Monthly Archives

september 2015

Avslappning hälsa rädsla välbefinnande

Rädslan för rädslan

Badfötter-illustration-maja-larsson

Jag kliver ner för stegen. Känner hur tårna, fötterna, vaderna omsluts av det kalla vattnet. 14 grader, sa nån att det var. Nedanför mig svajar sjögräs ock tång. Det skymmer i kvällningen ock havets rörelser bildar skuggor att fantisera kring. Kanske kommer sjögräset smeka mig när jag dyker i. Jag ryser vid tanken.

Badfötter-illustration-maja-larssonRädsla är viktigt. Den skyddar oss från akuta faror ock sånt som är dåligt för oss. Men rädsla avskärmar oss också från saker som vi mår bra av, som utvecklar oss. Ock i en trygghetsknarkande ock bekräftelsesökande värld, blir rädslan ett hot. Vi blir rädda för rädslan i sig.

Så vi skyddar oss inte mot de egentliga farorna. Istället bygger vi murar för att slippa se dem. Men hoten – verkliga eller inte, farliga eller inte –  finns där hela tiden, ivrigt påhejade av nyhetstörstande media ock oroliga föräldrar: Tänk om något händer? Tänk om muren rämnar? Tänk om det är farligt? Tänk om någon ser oss! Tänk om vi går för nära kanten? Tänk om vi misslyckas? Tänk om vi inte duger? Tänk om någon ser att vi är rädda bakom våra leenden? Tänk om, tänk om…

Det blir en stress. En anspänning att bära på. Som sätter sig i kroppen. I fötterna ock i huvudet. I axlarna ock i magen. Som kostar energi. Massor av energi. Energi som kunnat användas till något roligt.

Rädslan vinner.

Eller.

Eller så utmanar vi rädslan. Låter den vara en del av oss, men tar tag i den ock tittar på den. Synar den. Hur ser den ut? Vad vill den? Ock vad vill jag? Bjud upp rädslan till dans. Visa vem det är som för.

Visa vem det är som bestämmer. Doppa tårna i havet fast det är kallt. Våga ha gäster utan att städa först. Säg vad du tycker fast jag inte tycker lika. Gör nåt du aldrig provat. Gå för nära kanten. Släpp kontrollen om det yttre ock bli vän med det inre.

Så jag släpper taget om stegen ock låter mig omslutas av det kalla vattnet. Det är skönt. Känslan av obehag infinner sig inte, trots sjögräsets kalla smekningar. Det obehagliga satt i mitt huvud. Så jag gör om det i morrn. Det är ingen stor grej. Men jag tror det är karaktärsdanande. Ock befriande.

Framförallt befriande.

 

Skärhamn Tjörn, 28/9 måndag, på kvällen, 2015

/

fotarbete hälsa utveckling zonterapi

Stillastående vatten blir lätt unket.

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larsson

Förändring. Det kan vara läskigt. Osäkert. Så vi skapar rutiner. Vanor. För att liksom ha koll. Ock för att slippa tänka. Det kanske inte är det som är syftet, men det är det som blir konsekvensen. Ock just det är faran med vanan. 

Vanor utan tanke blir lätt slentrian. Dom går av bara farten. Ock ju fler vanor, desto högre fart. För det är så mycket man ska hinna med: måsten som blir till vanor, ock fastän vi inte måste längre så fortsätter vi göra dem för det har vi alltid gjort.

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larssonSå vi går med skor fast det är varmt, passar tider, tränar för vi måste utan att fråga oss varför, äter samma mat, firar jul, handlar på torsdan, häller upp vin på fredan utan att känna efter om vi är sugna, kör samma väg till jobbet ock tar allt det ansvar vi tror förväntas av oss.

Mer av det som inte fungerar?
Ock vi slutar känna efter. Hur det känns att göra det vi gör. Vi bara gör. Ock tror att det ska vara så. En kvinna beklagade sig över skralt sexliv. Dom hade försökt få fart på det några gånger. När jag frågade hur dom försökt få fart, tittade hon frågande på mig. Som vanligt, blev svaret. Kanske det är en del av problemet: om något inte fungerar så lär det inte fungera bättre om vi gör mer av samma sak. Höjer träningsdosen, stressar mer eller ökar på medicineringen.

