån behandlingen ock tycker att fötterna känns varmare, mer levande eller som bomull, eller vad dom nu känner, så på påverkar det inte bara fötterna. Det förändrar märkbart saker i kroppen, till exempel i onda knän ock allergiska näsor.

Som att vara gipsad
Det är därför jag så ofta uppmuntrar folk som kommer till mig att gå barfota, att göra fotgymnastik, ock att känna efter. Vi behöver träna upp muskler ock nerver i fötterna. Att använda skor hela dagarna är som att gå med gipsad fot; fotens förmågor förtvinar ock vi får dålig kontakt med fötterna. Ock fötterna förlorar kontakten med underlaget.

Ock det var därför jag ock Edvin lyssnade på Anders Nordstöms ock Art of runnings föredrag ”släpp foten fri” igår. Fler övningar, några aha-upplevelser om zonterapeutens löpteknik ock påminnelsen om att man inte blir färdiglärd. En del av er som går hos mig kommer nog att bli varse.

Att släppa foten fri, ja. Att gå eller springa barfota är ingen riktad symtombehandling som zonterapi kan vara, men det kan vara hälsosamt, stärkande ock förebyggande. För fötterna. Ock för hela kroppen.

Ursäkta tjatet. Men det som händer i fötterna händer i kroppen.

/

fotarbete fötter hälsa zonterapi

Sitter du mycket, frågade zonterapeuten

Fotzonterapi-illustration-maja-larsson

”Sitter du mycket?” frågade jag. ”Ja”, svarade han direkt. Sen tittade han förvånat upp från behandlingsbänken. Det var hans första besök. ”Kan du känna det under foten? Det är ju jättekonstigt!”

Fotzonterapi-illustration-maja-larssonDet som händer i kropppen händer i fötterna. Så ja, man kan känna mycket där. Men det är bara en del av jobbet. Det viktiga är vad som händer efter behandlingen. Vilket resultat det ger. Det viktiga är att få det som händer i fötterna att hända i kroppen.

Ibland är zonterapi enkelt, ibland är det utmanande. Somligt går fort medan annat tar längre tid. Ungefär som annat i livet. Så ibland får man stämma av lite. Vad har hänt sen första gången? Vad har blivit bättre? Ock vad ska vi sträva mot framöver? Eller är vi klara?

Good enough
Klara? Hur är man klar? Blir man det? Eller är det bara frågan om en individuell känsla av ”good enough”? Kanske är det så. Men säkert är att vi prioriterar olika. Vissa vill ha en quick fix för att snabbt kunna återgå till sitt höga tempo. Det blir ett ett-problem-en-lösning-behandlande. Det går ibland, men det håller inte alltid i längden. Andra känner efter ock strävar efter att må bättre hela vägen. Dom vill förändra ock komma till rätta med orsakerna, inte bara symtomen.

Känna efter, ja. Känn inte efter så mycket, säger en del. Jo, gör det, säger jag. För när vi kör på för fort hinner vi inte känna efter hur vi mår, vi skaffar oss ”normalproblem” som migrän, ryggont, magkatarr eller dålig sömn. Bara för att vi inte kände efter. För att vi inte hade tid eller inte ville vara till besvär. Att känna efter, dock, ska inte förväxlas med att gnälla ock tycka synd om sig själv. Man kan få göra det också ibland, men det är inte detsamma som att stanna upp ock bli medveten om hur kroppen ock själen mår.

Så. Vi stämde av lite, jag ock en trogen klient. Migränen var borta, liksom smärtan i bihålorna. Vätskan i kroppen minskade synbart ock magkatarren dök allt mer sällan. Upplevelsen av stress var också påtagligt mindre.

Hos en annan var det allergin som försvunnit helt (Det gör den nästan alltid efter några behandlingar) ock den motsträviga matsmältningen som blivit bättre. Inte så konstigt att hon kände sig mer sig mer full av energi. En tredje kände sig muntrare ock piggare, sov hela nätterna, som om behandlingen var ett naturligt serotonin-tillskott, istället för tabletterna han fått utskrivna.

För somliga hade det betytt att vi var klara, de initiala önskemålen var ju uppnådda, ock man har ju ett liv att skynda vidare i. Karriär ock sånt. För andra är det en anledning att fortsätta. Att lyfta hälsa ock välbefinnandet ett snäpp till. Att förändra långsiktigt. ”Hur bra vill du må?” frågar jag ibland. När är det good enough i ditt liv? Det vet bara du.

