Ock

Egentligen ligger ock med k helt i linje med mitt sätt att se på träning, rörelse ock hälsa. Det handlar om att underlätta det aktiva läsandet ock försvåra det snabba, passiva läsandet. Det handlar om att känna efter, inte bara gå på rutin.

Ock-illustration-maja-larsson
Spelar h eller k någon roll? Ja, tydligen. De flesta bryr sig inte alls. Somliga märker det kanske inte ens. Vissa blir nyfikna ock undrar varför. Andra retar sig på det som ett ofog. Några få kan inte fördra det alls. Ett skojigt men helt korrekt regelbrott, tycker jag.

 

Ock bråkar, ock bryter mönster. Hindrar hjärnans invanda flöde (Inte för alla, dock. Våra hjärnor fungerar lite olika, som bekant.). Det är precis det som är meningen. För flöden gör oss mindre vaksamma. När allt bara rullar på är det lätt till att vi slutar ifrågasätta. Vi gör det som är enklast. Såklart.

 

Men jag vill uppmuntra till långsamt, reflekterat läsande. Till tålamod ock eftertanke. Inte bara ett kategoriskt medhållande eller avståndstagande. Precis som jag tänker om grundläggande rörelseträning; man behöver sänka tempot, ock ibland stanna opp, för att kunna känna efter vad man gör ock hur man gör det. Inte bara köra på.

”Det är fel!”

Är det? Enligt alla regler om stavning i det svenska språket är det och med h som är fel. Den stavningen är ett undantag. Undantagsstavningar brukar ha en historisk ursäkt för sitt undantagande. Annat språkligt ursprung, till exempel. Ock har historiskt haft diverse olika stavningar: ock, och, ok, okk. Vad gör stavningen med h mest relevant? Inget, så vitt jag kan finna ut. Det är inte regel att stava ock med h. Det är ett undantag.

 

”Men hur skulle det se utom alla gjorde som de ville?” Tja, i det här fallet ganska bra, om du frågar mig. Egentligen, ock för de flesta, så märks det knappt. Förståelsen försämras inte. Bara rytmen. Det är bra för uppmärksamheten. Ock får vara en liten men dock protest mot det likriktade ock formföljda.

Det är skojigt

Ock-illustration-maja-larssonOck är bara ett litet ord. Någon kallade det simpelt. Dess enda funktion är att binda samman satser. Fascinerande om det så till den grad kan försvåra läsbarheten (se nedan). Det är ju inte som att texterna är skrivna på rövarspråket. Se det som ett uppfriskande regelbrott i en tillvaro av dåliga vanor ock mallar vi följer utan att veta varför.

 

/

 

”Fantastiskt intressant artikel. Men all trovärdighet försvinner med det simpla ordet ”och” som till 100% i hela artikeln är felstavat…. det finns ingenting kvar efter det”
/Yvonne

Tack för din kommentar, Yvonne. Jodå, det finns massor kvar. Alltihop, faktiskt. Ordet är inte felstavat. Eftersom jag gör det medvetet ock av väl genomtänkta anledningar så är det precis rätt. Ock må vara ett simpelt ord som inte tillför så mycket till texter mer än att binda samman fraser. Just därför blir det motsägelsefullt när du ger det så stor betydelse. Du ger regler i detaljer större betydelse än innehållet. Jag förstår att det blir svårt att ta till sig helheten då.
/pa

 

”Ursäkta mig, i det svenska språket så skriver vi inte ”ock”. Och är rätt benämning.”
/anonym

Hej. Du behöver inte be om ursäkt. Ock det gör inte jag heller. I det svenska språket skriver vi olika. Det är det som utvecklar språket ock som gör att vi varken talar, skriver eller stavar likadant nu som förr. Stavningen med ”h” är dessutom ologisk, inkonsekvent, irrationellt ock tillsynes utan historisk språkgrund. Fast oavsett vilket så skriver jag som jag vill.
/pa

 

”Tyvärr urholkas och försämras det svenska språket av att vi inte talar och skriver likadant som förr. En bekymmersam utveckling där talspråk alltmer tar över det grammatiskt riktiga språket. Vi blir mer och mer toleranta mot felskrivningar där vi leker med ord och där grammatiken kommer i skymundan för egna tolkningar. ”
/Anne

Nja, faktum är att det förhåller sig tvärtom. Språket har alltid förändrats, utarmats ock fyllts på. Stagnation däremot gör att språk dör, så har det alltid sett ut. Vad som är grammatiskt riktigt förändras också över tid. Så jag väljer att fortsätta låta språket leva, inte låta det självdö.
Ps. Din synpunkt har alltid funnits. Förr också. Ock förr har alltid varit lika ospecificerat. Exakt när var egentligen det förr då språket var sådär komplett, eftersom det aldrig sett likadant ut? Ds.

 

”Mycket tänkvärt, men oehört störande att och är felstavat i hela inlägget!! Det tar bort fokus från resten av texten.” /Språkpolisen

Tack. Det är inte felstavat. Det är konsekvent stavat precis som jag vill stava det. Den traditionella stavningen är dessutom irrationell ock ologisk, såväl språkligt som etymologiskt. Ett allt för snävt fokus på regelstyrning kan vara mycket begränsande, ibland mer begränsande än ett byte av en liten bokstav.

/

Ock-illustration-maja-larsson

Comments are off this post

Please Add Widget