Trying harder är inte alltid lösningen. Ofta får man prova nytt. Eller på ett nytt sätt. Oavsett om det handlar om sex, arbete, träning eller hälsa ock välbefinnande (Nej, träning ock hälsa är inte samma sak, men det återkommer vi till en annan gång). Kanske för att det gamla inte var så bra, kanske för att det gamla VAR bra. Då. Saker ock ting förändras. Det är bara inte alltid vi märker det.

Bättre förekomma än förekommas
Eller så förekommer man slentrianen. Ifrågasätter. Visar nyfikenhet. Utforskar. Tar några steg framåt. Lyfter till en högre nivå. Kalla det vad du vill. Det är i alla fall vad zonterapeuten gör den här veckan. Han stänger praktiken ock drar till västkusten, låser in sig med sambo, illustratör, böcker, penslar ock massor av idéer ock tankar.

I en liten ateljé vid havet ska det ritas, skrivas, morgonbadas, struktureras, spånas, målas, gås barfota, planeras, förkastas, byggas, tänkas ock formas. Metoder ska vridas, ord ska formuleras ock konst på temat fötter ska skapas. För arbete med hälsa är inget statiskt arbete. Att tro att man efter en utbildning är ”färdig” är att missta sig grovt, oavsett bana. Det är då den börjar, resan i utveckling.

Det finns många sätt att hjälpa människor, många sätt att arbeta med hälsa ock välbefinnande, även för en zonterapeut. Det finns alltid fler perspektiv, alltid fler frågor att ställa, alltid mer att lära. Precis som med alla andra jobb eller sysslor, i alla andra liv.

Ock som någon sa: när man slutar sträva efter att bli bättre slutar man också vara bra. Ock ingen ska någonsin behöva komma till zonterapeutens behandlingsbänk ock känna att han behandlar på rutin. Den dagen är det dags att lägga av. Ock dit är det långt ännu.

Så vi ses om en vecka!

/

Avslappning hälsa välmåeende

Dyk i havet ock börja ett nytt liv

Snigel-pa-foten-illustration-maja-larsson

Det är lördag morgon. Det är min födelsedag. Det är ofta det på lördagar. Jag hör hur Maja skramlar med frukost i köket. Jag låtsas inte sova, hon vet att jag är vaken. Hon brukar göra sådär. Ge mig kaffe på sängen. Så att det känns som att fylla år. 

Snigel-pa-foten-illustration-maja-larssonNär hon parkerat brickan mellan oss, ock hällt opp kaffet, tar jag fram boken. Det är min del av avtalet. Högläsning till kaffet. Maja ler förväntansfullt. Osså börjar det. Vi läser Taube. Skildringar av hans vistelser i Antibes. Det är vacker läsning. Ibland ryser vi till av ett ord, en formulering eller av ett stycke. ”Läs det en gång till”, ber Maja. Jag läser igen. Det går sakta. Att tillåta sig att stanna upp, njuta av små detaljer, istället för att bara läsa en berättelse, det tar tid. Men tid finns det gott om.

Det känns som en kontrast, något man får påminna sig om, i en värld där allt ska gå fort, där böckerna ska vara spännande ock lättlästa, där det blir en prestation att läsa alla böcker på semestern, där ett twitterinlägg får innehålla max 140 tecken, där bantningstipsen handlar mer om tempo än hälsa ock kokböckerna skyltar med ”lättlagat” ock ”snabblagat”. Till ock med yoga, konditionsträning ock avslappning ska gå fort. ”Varva ner på 20 sekunder”, läste jag i en rubrik. ”Jag har inte tid att må bra”, sa en kvinna som inte hann ta hand om sig själv.

Ock effektivitetskonsulterna tjänar grova pengar på att lära oss fylla varje lucka med prestation ock intjänade kronor. Vi trycker på gasen ock trummar frenetiskt på ratten som om vi tror att rött ska bli grönt snabbare. Ock maten köps halvfärdig för det går fortare då. Eller för att vi aldrig haft tid att lära oss hur man gör saker från grunden.

Vad vinner vi på farten? Vad gör vi med tiden?