Ock han som sitter mycket, han kommer tillbaka nästa vecka. Hur jag kunde veta? Sittande påverkar kroppen. Rygg, nacke, bäcken, mage, ben, fötter, allt påverkas. Så när jag anar att han sitter mycket är det inte så konstigt alls. Bara god slutledningsförmåga.

Det som händer i kroppen händer i fötterna.

Sittare-pa-sandberg-zonterapeut

 

 

 

 

 

Känner du någon som kan ha nytta eller intresse av den här sidan? Dela gärna. Eller tipsa om Pa Sandberg Zonterapeut på Facebook.

/

Avslappning hälsa rädsla välbefinnande

Rädslan för rädslan

Badfötter-illustration-maja-larsson

Jag kliver ner för stegen. Känner hur tårna, fötterna, vaderna omsluts av det kalla vattnet. 14 grader, sa nån att det var. Nedanför mig svajar sjögräs ock tång. Det skymmer i kvällningen ock havets rörelser bildar skuggor att fantisera kring. Kanske kommer sjögräset smeka mig när jag dyker i. Jag ryser vid tanken.

Badfötter-illustration-maja-larssonRädsla är viktigt. Den skyddar oss från akuta faror ock sånt som är dåligt för oss. Men rädsla avskärmar oss också från saker som vi mår bra av, som utvecklar oss. Ock i en trygghetsknarkande ock bekräftelsesökande värld, blir rädslan ett hot. Vi blir rädda för rädslan i sig.

Så vi skyddar oss inte mot de egentliga farorna. Istället bygger vi murar för att slippa se dem. Men hoten – verkliga eller inte, farliga eller inte –  finns där hela tiden, ivrigt påhejade av nyhetstörstande media ock oroliga föräldrar: Tänk om något händer? Tänk om muren rämnar? Tänk om det är farligt? Tänk om någon ser oss! Tänk om vi går för nära kanten? Tänk om vi misslyckas? Tänk om vi inte duger? Tänk om någon ser att vi är rädda bakom våra leenden? Tänk om, tänk om…

Det blir en stress. En anspänning att bära på. Som sätter sig i kroppen. I fötterna ock i huvudet. I axlarna ock i magen. Som kostar energi. Massor av energi. Energi som kunnat användas till något roligt.

Rädslan vinner.

Eller.

Eller så utmanar vi rädslan. Låter den vara en del av oss, men tar tag i den ock tittar på den. Synar den. Hur ser den ut? Vad vill den? Ock vad vill jag? Bjud upp rädslan till dans. Visa vem det är som för.

Visa vem det är som bestämmer. Doppa tårna i havet fast det är kallt. Våga ha gäster utan att städa först. Säg vad du tycker fast jag inte tycker lika. Gör nåt du aldrig provat. Gå för nära kanten. Släpp kontrollen om det yttre ock bli vän med det inre.

Så jag släpper taget om stegen ock låter mig omslutas av det kalla vattnet. Det är skönt. Känslan av obehag infinner sig inte, trots sjögräsets kalla smekningar. Det obehagliga satt i mitt huvud. Så jag gör om det i morrn. Det är ingen stor grej. Men jag tror det är karaktärsdanande. Ock befriande.

Framförallt befriande.

 

Skärhamn Tjörn, 28/9 måndag, på kvällen, 2015

/

fotarbete hälsa utveckling zonterapi

Stillastående vatten blir lätt unket.

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larsson

Förändring. Det kan vara läskigt. Osäkert. Så vi skapar rutiner. Vanor. För att liksom ha koll. Ock för att slippa tänka. Det kanske inte är det som är syftet, men det är det som blir konsekvensen. Ock just det är faran med vanan. 

Vanor utan tanke blir lätt slentrian. Dom går av bara farten. Ock ju fler vanor, desto högre fart. För det är så mycket man ska hinna med: måsten som blir till vanor, ock fastän vi inte måste längre så fortsätter vi göra dem för det har vi alltid gjort.

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larssonSå vi går med skor fast det är varmt, passar tider, tränar för vi måste utan att fråga oss varför, äter samma mat, firar jul, handlar på torsdan, häller upp vin på fredan utan att känna efter om vi är sugna, kör samma väg till jobbet ock tar allt det ansvar vi tror förväntas av oss.

Mer av det som inte fungerar?
Ock vi slutar känna efter. Hur det känns att göra det vi gör. Vi bara gör. Ock tror att det ska vara så. En kvinna beklagade sig över skralt sexliv. Dom hade försökt få fart på det några gånger. När jag frågade hur dom försökt få fart, tittade hon frågande på mig. Som vanligt, blev svaret. Kanske det är en del av problemet: om något inte fungerar så lär det inte fungera bättre om vi gör mer av samma sak. Höjer träningsdosen, stressar mer eller ökar på medicineringen.

Trying harder är inte alltid lösningen. Ofta får man prova nytt. Eller på ett nytt sätt. Oavsett om det handlar om sex, arbete, träning eller hälsa ock välbefinnande (Nej, träning ock hälsa är inte samma sak, men det återkommer vi till en annan gång). Kanske för att det gamla inte var så bra, kanske för att det gamla VAR bra. Då. Saker ock ting förändras. Det är bara inte alltid vi märker det.

Bättre förekomma än förekommas
Eller så förekommer man slentrianen. Ifrågasätter. Visar nyfikenhet. Utforskar. Tar några steg framåt. Lyfter till en högre nivå. Kalla det vad du vill. Det är i alla fall vad zonterapeuten gör den här veckan. Han stänger praktiken ock drar till västkusten, låser in sig med sambo, illustratör, böcker, penslar ock massor av idéer ock tankar.

I en liten ateljé vid havet ska det ritas, skrivas, morgonbadas, struktureras, spånas, målas, gås barfota, planeras, förkastas, byggas, tänkas ock formas. Metoder ska vridas, ord ska formuleras ock konst på temat fötter ska skapas. För arbete med hälsa är inget statiskt arbete. Att tro att man efter en utbildning är ”färdig” är att missta sig grovt, oavsett bana. Det är då den börjar, resan i utveckling.

Det finns många sätt att hjälpa människor, många sätt att arbeta med hälsa ock välbefinnande, även för en zonterapeut. Det finns alltid fler perspektiv, alltid fler frågor att ställa, alltid mer att lära. Precis som med alla andra jobb eller sysslor, i alla andra liv.

Ock som någon sa: när man slutar sträva efter att bli bättre slutar man också vara bra. Ock ingen ska någonsin behöva komma till zonterapeutens behandlingsbänk ock känna att han behandlar på rutin. Den dagen är det dags att lägga av. Ock dit är det långt ännu.

Så vi ses om en vecka!

/

Avslappning hälsa välmåeende

Dyk i havet ock börja ett nytt liv

Snigel-pa-foten-illustration-maja-larsson

Det är lördag morgon. Det är min födelsedag. Det är ofta det på lördagar. Jag hör hur Maja skramlar med frukost i köket. Jag låtsas inte sova, hon vet att jag är vaken. Hon brukar göra sådär. Ge mig kaffe på sängen. Så att det känns som att fylla år. 

Snigel-pa-foten-illustration-maja-larssonNär hon parkerat brickan mellan oss, ock hällt opp kaffet, tar jag fram boken. Det är min del av avtalet. Högläsning till kaffet. Maja ler förväntansfullt. Osså börjar det. Vi läser Taube. Skildringar av hans vistelser i Antibes. Det är vacker läsning. Ibland ryser vi till av ett ord, en formulering eller av ett stycke. ”Läs det en gång till”, ber Maja. Jag läser igen. Det går sakta. Att tillåta sig att stanna upp, njuta av små detaljer, istället för att bara läsa en berättelse, det tar tid. Men tid finns det gott om.

Det känns som en kontrast, något man får påminna sig om, i en värld där allt ska gå fort, där böckerna ska vara spännande ock lättlästa, där det blir en prestation att läsa alla böcker på semestern, där ett twitterinlägg får innehålla max 140 tecken, där bantningstipsen handlar mer om tempo än hälsa ock kokböckerna skyltar med ”lättlagat” ock ”snabblagat”. Till ock med yoga, konditionsträning ock avslappning ska gå fort. ”Varva ner på 20 sekunder”, läste jag i en rubrik. ”Jag har inte tid att må bra”, sa en kvinna som inte hann ta hand om sig själv.

Ock effektivitetskonsulterna tjänar grova pengar på att lära oss fylla varje lucka med prestation ock intjänade kronor. Vi trycker på gasen ock trummar frenetiskt på ratten som om vi tror att rött ska bli grönt snabbare. Ock maten köps halvfärdig för det går fortare då. Eller för att vi aldrig haft tid att lära oss hur man gör saker från grunden.