”Ack, kära fröken, ock jag som sitter här ock tänker på moln som jagas, livet som flyr”, säger Taube till Marcelle med sopkvasten ock skyffeln.
”Alla poeter tänker alltid på sådant, men jag”, svarar Marcelle, ”jag tänker på att jag har många rum att städa. Monsieur, dyk i Medelhavet ock börja ett nytt liv!”

  • Fyll år lite oftare.
  • Läs långsammare
  • Skit i vilket, lite då ock då.

/

(Texten publicerades den 12 september, lördag, i Smålandspostens lördagsbilaga.)

/

detox hälsa välbefinnande

Den förhatliga hälsotrenden

Mat-illustration-maja-larsson

Okej, jag vet. Jag bloggar för, inte emot. Men ibland får man göra undantag. Som när tidningskolumnisten hoppar, inte ens i galen tunna, hon missar båda ock landar i gyttjan bredvid. För. Att ha åsikter är en sak. Men att sprida sin sura galla med så blöta fötter så att nästan allt blir tvärfel, det bör inte stå oemotsagt.

Så här börjar det:

”Hon tittar på mig som att jag just sagt att jag injicerar uran. ‘Jaha så du detoxar ingenting alltså?’. Befinner mig av någon ytterst oklar anledning på ett event för hälsa och ‘wellness’. Här är det rawfood som gäller. Sockerfritt, kolhydratsfritt, inte ett elakt e-ämne i sikte. Och jag mår illa.”

Redan här bör man ju dra öronen åt sig. Att, uppenbarligen extremt lättäcklad, befinna sig på fel plats utan att veta varför man är där bådar inte gott för resten av texten.

”Det är väl himla bra att fler inspireras till att äta mer medvetet, mer ekologiskt och vegetariskt. Olika folkhälsorapporter ser ju inte direkt upplyftande ut. Vi käkar såpass mycket kött att säg 20 procent vore nog. Vi rör på oss för lite. Vi lagar allt mindre käk utan halv- eller helfabrikat. Så i grund och botten är ju hälsa och klämkäck wellness en vettig tanke. En välkommen trend.”

Egentligen det enda stycket som verkar skrivet med någorlunda klarsynthet. Ock att hälsa ock wellness framstår som klämkäckt på en hälsomässa är väl ganska självklart. Allt blir klämkäckt på mässor. Klämkäckt ock onyanserat. Det är liksom själva grejen med mässor.

Mat-illustration-maja-larsson”Synd då att den tycks ha ockuperats av maniska förbudstokar som kollar snett på alla som trycker en pizza under njutningsfull andäktighet. Att det så lätt slår över i osund besatthet av att leva sunt. Exempel: bekant vägrar sina ungar lördagsgodis. I stället ger hen kidsen sockerfria och fiberrika rawfood-bollar. Tacobuffén på fredagsmyset är utbytt mot sallad. Fräsch råkost och nyttiga bönröror. Kalla mig gärna konservativ men ge fan i njuteriet! Lär inte barn att vissa livsmedel är lika med livsfara. Det är bara sjukligt.” 

Slut på klarsyntheten. Njutning måste tydligen vara detsamma som onyttigt? Skribenten kan kolla igenom vilken bokrea som helst. Där dräller av böcker med nyttigt OCK gott käk. Den osunda besattheten är i vår vardag, den som består av fikabröd, näringsfattig bukfylla av mjöl, lördagsgodis, mellis, snabbmat i en lista som kan göras hur lång som helst. Eftersom skribenten snart kommer att drista sig till att hänvisa till forskning så kan vi, i konsekvensens namn, konstatera att det stora hälso- ock sjukvårdsproblemen beror på osund besatthet, ja, men knappast av sunt leverne. Det är motsatsen som kostar enorma mängder lidande, död ock pengar. Så att framhålla vissa livsmedels farlighet är inte sjukligt. Det är ärligt. Maniska tokar, dessvärre, är inget att göra åt. Dom finns överallt, inom alla åsiktsriktningar. Till ock med på Metro.