Vad vinner vi på farten? Vad gör vi med tiden?

”Ack, kära fröken, ock jag som sitter här ock tänker på moln som jagas, livet som flyr”, säger Taube till Marcelle med sopkvasten ock skyffeln.
”Alla poeter tänker alltid på sådant, men jag”, svarar Marcelle, ”jag tänker på att jag har många rum att städa. Monsieur, dyk i Medelhavet ock börja ett nytt liv!”

  • Fyll år lite oftare.
  • Läs långsammare
  • Skit i vilket, lite då ock då.

/

(Texten publicerades den 12 september, lördag, i Smålandspostens lördagsbilaga.)

/

hälsa positivt tänkande zonterapi

Leve melankolin!

Positivt-tänkande-illustration-maja-larsson

Trevliga människor är det värsta jag vet. Nej, det är inte så illa som det låter. Men det finns i vår kultur en tilltro till positivt tänkande ock jajamensan som faktiskt är lite skrämmande. Vill vi bli lyckliga måste vi också våga må dåligt ibland.

Positivt-tänkande-illustration-maja-larssonDet handlar om stress. Igen. Att försöka vara som man ska (det vill säga glad). Att bita ihop. Ock le. Samtidigt. Det fräter sönder en inifrån. Ock ger kramp i käkarna. Man kan faktiskt bli sjuk av det. För stress sätter sig i kroppen. Ändå möter vi dem dagligen, munnarna som ler ock säger ”bra” när vi frågar hur de mår, medan ögonen är trötta och tomma på energi.

Ock man får inte gråta. Eller bli arg. Det är…fult? Vi knyter näven i fickan ock gråter ock sväljer klumpen i halsen. Den trevliga, kontrollerat positiva fasaden som blir kvar är falsk. Trevlig men falsk. Ock falskhet är faktiskt inte attraktivt nånstans. Att vara sur ock gnällig är inte särskilt sexigt det heller. Det är när vi kan se både ljus ock mörker, ock släppa taget om båda, som vi på riktigt kan börja omfamna våra liv ock vår vardag.

Alla vill vi väl vara glada.
Men vi är inte där hela tiden. Ock vi når inte dit genom käcka aforismer ock skygglappar. Att tänka positivt när hjärtat blöder är att lura sig själv. Ock den som lär sig se, upptäcker snart omifall ett leende går hela vägen inifrån ock ut. Men attraktionslagen, säger någon. Vi får det vi ber om. Ja. Men om vi bara ber om glädje får vi aldrig helheten. Ock utan helhet kan vi heller inte leva i sanning. Det är när vi kan slappna av i det som sker, oavsett vad det är, som vi kan uppnå lycka.

Helheten. Livet ger oss både lärdomar ock ärr. När någon anhörig dör förväntas vi ha en ”sorgeperiod”. Som om det skulle vara klart sen. Den sorgen finns för alltid kvar. Det är så det ska vara. Det är såna känslor som gör oss till hela människor. Alla som någon gång gråtit ut sådär totalt, ock känt lättnaden efteråt vet vad jag menar.

Rädsla ock mod
Så problemet med positivt tänkande är att det lurar oss att tro att vi mår bättre än vi gör. Vi kan dra lärdom av det tråkiga, jobbiga, sorgliga. Vi kan fiska nåt bra ur allt. Men bara om vi vågar vara i hela känslan. Leenden är inte lösningen. Kampen för att må bättre är ofta en kamp mot rädslor. Rädsla att inte duga. Rädsla för vad andra ska tycka. Rädsla för att inte vara älskad, eller åtminstone omtyckt. Rädsla för att göra fel (vad nu det är). Rädsla för att inte klara oss själva. Rädsla för att förverkliga drömmar. Rädsla för det okända. Rädsla för att det ska var jobbigt. Rädsla för att ta klivet ner från trottoarkanten…

Men rädsla möter vi inte med positivt tänkande, med skyddsmurar eller floskler om att fånga dagen. Rädsla bekämpas med mod. Modet att känna efter, modet att vara sårbar, modet ett säga ”jag vet inte” ock ”jag älskar dig”, modet att be om hjälp. Även om det är läskigt.

Våga vara den du är. Även inför dig själv. Våga känna efter. Våga känna tvivel. Ock lita aldrig på någon som är tvärsäker. Våga skratta. Åt dig själv.

För lycka,
lycka handlar inte om hur mycket vi ler. Eller hur trevliga vi är. Lycka är att vara på riktigt. Som sagt. Det är när vi kan se både ljus ock mörker, ock släppa taget om båda, som vi på riktigt kan börja omfamna våra liv ock vår vardag. Då släpper krampen i käkarna. Ock leendet kommer av sig själv.

 

 

Ps. Gillar du det här? Dela gärna.

/

friskvård hälsa välbefinnande zonterapi

Mark Spitz mustasch

1972 vann simmaren Mark Spitz sju guldmedaljer vid OS i München. På en klassisk bild står han i sina stars and stripes-mönstrade badbyxor, med medaljerna om halsen ock ett stort leende under den svartmuskiga mustaschen. 

Mustasch-maja-larsson-illustrator

Mustasch? Simmare har inte mustasch. Elitsimmare tränar massor ock rakar kroppen för att kapa 100-delar av sekunder. Men Mark behöll sin välväxta pröjsare. På frågan varför svarade han ”Jag tränar sex timmar om dagen, sju dagar i veckan. Varje gång jag ser mig i spegeln, påminner mustaschen mig om att det finns ett liv utanför simningen.”

Jag tänker på det där ibland, som nu när jag jag sitter ock suger på min tobakspipa – min egen Mark Spitz mustasch. Det händer inte så ofta, kanske nån gång i månaden. Jag lever för hälsa ock välmående. Det är mitt arbete att hjälpa människor att må bra, eller bättre. Jag tipsar, uppmuntrar ock förmanar att tänka på det ena ock släppa det andra.

Fartblind?
Men det slår mig ibland hur vanligt det är att just det egna kallet blir så viktigt så man offrar allt, eller åtminstone sig själv, för att utföra sin självpåtagna uppgift: hetsätande friskvårdskonsulter, utbrända stressföreläsare ock psykologer som går på psykofarmaka för att klara av vardagen. Jag har träffat dem alla.

Ock vi har dem lite till mans, vid sidan om jobbkrav ock prestationsnojor, alla dessa självpåtvingade måsten för att bli bättre människor. Vi ska ha ”kvalitetstid” med barnen, vi ger nyårslöften vi inte håller ock vi stressar till yogan för att kunna varva ner. Hallå! vill jag skrika men nöjer med ett bloss på min onyttiga pipa.

Visst kan ett sånt här resonemang bli en ursäkt för att slarva ock ”unna sig” det osunda. Men vi har våra olika områden, våra olika utmaningar i livet. Vi behöver alla skärpa till oss på vissa områden. Men många av oss måste likaväl öva på att släppa taget ibland. Att skita i vilket. Att ta hand om sig själv är att göra både ock. Att hitta balansen.

Hur lika viktigt som vad
Men balansen innebär inte lika mycket av varje. Det innebär inte att man kan unna sig en bakelse för varje morot eller träningspass. Det innebär att man kliver ur sina mönster, att man ser över sina vanor. Eftermiddagsfika plus fredagsmys plus lördagsgodis är inte ”nån gång ibland”. Det är dåliga vanor. Men poängen här är att även bra ambitioner kan bli dåliga vanor. Att motionera är bra, men får du dåligt samvete om du råkar missa ett pass bör du kanske se över ditt fokus. Att äta nyttigt är viktigt, men att stressa i sig en råkostsallad är inte nyttigare än att njuta av en hamburgare. ”Hur” kan vara lika viktigt som ”vad”. Ock lust är bättre än krav.

Jag utvecklar hela tiden mina yrkesmässiga tekniker ock kunskaper, testar, läser ock utvecklar. Jag äter nyttigt hela veckan, samlar kraft på olika sätt för att orka ge till dem som vill ha min hjälp. Det är en skyldighet i yrket, tycker jag. Att må så bra jag kan. Men i allt mitt ambitiösa sundhetstänk, påminner den där pipan mig om att det finns andra sätt att leva. Att det finns andra perspektiv.

Det är bra att brinna för saker. För sitt jobb, sin hälsa eller sin trädgård. Men det mesta är inte så viktigt som vi tror. Då kan det vara bra att ha en Mark Spitz mustasch.

/

detox hälsa välmåeende zonterapi

Mat ock hälsa, eller?

Mat-illustration-maja-larsson

Okej, då tar vi tag i det stora ämnet mat. Kostlära som zonterapeuten ser det. Det är lätt att gå vilse i djungeln av kostråd ock dieter som bygger på alla sorters studier, fakta, teorier, traditioner, villfarelser ock önsketänkanden. Så vad ska man tro på? Vi tar det från början.