”Tror du vi blir lyckligare av massa oskrivna regler kring mat och hälsa? Regler där vi lär oss känna skuld och ångest. Där vi ska tvinga på oss själva och andra äcklig råkost som njutning en fredagkväll. Intala oss att det är lika gott som ett krispigt tacoskal med krämig ostsås. En livssyn där några kilos övervikt ses på som en smärre katastrof. Där nitiska töntar arrangerar sockerfria barnkalas. Jag vill inte leva i den samtiden. Jag vill inte behöva svara på idiotiska frågor om huruvida jag ‘detoxar’ eller inte.”

Svaret på första frågan är nog dessvärre ja. Rent kemiskt verkar det faktiskt vara så. Om vi följer dem, vill säga. Att somliga får dåligt samvete för sina taskiga vanor kan knappast vara hälsoivrarnas fel. Ock det där med att det det nyttiga per definition är äckligt är väl kanske mer en signal om att skribenten borde låta någon annan sköta matlagningen. När ett barnkalas måste måste MÅSTE digna av socker, där allt annat är onormalt eller, vad var det hon skrev… sjukt? Då har vi knarkat ner oss rejält.

”Det som provocerar mig mest är nog att alla de här detox-typerna, vuxna människor tycks sakna all form av kritiskt tänkande. För det går inte att rena kroppen med juice. Det går inte att ‘detoxa’ sig genom att dricka örtteer och yoga baklänges. Enskilda individer kanske mår bättre av att dra ner på vissa grejer, absolut. Men att kalla att svälta sig själv genom att leva på grönsaksjuice en vecka för att ”rena kroppen” är bara ett enda stort båg. Kolla vilken vettig medicinsk forskning som helst.”

Oj, nu rör det ihop sig. Vilken vettig forskning som helst? Låter som det finns massor. Det gör det inte. Att vi inte renar oss genom att dricka detoxdricka ock i övrigt käka som vanligt, finns det mig veterligen bara en forskning om. Huruvida den är vettig känner jag inte till, men resultatet låter rimligt. Att fasta är något helt annat. Ock där är forskningen både bristfällig ock oenig. Man ska vara försiktig med vad man hänvisar till ock vad man kallar sanning.

”Jag vill inte ha det här anala förbudstramset där man inte får käka en pizza eller ta en cigg ifred. Det räcker nu. Rulla era förbannade rawfood-bollar bäst ni vill, men ge inte mig onda ögat när jag unnar min unge glass och chokladsås till frukost en lördag. Det ska nog bli bra folk av oss allihop, oavsett. Och luften, den vi som inte bor på vischan andas dagligen förtar nog den påstådda effekten av varenda juicedetox i världen.”

Jag tror skribenten ser spöken. Allvarligt talat, jag lever med mina mått mätt sunt, jag fastar regelbundet (ock jävlar så bra jag mår! Båg? Inte en chans), umgås med likasinnade ock olikasainnade ock har hälsa som arbete. Inte ens jag möter dessa horder av förbudsivrare. Jag tror inte heller på det maniska. Min övertygelse är att förändring ska ske ett steg i taget för att vara hållbar. Men att förändring behövs är det faktiskt ingen tvekan om. Då hyser jag absolut större respekt för dem som på olika sätt försöker. Jag tycker inte alla sätt är bra. Men alla sätt är bättre än att spjärna emot ock styvnackat hävda sin rätt till sina dåliga ock, ja, farliga vanor.

”Matnitiska föräldrar som projicerar skiten på sina barn. Slappna av, njut, hitta rimlig balans!”

Rimlig balans? När McDonalds finns i snart varje gatuhörn, när 150-grams lördagsgodispåsar har exploderat i omfång till två- eller trekiloskartonger, när barnfetman ökar samtidigt som barnhälsan minskar (Det betyder att dom blir sjuka alltså, barnen.), när julfrosseriet skördar fler hjärtinfarkter än någon annan tid på året, då är det magstarkt att prata om rimlig balans. Det haltar liksom lite. Eller mycket. Jättejättejättemycket.

Det handlar om att välja själv. Ock det är inte så att vi själva valt lördagsgodis, fredagsmys, kanelbullens dag, julhysteri, popcorn-traditionen på bio eller corn flakes-frukost. Ingen av oss har kommit på det. Vi hänger bara på. Följer strömmen. Fastnar i dåliga vanor. Gör som alla andra. För att det hör till. Då applåderar jag alla dem som väljer själva ock försöker förändra. 

 

Här hittar du originalet.