Mat-illustration-maja-larssonBörjan är nämligen den att vi ock vetenskapen har väldigt lite kunskap om hur kost ock näring påverkar kroppen. Vår metabolism (ämnesomsättning) är invecklad. Det är inte så enkelt som att kalcium är bra för skelettet ock c-vitamin håller oss friska. Antalet ämnen vi behöver är stort ock i många fall har vi på sin höjd en liten aning om vad de har för funktion. För att inte tala om alla ämnen som vi INTE borde få i oss.

När näringsämnena kommer in i kroppen tas de upp av olika organ ock påverkar olika funktioner ock aktiviteter. Hypofysen, hypotalamus ock hela hormonsystemet aktiveras för att styra upp verksamheten ock se till att allt går dit där de bäst behövs. Det är alltså inte självklart att alla näringsämnen gör det dom helst borde göra; när det finns brister i kroppen ser hypotalamus till att upprätthålla de viktigaste kroppsfunktionerna först.

Varför forskas det inte på fläsk ock potatis?
Det där med att vara frisk ock må bra är alltså ett relativt begrepp; kroppen prioriterar för att vi ska fungera så bra som möjligt. Därför kan vi leva ganska osunt utan att falla ihop i en hög. Det funkar ett tag. Ock när det inte går längre så slutar det inte bara fungera. Det blir sakta sämre, så sakta att vi ofta inte märker det förrän det har gått ganska långt. Ock då är det inte alltid vi ser sambandet mellan hur vi mår ock hur vi ätit.

Vad som krånglar till det ytterligare är att det där hormonsystemet, som både påverkar ock påverkas av metabolismen, också är som ett svart hål i rymden, vi vet att det finns ock vi ser att det verkar. Men vi vet väldigt lite om hur. Men tillbaka till kosten. Varför vet vi så lite? Ja, främst för att det är komplicerat. Men också för att nästan all forskning sker på detaljnivå; man forskar på enskilda ämnen som järn för sig, d-vitamin för sig ock diverse fetter för sig. Ock oftast oftast bara utifrån specifika frågeställningar: ”Hjälper D-vitamin mot benskörhet? Ja eller nej?” Men det forskas inte så mycket på fläsk ock potatis. Vad händer när alla ämnena tillsammans kommer in i kroppen? Både de bra ock de dåliga. Vilka ämnen samverkar ock vilka motverkar varandra? Många teorier ock hypoteser finns men väldigt lite fakta.

Kalorier ock hälsa
Ock såklart. Vi är olika. Samma passar inte alla. Ock vi utvecklas. Vi mår olika ock behöver olika i olika skeden av livet. Den som växer eller är gravid behöver bygga för tillväxt. Den som stressar måste reparera allt som stressen bryter ner. Därför går det att hitta fördelar med så divergerande kostråd som veganism ock LCHF. En spridd missuppfattning, särskilt i gymkretsar, är att vi äter för att få energi. När vi äter gör vi tvärtom av med energi. Olika sorters mat kostar olika mycket energi att förbränna, inte minst alla gifter ock onyttigheter som kroppen måste arbeta för att tillintetgöra. Att kaloriräknande har något med hälsosamt ätande att göra är lika galet som att det måste till proteinpulver för att bygga muskler.

Men hur åt vi förr då? Ja, vilka vi? Ock när var förr? Vi kan bara konstatera att vissa folkslag verkar leva utmärkt på råkost medan andra lever hela liv nästan helt utan grönsaker. Så vad är problemet? Svaret är välfärdsrelaterat. Tveklöst. Ock som jag ser det är det mer kopplat till vad vi äter än vad vi inte äter. Alltså, onyttigheter vi stoppar i oss gör mer skada än vad nyttigheter gör nytta. Ju mer skräp vi äter, desto mer behöver vi kompensera med tillskott ock s.k. superfood.

Because I’m worth what?
Det här resonemanget raserar hela den bekanta ”because-I’m-worth-it-livsstilen. Att träna eller äta nyttiga saker för att kunna unna sig sådant som bara bryter ner, håller inte. Det lättar på samvetet, men det hjälper inte hälsan.

Så hur ska man kunna äta rätt om kunskapen är ringa? Man kan lära sig lyssna på sin kropp. I det ligger också att förstå när kroppen ljuger. För det gör den. Som när du får cravings på chips eller godis till exempel. Men det finns några riktlinjer:

  • Vi äter för mycket kött. Framförallt för mycket dåligt kött. Magen ock tarmarna får jobba hårt. För att inte tala om köttproduktionens klimatpåverkan.
  • Vi äter för mycket. Punkt. (Man kan ju fundera på varför så många stroke ock hjärtinfarkter inträffar vid jul.) Orsaken kommer i nästföljande punkter.
  • Socker såklart. Detta skräp. Sockret kickar igång signalsystem som inte bara lurar oss att vilja ha saker vi inte mår bra av. Det gör oss dumma i huvudet.
  • Vi fyller på med för mycket bulkmat som bröd ock pasta. Forskarna kan bråka hur mycket dom vill för eller emot gluten, men det finns inget i vanligt mjöl som tillför något alls till vårt välmående. Bukfylla är vad det är. Som bara ställer till metabolistiskt kaos ock gör oss hungrigare fortare.
  • Vi har glömt bort hur man äter bönor, frön, linser ock annat som mättar. Kolla in en vegankokbok, även om du inte vill sluta äta kött. Där finns många tips att hämta.
  • Vi vill ha färdigt. Eller halvfärdigt. Köp riktiga råvaror (producerade med omsorg ock utan onödiga tillsatser eller gödningsmedel) ock laga själv istället. Halvfabrikat är oftast halvbra, om ens det, oavsett om det är vegansk, närproducerat eller ekologiskt. Energidrycker ock energy bars inkluderat.
  • Vi äter för fort. Hur vi äter är lika viktigt som vad. Att stressa i sig en råkostsallad är knappast hälsosammare än att njuta av en hamburgare.

Så. Det var det. För den här gången. Finns mycket att utveckla, som synes. Men kontentan, så här till en början, är: onyttigheterna du låter bli är viktigare än nyttigheterna du äter. Det finns inte en (1) diet, en lösning ock framför allt inte en quick fix. Lyssna på din kropp. Men visst, med tanke på vad jag skrev i början; allt det här kan vara fel…

 

Ps. Hörde en rymdforskare generat erkänna att vi känner till ungefär fem procent av all materia som finns i universum. Kunskapen om djuphaven lär ligga på ungefär samma nivå. Jag gissar att den siffran är representativ även när det gäller näringslära ock endokrinologi (läran om hormoner ock sånt). Så när någon kallar sig expert inom de områdena bör man lyssna med varsamhet ock skepsis.

/

hälsa välbefinnande zonterapi

Sommarlov är en fråga om inställning

barfota-zonterapi-maja-larsson

Sommarlov. Smaka på ordet. Det har en helt annan klang än semester. Sommarlov är mjukt, fullt av längtan, smultron, plask ock skratt. Semester däremot är mer kliniskt. Fyrkantigt. Sommarlov ser man fram emot. Semestern räknar man ner till. På sommarlovet struntar man i allt. Semestern ska planeras. Ock väl där räknar man ner igen: ”Nu är det bara tre veckor kvar innan man är tillbaka i verkligheten.” Vad då verkligheten? Vad är det som gör jobbet mer verkligt än ledigheten?

barfota-zonterapi-maja-larssonTänk om det är tvärtom? Att allt det där som vi gör ock får betalt för bara är på låtsas? Tänk om det inte alls är sådär viktigt som vi vill inbilla oss. Tänk om världen skulle fungera alldeles utmärkt utan mina beräkningar, kontroller, analyser, säljsiffror, utvecklingar, invecklingar, avvecklingar eller vad det nu är jag gör på jobbet. Då skulle jag ju likaväl kunna ägna sommaren åt längtan, smultron, plask ock skratt. Då skulle jag ju lika gärna kunna ha sommarlov.

”Ock man måste ha minst fyra veckors sammanhängande semester för att varva ner!” sägs det. Varva ner från vad? Från låtsasvärlden där uppe? Varför är vi inte där nere hela tiden? Då skulle vi, förutom att ha sommarlov, må bättre. Sjukhälsotalen stiger ock alltmer beror det på stress. Det är uppenbart att inte ens fyra veckors ledighet räddar oss från det. Saken är den, att vår oförmåga att hantera stress leder till oro. Oro begränsar vår uppfattningsförmåga, vår förmåga att känna efter. Ock utan att känna efter kan vi inte hantera stress. Det blir en ond cirkel.

Det roliga är att sommarlov (avslappning) är vårt biologiska normala. Den så kallade verkligheten orkar vi bara med korta stunder. Måsten, stress ock oro gör oss sjuka ock dumma. Så problemet är inte bristen på ledighet. Eller bristen på tid. Problemet är att vi inte känner efter. Ock utan att känna efter kan vi inte veta hur vi mår. Den förmågan har vi rationaliserat bort ock överlåtit till doktorn. När allt vi behöver är att sänka farten lite.

  1. Sommarlov är inte en tidsbestämd ledighet. Det är en mental inställning.
  2. Jodå, det går visst.
  3. Nej, du måste inte alls.

 

(Denna text publicerades först i Smålandspostens helgbilaga på midsommarafton 2015.)

/

fötter friskvård hälsa kroppen zonterapi

Ta av dig skorna i sommar.

Fötter-pa-sandberg

Alla som nån gång gipsat en arm eller ett ben, vet hur det ser ut när man tar av gipset. Redan efter några veckor i stillhet har musklerna förtvinat. Huden är blek ock rynkig, i brist på luft ock sol. Skillnaden mot den andra armen, eller de andra benet, som fortfarande är normalstort, är ofta markant. Det är precis vad som händer med våra fötter när vi stoppar in dem i skor hela dagarna.

Fötter-pa-sandbergSommar. Äntligen. Den tid på året då vi nordbor faktiskt kan gå barfota. Men det gör vi sällan. Somliga ser fortfarande något skamligt i bara fötter. Andra tror att vi måste hjälpa fötterna med dämpningar, förstärkningar, upphöjningar för att kunna stå ock gå ordentligt. Men de flesta snörar på sig dojorna av gammal vana. Ock för att vara fina.

Vi var inne på ämnet redan i förra blogginlägget: När krokigt blir rakt, men det tål att tas upp igen. Särskilt nu. I barfortatider. För fötterna är viktiga. Dom är vår kontakt med underlaget, våra stötdämpare ock sensorer.

Eller rättare sagt. Dom borde vara. Om vi inte stängde in dom i skor.

Det är som om vi skulle gå med skyddshandskar på oss hela dagarna. Eller ha öronproppar i öronen; dom stänger ute skrammel ock dån men hindrar oss från att uppfatta nyanser ock finstämda ljud. Så varför alltid skor? Ja bortsett från det grundläggande syftet att värma fötterna så hittar vi på alla möjliga orsaker. Här är några av dem.

Fötter är äckliga
Intressant synpunkt, tycker jag. Vi rör utan vidare vår fingrar över sedlar, dörrhandtag, mobiltelefoner ock bakteriestinna tangentbord. Vi kliar oss på näsan ock slickar oss om fingrarna ock hälsar artigt på varann med en handskakning. Allvarligt talat, händer är mycket äckligare än fötter.

Det gör ont att gå barfota
Ja, om man inte är van så kan det ju göra det. Ungefär som att få träningsvärk när man är otränad.

Jag måste ha dämpning ock ilägg
Nja, det måste du antagligen inte. Men när foten försvagats ock dess funktioner tagits över av skor kan vi välja mellan att avlasta foten ännu mer, eller att stärka den ock hjälpa den att återfå sin roll som bärande kroppsdel.

Det är snyggt
Huruvida klackar, skor som klämmer ihop tårna ock hårda sulor är estetiskt tilltalande må vara en smaksak. Personligen tycker jag att människor blir vackrare när dom kan röra sig naturligt. Det är inte många som klarar det i högklackat.

Man kan ju inte gå barfota i stan
Jo, det kan man. Visserligen är stan skitigare än naturen, det kan jag hålla med om. Men man kan. Åtminstone lite då ock då. Särskilt när det är sommar.

Man måste ha skor när man springer
Som sagt, alla fotens ben, leder, muskler ock senor har en fantastisk förmåga att göra allt det där som vi har löparskor till. Men det är klart, med livslång vana att låta skorna göra jobbet, tarvar det lite träning för att vänja om. Fördelarna med det får jag nog anledning att återkomma till.

När vi varit gipsade får vi rehabiliterande övningar att göra för att återfå styrka ock rörlighet. Så borde vi göra med fötterna också. Fotgymnastik, styrketräning, rörelseövningar, zonterapi. Det är återuppbyggande aktiviteter som de flesta skulle må bättre av.

Men att att ta av sig skorna ock känna hur fötterna känns mot underlaget är en bra början.

Ha en skön barfotasommar!